Även om det är det Alternativa Matbloggspriset som rockar så ska man inte missa att göra sin röst hörd i ”etablissemangets matbloggspris”. Där kan man också föreslå och lägga sin röst på en matblogg som man saknar i juryns uppställning. Det har jag gjort (nej jag nominerade inte mig själv).

Edit: Eftersom det inte finns levande länkar till de nominerade bloggarna på Matbloggsprisets röstningssida så lägger jag upp dem här som en liten service:

• Ditt eget val 😉
• Ett Lingon
• Helena Ljunggren
• Om jag var din hemmafru
• Emmas Kök
• Pain de Martin
• Söta Saker
• Matälskaren
• Linneas Skafferi
• Vilde Kocken
• Bagerskan

På Ven ligger världens minsta kommersiella destilleri. Men det är bara i prpoportionerna det är litet. Det handlar om stora smakupplevelser, höga kvalitetsambitioner och ett brett sortiment.

I sin litenhet är Sprit of Hven på den undersköna ön i Öresund en imponerande anläggning. Här kan framställas i princip allt; öl, whisky, ”calvados”, cider och vin. Bara fantasin sätter gränser, men idéer saknas inte. Produkterna är ekologiska, de nya ekfaten av den allra högsta kvalitet som finns tillgänglig och laboratoriet anlitat av whiskyproducenter i hela världen. Hit kommer skottarna för att studera hur ett bränneri ska anläggas och här regerar Henric Molin som anlitas som konsult av de främsta whisky- och spritproducenterna.

En provning med Henric är en mycket speciell och lärorik upplevelse. Det liknar ingen annan provning jag varit på. Bara att spänna fast säkerhetsbältet och åka med. Enbart uppställningen på bordet framför en gjorde att man började fundera. Varför var det framdukat Fanta, Indian Tonic, bärkapris, citron och ost? Det får du svaret på om du åker dit.

Vi provade bland annat produkterna här nedanför. Det är ingen billig sprit men det är mycket hög kvalitet. Dessutom kan man trösta sig med ett gott samvete då allt överskott från spritförsäljningen går till välgörande ändamål i de länder där den säljs.

Organic Vodka är en ekologisk vetevodka som fatlagrats på ny ek och därefter destillerats en gång till.

Vattenklar. Stor, ren doft med lätta inslag av vanilj och mycket diskret ek. Ren, mild och rund men smakrik och karaktärsfull. Kryddig, viss sötma och en liten fatsträvhet. En antydan till tjära i eftersmaken. Passar till salt mat.

Aqua Vitae Organic Oak Matured är en klassisk akvavit som är fatlagra enligt norsk tradition.

Bärnstensfärgad. Stor, ren doft av vanilj, tydlig ekfatskaraktär, eucalyptus, lakrits och distinkt ton av ”Kungen av Danmark”. Smakrik, rund och fyllig. Kryddig, aromatisk, någon sötma, tydligt fatig. Lång eftersmak med tydlig lakrits. Fungerar som en digestif eller till smakrika ostar.

Organic Gin är en ekologisk, distilled gin.

Vattenklar. Stor, ren doft med markerad citrusdoft, ceder och en diskret ton av enbär. Toner av bergamott, kardemumma och peppar. Rund, fyllig, mild och fruktig med den tydliga citrustonen, ceder och kardemumma. Lång nyanserad eftersmak. Tilltalar även mig som är en inbiten ginskeptiker.

Organic Summer Schnapps Oak Matured är ett fatlagrat kryddat brännvin med blommig karaktär.

Ljust bärnstensfärgad. Stor doft med disktinkt ton av Pommac, äpple, vanilj och rabarber. Rund, mjuk, medelfyllig och aromatisk smak av fläder. Ganska lång eftersmak med karaktär av ekfaten och en liten bitterhet. Lite udda smak, som inte tilltalade mig, med den blommiga aromatiska smaken till faten.

Organic Winter Schnapps är den senaste produkten som släppts lagom till jul.

Mörk bärnsten. Sor doft av pepparkaksdeg, hasselnöt, kanel, pomerans, vanilj, citrus och apelsin. Smakrik, kryddig och rund med en aning sötma och en lång eftersmak med liten ekstruktur och någon bitterhet. Bör passa perfekt till risgrynsgröten. Given på julbordet.

Spirit of Hven är ju omtalat för att de ska släppa den första skånska whiskynsom kommer 2012. Det mesta av den kommer att gå på export. Det som blir över till Sverige kommer mestadels gå till restauranger då man vill att så många som möjligt ska kunna smaka den och inte hamna hos samlare. Vi fick dock prova något som om drygt fem år kommer att bli en whisky; MPW 09 15 Months Old. ”Whiskyn” höll 48,2% och var lagrad på 20% ny chinkapin-ek och 80% på fransk allier som man lagrat Maculan Fratta på.

Mycket mörk bärnstensfärgad med en aning röd ton. Stor uttrycksfull, kraftfull, eldig doft av russin, vanilj, ”Kungen av Danmark”, rök, bränt socker, läder och nytt gummi. Smakrik, eldig och intensiv smak med tydlig eksträvhet och aromer som speglade doften. Stickig ättikssyra (etylacetat) som avslöjade ungdomen. Lång intensiv eftersmak.

Imponerande dryck som provades blint bland single malt-whisky och bourbon men som av de flesta valdes som favoriten. Kommer bli nåt stort när den vuxit upp.

Glöm inte att rösta på din favorit till Alternativa Matbloggspriset 2010!

Grattis alla duktiga matbloggare som nominerats till Matbloggspriset 2010! Jag är inte så lite avundsjuk.

Med undantag för Lotta Lundgren och ”the-Mother-of-all-matbloggare” var det tyvärr inga av mina egna favoriter som nominerats. Dessutom var det liiiite för mycket läckra bilder med lång brännvidd och pastelliga cupcakes i min smak. Smaken är förstås olika, åsikter går isär och ett stort pris ska givetvis ha alternativ liksom Nobelpriset och även melodifestivalen en gång hade. Därför utlyser jag helt fräckt mitt eget ”Alternativa Matbloggspriset 2010”.

Valet här nedan är mitt eget högst personliga. Gillar du också någon av dem eller hittar en ny favorit bland dem så är du välkommen att rösta längst ned. Om en månad avslöjar jag vinnaren (den med flest röster) som inte får något pris men väl den oerhörda och tvivelaktiga äran av att bära titeln ”Vinnare av Alternativa Matbloggspriset 2010”. Edit: En Anonym Välgörare som tyckte detta var en kul idé har skänkt ett mycket fint pris till den av de nominerade matbloggarna som får flest röster.

Griskindspatrik fixar till härliga långkok, fotograferar som en rättsmedicinare och ackompanjerar det hela med musikvideor.

Skånska Skafferiet presenterar personliga betraktelser och matsynpunkter från en handlares synvinkel.

Gittos Mat är nog den mest personliga, välskrivna och inspirerande matbloggen jag vet. Ibland lyckas hon ta en bra bild också.

Smaskens läser jag gärna av det enkla och goda skälet att hon verkar gilla samma typ av mat som jag.

Njutmatens charmiga blogg får mig nästan att vilja äta nyttigare.

Silverkocken gör det omöjliga och lagar en ny ambitiös rätt varje dag i veckan och bloggar om det. Tydligen har han ett jobb också.

Coppa Rules gör sin egen salami och får det att verka lika enkelt som att koka makaroner. Sedan gillar jag Arabia-porslinet.

Chez Sofia skriver mycket om ost men blandar upp med recept (ofta med ost) och annat så det inte blir för mejerinördigt.

Ingen av ovanstående är inblandad eller vidtalad. Nomineringarna är helt hållet resultat av min egen virriga hjärna.

Röstningen är avslutad och resultatet hittar du HÄR!

Chapel Hill Sparkling Chardonnay är storsäljaren av billiga mousserande viner på Systembolaget. Ett vin som vunnit priser på Vinordic Wine Challenge som ”Best Value” (jo det är en svensk vinbedömning) och som av svenska vinskribenter regelmässigt bedöms som ”bästa köp”, ”prisvärt” och ”fynd”.

Den vinskribent som smutsar sin krönika med att skriva upp detta ungerska bubbelvin måste ha dunkla syften för detta är ett vin man endast köper om man bryr sig mer om att spara en tia än om hur det smakar. Om man rekommenderar den som vill förgylla sin vardag med bubblande vin att köpa detta elände så är man antingen en ond eller okunnig människa. Bara för att man inte vill lägga för mycket av sina surt förvärvade pengar på vin så ska man inte behandlas med förakt. Detta är nämligen ett vin som ingen vinskribent själv skulle komma på idén att dricka.

Det simpla bubblet har en enkel fruktig doft av bokna, gula äpplen och champis vid första sniffen men när man en stund senare återkommer till glaset slår en lätt parfymerad ton emot en och en förnimmelse av tulpanstjälkar. I munnen irriterar den spretiga moussen och stora bubblorna som tack och lov försvinner snabbt men avslöjar mer av de källarskrumpna äpplena och en syra som är för låg att dölja den påklistrade sötman. Allt skulle kunna förlåtas om det inte vore för den grova och efterhängsna beskan som obönhörligt avslöjar ett uselt, hårdpressat vin.

Okey, visst kan man dricka vinet ur ett plastglas med en jordgubbe i på en gårdsfest eller ha det som bas i en bubblande vinbål eller drink. Men det här är inget man dricker för njutning eller bjuder sin älskade på till de färska skaldjuren.

Lite ärliga köptips och praktiska råd kring mousserande vin och champagne hittar du här.

Det finns mat som är så där barndomssnäll, mild, trygg men samtidigt så självklar att man glömmer bort den. En sådan rätt är nyponsoppa med vispgrädde och mandelbiskvier.

Soppan kom från pulver, biskvierna färdigköpta men grädden vispade jag alldeles själv. Enkelt och bekvämt på lata söndagen men med en smak som satte ett brett, nöjt och introvert leende på läpparna.

Precis som om det inte räckte med projektet att laga alla rätterna i ”Carl Butlers Kokbok”. Idag blev det dessutom en rätt ur ”Ät gott med Carl Butler”. Eftersom receptet är typiskt butlerskt i sin enkelhet (smaka på namnet bara!) och smakade så himla bra så får det åka med bland de övriga.

(4 personer)
1 paket fryst fisk 400 g
8 kokta potatisar (fast sort, cirka 800 g. Min anm.)
1 stor purjolök
1 citron
smör
salt & peppar

Tina fisken. Skär potatisen i tjocka skivor. Strimla purjolöken fint. Smörj en ugnsfast form med smör. Bottna formen med hälften av potatisen, därefter hälften av purjolöken på vilken du lägger all fisk. Täck fisken med resten av purjolöken och sist potatisen. Salta och peppra lätt mellan varje lager. Riv skalet av citronen fint, blanda med citronsaften och häll över. Ringla till sist över 25 g smält smör. Tillaga i ugn på 225° i 35-45 minuter.

Återigen ett bevis på att det enkla är det stora. Matig och fin fisklåda där sältan, syran och hettan från svartpeppar (snåla inte) kontrasterade fint mot de milda smakerna från fisk, potatis och purjolök. Serverade med gratinerad fänkål som blivit en annan enkel butlerfavorit.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Eller för den delen en palsternacka, vitkålshuvud, purjolök? Hur ska man tolka ”8 potatisar” i ett recept? Det spontana svaret är att de ska vara medelstora. Men hur stort är medelstort? Potatisarna på bilden väger 52 respektive 176 g och är inte på något vis extrema. Sedan är det ju lite skillnad på skalad och oskalad potatis i vikt. Ibland mer, ibland mindre.

Jag vet att jag slarvar själv, men vore det inte på sin plats i kokböcker, mattidningar och matbloggar att vi börjar använda oss av vikt. Varje kök borde ha en liten enkel elektronisk våg. De kostar knappt ett par hundra kronor och underlättar köksarbetet väldigt mycket.

Jag lovar att försöka skriva mina recept så här i fortsättningen;

900 g skalad potatis (ungefär 7-8 stora potatisar)

Påminn mig om jag missar.

För ett tag sedan fick jag nys om en tävling för vinbloggare. Man skulle gå in på Secret Wine och registrera sig och när man blivit godkänd så skulle man bara vänta på att få tre anonyma flaskor vin hemskickat. Förutom jag själv och Billigt Vin från Sverige så nappade 83 bloggare från övriga världen på det spännande erbjudandet. Förmodligen lockade nog möjligheten att få testa sina vinprovarkunskaper mer än chansen att vinna en vinresa eller en låda vin.

Syftet med tävlingen är helt klart någon form av marknadsföring. Eftersom reklambyrån är fransk med ett gäng sydfranska vinorganisationer som klienter är det inte svårt att räkna ut ursprunget på vinerna även utan att ha öppnat flaskorna.

Hursomhelst var det väldigt kul att få tre helt anonyma flaskor, samtliga försedda med illgrön syntetkork (från Nomacorc som reklambyrån också representerar), endast identifierade med nummer. Sinsemellan ganska olika, tydligt sydfranska i stilen men oerhört svåra att placera mycket närmare än så. Vinerna var ganska publika i sin stil och därmed svårare att placera. Att denna del av Frankrike inte är min starka sida gjorde inte det hela lättare. Spännande men frustrerande.

Här följer mina tasting notes. Ska bli intressant att få reda på resultatet som kommer om en drygt en vecka. Jag räknar inte med att få alla rätt. Glad om jag prickar någon.

714: Medelhög intensitet, rött med liten blå ton. Ganska liten doft av gräs, hallon- och lakritsbåtar. Efter en stund kommer en frisk, grön örtighet fram. Medelfylligt, mycket mjukt vin som domineras av enkla, röda fruktaromer och en liten vanilj- och kanelkryddighet, någon eldighet och en frisk syra. Lite aromatisk/parfymerad eftersmak med liten beska. Gissningsvis mycket grenache. Den ljusa färgen, inställsamma, mjuka tonen och örtiga inslaget får mig tänka att gissar på en ganska ordinär châteauneuf-du-pape.

390: Klar, djup, tät blåröd färg. Stor, fruktig, ganska eldig doft med lite dova animaliska inslag av charkuterier och rått kött jordgubbar och dominerande karaktär av mörk, mogen frukt. Fyllig, eldig, mjuk och aromatisk smak med ekton, tobak och lakrits. Ungt, balanserat, fruktigt, varmvuxet vin som klingar både av syrah och merlot. Den mörkare färgen, mer intensiva, animaliska och kryddiga karaktären får mig att dra längre söderut och till en carignandominerad corbières. Lite tveksam dock till de mjuka tanninerna.

079: Ganska mörk, djup blåröd färg som inte är helt klar. Medelstor, fruktig doft av syltiga blå och röda solmogna bär, örtiga, gröna toner, någon vaniljton och en liten eldighet. När jag återvänder till glaset finns där en tydlig doft av skumbanan som brukar avslöja kolsyrejäsning. Medelfyllig, fruktig och mjukt (ganska låga och mjuka frukttanniner) med en frisk syra, någon liten fatstruktur, dominans av blå bär, lite gröna omogna toner och lite jästaromer i eftersmaken. Ungt, ganska enkelt och publikt i sydfransk stil. Det här känns som ett côtes-du-rhône-villages, möjligtvis en namngiven by men jag är inte människa att skilja dem åt.

Premiär för mig att testa kanin. Carl Butler har tvingat mig till flera nya upplevelser. Vanligtvis är det inga konstigheter och alla moment tydligt redovisade. Men att konfrontera den flådda, slanka och muskulösa kaninkroppen enbart med en kniv och det kortfattade rådet ”stycka kaninen” kändes lite osäkert. Fick konsultera annan kökslitteratur där jag hittade tydliga styckinstruktioner.

(4 personer)
1 kanin
vetemjöl
smör
2 skivor bacon
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1/2 tsk timjan
2 dl vitt vin
2 dl hönsbuljong
1-2 msk ljus, fransk senap
2,5 dl grädde
salt & peppar

Stycka kaninen (ta av framben och lår som på en kyckling och dela kroppen tvärsöver i tre bitar), salta, peppra och vänd i vetemjöl. Arbeta samman 2 msk smör och 2 msk vetemjöl. Strimla de tjock baconskivorna , finhacka löken och skala vitlöken. Bryn kaninen väl i smör i en stekpanna och lägg åt sidan. Fräs baconet lätt i smör och därefter löken. Lägg i kaninen, vänd runt i fräset och låt puttra sakta under lock i 5 minuter. Tillsätt timjan, hela vitlöksklyftor, vinet och buljongen. Sjud under lock minst en timme (jag lät den gå 2 timmar). Ta upp kaninbitarna. Slå i grädden och senap (2 msk blev bra), låt koka upp och vispa ner smör- och mjölblandningen. Låt sjuda minst 5 minuter. Smaka av med salt och peppar, lägg ned kaninen och låt bli varmt. Servera med kokt potatis.

Detta är tydligen en fransk klassiker och smakar precis så. Mustigt, rikt, tryggt och med ett smakrikt, mört kött som påminde om den allra bästa saftiga kyckling. En riktig hit! Gör den gärna igen som vardagsvariant med kyckling. Precis som Carl tipsade om.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.