Idag består min blogg av bidrag från andra.

I mailboxen damp ovanstående skämtteckning ner. Med minst femton år på nacken är den ännu i allra högsta grad relevant.

Världens bäste Andreas Larsson har som vanligt skrivit en läsvärd krönika i lokaltelefonkatalogen Livets Goda. Som en av få, mycket få, som skriver om drycker i detta land tar han ståndpunkt och hymlar inte med sina åsikter. Mer sån’t!

Denna gång gör han processen kort med ”de himla champagneintresserade” bland annat. Han hinner också med att skåpa ut biodynamiker och ”naturliga viner”. Jag kan inte undanhålla mig från att återge ett citat som räddade min dag.

”Apropå hippies med små vingårdar som gör lustiga viner så ska jag be att få retirera från det som idag kalla naturliga viner. Vins nature som frassarna säger har länge varit poppis på Paris vinbarer där jag nyligen intog ett antal glas med några kollegor. Vinerna föreföll vara väldigt naturliga, alla var oxiderade och smakade likadant – vildjäst och mögel med inslag av oxiderad frukt och gamla kalsonger – det gick ju att skilja på vitt och rött även för en världsmästare, men druv, ursprungs och årgångskaraktärer var helt utsuddade.

Tänk om ICA skulle börja med samma tänk – naturliga livsmedel, inga stabiliseringsmedel, inga konserveringsmedel, inga kylar, ingen elekricitet. Då skulle folk äntligen förstå djupet i en rutten persika eller komplexiteten i ett skämt ägg…”

Nu avslöjar jag priset i Alternativa Matbloggspriset 2010!

En anonym välgörare har skänkt en butelj 1979 Añada Palo Cortado. Det är något så udda som en årgångsbetecknad sherry av den ovanligare typen palo cortado. Så här beskrev jag vinet när jag provade det själv för ett år sedan:

Jag är en lycklig jävel som för tredje gången fått prova denna makalösa sherry. Upplevelsen blir faktiskt större för varje gång. Får gåshud bara jag tänker på den. Briljant, bärnstensfärgad. Stor, oerhört komplex doft av (bland annat) cashewnötter, rostade hasselnötter, choklad, smörkola, saffran, Plopp, honung, mimosa och brynt smör. Bentorr, mycket frisk, koncentrerad, smakrik med dominerande karaktär av honung, nötter, mjölkchoklad. Mycket, mycket lång smak med metallisk karaktär. Ett fantastiskt stort och unikt vin. Provningsdeltagarna pendlade mellan religiös upplevelse, ödmjukhet och rörelse.

Lyckliggör din favoritbloggare genom att rösta fram till den 5:e november. Det är några av dem som dragit ifrån och ligger i ledning men det är slutspurten som räknas.

Röstningen är avslutad och resultatet hittar du HÄR!

Igår kväll var jag inbjuden till en trevlig middag med Catena Zapata från Argentina. En välkänd producent specialiserad på druvan malbec. Vi provade tio stycken av deras viner. Välgjorda och av hög kvalitet. Men inte i min smak.

Malbec ger nämligen kompakta, mörka fruktiga viner med karaktär av mörka bär och kanske ett drag av viol. That’s it. Ogenomträngliga och ganska endimensionella utan ansats till att vilja charma eller kommunicera. Det är frukt, mörker och en nästan ogenomtränglig tystnad. Varken elegans, stil eller nyanser bara kött, kraft, frukt och fåordighet. Det är som att ha Sylvester Stallone sittande vid bordet; muskulös, hukande och med trött blick mumlande något obegripligt.

Det ska sägas att deras 2009 Alamos Malbec är ett fynd för 89 kronor. Koncentrerat, balanserat och med mogna tanniner. En riktigt fruktpaket som jag aldrig skulle köpa själv, men den tilltalar säkert många andra. Bäst var 2006 Nicolas Catena Zapata som var riktigt elegant och nyanserad, men så var den också uppblandad med cabernet sauvignon. Fast för 549 kronor kan man ha bra mycket roligare.

En gång varje termin åker någon av våra sommelierklasser på studiebesök till Kiviks Musteri och Kronovalls Vinslott på Österlen. Att få åka dit i skördetid med höstsolen i sällskap som idag är en upplevelse för själen.

I Kivik dignade stora träbingar av äpplen i olika färger som i solvärmen mättade luften med sina dofter. Eleverna fick prova olika typer av cider (vanlig, svensk, torr cider är grymt underskattad som måltidsdryck) och besöka vinhuset där de fick smaka råviner, jäsande must och se hur en vinanläggning fungerar i praktiken. I laboratoriet fick de i grupper skapa winecoolers av vin, sockerlag, aromer och en sodastream komplett med marknadsstrategi och målgrupp. Inte den mest glamourösa delen av alkoholbranschen men spännande och oväntat svårt, särskilt att åsidosätta sin egen personliga smak.

Efter en kort biltur genom det höstliga landskapet kom vi till empirslottet Kronovall och besökte deras cave där bland annat  Tirage 2000 vilar bland pupitrer och gyropaletter. Efter sabrering provades detta vin som vilat nästan 10 år på sin jästfällning; Fantastisk rökig och frisk doft med brödighet och citrus. Mycket torr, frisk, ungdomlig och elegant med bra kropp och mycket fina bubblor.

Med glasen i hand gick vi i gåsmarsch till slottet där vi i en av de imponerande salarna serverades en helt magnifik lunch. Maten brukar vara av högsta klass men denna gång var det spets på allt! En ljummen dovhjortssylta med perfekt bakade rödbetor följdes av lågtempad och rimmad bergtunga på en creme av palsternacka. Avslutningsvis en äppeltarte med rosmarin (!), vaniljcréme och en sorbet på rödnos (ett äpple mer känt under det tristare namnet discovery). Utvalda viner till förstås.

Dagen avslutades med en provning som leddes av Per-Ola Holm som på sitt sedvanliga vis gav alla en brutal reality check om hur vinmarknaden fungerar. Mycket intressant och lite omtumlande.

Ja sådär kan man ha det en dag på jobbet.

På Ven ligger världens minsta kommersiella destilleri. Men det är bara i prpoportionerna det är litet. Det handlar om stora smakupplevelser, höga kvalitetsambitioner och ett brett sortiment.

I sin litenhet är Sprit of Hven på den undersköna ön i Öresund en imponerande anläggning. Här kan framställas i princip allt; öl, whisky, ”calvados”, cider och vin. Bara fantasin sätter gränser, men idéer saknas inte. Produkterna är ekologiska, de nya ekfaten av den allra högsta kvalitet som finns tillgänglig och laboratoriet anlitat av whiskyproducenter i hela världen. Hit kommer skottarna för att studera hur ett bränneri ska anläggas och här regerar Henric Molin som anlitas som konsult av de främsta whisky- och spritproducenterna.

En provning med Henric är en mycket speciell och lärorik upplevelse. Det liknar ingen annan provning jag varit på. Bara att spänna fast säkerhetsbältet och åka med. Enbart uppställningen på bordet framför en gjorde att man började fundera. Varför var det framdukat Fanta, Indian Tonic, bärkapris, citron och ost? Det får du svaret på om du åker dit.

Vi provade bland annat produkterna här nedanför. Det är ingen billig sprit men det är mycket hög kvalitet. Dessutom kan man trösta sig med ett gott samvete då allt överskott från spritförsäljningen går till välgörande ändamål i de länder där den säljs.

Organic Vodka är en ekologisk vetevodka som fatlagrats på ny ek och därefter destillerats en gång till.

Vattenklar. Stor, ren doft med lätta inslag av vanilj och mycket diskret ek. Ren, mild och rund men smakrik och karaktärsfull. Kryddig, viss sötma och en liten fatsträvhet. En antydan till tjära i eftersmaken. Passar till salt mat.

Aqua Vitae Organic Oak Matured är en klassisk akvavit som är fatlagra enligt norsk tradition.

Bärnstensfärgad. Stor, ren doft av vanilj, tydlig ekfatskaraktär, eucalyptus, lakrits och distinkt ton av ”Kungen av Danmark”. Smakrik, rund och fyllig. Kryddig, aromatisk, någon sötma, tydligt fatig. Lång eftersmak med tydlig lakrits. Fungerar som en digestif eller till smakrika ostar.

Organic Gin är en ekologisk, distilled gin.

Vattenklar. Stor, ren doft med markerad citrusdoft, ceder och en diskret ton av enbär. Toner av bergamott, kardemumma och peppar. Rund, fyllig, mild och fruktig med den tydliga citrustonen, ceder och kardemumma. Lång nyanserad eftersmak. Tilltalar även mig som är en inbiten ginskeptiker.

Organic Summer Schnapps Oak Matured är ett fatlagrat kryddat brännvin med blommig karaktär.

Ljust bärnstensfärgad. Stor doft med disktinkt ton av Pommac, äpple, vanilj och rabarber. Rund, mjuk, medelfyllig och aromatisk smak av fläder. Ganska lång eftersmak med karaktär av ekfaten och en liten bitterhet. Lite udda smak, som inte tilltalade mig, med den blommiga aromatiska smaken till faten.

Organic Winter Schnapps är den senaste produkten som släppts lagom till jul.

Mörk bärnsten. Sor doft av pepparkaksdeg, hasselnöt, kanel, pomerans, vanilj, citrus och apelsin. Smakrik, kryddig och rund med en aning sötma och en lång eftersmak med liten ekstruktur och någon bitterhet. Bör passa perfekt till risgrynsgröten. Given på julbordet.

Spirit of Hven är ju omtalat för att de ska släppa den första skånska whiskynsom kommer 2012. Det mesta av den kommer att gå på export. Det som blir över till Sverige kommer mestadels gå till restauranger då man vill att så många som möjligt ska kunna smaka den och inte hamna hos samlare. Vi fick dock prova något som om drygt fem år kommer att bli en whisky; MPW 09 15 Months Old. ”Whiskyn” höll 48,2% och var lagrad på 20% ny chinkapin-ek och 80% på fransk allier som man lagrat Maculan Fratta på.

Mycket mörk bärnstensfärgad med en aning röd ton. Stor uttrycksfull, kraftfull, eldig doft av russin, vanilj, ”Kungen av Danmark”, rök, bränt socker, läder och nytt gummi. Smakrik, eldig och intensiv smak med tydlig eksträvhet och aromer som speglade doften. Stickig ättikssyra (etylacetat) som avslöjade ungdomen. Lång intensiv eftersmak.

Imponerande dryck som provades blint bland single malt-whisky och bourbon men som av de flesta valdes som favoriten. Kommer bli nåt stort när den vuxit upp.

Glöm inte att rösta på din favorit till Alternativa Matbloggspriset 2010!

Chapel Hill Sparkling Chardonnay är storsäljaren av billiga mousserande viner på Systembolaget. Ett vin som vunnit priser på Vinordic Wine Challenge som ”Best Value” (jo det är en svensk vinbedömning) och som av svenska vinskribenter regelmässigt bedöms som ”bästa köp”, ”prisvärt” och ”fynd”.

Den vinskribent som smutsar sin krönika med att skriva upp detta ungerska bubbelvin måste ha dunkla syften för detta är ett vin man endast köper om man bryr sig mer om att spara en tia än om hur det smakar. Om man rekommenderar den som vill förgylla sin vardag med bubblande vin att köpa detta elände så är man antingen en ond eller okunnig människa. Bara för att man inte vill lägga för mycket av sina surt förvärvade pengar på vin så ska man inte behandlas med förakt. Detta är nämligen ett vin som ingen vinskribent själv skulle komma på idén att dricka.

Det simpla bubblet har en enkel fruktig doft av bokna, gula äpplen och champis vid första sniffen men när man en stund senare återkommer till glaset slår en lätt parfymerad ton emot en och en förnimmelse av tulpanstjälkar. I munnen irriterar den spretiga moussen och stora bubblorna som tack och lov försvinner snabbt men avslöjar mer av de källarskrumpna äpplena och en syra som är för låg att dölja den påklistrade sötman. Allt skulle kunna förlåtas om det inte vore för den grova och efterhängsna beskan som obönhörligt avslöjar ett uselt, hårdpressat vin.

Okey, visst kan man dricka vinet ur ett plastglas med en jordgubbe i på en gårdsfest eller ha det som bas i en bubblande vinbål eller drink. Men det här är inget man dricker för njutning eller bjuder sin älskade på till de färska skaldjuren.

Lite ärliga köptips och praktiska råd kring mousserande vin och champagne hittar du här.

För ett tag sedan fick jag nys om en tävling för vinbloggare. Man skulle gå in på Secret Wine och registrera sig och när man blivit godkänd så skulle man bara vänta på att få tre anonyma flaskor vin hemskickat. Förutom jag själv och Billigt Vin från Sverige så nappade 83 bloggare från övriga världen på det spännande erbjudandet. Förmodligen lockade nog möjligheten att få testa sina vinprovarkunskaper mer än chansen att vinna en vinresa eller en låda vin.

Syftet med tävlingen är helt klart någon form av marknadsföring. Eftersom reklambyrån är fransk med ett gäng sydfranska vinorganisationer som klienter är det inte svårt att räkna ut ursprunget på vinerna även utan att ha öppnat flaskorna.

Hursomhelst var det väldigt kul att få tre helt anonyma flaskor, samtliga försedda med illgrön syntetkork (från Nomacorc som reklambyrån också representerar), endast identifierade med nummer. Sinsemellan ganska olika, tydligt sydfranska i stilen men oerhört svåra att placera mycket närmare än så. Vinerna var ganska publika i sin stil och därmed svårare att placera. Att denna del av Frankrike inte är min starka sida gjorde inte det hela lättare. Spännande men frustrerande.

Här följer mina tasting notes. Ska bli intressant att få reda på resultatet som kommer om en drygt en vecka. Jag räknar inte med att få alla rätt. Glad om jag prickar någon.

714: Medelhög intensitet, rött med liten blå ton. Ganska liten doft av gräs, hallon- och lakritsbåtar. Efter en stund kommer en frisk, grön örtighet fram. Medelfylligt, mycket mjukt vin som domineras av enkla, röda fruktaromer och en liten vanilj- och kanelkryddighet, någon eldighet och en frisk syra. Lite aromatisk/parfymerad eftersmak med liten beska. Gissningsvis mycket grenache. Den ljusa färgen, inställsamma, mjuka tonen och örtiga inslaget får mig tänka att gissar på en ganska ordinär châteauneuf-du-pape.

390: Klar, djup, tät blåröd färg. Stor, fruktig, ganska eldig doft med lite dova animaliska inslag av charkuterier och rått kött jordgubbar och dominerande karaktär av mörk, mogen frukt. Fyllig, eldig, mjuk och aromatisk smak med ekton, tobak och lakrits. Ungt, balanserat, fruktigt, varmvuxet vin som klingar både av syrah och merlot. Den mörkare färgen, mer intensiva, animaliska och kryddiga karaktären får mig att dra längre söderut och till en carignandominerad corbières. Lite tveksam dock till de mjuka tanninerna.

079: Ganska mörk, djup blåröd färg som inte är helt klar. Medelstor, fruktig doft av syltiga blå och röda solmogna bär, örtiga, gröna toner, någon vaniljton och en liten eldighet. När jag återvänder till glaset finns där en tydlig doft av skumbanan som brukar avslöja kolsyrejäsning. Medelfyllig, fruktig och mjukt (ganska låga och mjuka frukttanniner) med en frisk syra, någon liten fatstruktur, dominans av blå bär, lite gröna omogna toner och lite jästaromer i eftersmaken. Ungt, ganska enkelt och publikt i sydfransk stil. Det här känns som ett côtes-du-rhône-villages, möjligtvis en namngiven by men jag är inte människa att skilja dem åt.

Det är inte ofta jag puffar för min egen verksamhet på bloggen, men ibland händer det. Som nu.

Den 16-17 oktober arrangerar vi en masterclass om Vinets Kemi. 2-dagarsseminariet leds av den omtalat kunnige och inspirerande pedagogen David Bird MW. David är förutom Master of Wine också författare till boken ”Understanding Wine Technology” och ofta anlitad som kvalitetskonsult av många av världens främsta vinproducenter. Två dagar ägnas helt åt druvan, vinet, dess sammansättning, defekter och åldrande. Inspirerande föreläsningar varvas med provningar.

Det finns några platser kvar. Mer information och anmälan här.

Det ser mörkt ut för den svenska vinskörden i år. Åtminstone i Vingården i Klagshamn som jag besökte idag. Det lär inte bli de sedvanliga vinerna denna gång från den kalk- och flintrika leran söder om Malmö.

Rondodruvorna hänger trinda och svarta på stockarna men det är bara på ytan som det ser bra ut. Efter den sena våren har den potentiella alkoholhalten knappt klarat av att kravla sig över 10% när man normala år kommer upp närmare femton. Rekordregnet under hösten har förvärrat det hela genom att göra druvorna vattenstinna och gett rötangrepp.

Murre som sköter sin vingård pedantiskt försöker ändå se det positiva i det hela. Eftersom man förmodligen inte lyckas göra ett anständigt rött vin i år satsar man på att istället framställa en bra rosé av de blå druvorna. Dessutom passar man på att experimentera lite när det ändå ser ut som det gör. På klassiskt vis tänker man koncentrera druvmusten genom att torka en del av druvorna och göra en svensk amaronevariant. De gröna druvor som angripits av svampen Botrytis cinerea kommer man att skörda och försöka göra ett ädelsött vin utav. Inte utan att man ser fram att prova resultatet.

Även om Murre försöker se det från den ljusa sidan så är det tufft; ”Förra året som var en bra årgång då kunde vi nästan slappa lite. Men i år får vi arbeta många gånger hårdare och ändå inte få ett bra resultat. Det känns lite hopplöst”.

Att vara vinodlare är ett hårt och tålamodsprövande arbete oavsett var i världen man verkar. Fast i Sverige har ju odlarna ett alkoholpolitiskt klimat att kämpa mot också.

Sista lördagen i september varje år infaller ”Malmö Gallerinatt”. Kära hustruns butik ”precis en sån” ligger i ett galleritätt område där alla butiker och hantverkare passar på att ha kvällsöppet. Butiken invaderas under några timmar av oräkneliga konstintresserade som gått vilse. På sedvanligt galleristvis bjuder vi på billigt i vin i små plastglas. 500 glas gick åt och långt ifrån alla drack något, så ni kan föreställa er trängseln.

Nu är det inte Gallerinatten eller trängseln jag vill varna för. Däremot vinerna jag inhandlade på Systembolaget. Jag gjorde en snabb raid och valde vin efter några enkla kriterier. Inga bag-in-box (hyser en uttalad aversion mot dem och senast blev det två liter över i en), billigt och inget rött vin (ville undvika fläckar). Kollade in praktiska pappförpackningarna tetra prisma och där fanns ett argentinskt vitt och ett chilenskt rosé båda till 59 kronor litern. Sydamerika brukar prestera helt okej i det lägsta prissegmentet så valet var enkelt.

Vinerna hälldes upp och serverades ur karaffer och jag testade det första vinet; 2009 Rosie Rosé. Chilenska viner brukar, även när de är som sämst, bjuda på anständig och ren frukt. Här pyrde det dock av bagerijäst och artificiella hallonaromer ur glaset. Smaken var tunn och med fler konstgjorda bärtoner. Den spretiga syran hade man försökt kompensera med en liten klistrig sötma och eftersmaken var efterhängsen. Förpackningen påminde om en 13-årings läppcerat och smaken låg inte långt efter.

Hoppet stod nu till 2009 Fair & Square White. Har provat en del riktigt anständiga, billiga vita viner från Argentina där den aromatiska druvan torróntes levererat enkla, friska, druviga och lätt aromatiska viner. Här hade vi dessutom ett rättvisemärkt vin. Redan doften viftade frenetiskt med varningsflagg. Lätt parfymerad, kartigt omogen, spretig och konstlad piggelindoft. Smaken var tunn, kartig och med en ogin syra som spretade åt alla håll och var i total konflikt med de konstlat aromatiska tonerna och en enveten beska i eftersmaken. Hoppas verkligen att några ören kommer arbetarna i kooperativet till godo för detta var i sanning ett vin där ändamålet helgar medlen.

Hur dessa viner kunnat passera Systembolagets inköpskanal är en gåta. Talande är kanske att monopolet i smakbeskrivningen på det argentinska vinet, och dess röda partner, skriver ”Rättvisemärkt/Fairtrade”. Undrar om det var någon organoleptisk finess eller den sjätte grundsmaken jag missade där.

Jag ber härmed Malmös kulturintresserade om ursäkt för de bedrövliga vinerna som serverades i vår butik. Jag lovar bättring till nästa år.