Den som följt denna blogg vet att bakning aldrig riktigt varit min grej. Har aldrig riktigt förstått mig på det hela. Men driver man kafé så är det bara att bita ihop. Att svänga ihop kärleksmums och vallmokaka är sin sak men att göra matbröd är en annan femma. Här har jag alltid mer eller mindre misslyckats.

Nu har jag dock hittat formen och är riktigt stolt över mina rapsoljebullar som utvecklats utifrån ett enkelt recept på källarfranska jag fick av storasyster Carin. Fluffiga, snygga, lite surdegssega och med lätt nötig smak av oljan. Mängderna är det inte så noga med, det är bara att addera mjöl tills du får en smidig deg. Det är lätt. Jag lovar.

I en stor bunke smular du ned ett paket jäst, ringlar över några matskedar sirap, 1,5 tsk salt och häller på cirka 0,5 dl kallpressad svensk rapsolja och 5 dl vatten. Vispa ut alltihop tillsammans med lite vetemjöl tills du får en tjock, slät välling. Med en slev arbetar du in vetemjöl tills degen släpper bunken. Mjöla bakbordet och arbeta med händerna in mer mjöl tills degen blir smidig och slutar kleta. Låt jäsa i bunken till minst dubbla storleken. Ta upp degen igen på bakbordet och arbeta den med lite mer mjöl tills den blir riktigt smidig och ganska fast. Dela upp dela upp i lagom stora bitar (det blir 12-14 bullar ungefär) och slarva ihop dem till något sånär jämna bollar (de jäser sig snygga), pudra med rikligt med mjöl och låt dem jäsa på bakplåtspapper på plåten. Grädda på 200° i ungefär 20 minuter eller tills de blir snyggt ljust gyllene.

Receptet funkar som källarfranska också. Gör som ovan men jäs inte degen, forma bullar och sätt dem på en plåt i kylen över natten. På morgonen tar du fram plåten och gräddar som ovan.

Då och då dimper det ner varuprov i form av vin. Oftast får jag först en förfrågan om jag vill ha ett prov. Gäller det bag-in-box tackar jag konsekvent nej. Är det viner som inte intresserar mig eller som jag misstänker inte håller måttet så avstår jag också. När jag provat dem så skriver jag en bloggpost om vinet är bra och värt att kommentera. Om vinet är mediokert, ointressant eller trist så skriver jag inte alls men ger en kommentar till den som skickat vinet. Jag berättar alltid i bloggposten att jag fått vinet som varuprov. Sådan är min policy.

Får jag en förfrågan om att prova champagne så är min policy att konsekvent tacka ja. Så också i fallet med Alexandre Bonnet Grande Réserve Brut. Lite kul tyckte jag att det var att få prova denna producent igen då jag för många år sedan en kort tid arbetade med dem med offerter till Systembolaget och gillade vinerna för deras elegans och renhet.

Grande Reserve Brut är snygg, ren, frisk och dominerad av citrus och lime, antydan till brödighet och med en tydlig kritig mineralitet både i doft och smak. Trots att vinet domineras av pinot noir i blenden så känns den mer som en blanc de blanc; frisk, slank, elegant och med en lång mineraltät eftersmak. Samtidigt är den lite insmickrande med en ganska hög dosage (10 g) som dock är väl integrerad.

I vårt letande efter lämpliga saker att servera i vårt kafé i Blå Huset blev vi tipsade av en god vän om detta recept med blå vallmpfrön och massor med citron. Riktigt god och fräsch och fick tummen upp av vår åldersmixade testgrupp. Toppingen med lavendel kan anpassas efter vad man har tillgängligt.

Vispa 2 ägg och 2,5 dl socker pösigt. Blanda 2,5 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker och 0,75 dl blå vallmofrön och rör ner i äggsmeten. Blanda ner 1 dl smetana samt saften och det rivna skalet från 1 citron. Vänd sist ned 100 g smält smör och häll smeten i en smord och bröad form på cirka 1,5 liter. Grädda i mitten av ugnen på 175° i cirka 45 min. Låt kakan kallna. Vispa ihop 1 dl smetana och och 1 dl florsocker till en fast kräm och bred över kakan. Dekorera med lavendelblommor, tagetes, ringblommor eller timjanblommor.

Den 25:e juni var det precis fem år sedan jag postade mitt första inlägg (datumet stämmer inte då det ursprungligen postades på en annan bloggportal). Samma dag försvann min blogg.

Den fanns förvisso kvar under wordpress.com men dök inte upp på sökmotorer och gamla länkar funkade inte. Jag bollades mellan olika supporttjänster innan det till slut visade sig att en faktura för domännamnet ohmansmatovin.com inte blivit betald. Idag löste sig allt.

Men besökssiffrorna har störtdykt de här dagarna, bloggen syns inte på google och det känns allmänt bedrövligt. Ett mer än lovligt pissigt jubileum, men å andra sidan kanske jag förtjänat en spark där bak med tanke på de mer än lovligt sparsamma uppdateringarna här.

Lovar att att ta tag i det här.