…men kanske blir midsommarhelgen mer njutbar.

Onsdag den 16/6 är det nämligen dags igen för mig och Alf Tumble att riva av den tredje twitterprovningen. Då kan du sitta på din kammare, altanen eller i sommarstugan och prova midsommarhelgens viner tillsammans med andra intresserade.

Vi återkommer i god tid med instruktioner och en lista på somriga viner. Datumet kan du notera redan nu!

Ratatouille är en kokt grönsaksröra från Provence rätt och slätt. Kollar man runt bland recepten så är det ovanligt lite variationer på dem. Butlers sticker väl ut lite med koriandern samt att han använder gurka istället för zucchini.

(5-6 personer)

3 gula lökar
2 medelstora auberginer
1 gurka
3 gröna paprikor
6 övermogna tomater eller en burk hela konserverade tomater
2 msk hackad persilja
3 vitlöksklyftor
1 tsk malen koriander
1 tsk basilika
salt
peppar
olivolja

Dela auberginerna och gurkan på längden och skiva dem halvcentimetertjockt (jag kärnade även ur gurkan för att bli av med vätska). Strö lite salt över och lägg i durkslag under en tyngd i cirka en timme så att vätska pressas ur. Du kan behöva pressa ut mer med näven. Skålla och skala tomaterna (konserverade tomater ska du skilja från juicen) och skär i bitar. Skär resten av grönsakerna grovt. Fräs grönsakerna var för sig i rikligt med olja tills de blir mjuka men inte brynts. Varva grönsakerna, utom tomater och persilja, med kryddorna och pressad vitlök i en tjockbottnad gryta. Låt sjuda sakta under lock i 45 minuter. Lägg i tomaterna och persiljan och sjud ytterligare 15 minuter.

Rataouille rakt upp och ner. Inga konstigheter. Jag använde konserverade tomater och hade nog tagit dubbla mängden. Röran kan ätas varm eller kall som tillbehör till kött eller fisk!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Pastasallader är inte någon favorit hos mig. Däremot gillar jag den slinkiga formen på risoni, som för övrigt är kanon till fuskrisotto. Den här salladen serverade jag till ”chipotlefalu”; hårdstekta, tunna skivor av falukorv som stänktes rejält med chipotletabasco och svängdes några extra varv i stekpannan. Den rökta chiliaromen och den måttliga hettan gick fantastiskt väl ihop med falukorvens egna rökighet.

Risonisallad går precis som vanlig pastasallad att variera i det oändliga. Att använda tomatinkråmet till dressingen gör att du får en mindre vattnig sallad samtidigt som du får en mild och ”tomatig” vinägrett. Passar mycket bra till grillat och som tillbehör till het mat.

Rosta 50 g pinjenötter i torr panna på medelhög värme.
Halvera 250 g tomater utmed ”ekvatorn” och gröp ur kärnorna och det slaskiga som sparas. Dela halvorna i yterligare 4 delar. Klyfta även en burk kronärtskockshjärtan och strimla en liten grön paprika mycket tunt. Blanda till en ”vinägrett” på tomatinkråmet, 0,5 dl olivolja, salt och peppar samt eventuellt en liten skvätt vinäger om den inte är tillräckligt frisk.
Koka 2 dl risoni enligt anvisningar på paketet. Häll av vattnet i ett durkslag och skölj risonin med kallt vatten. Blanda genast med vinägretten. Smaka av med ytterligare salt och peppar.
Blanda ner alla grönsaker, 1 dl riven parmesanost samt väl sköljda ärtskott i risonin.

Helt nyligen skrev jag om cava och helt plötsligt har jag anledning att ytterligare fördjupa mig i de spanska bubblorna. Besökte nämligen igår en liten ”bubbelmässa” i miniatyr på Restaurang Aroma.

Trots att det i den spännande ”växthusbubblan” bjöds åtskilliga champagner så var det cavan från jätteproducenten Freixenet som imponerade mest på mig. Deras storsäljare Cordon Negro på den mattsvarta flaskan känner väl alla till och är väl helt okey till priset. Däremot uppskattas att hela deras övriga sortiment av kvalitetscava gjorts tillgängliga via beställningssortimentet.

Elyssia Pinot Noir Brut skrev jag om redan i den förra posten och återseendet gav ett lika positivt intryck som senast. Även den vita varianten Elyssia Gran Cuvée Brut var mycket välgjord och elegant med bra fyllighet och fin syra.  2007 Freixenet Brut Vintage hade en stor, mogen doft som gav mig en känsla av fruktig calvados och var torr, fyllig och mycket smakrik. Freixenet Reserva Real Brut hade en något mer nyanserad doft med brödighet, mogen frukt men en likaledes frisk, torr, fyllig smak men med mer stramhet. 2001 Freixenet Malvasia Dolç är något så ovanligt som en söt, mogen årgångscava av enbart druvan malvasia. Stor mogen doft av bageri, torkad frukt, apelsin och med en fyllig kropp med balanserad sötma och uppfriskande mousse. Perfekt till crema catalana och till olika bakverk.

Jag rekommenderar varmt alla ovanstående viner till den som vill testa bra cava på en nivå över Systembolagets sortiment. Om du har vägarna förbi Hilton i Malmö så serveras enligt uppgift hela Freixenets sortiment av cava på glas där. Inte illa!

Det kanske är jag som är petig, men skulle inte denna rätt heta pepparbiff? Hursomhelst så är det Carl Butlers version av en riktig restaurangklassiker. Väldigt enkel utan några extravaganser eller krångligheter.

(per person)

1 utskuren biff (ryggbiff)
hel svartpeppar i mängd
salt
2 msk vitt vin
1,5 dl vispgrädde
smör

Krossa svartpeppar i en mortel. Det går åt mycket peppar, säkert en halv deciliter. ”Panera” biffarna med peppar och tryck in i köttet som får vila minst en timme.  Stek i smör på ganska hög värme ungefär 3 minuter på var sida och salta. Tag upp köttet och håll det varmt. Häll vinet i stekpannan och vispa ur den samt slå i grädden. Koka på hög värme och vispa till såsen blir ganska tjock. Smaka av med salt. Lägg upp biffen på varm tallrik, häll såsen över köttet och servera med stekt potatis och ugnsbakade tomathalvor.

Även om det är hur mycket peppar som helst så blir inte pepparhettan för mycket. Den gräddiga såsen tar udden av det mesta och den svartpepparns aromatiska toner tar över även om eldigheten också finns där. Det här var riktigt bra!

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Jag har skrivit om det förut men det tål att upprepas; loppisar är eldoradon för matnördar!

Här köper man grytor, fritöser, kastruller, vispar, och andra köksprylar till en fraktion av ordinariepriset. Ofta är det helt oanvända prylar i originalförpackning, oönskade presenter som efter några år i skåpet hamnar på loppisen.

Dagens loppisraid gav resultatet; Fyra (4) karotter från Le Creuset, 2 sprillans nya peugeotkvarnar och en begagnad, en helt ny teflonbelagd ugnsform från Hackman, trådsil (min gick sönder häromdagen), stålull för grytrengöring, en ny stor presskanna från Bodum (inte på bild), ”Kokkonsten från A till Ö” och min förlorade ”Mat för två omkring 10 :-”. Allt som allt 285 kronor utan att pruta!

Le Creuset-grytorna såg visserligen ut som om någon börjat poppa popcorn i dem och sedan åkt på semester utan att stänga plattan. Men efter knappa två timmars arbete med kaustiksoda, klorin och stålull var de nästan som nya sånär som på lite emaljavslag här och där på kanterna.

En riktigt dålig bild på slarvigt fyllda pitabröd får illustrera detta recept på riktigt god grillmarinad till kyckling. Köttet får en djup smak med en behaglig hetta som kommer smygande i eftersmaken.

Blanda samman 0,5 dl mörk sirap, 0,5 dl soya, 1 msk tabasco, 1 tsk harissa och saften av en citron och häll i dubbla plastpåsar tillsammans med kycklingbröst. Marinera 3-4 timmar eller över natten. Grilla eller stek i grillpanna, skär upp och servera i pitabröd med sallad, tomat och morotsraita.

Raita är inget annat än en kall, indisk yoghurtsås. Den här varianten (nästan) blev jag bjuden på igår och var helt enkelt tvungen att veva ihop den själv idag. Perfekt tillbehör till grillat, kryddstarkt och vegetariska rätter.

Rör ihop 2 dl turkisk yoghurt med en finriven morot, 1 tsk spiskummin, 1/2 tsk salt, 2 msk finhackad färsk mynta, finrivet skal av en citron och rejält med nymald svartpeppar. Klart!

Tidigt på tisdag morgon reser jag till södra Spanien. Först ska jag utforska vilda Montilla-Moriles’ viner och gastronomi samt upptäcka staden Cordoba. Därefter blir det några dagar på en specialmässa i Jerez för söta viner och starkviner. Jag längtar!

Eftersom jag reser lågprisflyg och vätskor inte i tillåtna i handbagaget (Tack för den, Al-Qaida!) så är möjligheten att ta med viner, oljor och vinäger ganska begränsad. Jag behöver därför tips på lättransporterade kulinariska souvenirer typiska för Spanien i allmänhet och Andalucien i synnerhet.

Bästa tipset belönas med härliga kryddor från saluhallen i Jerez.

Den är pastasåsen blir riktigt frisk och fräsch av vinägern, citronen samt inte minst av de ringaktade piementooliverna. När ska dessa bli heta igen och slippa vara förpassade till drajjan?

Tärna 150 g speck (lufttorkad och lätt rökt italienskt fläsk) eller riktigt bra, rökt sidfläsk mycket fint. Fräs tills det är lätt brynt och fortsätt att fräsa med en hackad gul lök. Tillsammans med fläsket och löken fräser du sedan 700 g nötfärs. Addera 1 msk sherryvinäger (eller annan fin vinäger), 1 buljongpod eller fond och blanda. Tillsätt cirka 7 dl passata/passerade tomater i omgångar och reducera (koka ihop). Medan såsen puttrar skivar du cirka 20 piementooliver och river en vitlök, skalet av en citron och repar lite färsk oregano. Smaka av såsen med salt och mal ner rejält med svartpeppar. Rör ned oliverna, citronskalet, vitlöken och oreganon tillsammans med lite citronsaft och låt puttra vidare 5 minuter. Servera med linguine (eller spaghetti) och riven parmesan/pecorino.