Varje gång jag är på resa utomlands letar jag efter matsouvenirer. Inte så konstigt om man är en matnörd. Vin blir det ju alltid, men ingen resa är komplett utan en korv eller två, en vacumpackad ost eller en fin vinäger. Jag brukar studsa upp ur sängen och ge mig iväg innan frukost för att söka upp den lokala marknaden eller saluhallen.
Få upplevelser slår att ta ett enkelt glas vin klockan åtta på morgonen bland skaldjuren i Bordeaux’ skräniga och skräpiga saluhall, förfäras över fågelmarknaden i Peso da Régua eller se blodkorv kokas på gatan i Chablis.
Hittar jag ingen saluhall eller marknad så fungerar en supermarket nästan lika bra. De är ofta mycket välsorterade och fulla av gastronomiska fynd att plocka med hem.
Senaste resan till Ribera del Duero var dock ett undantag. En kort resa med mycket späckat schema och boende i små samhällen. Det blev att plocka på sig vad man råkade ramla över. Det blev konserver.
Första konserven blev en ost från bodegan Páramo de Guzmán. Provades på det närliggande hotellet Raiz. En hårdost liknande manchego men lite mjukare i konsistensen, smakrikare och en lite ”grusig”, nästan sträv karaktär. Gjord på opastöriserad fårmjölk och inlagd i olivolja. Provade inte denna inlagda variant så det ska bli spännande. Många fina medaljer har den också fått!
De två andra konserverna hittade jag under ett panikbesök i vinbutiken runt hörnet från hotellet i Peñafiel. Först tjock, vit, spansk sparris i plåtburk. Låter kanske inte så upphetsande men konserverad sparris från Spanien är en okänd delikatess. Det är denna som serveras på lokala restauranger och tapasbarer. Oanständigt tjocka, milda och otroligt möra. Att njuta med bara lite olivolja och salt eller majonäs. Fanstastiska. De jag hittade var från Zamora – de bästa enligt folket i Ribera del Duero. Reser man i Rioja gäller sparrisen från Navarra. Var noga med att kolla ursprungsland om du hittar konserverna i butik i Spanien. De allra flesta är en lite träigare och billigare variant från Kina men säljs i förvillande förpackningar. Läs det finstilta!
Något som serveras ofta i Spanien är tonfisk. Fin, ljus, flakig fisk i stora välsmakande bitar. Konserverad. Spanjorerna kan sina konserver. Under mitt panikhandlande slet jag åt mig den burk jag tyckte såg fräckast ut. Ibland har man tur. Det jag hittade var nämligen en burk från Conservas Ortiz, en gammal konserveringsfirma med mycket gott rykte. Innehållet var bonito del norte eller vit tonfisk, den bästa sorten tydligen. Ortiz’ tonfisk fiskas under säsong i Biscayabukten med spön och levande bete. Ett hållbart fiske med andra ord. För en burk på 250g betalade jag 4.50€. Var hittar man Ortiz i Sverige?
Vi är tydligen två som springer i mataffärer när vi är utomlands. I New York älskar jag ELI´s Manhattan på Third Avenue i hörnet vid 80:e gatan. Enligt svenska mått en lite småruffig lokal (största delen i källaren) men ett paradis för matnördar:
http://static.elizabar.com/stores-locations/manhattan-taste/index.htm
Frukt- och grönsaksavdelning är fantastisk, inga lådor som välts upp och ner utan prydliga pyramider där varje frukt har plockats upp individuellt. Det är alltid minst tre man som arbetar bara där.
I ostavdelningen finns ost från hela världen, fisk och köttavdelningarna är en dröm
I Chicagoområdet är vår favorit Mitsuwa Market som ligger i Arlington Heights ungefär en halv mil nordväst om O´Hare flygplatsen. Japansk mat, kött fisk och konserver:
http://www.mitsuwa.com/tenpo/cica/eindex.html
Vi har fyllt lagret med olika sorters soja (den japanska sojan är den enda som är användbar och Kikkoman som finns i Sverige är den billigaste bulksojan), syltat ingefära, risvinäger och Mirin.
Har tyvärr aldrig varit i New York. Jag gissar att jag hade fått överslag och gått bärsärk bland alla godsaker.