Det är vissa saker man inte gör så ofta i sommelieryrket. Sabrera hör inte till vardagen. Att öppna en flaska vintage port med en portvinstång är definitivt en sällsynthet. Idag fick jag tillfälle att göra båda. Fast jag inte längre arbetar som sommelier.

Idén är att undvika en söndersmulad kork i vinet genom att helt enkelt avlägsna flaskhalsen med korken intakt. Hur det (nästan) ska gå till kan ses i denna smått röriga video från kvällens lilla begivenhet.

Vinet var för övrigt underbart välutvecklat och moget med toner av läder, russin, eucalyptus och jordgubbsmarmelad. Smaken speglade doften och var elegant, mjuk och mogen.

Notera 0:24 så kan ni se hur eder bloggare ser ut när han resultatlöst försöker dölja sin irritation.

Håller fortfarande på att hämta mig från en den bästa champagneprovning jag varit på. Faktiskt en av de bättre producentprovningarna alla kategorier.

Terence Kenny är exportchef för champagnehuset Pannier* som kanske inte är ett av de mer namnkunniga. Terence har varit i champagnebranschen i över tjugo år men är född och uppvuxen i Bronx, New York. Det sistnämnda märks i hans bullriga, högljudda och totalt respektlösa framträdande. Hela provningen var en briljant mix av skrevsparkar, detaljinformation och stand-up. Mannen är en veritabel citatmaskin. Jag hann tyvärr inte med alla guldkorn men har försökt mig på att återge en handfull här:

Om varför man inte reducerar skörden i Champagne och gör mer koncentrerade viner: Champagne is see-through, not black velvet.
Om champagnenördar: Theese are guys that spends the night analyzing oaky champagnes…while their girlfriend disappears with the guy in the Ferrari.
Om att visuellt analysera bubblorna: A total waste of time. The bubbles says more about the individual glass then the wine.
Om skillnaden mellan en vanlig brut och en blanc de blanc: If you would like to kill someone this would be a hammer while this would be more like a knife…but why do we talk about killing. We are tasting champagne.
Om vinnördar som frågar om dosage (tillsatt socker) innan man provat: Duuuuuuuuuude! Why do you wanna know!? Taste the mans champagne damn it! Then you can ask.
Om en jätteintressant fråga han fick på provningen: Did that answer your question? I don’t remember what it was but I could talk about it for 10 more minutes.
Om att Pannier är en av de största vingårdsägarna: We can’t make champagne from it all. We use the very best grapes only. What about the rest? We sell it to the big houses that makes more expensive champagne from it.

Vinerna vi provade höll en fantastiskt fin och jämn linje med en liten rökighet som gemensam nämnare. Sju champagner från en ”enkel” brut via en ”porrig” champagne till en av världens ”top 10”

• Pannier Brut Tradition Ljust gul färg. Medelstor, frisk, jästig, brödig, fin citruston. Torr, frisk, mycket fruktig med viss mineralton, bra fyllighet och fin citruston. Ren eftersmak med bra längd. En riktigt bra standardschampagne. Sorglös, lättdrucken och välgjord. Svårslaget pris på 209 kronor. (25% chardonnay, 40% pinot meunier, 35% pinot noir. 10% reservviner. 10 gr dosage. Minimum 36 månaders lagring sur latte).

• Pannier Brut Vintage 2004 Ljus citrusgul färg. Medelstor, lätt rökig doft med mycket mineral och karaktär av grapefrukt. Mycket, mycket frisk syra och kruttorr. Tillbakahålen frukt, återigen mycket mineral och lite rök. Omogen citron. Bra längd. Elegant och stram. (60% chardonnay, 40% pinot)

• Pannier Blanc de Blanc 2002 Ljust gyllengul. Stor doft av nybakat bröd, lime, citrus, mineral och liten ton av exotisk frukt samt rökighet. Mycket frisk, stram, torr, mycket mineral, citruspulver, bra frukt, lång elegant eftersmak. (Dominerande premier och grand cru. 6 gr dosage. minimum 60 månaders lagring sur latte)

• Egérie de Pannier 2000 Medelhög intensitet, gyllengul. Lätt parfymerad, rökig, apelsinblomma och hasselnötter. Torr, ycket fyllig, komplex, fint strukturerad syra, mycket fruktig, jästig, nötig, mogen citrus, lång, smakrik med viss mineralitet och en liten fatkaraktär. Välstrukturerat. Detta vin utsågs nylige av tidningen ”Fine Champagne” till femte bästa champagne bland 1000 blindprovade viner. Listan är omdiskuterad och Terence tog inte ens upp den. Jag  håller med. Egérie är inte så bra. Men för i runda slängar 650 kronor är den ett kap.

• Egérie de Pannier 1988 Djupt gul och briljant. Mycket stor, utvecklad och komplex doft av lakrits, svamp, drag av tryffel och mörk choklad. Mycket fyllig, torr och fruktig, avrundad men läskande syra, inslag av citrus, ananas, apelsin och svamp. Mycket lång  och rik eftersmak med antydan till fatkaraktär. Imponerande vin med tjugo år på nacken. Resulterade i många lustfyllda stönanden på provningen.

• Pannier Brut Rosé Blekt laxrosa.  Medelstor doft av smultron, hallon, citrus och lime. Medelfyllig, torr, mycket frisk med viss tanninstruktur, röda bär och syltade jordgubbar. Lång, bra struktur. Snygg ro, matorienterad rosé. (30% chardonnay, 50% pinot noir, 20% pinot meunier. 25% reservviner. 15% rött vin. 40 månaders lagring sur latte)

• Rosé Velours Vacker laxrosa färg. Medelstor doft av söta, röda bär, jordgubb, lime och en liten, liten rökighet. Mycket fruktig, medelfyllig, fin syra som balanseras av en lätt sötma, generösa toner av röda bär och hallon. Den fina syran kommer tillbaka i eftersmaken. Lång, silkig, ganska elegant och löjligt lättdrucken. Var på väg att skriva ”sexigt” men ”porrigt” passar bättre. Här snackar vi rund, roterande säng, sidenlakan, speglar i taket och Barry White i högtalarna. Jo, du ser rätt på bilden. Det är en sammetsetikett. Ingen champagne för konnässören, men perfekt för dem som vill komma i stämning. *nudge-nudge-wink-wink-know-what-i-mean* (Tillverkad enligt saignée-metoden. 25% chardonnay, 50% pinot noir, 5% pinot meunier. Uteslutande årgång 2003. 50 månaders lagring sur latte. Dosage 20 g).

*De som känner mig vet att jag arbetat med Pannier för många år sedan. Jag har inga kopplingar till dem eller importören idag mer än att jag gillar champagnerna.

Gårdagen post om sakeprovningskitet var ett resultat av en liten videoinspelning som Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström gjorde med mig.

Nu finns filmen för allmän beskådan och Eder bloggare kan nu ses svamla och vifta med händerna. Känsliga tittare varnas. Själv gömde jag mig bakom skämsekudden mest hela tiden.

Fagerström testar sake.

Vilket kul ord; sakeprovningskit. Kul idé också.

I en låda hittar du tre flaskor om 300 ml med olika typer av sake samt ett mycket instruktivt faktablad. Perfekt om man är 4-5 personer som vill testa och lära sig mer om sake. Priset på 199 kronor är inget att snacka om heller för det här är bra grejer.

I lådan finns en ganska traditionell, fruktig sake av god kvalitet, en fatlagrad (taru-sake) samt en ofiltrerad (nigori) och lätt spritsig. Den sistnämnda var riktigt läcker och blev min favorit.

Köp hem till jul och ha en liten kul provning. Eller ge bort i julklapp så får du säkert smaka också. Testa till sillen, laxen och janssons frestelse.

En liten video om provningen kan du se här.

Mer om sake här.

Årets julklappsglögg är nu klar. Ganska stark, inte så söt och med en lite diskret kryddning. Inte dum alls. Femtio flaskor är fyllda och lackade. Nu ska bara etiketterna klistras på och sedan är det leverans som gäller.

Buteljlack verkar för övrigt vara en bristvara. Har hittat en butik som säljer dem i block stora som halva tegelstenar. Lagret är troligtvis sedan femtiotalet.

Tror jag är aningens lackångeförgiftad efter att ha stått över konservburken som puttrat på värmeplattan. Om jag börjar hallucinera så beror det i alla fall inte på glöggen.

Som läsare av denna blogg vet så är jag ingen vän av boxviner och inte heller ett fan av röda viner från Sydafrika. Trots det har jag testat lådvinet Umbala, en blandning av cabernet sauvignon, shiraz och pinotage för 139 kr. Det motsvarar ett buteljpris om knappt 35 kronor. Billigare än så kan det knappast bli.

Hur smakar det då? Doften är ganska liten med en lite bränd, gummiaktig ton och en svag, saftig karaktär av mörka bär. Smaken är lätt, bärig, mjuk men med en lite kärv, torr karaktär av ek (nejnej, vinet har inte legat på fat). Vinet har en distinkt, nästan aggressiv syra och en lite bränd/rökig ton i den korta eftersmaken. Vinet saknar den lätt kväljande, påklistrade sötma som viner i denna prisklass brukar vara behäftade med. Med prislappen i åtanke är det inte mycket att säga om vinet. Man får precis vad man betalar för. Inget mer. Inget mindre. Ett enkelt vin för en liten peng.

Jag brukar säga att varje vin har ett syfte och ett användningsområde. För mig hade detta vin ett uttalat syfte som det fyllde med den äran; bas till glögg.

För ett par veckor sedan provade jag närmare 40 olika viner från Jerez och Montilla-Moriles. Anteckningarna har legat och väntat på att jag ska göra något med dem. Rubbet kommer så småningom upp på sherrybloggen men en provning vill jag presentera här.

En av utställarna på den lilla mässan var Perez Baquero från Montilla-Moriles. Området gränsar till Jerez och tillhörde tidigare produktionsområdet för sherry. Faktum är att det mesta mesta vinet som används för framställning av PX i Jerez kommer från Montilla. Det som är speciellt med detta distrikt är att man inte alltid tillsätter alkohol i vinet vilket är fallet i Jerez. Lagringssystemet solera används inte heller alltid varför årgångsbeteckningar är mycket vanligare.

Alla deras viner var mycket bra, men det var tre som verkligen stannade i minnet. En trio som skördades 1905, det vill säga vid tiden för unionsupplösningen! Det behöver kanske inte påpekas att vinet är ganska unikt och inte mycket återstår. En låda om tre helbuteljer säljs för runt 7000 kr. Ett jättebra julklappstips till favoritbloggaren. *wink-wink*.

Behöver jag påpeka att jag inte spottade denna gång?

1905 Amontillado
Djup, klar bärnsten. Mycket stor, komplex, nyanserad och intensiv doft av salmiak, espresso, viol, läder och valnötter. Fyllig, torr, otroligt intensiv med koncentrerad syra och smak av eucalyptus, salmiak, lakrits, peppar och svarta oliver. Lång eftersmak och vinet lämnar kvar en salt smak på läpparna(!?). Ett mycket stort vin som man blir ödmjuk inför.

1905 Oloroso
Mörk bärnsten. Medelstor doft av nötter och fikon. Fyllig, intensiv smak med sälta, fikon, torra russin och läder. Lång eftersmak med viss elegans. Inte alls i samma klass som amontilladon från samma år, men fortfarande imponerande fräschör i ett sekelgammalt vin!

1905 PX
Ogenomskinlig, sojabrun och grumlig av fällning. Medelstor doft av svamp, rök, fikonmarmelad, hav och tång. Medelfyllig, friskt syrlig smak och toner av lakrits, russin, katrinplommon, ”mon cherié” (inlagda körsbär och mörk choklad). Nyanserad sötma med bränd ton i eftersmaken. Intressant.

En väldig massa slattar av vin, starkvin och sprit från diverse provningar har samlats ihop under året och nu slagits samman i dunkar. Där gonar de sig medan kryddorna macererar i vodka. Nytt i årets kryddblandning är saffran och espressobönor.

När allt är blandat, sötat och kryddat blir det jufest och buteljerade julgåvor. Förra årets sats blev väldigt uppskattad och smakade helt fantastiskt när den avsmakades igen för knappt en vecka sedan.

Julpyssel i min smak.

Jag är ingen stor fan av traditionell svensk julöl. Tycker den ofta är trist, kladdigt söt och ofta inte sällan ihopkommen. Till julbordet blir det istället mumma.

Men idag provade jag en riktigt bra variant; Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns Ångbryggeri. En opastöriserad, riktigt mörk ale kryddad med muskot, kummin, nejlika, vanilj och färskrivet apelsinskal. Kryddorna går tydligt igen i den aromatiska doften där man också hittar bränt socker och en ton av ingefära. Smaken är fyllig, torr, smakrik och med en fin, balanserad kryddighet. Framförallt finns en bra, markerad bitterhet och en lång eftersmak. Ett riktigt välgjort öl.

Förutom till julmaten skulle denna öl kunna gå fint till fläsklägg och rotmos, skånsk kalops och annan smakrik husmanskost.

Lektion 1 i bloggarskolan: ”Skriv en kul rubrik som fångar intresset”.

Man kan ju undra hur de tänkte när det här vinet fick sitt namn. Som tur är är människorna bakom vinet bättre vinodlare och vinmakare än marknadsförare. För detta är en mycket bra pinot noir från Central Otago på Nya Zeeland. Tyvärr finns vinet bara i vinkällarbutikerna. Antar att Systembolagets inköpare tror att 200 spänn är för mycket för lantisarna.

2007 Beetle Juice Pinot Noir
Ganska djupt röd färg som slår lite i blått. Stor, generös doft med tydliga toner av ceder (blyertspenna), kryddiga fattoner, örtthé och röda bär. Medelfyllig, mycket frisk markerad syra, nästan avsaknad av frukttanniner men med en bra struktur av fat. Koncentrerad, bärig frukt som påminner om lingon, tranbär och jordgubb. Liten eldighet och mycket kryddighet i den långa eftersmaken. Välbalanserat och snyggt!