Att hålla rosévinsprovningar är en ny företeelse som dykt upp med den nästan lavinartade ökningen av konsumtionen av dessa ljusröda viner. Kul att se hur fantastiskt varierande de är i stilarna och provningarna blir alltid lite mer uppsluppna än andra.

Först ut på senaste provningen var bubblande Segura Viudas Brut Rosé är en riktigt trevlig, snygg och fruktig cava med massor av karaktär av solvarma sommarbär. Framställd nästan uteslutande av den lokala druvan trepat som ger nästan flirtigt lättdrukna viner. Ett riktigt fynd!

Vin nummer två var 2010 Clairet du Château du Lisennes från Bordeaux som jag skrivit om tidigare. En pålitlig, smakrik och fruktig rosé som i den nya årgången känns ovanligt fräsch. Det perfekta picknickvinet som med något år på flaska utvecklar lite mysiga svamptoner.

Tavel är den enda appellationen i Frankrike som är helt dedicerad till rosé. Vinerna brukar hara i en lite seriösare och smakrikare stil. 2010 Les Lauzeraies som nyligen lanserades på Systembolaget till ett lite lägre pris är ganska publikt i stilen med lite lägre syra, bra fyllighet, tydligt örtigt inslag och en liten eldig bitterhet.

Representant för ”nya världen” var sydafrikanska 2010 Mulderbosch Rosé av 100% cabernet sauvignon. Tydlig och lite karamellig doft av mörka bär och svarta vinbär. Smaken dominerad av en mycket frisk syra och en mycket fruktig lite sötaktig attack men ganska kort avslut. Imponerade på halva sällskapet medan resten var kallsinniga.

Sist ut ett verkligt egensinnigt vin – 2000 Viña Tondonia Gran Reserva. Med 4 års fatlagring (!) och nästan 11 år på nacken är detta en rosé som verkligen skiljer sig från mängden. Nästan lökskalsfärgad och med en tydligt mogen doft av jordgubbsmarmelad, bokna äpplen, vanilj och krondill/kräftspad. Smaken var kraftfull med markerad syra, tydlig strävhet från fat och med stor mogen smakrikedom. Inte ett vin att sörpla i sig på balkongen, snarare perfekt till torkad skinka, grillade piementos och andra smakrika tapas. Spännande, karaktärsfullt vin som verkligen inte är för alla.

I en veritabel flod av kladdiga, hallonbåtsdoftande och bjärt rosa viner guppar det omkring några njutbara, ljusröda viner som förgyller våren.

Att göra rosévin är faktiskt ingen lätt sak och därför är det klokt att vända sig till klassiska områden som Provence, Bordeaux, Rhône (Tavel) och kanske framförallt Spanien. Här har man gjort rosa viner länge i en okomplicerad stil. Bland annat i Navarra gör man trevliga viner av druvan garnacha. 2009 Gran Feudo Rosado är en trotjänare från Chivite till en blygsam peng. Perfekt till en stund på balkongen, picknickkorgen eller buffén. Mitt i ett årgångsbyte men 09:an är fortfarande spänstig och uppfriskande.

Mycket ljust hallonröd med lite dragning åt orange. Medelstor, frisk doft av hallon, lingon, örter och lime. Lätt, helt torr, mycket frisk med tydlig karaktär av röda bär, hallon, smultron, grönt äpple, lime och bra längd med örtigt inslag (anis?) och lite stramt avslut.

För den som inte vet det så driver jag utbildningsföretaget Gustibus Wine & Spirit Academy när jag inte lagar mat, bloggar och twittrar (AndersOhman).

Om du vill följa med i vad som händer på sommelierutbildningen, få information om kurser, vinprovningar samt dagliga vintips så kan du nu ”gilla” Gustibus på Facebook. Vill du bara ha vintipsen i ditt twitterfeed så kan du följa GustibusMalmo. God karma utlovas till alla följare.

Chapel Hill Sparkling Chardonnay är storsäljaren av billiga mousserande viner på Systembolaget. Ett vin som vunnit priser på Vinordic Wine Challenge som ”Best Value” (jo det är en svensk vinbedömning) och som av svenska vinskribenter regelmässigt bedöms som ”bästa köp”, ”prisvärt” och ”fynd”.

Den vinskribent som smutsar sin krönika med att skriva upp detta ungerska bubbelvin måste ha dunkla syften för detta är ett vin man endast köper om man bryr sig mer om att spara en tia än om hur det smakar. Om man rekommenderar den som vill förgylla sin vardag med bubblande vin att köpa detta elände så är man antingen en ond eller okunnig människa. Bara för att man inte vill lägga för mycket av sina surt förvärvade pengar på vin så ska man inte behandlas med förakt. Detta är nämligen ett vin som ingen vinskribent själv skulle komma på idén att dricka.

Det simpla bubblet har en enkel fruktig doft av bokna, gula äpplen och champis vid första sniffen men när man en stund senare återkommer till glaset slår en lätt parfymerad ton emot en och en förnimmelse av tulpanstjälkar. I munnen irriterar den spretiga moussen och stora bubblorna som tack och lov försvinner snabbt men avslöjar mer av de källarskrumpna äpplena och en syra som är för låg att dölja den påklistrade sötman. Allt skulle kunna förlåtas om det inte vore för den grova och efterhängsna beskan som obönhörligt avslöjar ett uselt, hårdpressat vin.

Okey, visst kan man dricka vinet ur ett plastglas med en jordgubbe i på en gårdsfest eller ha det som bas i en bubblande vinbål eller drink. Men det här är inget man dricker för njutning eller bjuder sin älskade på till de färska skaldjuren.

Lite ärliga köptips och praktiska råd kring mousserande vin och champagne hittar du här.

Här kommer tips på två riktigt bra viner att ha på lut därhemma. Båda är kanon som bufféviner.

Den vita är en riktigt bra, frisk och fruktig bourgogne som kan ackompanjera färska skaldjur, torsdagens fiskgratäng, eller fredagsmysets grillade kyckling. Det är inte varje dag man kan rekommendera en passabel vit bourgogne för bara 73 kronor!

Det röda är ett rhônevin med bra frukt, mycket karaktär och med mjuka tanniner. Lättmatchat med en bouef bourgignon, stekta kotletter och en potatisgratäng eller en liten trevlig osttallrik. Hundra spänn för ett karaktärsfullt vin som inte bråkar med någon eller något.

2008 Mâcon-Villages. Medeldjup gyllengul färg. Generös, frisk doft med fina citrustoner och tydliga inslag av tropisk frukt som ananas och en liten mineralton. Smaken är medelfyllig, lite fet och nästan oljig med en frisk syra och toner av citrus och ananas som kommer tillbaka med stora lass av gula päron. Bra balans och lång fin eftersmak med en liten matvänlig beska i avslutet.

2007 Lirac ”Les Chesnais”. Medeldjup röd fär med litet blått inslag. Medelstor, lätt eldig doft dominerad av röda, syltiga bär, färska örter och en liten knäckig vaniljton. Medelfyllig, frisk och bärig smak där björnbär dominerar och en fruktig plommonkaraktär kommer in. Eldig, lite bränd och syradominerad smak med snälla garvsyror och ganska lång eftersmak.

Som gästskribent på eminenta sidan Taffel tipsar jag om lite spännande drycker till olika typer av människor så här inför julklappsstökandet.

Roligt och hedrande att få vara med tycker jag. Gå gärna in och kommentera tipsen.

Nästa bordeaux inför undersökningsdomstolen är 2006 Château Moulin de Cassy från Médoc.

Mörk, tät och blåröd färg. Medelstor, ung och ännu outvecklad doft av mörka bär (här hör det till att dra till med svarta vinbär), lite tobak och ganska tydlig karaktär av hallon. Smaken ganska fyllig, mycket välstrukturerad med  tuffa frukttanniner, bra med fat och en tät, mörk fruktighet som balanserade strävheten. De mörka bären men även hallonen kom tillbaka i smaken. Bra längd med en tydlig mintighet/eucalyptuston. Ung och stram men redan fullt njutbar efter luftning i karaff någon timme. Lovar ganska mycket och kommer säkert helt till sin rätt om ett par år.

Jämfört med médocvinet Château Hourtin-Ducasse från samma årgång och till samma pris så är Moulin de Cassy något lättviktigare men ungdomligare. Båda ger mycket bordeaux för hundralappen.

Fler bordeauxer? Jag har provat en mogen médoc, en saint-emilion som inte var dyr och ett trevligt vitt vin.

Det kan inte ha undgått någon att jag är väldigt förtjust i viner från Bordeaux. Tyvärr är det många som ser dessa viner som mossiga och, framförallt, dyra. Jag har därför satt mig före att hitta de där bra vinerna som inte kostar så mycket.

2004 Château La Tour de By är från Médoc norr om staden Bordeaux. Ganska djup röd färg med en ljus kant som slår i brunt. Doften är stor, utvecklad med inslag av lite torkad frukt, mörka bär, sötlakrits, läder, svamp, lite kompost och…ursäkta…fekalier. Det kan tyckas att bajs inte är en positiv doft, men märkligt nog kan ett litet inslag av gödsel/stallbacke bidra till komplexitet – som här. Smaken är medelfyllig, mogen, frisk och med avrundade, mjuka tanniner och tydlig fatkaraktär. Läder, torkad/kokt frukt och en lite metallisk ton (blod?) i eftersmaken som är ganska lång. En gammaldags, traditionell bordeaux med mogen karaktär trots sina ynka fem år.

För den som aldrig provat en klassisk, mogen bordeaux kan detta ge en liten pust av vad de kan visa upp. Framförallt erbjuder vinet ett välkommet avbrott från de publika, sötfruktiga, slätstrukna och anonyma vinerna som dominerar marknaden idag. En anledning så god som någon att testa detta vin. Prova till mildare ostar, lammstek med örter, ryggbiff med persiljesmör och stekt potatis. Däremot inga mustiga grytor. Inte bra. Jag har provat.

Letar du efter en fruktigare, fylligare och stramare bordeaux så hittar du en här. En bra saint-emilion har jag också hittat.

För dig som vill prova ett ovanligt vin från ett obskyrt område har jag ett tips; Macvin du Jura.

Detta är ett sött starkvin från regionen Jura som ligger mellan norra delen av Bourgogne och schweiziska gränsen. Här hittar vi flera mycket karaktäristiska och säregna viner. Macvin är kanske det mest udda. Vinet har mycket lång tradition men erkändes som egen appellation först 1991. Vinet framställs av sent skördade druvor vars must inte jäses men förstärks upp till 16-18% med fatlagrad marc (fransk grappavariant) och lagras på ekfat minst 12 månader.

Färgen är briljant och ljust gyllene. Doften är minst sagt speciell. Mycket distinkt ton av grappa från blå druvor, det vill säga en karaktär av ”Den lille kemisten”. Ger man sig tid hittar man också en tydlig karaktär av vita russin, pomerans och lite julkryddor som kanel. Smaken är ren, mycket söt, tydligt eldig, ganska låg syra men med en lite metallisk karaktär som inte är oangenäm. Torkad frukt, russin, aprikos och kryddor kommer igen i smaken.

Om man inte låter sig avskräckas av den speciella doften så är det ett mycket tilltalande vin som passade fantastiskt bra till osten pico melero och valnötter. Vinet rekommenderas traditionellt till den lokala osten comté. Kan tänka mig att det fungerar till créme brulé, italiensk julkaka, ankleverpaté och till smakrika charkuterier.

Försök komma över en butelj på Systembolaget. För 169 spänn får du en stor och speciell upplevelse.

Kombinationen av mat och vin diskuteras ofta och gärna. Hur påverkas upplevelsen av vinet av maten vi äter? Blir vinet strävare eller framhävs fruktigheten? Men något vi glömmer bort är hur vattnet vi dricker till maten också har en påverkan, och en ganska stor sådan, på vinet.

För det första har vin ett lågt ph-värde på grund av sitt syrainnehåll. Vattnet å sin sida har ett högt värde. Genom att växla mellan vatten och vin så slår ph-nivån fram och tillbaka i munhålan vilket påverkar upplevelsen. Detta är anledningen till att jag aldrig rekommenderar att skölja munnen eller dricka vatten mellan vinerna vid vinprovning. Det kan vara mycket svårt att få en uppfattning om skillnader i syra mellan två viner när man tar vatten emellan. Vitt bröd är ett annat tillbehör som inte hör hemma på provning. Hur neutralt brödet än är så består det av kolhydrater som påverkar smakupplevelsen. Vatten och brödpaus kan man ta i en lång provning, men inte slaska och snaska mellan vinerna. Tycker jag.

När man noggrant väljer och provar ut vin i balans med maten bör man tänka in vattnets karaktär. Är det lätt eller kraftigt kolsyrat? Neutralt eller mineralrikt? Vi upplever och uppskattar smaker på olika sätt, men det finns framförallt några saker att tänka på:

• Ett neutralt stilla vatten (typ filtrerat kranvatten eller Imsdal) förändrar upplevelsen av vinet minst.
• Kolsyrat men i övrigt neutralt vatten (typ Fresh som är vanligt på restauranger) påverkar upplevelsen av syran i framförallt friska vita viner så att den framstår mindre uppfriskande.
• Kolsyrat och mineralrikt/salt vatten (typ Perrier) får många sträva viner att kännas mjukare och fruktigare
• Undvik isvatten om du vill njuta ett bättre vin. Det iskalla vattnet bedövar förmågan att uppleva smak och doft. Max kylskåpskallt vatten rekommenderar jag.
• Citron i vattnet förändrar upplevelsen av vinets syra och citronens aromer konkurrerar om uppmärksamheten.

http://intressant.se/intressant