Är det möjligt att genomföra en champagnefrukost utan sabrering? Kan ett bröllop bli lyckligt utan att någon saluterar de lyckliga paret med flygande korkar? Kan man imponera på sina gäster utan att öppna champagnen med en sabel? Kan en vinsnobb leva lyckligt utan ett sabreringssvärd?

Svaret på ovanstående frågor är ”Ja”. Ändå rekommenderar jag att man tar det säkra före det osäkra och bestyckar sin person innan intagandet av de ädla bubblorna.

Kära hustrun har åter champagnesablar från Laguiole i lager och säljer dem i sin webbutik Vinet & Glaset där du även hittar korkskruvar och annat kul.

Vill du lära dig hur man sabrerar så kan du kolla in min lilla instruktionsvideo:

Alla snackar om champagne och försäljningen ökar stadigt. Däremot sjunker volymerna för cava som betraktas som den fattige kusinen från landet. Det är inte så konstigt med tanke på att ”världens bästa Systembolag” enbart lagerför ett magert sortiment av de allra enklaste sorterna. Uppfattningen att cava är rustik, lite jordig och med stora bubblor och toner av lätt bokna äpplen är därför väl spridd.

Systembolagets inköpare hävdar att det inte går att sälja cava som kostar mer än hundra kronor. Tror jag det när det inte finns annat att välja på. Vill man ha bättre kvalitet får man väl handla någon annanstans…nä just det. Det går ju inte.

Att det finns bra, riktigt högklassisg och elegant cava till rimliga pengar fick jag och andra bevis för under ett seminarium med Mischa Billing igår. Förutom en lägesrapport om spännande producenter, forskning och nya stilar så fick vi också prova fyra vita och sex rosa viner. Av tidigare nämnda skäl finns bara ett fåtal tillgängliga för konsumenter.

Redan det första vinet visade upp stor friskhet, mycket fin mousse och en tydligt rökig mineralitet. Snyggt, tilltalande, torrt, uppfriskande och – håll i er – tillgängligt via beställningssortimentet för endast 99 kronor: Cava Parés Baltà Brut. Spring till din butik och beställ så kanske vi kan tvinga in en bra cava på monopolet.

Det bästa vita var enligt mig en gran reserva (minst 36 månader på jästfällningen) från den biodynamiska producenten Recaredo. Elegant, kraftull, komplex, nyanserad och med en intensiv syra. Vinet saknar importör om någon känner sig manad att göra en insats för cavakulturen och svenska vinälskare.

Största överraskningen bland de rosa vinerna var 2007 Castillo de Perelada Brut Rosado på 100% av druvan trepat. Denna för mig obekanta druva leverar aromer av solmogna hallon, jordgubbar och skogbär. I just detta vin kombineras bäraromerna med en tydlig ton av kexchoklad! Ett riktigt läckert vin med samma elegans som i många av de andra.

Provningens allra bästa rosé kom från en av giganterna i branschen som också är ledande i forskning och utveckling av cava; Freixenet. Vinet är framställt av 100% pinot noir har en stor bärig, örtig doft av hallon och vitpeppar med blommiga och lite gröna toner. Smaken är fyllig, mjuk och stor med en bra syra struktur, bra längd och massor med röda bär. eftersmaken är nästan fet med en fin mandelton. Stor lycka att även detta vin, som utsetts till Spaniens bästa rosa cava, att beställa och kostar måttliga 144 kronor: Elysia Pinot Noir Brut.

Ge cava en chans!

När man sysslar med vin professionellt så blir man då och då anklagad för att använda ett fikonspråk som ingen förstår. Själv tycker jag det är lite konstigt eftersom vinbeskrivningar nästan helt och hållet bygger på jämförelser med frukter, bär och liknande. Det handlar helt enkelt om att ha ett ”referensbibliotek” av dofter, något som gemene man kanske inte har.

Men ibland räcker det inte med enkla beskrivningar som ”jordgubbe”, ”gräs” eller ”vanilj”. När man stöter på sammansatta, nyanserade och komplexa viner blir ibland liknelserna lite mer målande, personliga och hämtade ur de djupa doftminnena. Inte sällan kommer doftbilderna från upplevelser i barndomen. Kurragömma i skogen och stunder i mormors kök är rika källor att ösa ur.

Många intressanta och träffande beskrivningar kommer från mina elever och berikar min egen vinvokabulär. Senast igår fick jag lägga till ”badboll” och ”zinkplatta”. Det sistnämnda var en träffsäker bild av druvan zinfandel.

Min absoluta favorit är en beskrivning som väl täcker in en riktigt mogen, röd bourgogne. Dessa viner får en fysisk, kroppslig, animalisk ton med murriga, nästan orena toner med litet stråk av gödsel. När bitarna faller på rätt plats och det blir riktigt bra blir doften sensuell med nästan en erotisk lockelse. En elev utbrast spontant i mötet med ett sådant vin ”Det doftar skitiga lakan”!

…men på fredag blir det ändring. Då är det twitterprovning igen!

Men för att det säkert ska bli något i glasen är det hög tid att kolla med din lokala vin- & spritnasare (läs ”Systembolaget”) så att vinerna finns. Påminn dem om att det är deras skyldighet som monopol att ta hem det som saknas på butiken. Acceptera inte ett nej.

Alla viner och övrig info om provningen hittar du här.

Inte nog med att jag numera är ”ambassadör”, jag är dessutom ”kommendör” i ett illustert bordeauxsällskap som på outgrundliga grunder accepterade mig som medlem. En av fördelarna med medlemskapet är att sällskapet förfogar över en vinkällare med intressanta viner. På vårmiddagen brukar det tas upp lite extra roliga saker. Så det var bara att dra på smokingen och bege sig ut i den vackra vårkvällen.

Som välkomstdrink och till en liten löjromstoast bjöds 1997 Launois Blanc de Blancs Grand Cru. En trevlig champagne med tydliga mognadstoner i näsan som nougat, brioche och hasselnötter. Smaken var fyllig, frisk och med en tydlig ton av lite omogen persika. Förvånansvärt lite mousse och bubblor men väldigt njutbar.

Till en fint örtstekt pilgrimsmussla med blomkålspuré bjöds två vita bordeauxer från Pessac-Lèognan; 2002 Château Cantelys och 2000 Château Haut-Bergey. Cantelys är en liten favorit med sin rika frukt och tydliga rostade fatkaraktär som i detta fall nästan gick över i en ton av krutrök. Mycket tropiska frukt, rostat bröd, smörighet och bra spänstighet i syran. Överträffade Haut-Bergey som med sin ton av vax, gula äpplen och dov tobak kändes lite dämpad och med lite platt eftersmak. Den hämtade sig dock något efter en stund i glaset.

De två först röda vinerna kom även de från Graves; 1975 Château Fieuzal och 1985 Château la Louvière. Fieuzal med närmare 35 år på nacke och från en notoriskt nyckfull årgång hade en fantastiskt mogen, något eldig näsa med toner av kryddpeppar, läder, jordgubbsmarmelad och eucalyptus. Smaken ganska fyllig, mycket mjuk och nyanserad med marmelad och läder ekandes från doften. En av de bättre 75:or jag provat. La Louvière hamnade här lite i skymundan även om den också bjöd på fina mognadstoner, bra kropp, fyllighet och smakrikedom. Tyvärr togs intrycket ned av en lite störande beska i eftersmaken. Vinerna serverades till en bit halstrad gös på perfekt tillagad vit sparris. Ingen lyckad combo om ni frågar mig.

Middagens vinösa höjdpunkt var årgångarna 1989 och 1991 av Château Pichon-Longueville-Comtesse de Lalande som serverades till lamm med en spenattimbal med ramslök och rosmarinsky. 89:an hade en skoltexttypisk näsa med ceder, cigarrlåda, svartvinbär, jordgubbe, stallbacke och —- (fill in the blanks). Smaken fyllig, balanserad, koncentrerad med mörk frukt, avrundade tanniner men med en stramhet typisk för kommunen Pauillac. Mycket bra och snudd på stort. Helt annorlunda var 91:an som först lockade med en trevlig näsa men sedan avslöjade den mediokra årgången med stjälkighet, spretig karaktär och glesa tanniner. En besvikelse.

Till de tre svenska ostarna kom de söta vinerna fram; 1986 Château Simon från Barsac och 1999 Château Fontebride från Sauternes. Det förstnämnda vinet var blekt, lätt och friskt med en måttlig sötma och med diskreta toner av apelsin och en lite kärv eftersmak. Ganska ointressant för att vara snäll. Fontebride hade en djup gyllene färg och en stor doft som direkt angav aprikoskräm samt honung och saffran. Fyllig, simmig och koncentrerad smak med bra syra mot den höga sötman. Ganska imponerande mot bakgrund av att utmärkta årgång 2004 av vinet säljs på Systembolaget idag för 249 kronor för en helbutelj. Spring å köp, njut nu och lägg undan!

Idag fick jag genom en vän i branschen reda på att min blogg användes i en presentation om de sociala mediernas betydelse. Overkligt och förvånande att ett analysföretag uppmärksammat mina aktiviteter.

Det roliga är att i den ganska korta pp-presentationen så används min blogg inte mindre än två gånger som exempel. Första gången gällande ”digitala vinprovningar” och andra gången som ”ambassadör och influential” inom bloggosfären. ”Ambassadör” vet jag vad det är och gissningsvis är ”influential” något riktigt fint och märkvärdigt eftersom det inte finns ett anpassat svenskt ord för det. Troligtvis handlar det om att jag på något sätt påverkar andra. Typ.

Givetvis inte bara roande utan också smickrande. Jag var därför inte sen att följa uppmaningen att öppna en flaska champagne ikväll. Inte för att fira utan för att man ska använda varje ursäkt att dricka champagne.

I kväll knäckte jag därför som nyutnämnd ”ambassadör” en kruka  2004 Launois Vintage Blanc de Blancs Brut. Det är en mycket torr, stram, ung, frisk, elegant champagne med extremt tydlig, kritig mineralkaraktär och pirrande frisk syra.

Det är alltid spännande att få jämföra samma i vin av två olika årgångar. Extra intressant när det skiljer några år som i detta fall.

Vinerna som provades var årgång 1990 och 2004 Brunello di Montalcino från producenten Col d’Orcia. Vinet framställs i toskanska Montalcino av sangiovese-klonen brunello. Årgångarna anses båda vara exceptionellt bra.

Det som först slog mig var färgen på de båda. Otroligt briljanta och bägge med en granatröd nyans där den äldre skiljde ut sig med en rödorange kant. I doften fanns stora likheter i den blommigt, kryddiga karaktären och körsbärstonen. Båda var mycket öppna och generösa men den yngre hade mer av röda bär, hallon och färska champinjoner. I det snart två decennier gamla vinet hittade jag torkad frukt, kantareller och en flyktig doft av gammalt läder. Det riktigt intressanta var smaken där det yngre vinet kändes ganska lätt, och spensligt med en dominerande syra medan dess fjorton år äldre syskon ägde mer fruktighet, kraft och koncentration. Även om tonerna av torkad svamp, russin och läder var ganska tydliga i eftermaken på det sistnämnda vinet så upplevdes det som det spänstigaste av de två.

Nu ska sägas att det äldre vinet var en riserva som ska vara kraftfullare. Men ändå var det slående hur väl det hade klarat den långa lagringen på flaska.

Efter succén förra gången var det givet att Alf och jag skulle dra igång en andra twitterprovning. Vill du vara med denna gång så köper du en eller flera av vinerna nedan och sätter ett kryss i kalendern den 30/4.

Gör så här: Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twittertn. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på fredag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twittertn.

Nytt sedan förra gången är att vi börjar med det vita vinet klockan 20.00 och korkar upp det röda 20.30. Prick 21.00 så avslutar vi med det söta, lätt mousserande vinet. Gott om tid att prova och kanske äta en middag kombinerad med vinerna.

1. Tim Adams Riesling 2007 (nr 95935) 139 kr

Det här vinet ser jag fram emot! Jag gillar verkligen riesling i de flesta av dess uppenbarelser. När våren och sommaren kommer finns också rieslingsuget där som ett brev på posten. Riesling är väl en druva vi främst förknippar med Tyskland och kanske med Alsace. Att en av de främsta producenterna av högklassig riesling är Australien kanske är en nyhet för många. Druvan kom till den nya kontinenten med tyska invandrare i mitten av 1800-talet och har sedan dess betytt mycket för vinindustrin. Rieslingen blir i det australiska klimatet något kraftfullare än i norra Europa men får mer av den typiska ”petroleumkaraktären”. Tidigare kopplade man denna till skifferjordarna i Mosel, men aromerna kommer från en grupp ämnen kallade karotenider vars förekomst ökar med solljuset. Hittar du tydlig ton av diesel eller trasselsudd kan du nästan vara säker på att du har att göra med en aussie-riesling.

Mattips: Lite färska räkor eller en skaldjurssallad med en lite syrlig vinägrett. Lätt och friskt med andra ord.

2. Pedroncelli Russian River Pinot Noir 2008 (nr 95915) 120 kr

Som svårflirtad frankofil har jag inte mycket till övers för pinot noir från Kalifornien. Jag väljer hellre en cabernet därifrån om jag får. Men jag är inte sämre än jag kan ändra mig. Pinot noir har sin naturliga hemvist i Bourgogne och anses allmänt vara en svårodlad och besvärlig druva att locka fram det bäst ur. Förutom det klassiska området så brukar man säga att Nya Zeeland och Oregon kan leverera intressanta viner av denna druva på modet. I Kalifornien är den på stark frammarsch men tenderar där att förlora lätthet, elegans och frisk bärighet för alkohol, kraf och plommonfrukt. I svalare delar av Kalifornien, som Russian River där detta vin kommer ifrån, kan man dock hitta viner som närmar sig de burgundiska förebilderna.

Mattips: En coq au vin eller kalv- eller fläskkött med smörstekt svamp och ugnsrostade rotsaker.

3. Moscato d´Asti Viberti 2009 (nr 95707) 92 kr

Jag ska erkänna att jag är väldigt förtjust i de vanliga, enkla, söta och aromatiska asti-vinerna med sina friska bubblor. En varm sommarkväll, ett glas asti och svenska jordgubbar doppade i vit choklad. Himmelriket. Moscato d’Asti är den elegantare och mer nyanserade versionen. Lite mindre alkohol och bubblor men lite sötare och med en friskare syra.  Det är viner för okomplicerad njutning och knappast för djupsiniga analyser. Det är också viner som ska njutas så unga som möjligt och absolut inte glömmas bort i källaren.

Mattips: Färska bär och exotiska frukter kanske kombinerad till en crème brûle. Söta och friska desserter som gärna kan innehålla en kula glass. Vit choklad funkar bra så varför inte en gino.

Passa på att bli introducerad i den fascinerande världen av bordeauxviner. På 3 timmar går vi igenom historia, druvor, vinstilar och grundläggande vinkunskap samt provar sju olika bordeauxer. Inga förkunskaper krävs.

Platsen är Malmö, datumet 29/4 och föreläsare är Eder ödmjuke bloggare.

Mer info och anmälan här.

Vårsolen, ljuset och den skönjbara värmen får det att börja suga i rosétarmen. Det är lätt att glömma att det inte är många år sedan som det ansåg snudd på suspekt att dricka och framförallt uppskatta rosa viner.

Bland mängden nya och karaktärslösa roskindade viner som surfar på rosévågen tycker jag det är viktigt att lyfta fram de traditionella vinerna som kämpat på även när alla fnyste åt deras bleksiktiga yttre.

Helt unikt är Bordeaux som har två typer av ljusröda viner; rosé och clairet. En bordeaux rosé är ett enkelt, bärigt, okomplicerat och lättdrucket vin som gjort för uteserveringen. Clairet däremot är mer att likna vid ett mycket lätt rött vin.

Clairet du Château du Lisennes har en snygg ljusröd färg som drar åt orange. Doften är stor, generös med massor av hallon, örter och ett litet drag av färska champinjoner. Smaken är torr, mycket frisk och med en tydlig hallonfruktighet och en bra fyllighet. Det finns en mycket diskret strävhet och en liten behaglig bitterhet i avlutningen där örtigheten från doften kommer tillbaka. Aktuella årgången är 2008 vilket kommer att framstå som antikt när sydafrikanerna snart levererar bleksiktig pinotage av årsmodell 2010.

Det här vinet bara skriker efter en ljum sommarkväll och en välfylld korg med grillad kyckling, matiga sallader, ostpaj, kryddiga korvar, lufttorkad skinka och gott, segt bröd. Jag längtar redan!