Igår firades stora systerns födelsedag på hotellbåten Admiral i Prag. Ett ställe som faktiskt överträffade förväntningarna. Hysteriskt konsekvent marin stil med betoning på mörkt, högblankt trä, polerad mässing och servisen i sjöuniformer. Matsedeln var av det internationella stuket med maträtter som var heta i början av 1990-talet.

Låter kanske inte som de ideala förutsättningarna men maten var mycket kompetent tillagad, snyggt presenterad, välsmakande och servisen var på absolut topp. Provade de första tjeckiska vinerna och inledde med Bohemia Regia Prestige Brut, ett mousserande vin gjort enligt traditionell metod och av druvorna rhine riesling och welschriesling.

Ganska djupt gul färg och små fina bubblor. Stor, generös och fruktig näsa dominerad av gul frukt. Frisk, fyllig och nästan fet, fruktig smak med tätt, mjukt skum. Ett matvänligt vin med tyngdpunkt på fyllighet snarare än syra. Passade fantastiskt till den krämiga svampsoppan.

Många minns kanske den enklare varianten som för många år sedan såldes på Systembolaget. Det här var någonting annat. Väl värt att prova när ni besöker Tjeckien.

Destilleriet Bruichladdich på Islay i Skottland har mer eller mindre nischat in sig på specialbuteljeringar av sin whisky. Här en sjuttonårig whisky som efter sedvanlig lagring på bourbonfat fått spendera en tid innan buteljering på fat som innehållit den lätta, ljusa finosherryn. Den har också ett ”syskon” baserat på samma whisky men som fått en avslutande cask finnish på fat som härbärgerat den intensivt sirapsaktiga PX-sherryn. Två motsatser med andra ord.

Tack vare min gode kollega som nyligen spenderade en vecka som praktikant på destilleriet har jag nu fino-varianten i min ägo.

Ganska ljus bärnstensfärg. Nyanserad, rökig doft med inslag av jod, hav, honung och apelsinskal. Rökigheten är något mer framträdande i smaken men det är en elegant, fruktig, nyanserad och ganska lätt whisky som inte avslöjar sin sanna ålder. Honungs- och apelsintonerna kommer tillbaka och ligger kvar ganska länge tillsammans med en liten förnimmelse av jod. Inte mycket skvallrar om att här är finofat inblandade, möjligtvis den stramt, kritiga och torra eftersmaken. Men det är förmodligen inbillning.

I dagens Nyhetsmorgon på TV4 sändes ett riktigt fint reportage från den skånska vinskörden med Bengt Frithiofsson.

För den som fortfarande inte tror att det odlas vin i Sverige är det bara att kolla klippet. Vi är fortfarande en bra bit ifrån att producera stora viner men utvecklingen går i rasande takt och resultaten är i många fall överraskande.

När jag först såg denna video med den inflytelserika vinkritikern James Suckling så trodde jag det var en drift med hans sätt att poängbedöma viner. Sedan förstod jag att det är en trailer för hans kommande videobaserade hemsida.

Jag satt med ögonen uppspärrade och hakan på bröstet inför denna kavalkad av ogenerad, arrogant poängsättning av viner rakt framför vinproducenterna. Fullständigt häpnadsväckande.

Antingen har karl’n ett stort mått självdistans och humor (vilket jag betvivlar) eller så…ja…är han helt omdömeslös. Ett tredje alternativ är att det är ett medvetet, smart sätt att marknadsföra hemsidan. Jag har ju redan med denna post hjälpt till att sprida informationen och kommer definitivt att besöka den för fler skämmiga guldkorn så helt osannolikt är det inte.

Edit: Efter att ha sett nedanstående klipp med kommentaren 01:23 så har jag bestämt mig. Poängtrailern är INTE humor. Den är på blodigt allvar. Är det bara jag som osökt kommer att tänka på Philip Seymour Hoffmans slemma rollkaraktär i The Talented Mr Ripley?

Kära Hustrun vet nästan ingenting om vin. Med lite tur kan hon identifiera riesling och kanske chardonnay. Men hon vet vad hon gillar och inte gillar. Billigare viner och många utomeuropeiska och distinkt fruktiga avvisas som ”bag-in-box” eller ”smakar enkelt barvin”. Rhôneviner ogillas för sin ibland parfymerade ton (där kan jag hålla med), sherry funkar inte alls (”jag känner från andra sidan lägenheten när du häller upp ett glas”). Men hon känner igen kvalitet på långt håll även om hon inte sätter ord på det.

Igår var hon sugen på ett glas rött medan jag sippade på en sherry. Innan jag gjorde en raid mot vinskåpet tvingade jag henne att prova sherryn. Efter viss motvilja doftade hon och smakade på det bärnstensfärgade vinet och utbrast förvånat ”det där var riktigt gott!”. Det var 1979 Añada Palo Cortado. Inte konstigt den föll på läppen!.

Glad över att äntligen lyckats få henne att gilla sherry så drog jag en röd bordeaux ur samlingen. Efter en snabb sniff och en rejäl klunk konstaterade hon enkelt ”det här var riktigt bra”. Jo jag tackar! 2004 Château Malescot St Exupery, en troisieme cru från Margaux bara sådär till ostbågarna i tv-soffan en torsdagskväll.

Hon är dyr i drift Kära Hustrun.

Inspirerad Tockasvansen/Johan Karlfeldt var jag helt enkelt tvungen att mot min vana plocka upp en vermouth senast jag var på Systembolaget.

Även om italienarna inte är helt ensamma om denna dryck (spanjorerna hävdar att de var först) så är bitterhet något de excellererar i. Att söta upp och tillsätta bittra och aromatiska örter i odrickbart vin var något som romarna utvecklade till en nationalsport. Idag är det en storindustri där det mesta är enkla, simpla produkter avsedda att smakdödas med ohemula mängder is, soda och juice. Men det finns undantag.

Antica Formula Carpano tillverkas under strikt hantverksmässiga former efter ett recept från 1786 och tappas på handblåsta numrerade literbueljer. På den klassiskt musiksatta hemsidan är informationen sparsam och man kan bara gissa sig till vilka smaksättare som använts.

Briljant, mörkt bärnstensfärgad med något grön kant. Stor, komplex, parfymerad doft med vanilj, kola, distinkt ton av igloo med colasmak(!), kryddig, ingefära, ek, kanel, russin, lavendel. Söt, frisk, medelfyllig med distinkt bitterhet, apelsinskal, tydlig kola- och vaniljarom, russin, stram, lång, intensiv och eldig. Lååång smak med balanserad bitterhet. En upplevelse!

En ny dimension av vermouth som ska avnjutas i stillhet framför brasan (om man har en sådan) med en skål  osttärningar och valnötter.

Idag består min blogg av bidrag från andra.

I mailboxen damp ovanstående skämtteckning ner. Med minst femton år på nacken är den ännu i allra högsta grad relevant.

Världens bäste Andreas Larsson har som vanligt skrivit en läsvärd krönika i lokaltelefonkatalogen Livets Goda. Som en av få, mycket få, som skriver om drycker i detta land tar han ståndpunkt och hymlar inte med sina åsikter. Mer sån’t!

Denna gång gör han processen kort med ”de himla champagneintresserade” bland annat. Han hinner också med att skåpa ut biodynamiker och ”naturliga viner”. Jag kan inte undanhålla mig från att återge ett citat som räddade min dag.

”Apropå hippies med små vingårdar som gör lustiga viner så ska jag be att få retirera från det som idag kalla naturliga viner. Vins nature som frassarna säger har länge varit poppis på Paris vinbarer där jag nyligen intog ett antal glas med några kollegor. Vinerna föreföll vara väldigt naturliga, alla var oxiderade och smakade likadant – vildjäst och mögel med inslag av oxiderad frukt och gamla kalsonger – det gick ju att skilja på vitt och rött även för en världsmästare, men druv, ursprungs och årgångskaraktärer var helt utsuddade.

Tänk om ICA skulle börja med samma tänk – naturliga livsmedel, inga stabiliseringsmedel, inga konserveringsmedel, inga kylar, ingen elekricitet. Då skulle folk äntligen förstå djupet i en rutten persika eller komplexiteten i ett skämt ägg…”

Nu avslöjar jag priset i Alternativa Matbloggspriset 2010!

En anonym välgörare har skänkt en butelj 1979 Añada Palo Cortado. Det är något så udda som en årgångsbetecknad sherry av den ovanligare typen palo cortado. Så här beskrev jag vinet när jag provade det själv för ett år sedan:

Jag är en lycklig jävel som för tredje gången fått prova denna makalösa sherry. Upplevelsen blir faktiskt större för varje gång. Får gåshud bara jag tänker på den. Briljant, bärnstensfärgad. Stor, oerhört komplex doft av (bland annat) cashewnötter, rostade hasselnötter, choklad, smörkola, saffran, Plopp, honung, mimosa och brynt smör. Bentorr, mycket frisk, koncentrerad, smakrik med dominerande karaktär av honung, nötter, mjölkchoklad. Mycket, mycket lång smak med metallisk karaktär. Ett fantastiskt stort och unikt vin. Provningsdeltagarna pendlade mellan religiös upplevelse, ödmjukhet och rörelse.

Lyckliggör din favoritbloggare genom att rösta fram till den 5:e november. Det är några av dem som dragit ifrån och ligger i ledning men det är slutspurten som räknas.

Röstningen är avslutad och resultatet hittar du HÄR!

Igår kväll var jag inbjuden till en trevlig middag med Catena Zapata från Argentina. En välkänd producent specialiserad på druvan malbec. Vi provade tio stycken av deras viner. Välgjorda och av hög kvalitet. Men inte i min smak.

Malbec ger nämligen kompakta, mörka fruktiga viner med karaktär av mörka bär och kanske ett drag av viol. That’s it. Ogenomträngliga och ganska endimensionella utan ansats till att vilja charma eller kommunicera. Det är frukt, mörker och en nästan ogenomtränglig tystnad. Varken elegans, stil eller nyanser bara kött, kraft, frukt och fåordighet. Det är som att ha Sylvester Stallone sittande vid bordet; muskulös, hukande och med trött blick mumlande något obegripligt.

Det ska sägas att deras 2009 Alamos Malbec är ett fynd för 89 kronor. Koncentrerat, balanserat och med mogna tanniner. En riktigt fruktpaket som jag aldrig skulle köpa själv, men den tilltalar säkert många andra. Bäst var 2006 Nicolas Catena Zapata som var riktigt elegant och nyanserad, men så var den också uppblandad med cabernet sauvignon. Fast för 549 kronor kan man ha bra mycket roligare.

En gång varje termin åker någon av våra sommelierklasser på studiebesök till Kiviks Musteri och Kronovalls Vinslott på Österlen. Att få åka dit i skördetid med höstsolen i sällskap som idag är en upplevelse för själen.

I Kivik dignade stora träbingar av äpplen i olika färger som i solvärmen mättade luften med sina dofter. Eleverna fick prova olika typer av cider (vanlig, svensk, torr cider är grymt underskattad som måltidsdryck) och besöka vinhuset där de fick smaka råviner, jäsande must och se hur en vinanläggning fungerar i praktiken. I laboratoriet fick de i grupper skapa winecoolers av vin, sockerlag, aromer och en sodastream komplett med marknadsstrategi och målgrupp. Inte den mest glamourösa delen av alkoholbranschen men spännande och oväntat svårt, särskilt att åsidosätta sin egen personliga smak.

Efter en kort biltur genom det höstliga landskapet kom vi till empirslottet Kronovall och besökte deras cave där bland annat  Tirage 2000 vilar bland pupitrer och gyropaletter. Efter sabrering provades detta vin som vilat nästan 10 år på sin jästfällning; Fantastisk rökig och frisk doft med brödighet och citrus. Mycket torr, frisk, ungdomlig och elegant med bra kropp och mycket fina bubblor.

Med glasen i hand gick vi i gåsmarsch till slottet där vi i en av de imponerande salarna serverades en helt magnifik lunch. Maten brukar vara av högsta klass men denna gång var det spets på allt! En ljummen dovhjortssylta med perfekt bakade rödbetor följdes av lågtempad och rimmad bergtunga på en creme av palsternacka. Avslutningsvis en äppeltarte med rosmarin (!), vaniljcréme och en sorbet på rödnos (ett äpple mer känt under det tristare namnet discovery). Utvalda viner till förstås.

Dagen avslutades med en provning som leddes av Per-Ola Holm som på sitt sedvanliga vis gav alla en brutal reality check om hur vinmarknaden fungerar. Mycket intressant och lite omtumlande.

Ja sådär kan man ha det en dag på jobbet.