Winston Churchill påstås ha sagt ”The first duty of port is to be red” (fast egentligen var det Ernest Cockburn, men vem vill citera en okänd vinhandlare?) och det uttalandet har väl hittills speglat min uppfattning om vita portviner; enkla, söta och…ganska onödiga. Men det var innan jag mötte Dalva från firman C. da Silva.
1952 Dalva Golden White Porto är något så ovanligt som ett årgångsbetecknat vitt portvin. Vinet har dessutom lagrats 55 år (!) på fat innan det buteljerats. Jag fick prova ett glas på en vinbar i Lissabon häromåret och köpte med mig en flaska som sparats till ett ett särskilt tillfälle. Det tillfället inföll igår.
Briljant bärnstensfärgad. Stor, ren och vital doft av honung, russin, mandel, aromatisk fatkaraktär, vanilj och en liten örtig, gräsig ton. Näsan påminde inte så lite om en irländsk whiskey. Smaken hade en fantastiskt väl integrerad sötma som balanserades perfekt av en pigg och intensiv syra. Aromerna av torkad frukt, honung, nötter och vanlj kom tillbaka i smaken. Makalöst balanserat, vitalt, fokuserat och spänstigt vin som inte visade några som helst tecken på uttorkning eller gistna fat. Ett stort vin!
Öhmans Mat & Vin 
Trackbacks/Pingbacks
[…] WHITE. Portvin är nästan alltid rött men det produceras även en del vitt. White port är i allmänhet ett ganska enkelt, ungt sött och eldigt vin som oftast inte har någon fatlagring. Colheita (som betyder ”skörd”) däremot är ett ganska ovanligt årgångsbetecknat vin som kan lagras mycket länge och kan ge mycket karaktärsfulla viner. […]