Lax och nå’n slags potatissallad

Jag är ingen stor älskare av lax, särskilt inte den odlade transmakande varianten. Len, välgravad eller rimmad lax funkar alltid liksom då och då varmrökt lax från hoddorna.

Det skulle bli traditonell sommarmat även om vädret utanför fönstret mer var inne på tidig höst. Laxbiten, lite sallad, kokt nypotatis och en kall sås med örter. Fast som vanlig blir det aldrig som jag tänkt mig.

Började med att vispa ihop såsen. En deciliter vardera av turkisk mezeyoughurt 10% och Kavlis ekologiska majonäs. Ja jag vet. Man ska göra sin egen majonäs. Men jag tycker faktiskt att a) den ekologiska färdigvarianten med bara ett litet förskrämt e-nummer är godare än den jag lyckas vispa ihop, jo det är sant, och b) jag är ibland lite bekväm. Rörde ihop med 5 mosade sardeller, två matskedar dijonsenap, en matsked tomatpure och massor av hackad persilja, gräslök och dill. Såsen klar.

Satte på potatisen och bestämde mig plötsligt för att kokt ägg skulle vara gott till. Sagt och gjort slängde jag ner tre ägg i potatiskoket. Nu slog reläerna till i mitt GI-samvete. Potatis äts bättre kall säger tabellerna över glykemiskt index. Har jag hört. Därmed kyldes potatisen ned och skivades. Äggen rönte samma öde. Hmm. Lika bra att blanda allt med såsen. Det blev nu en ägg- och potatissallad med örter. Smakade riktigt bra. Sardellerna gav en fyllig och rik smak som funkade fint mot det gröna.

Till maten dracks en halvtorr 2002 Wwe Dr H Thanisch Riesling Spätlese Braunberger Juffer (dom är bra på catchy namn tyskarna). Fantastiskt fin och välbalanserad med antydan till petroleumkaraktär och en otroligt frisk syra som omvandlade sötman till en upplevelse av fruktighet.