Vart tog tallriken vägen?

Vad är det för fel på vanliga flata tallrikar? Jag bara undrar?

För cirka tio år sedan började man på bättre krogar med otyget att servera allt möjligt och omöjligt ur sopptallrikar med breda bräm. Förmodligen ett utslag av att göra snygga uppläggningar och att bryta tristessen i köket. Första mötet med detta var när jag arbetade på Grand Hotell i Lund. Kallskänkan använde en porslinspotta för att servera två avlånga chokladscrémestryfflar på en spegel av gyllengul passionsfruktscolis. Ni kan själva föreställa er. Mer än en gång fick jag ta ut maten igen eftersom gästen tappat aptiten.

Tyvärr är den här presentationen inte så kul för gästen. För att kunna använda kniv och gaffel i en djup tallrik måste man sitta med händerna under hakan som en t-rex. Obekvämt och fånigt på samma sätt som när man äter flygplansmat. Dessutom är det ibland också stört omöjligt att lägga ifrån sig besticken på tallriken.

Nu har det här bruket även spridit sig till enklare ställen och även blivit kutym på luncherna. Senast fick jag traditionell fläskstek serverad som soppa. Potatis och rödkål trängdes i botten och simmade i såsen och ovanpå tronade en tjock skiva fläskstek. Var fanns äppelmoset? Jo som ett täcke över köttet. Jag må va gnällig, men jag vill själv välja om jag vill ha äppelmos på fläsket. Sen vill jag inte behöva gräva runt och sortera i maten bara för att den ligger i en alldeles för trång skål.

Låt mig få tillbaka den flata, runda tallriken där var sak har sin plats och gott om utrymme. Vill jag ha soppskål beställer jag soppa.

Kategorier: Övrigt

Kontakt & prenumeration

Det finns flera sätt att hålla sig uppdaterad om bloggen, se nedan. Vill du ha kontakt med mig direkt kan du mejla till anders@gustibus.se.

4 kommentarer på “Vart tog tallriken vägen?”

  1. Kalle B
    04 februari 2010 den 11:21 #

    Jag är lite irriterad på dig för att din något för detaljerade beskrivning av desserten på Grand Hotel har givit mig inre bilder jag inte kan bli av med. För att lite tvätta bort dessa bilder och med någon slags koppling till ämnet därför lite kultur – Tage Danielssons bearbetning av Gustaf Fröding klassiker:

    Strunt är strunt och snus är snus,
    om ock i gyllne dosor.
    Men rosor i ett sprucket krus
    är ändå alltid rosor.
    En vacker dröm som blev till grus,
    en illusion som brast.
    Ty rosor i ett sprucket krus
    kan vara utav plast.

  2. 04 februari 2010 den 21:51 #

    Jag efterlyser ”facebookifiering” av din blogg. En enkel knapp för ”tummen upp” till ovanstående inlägg t ex.

    • 04 februari 2010 den 22:55 #

      Jag har aktiverat så man kan betygsätta inläggen. Duger det?

Trackbacks/Pingbacks

  1. Knaprig lunch « Öhmans Mat & Vin - 04 mars 2010

    […] Green Lion serverar alltid vällagade luncher som ibland når riktigt höga höjder med lunchmått mätt. För 90 kr får du dessutom sallad, bröd, läsk eller lättöl och riktigt gott kaffe. Enda minuset är att man blir irriterande sugen på någon av de 40 sorterna öl som finns i kranarna och att maten serveras ur sopptallrikar. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: