Hittade vätternsparris för 20 kronor knippet under dagens raid i Lucu Foods grönsaksavdelning. Kunde ju inte motstås, men jag ställdes samtidigt inför det faktum att jag aldrig vispat ihop en hollandaisesås. Hur är det möjligt att en matintresserad bloggare vid min ålder aldrig gjort det? Ingen aning. Kan vara min fobi för emulsioner. Men nu var det dags.
Efter att ha konsulterat ett flertal kokböcker och nätet insåg jag snabbt att här fanns många varianter och metoder. Äggula, smör, citron och jämnt tempererade råvaror var dock det gemensamma. Jag utgick från Tore Wretmans recept och utnyttjade den digitala termometern (ett måste i varje kök) och min induktionshäll. Lätt som en plätt. I morgon blir det bearnaisesås sanna mina ord.
Sätt en ugnsform med vatten på spisen med två kastruller (ej aluminium, missfärgar tydligen såsen). Lägg i termometern och värm upp vattnet till runt 65°. Justera så att du hittar ett bra läge på reglagen. Skiva ner 200 g smör i den ena kastrullen och 1 msk vatten och 3 äggulor i den andra. Vispa gulorna konstant med ett öga på termometern tills konsistensensen blir som vaniljkräm. Vispa ner det smälta smöret i en tunn stråle och se hur såsen blir krämig, gul och vacker. Låt inte den vita bottensatsen (proteinet) komma ner i såsen. Smaksätt med en nypa cayennepeppar, lite pressad citron och eventuellt lite salt. Jag rev ner lite citronzest också. Blir såsen för tjock droppar du i lite vatten. Servera ljummen.
Det blir gott att använda lite brynt smör i hollandaisen också…
Wretman är/var pålitlig. Men du får nog nästan skämmas som ätit sparris utan hemlagad hollandaise till denna ansenliga ålder;)
Nu har jag ju ätit sparris med hemlagad hollandaise förut. Den har bara inte varit lagad i mitt hem. 😉