Jag lever gott. Inte i något särskilt materiellt eller ekonomiskt överflöd men mitt yrke och min hobby förser mig med livets goda i form av mat och dryck. Sådant sätter sina spår.
Jag har testat både GI- och LCHF-dieterna och de funkar. Men det är så fruktansvärt tråkigt. Ett fullödigt och lyckligt liv kräver kolhydrater, och då inte bara den ganska trista långsamma sorten. Jag har därför insett att dieter inte är något för mig. Att äta gott, varierat och i lagom mängder är min melodi numera.
Men i min ålder sätter även en sådan kosthållning sina spår. Spär man dessutom på med ganska mycket av de goda vinerna så plussas det på både här och där. Därför har jag börjat gå på gym till min närmaste omgivnings oförställda skadeglädje. Jag har nämligen varit en hårdnackad motståndare till meningslös kroppsansträngning. Det är jag egentligen fortfarande. Jag brukar säga att ingen har sett en leende joggare. Men verkligheten tvingar en ibland att tumma på sina principer.
Nu ligger jag inte och lyfter skrot eller ”deffar” mitt ”six-pack”. Det handlar enbart om konditionsträning. Motvilligt måste jag erkänna att jag blir piggare och mer energisk. Men kul är det inte.
Men återigen. Vad gäller dieter är jag benägen att hålla med Tim Atkin MW i hans hållning:
“I went on a diet, swore off drinking and heavy eating, and in fourteen days I lost two weeks.”
Tack Mischa för citattipset. Fast i själva verket var det sångaren och komikern Joe E. Louis som ursprungligen fällde yttrandet.
Öhmans Mat & Vin 
Hihi! Det var ett roligt citat. Ungefär som ”I’m on a sea food diet – I see food and I eat it”
Ett alternativ är att skaffa en stor hund. En 20 minuters morgonrastande, en timmes skogspromenad efter jobbet och en ny 20 minuters runda på kvällen håller er båda i form.
Och från midsommar till november kan skogspromenaderna sträckas ut till svampexkursioner.