De obetydliga vinbloggarna

Denna blogg är en mat- och vinblogg. Den befinner sig i en spännande gråzon mellan det myllrande, välbesökta matbloggsriket och det ganska ganska glest befolkade vinbloggslandskapet.

Jag försöker hålla en balans mellan mat och dryck men när jag exempelvis skriver om vin så dyker besökssiffrorna. När jag tittar igenom min statistik så ser det ut så här: Först på 17:e plats kommer ett inlägg om tips på champagne och därefter dröjer det ner till 30:e innan ett liknande inlägg kommer. Hack i häl kommer min gamla post där jag slaktar företeelsen bag-in-box och på 38:e ett inlägg om hur man serverar champagne. Sen kommer ingenting och på 51:a lite råd om bufféviner. Sedan ingenting. Och ingenting.

Matbloggosfären är säkert större, men kanske inte mer välbesökt och ekonomiskt intressant än, modebloggarna. Massor med matproffs, glada amatörer och nyskapande skribenter leverar bloggar som är otroligt varierande och intressanta i sin mångfald. Men varför är det så stillsamt, glest och nästan ödsligt på vinbloggarsidan? Det är inte så att det saknas begåvade bloggare som skriver om vin, men totalt sett är vinbloggarna så få att det blir lite klubben för inbördes beundran.

Varför är det så. Är det ointressant att läsa om vin? Är det för att det är svårt att skriva intressant om viner och nästan omöjligt att få ihop en läsvärd smakbeskrivning? Varför finns det ingen populär och välbesökt vinbloggare med inflytande? Varför är vinbloggarna så få? Varför verkar vinbloggarna nästan bara läsa varandra och skriva om samma saker? Eller har jag fel?

Vad tror du? Är vinbloggosfären dömd att förbli en liten introvert cirkel där man kommenterar korsvis? Varför finns det inget större fungerande vinforum? Är ”vinfolk” mindre tekniska som någon föreslog på twitter idag? Finns det någon riktigt bra vinblogg som skulle kunna bli stor? Om inte…hur skulle den se ut?

Taggar:, ,

Kategorier: Övrigt

Kontakt & prenumeration

Det finns flera sätt att hålla sig uppdaterad om bloggen, se nedan. Vill du ha kontakt med mig direkt kan du mejla till anders@gustibus.se.

31 kommentarer på “De obetydliga vinbloggarna”

  1. kerstin
    25 augusti 2011 den 22:54 #

    en liten introvert cirkel där man kommenterar korsvis? ungefär som glasvärlden skulle jag tro.

  2. 25 augusti 2011 den 23:28 #

    Intressant att du tog upp det här, har själv funderat på det ett antal gånger. Kan det vara så att eftersom vi upplever vin så individuellt så ”litar” man inte riktigt på det som skriv om viner? För dig kan ett vin vara fantastiskt men mig kanske det inte faller i smaken alls. Sen tror jag att eftersom vi inte har en vinkultur så är vi i Sverige inte så intresserade av vin och vet helt enkelt inte vad vi ska dricka eller ens vart vi ska börja någonstans. Vin är svårt. Jag vet själv hur det var innan jag började lära mig om vin på Grythytteakademin. Jag hade ingen aning om druvsorter, tillverkning, lagring osv.. vin smakade vin..det var ointressant.

    Jag kunde definitivt inte sätta ord på vad ett vin smakade och eftersom jag inte hade varken kunskaper eller intresse för vin så blev det väldigt svårt att ta in och förstå allt som skrevs om vin. Jag tror att det krävs lite grundkunskap om vin för att man ska ”orka” läsa blogginlägg.

    Varför dricker folk huset svin? (som förövrigt nästan alltid är skit) För dom vet inget om vinerna i vinlistan. Det är bara massor av namn på druvor, länder, regioner och årtal som ingen förstår något av. Okunskap tror jag är boven i dramat.

    Vin hörs och syns för lite. Vi skulle behöva vinprogram så som vi har matprogram..försöka få vin att bli trendigt. Jag ska ta upp det här med mina sommelier kompisar i skolan och höra vad dom tycker. Kanske kan bli en c uppsats.=) Jag tror att det behövs en stark karaktär med mycket inflytande som kan lära svenska folket om vin. Ett roligt ”lätt” och tilltalande vinprogram. Ska försöka få våra sommelier studenter att överväga att bli tv kändis=) Jag tror att det skulle kunna vara ett bra uppdrag för Grythyttan faktiskt.

    Jäklar va peppad jag blev=)

    • 26 augusti 2011 den 8:45 #

      Om du blev peppad så har min post gjort någon nytta i alla fall. 🙂
      Jag håller med om att en bra, informativ och lättsam tv-serie i ämnet skulle hjälpa upp intresset.

  3. MikaelW
    25 augusti 2011 den 23:55 #

    Har också funderat på det hela, och det ter sig aningen märkligt. En stor bov i dramat tror jag är att det finns väldigt få (åtminstone som jag har hittat) vinbloggar som fokuserar på lättare innehåll – t.ex. humant prissatta viner som är tillgängliga för alla, information som inte kräver särskilt mycket kunskap från läsaren och beskrivningar som man faktiskt kan ta till sig. Det märkliga är att detta finns i ölets värld, framförallt då av herr Bark på Ofiltrerat.se men även av många andra.

    • 26 augusti 2011 den 8:47 #

      Det vore kul om fler matbloggare vågade skriva om vin på det sätt som du nämner.

  4. Claes
    26 augusti 2011 den 8:38 #

    Intressessant observation. Men den vinbloggare som skriver någorlunda seriöst om BiB och Amarone, som finns att köpa på Systembolaget, kommer att ha en stor läsarkrets. Idag skriver vinbloggarna antingen om mycket exklusiva viner eller om nördviner, udda druvor från udda områden, Vinerna måste dessutom ofta köpas i Danmark, Tyskland eller via beställningssortimentet.

    • 26 augusti 2011 den 8:48 #

      Håller helt med i din beskrivning. Det är mycket Slovenien och vulkanviner just nu. 😉

  5. A Hedberg
    26 augusti 2011 den 8:38 #

    Jag tycker det är lite charmigt och mysigt att det finns hörn i internetvärlden som fortfarande inte domineras av motsvarigheter till modevärldens ikonbloggare, där ett namn får en hel befolkning att välta hyllorna på H&M i jakten efter den senaste hårsnodden.

    Det blir helt enkelt en liten upptäcktsfärd där man hittar ett antal ciceroner längs resans väg som visar in en på avstickare man inte trodde fanns. 🙂

    Det tycker jag är lite av en kvalitetsstämpel faktiskt och får mig att läsa ”gubben Öhmans” blogg med intresse i alla fall.

    För övrigt vill jag tacka för trevliga inlägg såsom ”billiga/lyxiga nyårssupen”, bubbel, Carl Butler-serien etc! Många trevliga stunder kommer från lite grundinspiration där.

  6. 26 augusti 2011 den 8:49 #

    Det jag skulle vilja ha i en vinblogg är självklart en duktig skribent, som skriver om viner på ett lättläst (key word!) sätt. Smaker och dofter, på ett språk som jag förstår. Inte för den delen billiga viner, utan gärna i prisklassen 150+, och med fokus på matkombinationer. Vad passar vinet till? Vad ska man tänka på när man väljer råvaror till vinet?

    De vinbloggar jag har min RSS-läsare är otroligt kunniga, men det är för tunga texter för att jag ska kunna – och orka – hänga med, och ens orka börja läsa texten från första början..

    • 26 augusti 2011 den 8:54 #

      Jag ska villigt erkänna att de flesta vinbloggares texter skummar jag på sin höjd bara för att få en uppfattning om vad de skriver om. Väldigt få läser jag noggrant och med behållning.

      Det är svårt att skriva intressant och informativt på ett sätt som tilltalar fler än vinnördarna. De flesta smakbeskrivningar som jag publicerar är faktiskt mest för min egen skull som dokumentation.

  7. 26 augusti 2011 den 9:52 #

    Kanske därför att det för det mesta är ganska tråkigt att läsa vinbeskrivningar rakt upp och ner. ”Vi drack det här och det smakade så här” är oftast en ganska ointressant form av journalistik. Men det är den typen av texter som man mest ser i svenska vinbloggar. Men oj så ointressant i 9 fall av 10.

    De i mitt tycke intressanta texterna är de som inte handlar om ett eller annat specifikt vin. Det är ju i vilket fall som helst en minimal chans att jag kommer att dricka just det vinet som någon råkar skriva en smakbeskrivning på.

    Tittar man på vad vinbloggare skriver i andra länder är det väsentligt vanligare (är i alla fall mitt intryck) att man skriver på ett annat sätt: runt om vin, om vinproducenter, om resor i vindistrikt, om teman, om bredare provningar med referenser till distriktskaraktärer osv, men sällan om ett specifikt vin. (Det kanske har som bakgrund också att i de flesta andra länder har man inte ett så kraftigt begränsat vinutbud som man har i Sverige så det är ännu mer meningslöst att skriva om ens intryck av just ett enstaka vin.)

    Och detta kanske återspeglas av din egen kommentar: ”De flesta smakbeskrivningar som jag publicerar är faktiskt mest för min egen skull som dokumentation” är kanske inte den rätta attityden om man vill få många läsare (vilket ju är underförstått i din fråga). Då borde man ju i stället inrikta sig på sånt som kan intressera läsarna…

    Den typ av vinskriverier (i tryck) som får många läsare idag är nyhetsbedömningarna varje månad, men det kan ju knappast kallas journalistik (vilket ”bloggande” i de flesta fall bör räknas som – onlinejournalistik). Snarare är det en fråga om automatiserade shoppinglistor.

    • 26 augusti 2011 den 10:01 #

      Det stämmer som du säger att det mest intressanta för läsarna är de mer allmänna texterna. Det är också de som dyker upp i min statistik.

  8. 26 augusti 2011 den 10:06 #

    Hej Anders,

    Med risk för att bli långdragen och kanske förstärka bilden av nördiga vinbloggare, vill jag ändå delge mina funderingar:

    Först och främst; att göra vin enkelt, skriva lättförståeligt, är för mig ett ganska tröttsamt mantra som upprepas av de som anser sig vara mindre bevandrade i vinets värld. Ett slags distinktion mellan vi och ”dom”. Vin är enkelt. Har man passionen är allt enkelt (lite hårddraget). Och har man passionen tar man sig med enkelhet genom en ”svår” text och upptäcker många gånger att den inte alls var vansklig. Har man inte passionen, blott ett visst intresse av att kombinera mat och vin (stort nog tycker jag!), så blir snabba och lättlästa tips trumfkort. Men till vems glädje och nytta? En tidigare kommentar prickar ju dilemmat att alla har vi olika preferenser och ett fyndstämplat vin är lätt hårddraget, blott författarens åsikt. Finns inget rätt och fel.

    Den stora skillnaden mellan mat- och vinbloggar tror jag är antalet sanna entusiaster/nördar. En vinblogg må ha färre klick men klicken är sannolikt från läsare med en uttryckt vinpassion, därav importörers stigande intresse av att omnämnas på vinbloggar. Det är en grupp man kan nå snabbt och billigt.

    Dessutom är det väl lätt att en vinblogg i Sverige blir lite av en inbördes klubb för beundran. Antalet nördar är ju inte så många. Mitt val, att frångå svenskan, var till stor del grundat i att vinvärlden är global och att det är just detta som uppmuntrar mig. Kontakten med likasinnade oberoende av geografisk befintlighet. Senaste månaden hade jag besök från drygt 60 olika länder. Med det vill jag inte ha sagt att alla vinbloggar måste bli engelska, blott att det gett mig den nödvändiga kicken.

    Jag vill väcka intresse och nyfikenhet. Tyvärr innebär det allt för ofta att den svenska marknadens begränsningar inte är till ens fördel. Men ett vintips behöver inte följas slaviskt. Om någon följt mina poster om grekiskt vin så innebär det inte att de måste köpa just dessa. Räcker det inte med att en nyfikenhet väckts och att man plockar med sig ett grekiskt vin nästa gång bolaget besöks?

    MVH

    Niklas Jörgensen, sann vin- och matnörd

  9. 26 augusti 2011 den 10:15 #

    Tillägg;

    Glömde nämna att antalet läsare också påverkas av vilka viner man skriver om. I mitt fall är det intressant att se vad mina svenska läsare föredrar att läsa om. Skriver jag en post om Bordeaux ökar de svenska läsarna medan mina inlägg om exempelvis Grekland får de samma att flykta. Intressant är att det är precis tvärtom bland de internationella läsarna. Tror Per är ‘spot on’ när han nämner att det är utbudsrelaterat och vårt behov av att kunna köpa exakt det vinet som omnämns, här och nu. Genast.

    Eller är det blott ett uttryck för ointresse? Varför upptäcka något nytt när jag har min trygga Nebbiolo eller Cabbe?

    MVH

    Niklas

  10. Peter
    26 augusti 2011 den 11:28 #

    Jag följer bl.a. http://johan-p.blogspot.com/ som i mitt tycke har ett intressant upplägg. Han har ett stort mat- och vinintresse och lagar mat som passar till det vin han vill dricka. Han återger oftast recept och om kombinationen föll väl ut. Det som begränsar Johan P är att han nästan uteslutande skriver om amerikanska viner och dessa hämtas oftast ur SB beställningssortiment.

    Den som bloggar om, vad skall vi säga 80-100kr viner?, från även andra vinmarknader skulle förmodligen nå en betydligt större krets.

    Jag märker också att jag tycker det är mer intressant med många och bra bilder, ordentliga rubriker som gör det enkelt att välja vad jag skall läsa och välskriven text med ”extra knorr”.

    Ett annat bra exempel http://middagsklubb.blogg.se/ skulle jag också läsa med stort nöje om de skrev om vin på samma underfundiga sätt som de skriver om mat/äta.

    /Peter

    • 26 augusti 2011 den 17:13 #

      Gillar också Johan P:s upplägg men inte hans fixering vid amerikanska viner. Jag kantrar ju å andra sidan över i det franska så jag ska väl inget säga. 😉

  11. 26 augusti 2011 den 11:35 #

    Utan att säkert veta så tror jag att Finare Vinare är den mest lästa vinbloggen trots att man knappast fokuserar på mainstreamviner. Men visst, även om man når upp till över 1.000 sidvisningar per dag så är det ju en rätt marginell företeelse jämfört med mode- och en del matbloggar.

    Men är det ett problem ? Och isåfall för vem ?

    Själv tycker jag det är jättekul när det är många besökare på min blogg och ännu roligare när besökarna kommenterar. Jag ser dock inte statistiken som något självändamål. Att skriva med fokus på att fånga så många läsare som möjligt ligger inte alls för mig. Tror inte heller att jag skulle vilja läsa en blogg som har det som huvudsakligt fokus.

    Håller helt med Per om att det är inläggen som går utanför de vanliga ramarna, de som blir något mer än kort presentation och smaknoteringar, som är roligast att både skriva och läsa. Tyvärr är det så för min del att varken varken tid, pengar eller kunskap räcker till för att kunna publicera den typen av poster med någon större regelbundenhet.

    Det jag gärna skulle se mer av är kritiskt granskande av den svenska vinscenen, lite mer grävande och mer reflekterande. Men sådant tar ju också tid.

    • 26 augusti 2011 den 17:11 #

      Jag ser egentligen inte något problem. Tycker bara att det är lite underligt.

      Håller med om att det saknas riktig vinjournalistik i Sverige. Vinskribenterna får bli ett ämne för en anna och giftigare bloggpost.

  12. 26 augusti 2011 den 12:20 #

    @ Ingvar – Visste du att Svenska Vinskribenters Förening har ett stipendium för undersökande journalistik? Som delats ut för första gången 2011…

  13. Kalle B
    26 augusti 2011 den 13:44 #

    Som vanligt en mycket intressant tråd du tar upp. Försöker desperat klura ut något intelligent i frågan, och de tankar som dyker upp är:

    En stor andel av vinbloggarna är väldigt redovisande, med en ganska manlig/frimärkssamlande inställning och ett rabblande i bild och ord av provade viner och besökta producenter. Absolut inget fel i detta, och om de är bra i sin genre de kommer att fortsätta att locka en hyfsat stor läsarskara, där nyrekryteringarna av nya entusiaster nog kommer att kompenseras av bortfallet av de vars brinnande vinintresse sakta svalnar. Det kan slå gnistor om dessa bloggar, men det kommer alltid att vara ganska interna gnistor.

    Mat har givetvis ett större allmänintresse än vin, dels av den enkla anledningen att alla måste äta mat, dels att laga mat är något som man aktivt gör varje dag.

    Hur ”bra” en blogg är kan mätas på många sätt. Besökare, aktivt kommenterande, kvalitet på besökare, hur mycket den länkas til, etc, etc (inget ämne jag är expert på). Någonstans är kanske det viktiga att den förmedlar så många aha-upplevelser som möjligt till dem som läser den. Och då kan ju en ”frimärksartad” vinblogg på ganska hög nördnivå vara en riktigt bra blogg om den begränsade skara som läser den får riktiga kickar av den varje dag. Trots att den utanför den snäva kretsen upplevs som sååå tråkig.

    Du kan ha en poäng i att det skulle behövas någon som tar ett nytt grepp på vinbloggandet. Egentligen kan man ju inte påstå att det är ett ”problem” att det ”saknas” en bra vinblogg som läses av många. Men. Jag kan tycka att det i en marknad där den stora tillväxten i volym utgörs av vin i den alltid tillgängliga boxen – sött, mjukt och alltid tillgängligt att krama som ett gosedjur, en Coca-Cola för oss som blivit vuxna – och vi i andra ändan har en växande skara oerhört kunniga och erfarna vinentusiaster som brinner för vinet som kulturdryck, så borde det finnas utrymme för den som vill och kan skriva brett och intressant om vin. Och kanske också andra kulturdrycker.

    Nu tror jag att uppdraget är utfört – en tre, fyra snabba plattityder så här på fredagseftermiddagen gör att jag kan ta helg med gott samvete.

    • 26 augusti 2011 den 17:09 #

      Efter denna textmatta har du gjort dig förtjänt av lite ledighet. 😉

  14. 26 augusti 2011 den 16:55 #

    Hej alla,

    att något ”behövs” eller ”saknas” är en alldeles för svag drivkraft för den som skriver av lust och för sitt eget höga nöjes skull. Det ligger i sakens natur att den som lägger en stor del av sin tid på detta inte har ett genomsnittligt intresse av massmarknadsviner. Att blogga är ingen ”tjänst” och inte något som ska förväxlas med att producera gratisjournalistik, även om gränsen kan vara hårfin i enstaka fall.
    Det tar mycket längre tid att skriva en genomarbetad artikel än en bloggpost, och för det vill man gärna ha betalt (ja, vi har gjort det också, se Munskänken 6/2010). För oss är en vinblogg framförallt ett kul sätt att subjektivt dokumentera den egna smakresan och om någon annan också har glädje av det – desto roligare. Det skulle bli helt fel om man började tänka taktiskt på antalet läsare när man valde vad man ska skriva om. Det är åt det hållet längtan drar som bloggaren måste gå. Ju tydligare man manifesterar sin längtan, desto mer läsvärd bör bloggen bli (under förutsättning att man kan uttrycka sig i skrift, förstås…)

    Som Anders själv skriver i sin presentation: bloggen är ett verktyg. Ett hobby-verktyg, kanske man skulle kunna säga. Ett verktyg för dokumentation, och i lyckliga fall kommunikation. Den kan också vara ett verktyg att mejsla fram saker man sympatiserar med, eller ett verktyg för att banka med om det skulle krävas 😉

    Ha en skön helg. Vad dricker ni ikväll?

    • 26 augusti 2011 den 17:07 #

      Den personliga drivkraften är givetvis en förutsättning för bloggandet om det ska bli bra. Men med tanke på det stora intresset så är det ändå lite märkligt att det inte kommit fram fler samt någon bredare vinbloggare.

      • 26 augusti 2011 den 17:40 #

        Kanske kan man säga att passion och bredd är två oförenliga storheter?

        Åtminstone om vi med bredd menar SBs breda masstillverkade utbud i lägre prisklasser. Där behövs nog ett ”uppdrag” från en beställare, och lön för mödan att ta sig genom dessa produkter som så sällan inspirerar till panegyrik.

        Jämför brittiska Masters of Wine, som ju inte sällan får arbete med att sälja eller välja plonk till brittiska stormarknadskedjor. Det finns något nedslående i att all denna nedlagda passion ska mynna ut i så mycket ”bredd”.

  15. 26 augusti 2011 den 17:47 #

    Jag kan faktiskt inte se någon konflikt mellan bredd och passion. Visst kan man vara passionerad över företeelser som tilltalar och intresserar många?

  16. 26 augusti 2011 den 19:26 #

    Det är möjligt att man kan det, men glödande passion brukar efter hand medföra ett visst tunnelseende. Låt oss för ett ögonblick betrakta den passionerade kräftätaren. Väljer han/hon inte med tiden bort alla de frysta paketen för att få äta riktigt goda färska svenska kräftor? Eller den passionerade öldrickaren. Fortsätter han/hon att dricka Pripps Blå och dess likar i längden? Knappast. Sonen som älskar Lego, nöjer han sig med de vanliga bitarna? Icke, det ska vara särskilda, sällsynta bitar.

    Det kan säkert vara fördelaktigt av olika skäl att jobba på en passion för det breda – ingen tvekan om det. Men risken är att passionen smalnar av när man minst anar det. Åtminstone om man i grunden är en indie-själ. Inte mycket att göra åt 😉

  17. 26 augusti 2011 den 20:24 #

    Hej!
    Jag bloggar om vinodling, vin, och natur – helt och hållet från mina upplevelser, resor och referenser. Jag är inte insnöad på något särskilt utan försöker hålla alla sinnen öppna och dela med mig av mitt projekt – Vinbacken.
    Ta gärna en titt: http://vinbacken.blogspot.com/
    /Pontus

  18. 30 augusti 2011 den 14:15 #

    Jag tror att många vinbloggar så att säga börjar i fel ände för att vara riktigt intressanta, dvs att de skriver om ett vin i taget med provningsanteckningar osv.

    Några av de mest besökta inläggen hos mig är ett par inlägg från 2007 där jag skriver om dryck till sushi, och just sökbegrepp som ‘dryck till sushi’, ‘vin till falukorv’ mm är väldigt vanliga när folk kommer till mig från google.

    Jag tror många läsare efterfrågar tillämpad information – vad ska jag köpa för vin til maten jag tänkt äta ikväll, vilken mat ska jag äta tillsammans med vinet jag fick i fördelsadegspresent osv.

    Att matinlägg får fler besökare än vininlägg beror nog på att folk googlar recept. Mina cocktailrecept läses av många fler än de inlägg jag gör om vin. ‘Whiskey sour’ tror jag är det vanligaste sökordet på min blogg totalt sett.

Trackbacks/Pingbacks

  1. En Kronenbourg vid Vänern « Öhmans Mat & Vin - 26 augusti 2011

    […] Vänersborg. Passar också på att läsa igenom de intressanta kommentarerna på senaste posten om ”de obetydliga vinbloggarna”. Kul när ett blogginlägg […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: