Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagen ägnades helt åt viner från Cape South Coast som är samlingsregionen för Elgin, Elim, Napier, Bot River och Hermanus. Det handlar om områden med ett svalar klimat som ger friskare och elegantare viner.

Runt trettio producenter var samlade  på Gabrielskloof och presenterade var sitt utvalt vin. Generellt kan sägas att det var en mycket hög kvalitet på vinerna. Många producenter var helt nya och deras vinstockar mycket unga, trots det presenterades en hel del remarkabla viner som lovar mycket gott inom de närmaste åre. De vita vinerna var överlägsna. Särskilt sauvignon blanc med inblandning av semillon fungerade mycket bra. Absolut bäst var dock en chardonnay från Almenkerk.

Bland de röda imponerade vinerna av pinot noir. Tyvärr finns det dock fortfarande en allt för stor fascination för ny ek även om ambitionerna går åt det mer nyanserade. Ändå skyls mycket av den fina och eleganta frukten av en del rostade toner och fatbeska. Catherine Marshalls ”Nine Barrels Reserve” var dock enastående.

Här nedan föjer ett urval av de bästa vinerna.

2009 Highland Road Sauvignon Blanc / Elgin. Stor doft av citrus, mineral och petroleum. Den aromatiska och örtiga tonen av sauvignon blanc klart dämpad av flasklagringen och lämnar en koncentrerad fruktig ton av chenin blanc. Mycket frisk, torr, medelfyllig med polerade syror,, mineral, bra koncentration i frukten, mogen citrus, krämighet, lång och elegant eftersmak med finess, mineral och en liten antydan till beska.

2011 The Berrio ”The Weather Girl” Sauvignon Blanc Semillon. Medelstor fuktig doft  med tydlig mineralitet, liten örtighet, mogen citrus och aprikos. Torr, frisk, bra fyllighet, koncentrerad frukt av gråpäron, stram mineralitet och bra längd.

2011 David Nieuwudt Sauvignon Blanc ”Ghost Corner” / Elim. Medelstor doft och nyanserad med gröna örtiga inslag, gröna äpplen, krusbär och tydlig ton av nässlor. Medlfyllig, frisk och krispig smak med slank, sval, koncentrerad och fokuserad frukt med örtighet och stram, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

2011 Elgin Wintners ”The Century” Sauignon Blanc Semillon / Elgin. Stor doft av mogen, koncentrerad gul frukt och citrus, petroleum och någon rökighet. Torr, frisk, fyllig smak av mogen, koncentrerad och nästan söt gul frukt av aprikos och persika och ett lite stramt avslut med mineral.

2010 Stranveld ”Adamastor” Sauvignon Blanc Semillon / Elim. Ganska stor doft med tydligt rostad ton, citrus, mogen frukt och persika. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad frukt, snyggt integrerad ek och lång, elegant eftersmak.

2011 Jeen Daneel ”Signature” Chenin Blanc / Napier. Stor, generös doft av mogen frukt och nästan sötaktig honungston och tydlig eukalyptus. Torr, frisk och fint strukturerad smak med fokuserad, slank frukt, diskret fatstruktur och lång, stram eftersmak.

2011 Vintners Drift Chardonnay /Elgin. En nästan sötaktig dogt av typiska markörer från cahrdonnay som ananas och honungsmelon. Smaken dock stram, mycket frisk, mineraldriven med mycket behärskad och snudd på elegant fathantering. Mycket burgundisk i stilen.

2011 Almenkerk Chardonnay / Elgin. Medelstor, återhållen doft med mycket ren och distinkt fruktighet med gula inslag och mineralitet. Torr, slank, sval och totalt fokuserad fruktighet med ren mineralitet, total balans och mycket lång, fruktig eftersmak. Som en polerad smakmissil!

2011 Catherine Marshall ”Nine Barrels Reserve” Pinot Noir. Stor, ren, koncentrerat rödfruktig doft som av bärkoncntrat och diskret kryddighet. Doft som en fruktlaser! Medelfyllig, balanserad, koncentrerad och extremt fokuserad och vibrerande frukt. Lång, ren och fruktig eftersmak med liten kryddig ekton.

Landade sent i Sydafrika igår kväll. Redan när vi flög in över den afrikanska kontinenten ovan Tripoli, den vidsträckta öknen och stäpperna förstod jag att det här var inte en vanlig resa. Solnedgången var verkligen blodröd och när mörkret föll blev det, trots en stjärnklar natt, helt becksvart under oss. Bara då och då dök det upp små bleka, isolerade öar av ljus. En mörk kontinent.

I Kapstaden blev vår grupp upphämtade av minibussar och vår chaufför ursäktade vädret och berättade att de under dagen upplevt alla fyra årstiderna. Det var verkligen mörkt, kallt och lite ruggigt när vi anlände och snudd på att jag kröp ner med kläderna på under de kallfuktiga lakanen på rummet. Morgonen var också grå och kylig med både dimma och duggregn hängande tungt över våra huvuden. Vi avreste tidigt mot Cape South Coast som innefattar de svalare vinområdena i Sydafrika vägen dit var fascinerande. Både natur och klimat förändrades ständigt och dramatiskt under den knappa timmen vi satt i bilen. Vi upplevde sydfranska, skottska och norrländska landskap samt de dramatiska bergen i Priorat och Gotlands raukar. Regnet svepte in, solen gassade, dimmorna vilade över bergen och vindbyar ryckte i bilen. En fantastisk resa som bara lämnade en önskan om något typiskt afrikanskt.

Dagen har också innefattat sköna studer i gassande sol, omkullblåsta vinglas och nu ligger regnet horisontalt mot ytterväggarna på stugan mitt i vingården där vi bor.

På bara ett par timmars upplevelse dristar jag mig att sätta den svårt klyschiga rubriken ovan.

Sitter på Schipol på väg till Sydafrika!

Hela dagen ska jag flyga och så småningom sent i kväll landa på Afrikas sydligaste udde. Jag är inbjuden av WOSA för en lång och intensiv vecka  av vingårdsbesök, vinmässa, härligt resesällskap och en massa intressanta event. Det ska bli fantastiskt att få uppleva en ny del av världen och ett nytt vinland…ja nytt för mig i alla fall.

Otroligt spännande! Mest utmanande blir att vara utan internet i 12 timmar på planet. Hur ska jag hinna ikapp? Jag ska göra mitt bästa för att i vanlig ordning leverera dagliga blogguppdateringar. Det lär bli mycket pinotage, chenin blanc, nya matupplevelser och annat. Stay tuned!

Jag har tidigare skrivit om det mousserande vinet Tirage som är baserat på ett franskt grundvin och som får sin andra jäsning och slutlagring på Kronovalls Vinslott. Det finns fortfarande enstaka flaskor kvar av utmärkta årgång 2001 men sedan gör det ett jättehopp till 2009.

Årgång 2009 är det också på det nya rosa systervinet Tirage Rosé som jag härom dagen fick ett prov på. Det är också är gjort på den traditionella metoden, men här är grundvinet från Trentino i Italien och av druvorna chardonnay och pinot noir. Det som slår en först med vinet är den otroligt läckra, bleka och bara lätt rodnande färgen. När det gäller mousserande roséviner kan jag vinnas över om bara färgen är rätt. Men här stämmer hela vinets karaktär överens med utseendet. Väl värt att beställa och vänta på några dagar.

Blekt, blygt vackert vildlaxrosa färg. Ren, medelstor doft av smultron, bröd, rökigt inslag. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak, och mjuk, krämig mousse, nästan fet munkänsla, silkig bärig frukt av smultron, mogen lime, lakrits, lätt rökig och med fin mineralitet i den långa balanserade smaken. Förvånansvärt välgjort, elegant och…gott!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag har tidigare skrivit om den nyskapande kaffemuggen Sommelier Cup som tagits fram av Stefan Nilsson, tidigare elev på sommelierutbildningen. Vid något tillfälle kommenterade jag på facebook att ett vin var så härligt att jag skulle vilja dricka det i stora klunkar ur en vinsejdel. Stefan tog idén på allvar och vi bollade några idéer fram och tillbaka. Plötsligt häromdagen så får jag ett meddelande om att nu hade de första fem prototypexemplaren dykt upp! Vinsejdeln finns i sinnevärlden! Tydligen har det varit en komplicerad process att ta fram glaset som ska vara tunt för upplevelsen och samtidigt ha tyngd och ett öra. Stefan har samarbetat med finska Lasimi som till slut verkar ha lyckats. Ännu är det ett tag innan glasen finns i produktion (det viktiga beslutet om vilken form örat ska ha återstår bland annat) men jag ska definitivt ha en uppsättning Sommelier Cup Wine. Hoppas bara att plimsollmärket från kaffemuggen även kommer att finnas på sejdeln. Håll ögonen på Kaffika för att se när glaset går att beställa.

Edit: Nu finns sejdeln att beställa i Kära Hustruns butik Vinet & Glaset!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har uppdaterat detta tips med en enklare metod. Kolla här.

Bra gjutjärnspannor är dyra. Om du inte hittar  dem för en femma på loppis och fixar till dem så de blir bättre än nya. Det krävs lite pyssel och lite väntan men det är det värt. Kolla resultatet i bildserien!

På nästan alla loppisar kan du hitta stekjärn och gjutjärnsgrytor undanstoppade i ett mörkt hörn där ingen rotar. Ingrodda, rostiga och ofta i vidrigt ofräscht tillstånd. Men under alla inbrända fettavlagringar och smuts döljer sig ofta fantastiska fynd. Ställ pannan på ett platt underlag och kolla så att bottnen är plan. Är den det så är det bara att att betala struntsumman (5-10-20 kronor brukar vara det gängse priset) till den förvånade säljaren. Jag betalade en femma för mitt semiantika stekjärn från Skeppshult och säljaren tittade på mig som om jag inte var klok när jag bar iväg den.

Gamla gjutjärnspannor skiljer sig från nytillverkade. Godset är tunnare vilket gör att värmen fördelar sig snabbare vilket gör att de är jättebra att använda på induktionshäll där de reagerar snabbt. De gamla modellerna är också maskinpolerade vilket ger dem en fantastisk fin yta. Nya gjutjärnspannor är just bara gjutna och därför ofta lite gropiga i ytan.

Det är en enkel procedur som innebär lite väntan och tålamod. Det tog lite längre tid med mitt stekjärn eftersom det ingrodda och fastbrända fettet i princip var fossilerat. Är det bara allmänt fettigt och snuskigt så går det enklare. När du ändå håller på så stoppa ner flera stekpannor och grytor i plastsäcken och vips är julklapps- och presentbekymren lösta.

Du behöver

• Ugnsrengöringsmedel på sprayflaska
• Plast-/gummihandskar
• Stor plastpåse/sopsäck
• Stålullskudde (den där sorten för grytrengöring)
• Ättikssprit
• fin stålull/svinto
• Ister eller neutral matolja

Gör så här: Ta på plasthandskarna (använd dem varje gång du hanterar ugnsrengöringen) och ha gärna långärmat. Spreja rikligt med ugnsrengöringen runt om hela grytan/stekjärnet, stoppa ner i plastpåse och förslut så att medlet inte torkar. Efter 2-3 dagar tar du ut grytan, torkar av med papper, sprejar igen och ner i plastpåsen. När det gått totalt en vecka tar du upp järnet diskar det i varmt vatten och diskmedel och bearbetar det med stålullskudden så de tuffa partierna lossnar. Sänk ner hela järnet i varmt vatten och rejält med 12% ättikssprit. Ättikan neutraliserar det basiska rengöringsmedlet och löser upp rost och andra avlagringar. Låt ligga i blöt 45-60 minuter och putsa sedan med den fina stålullen. Diska av ordentligt, och torka noggrant med hushållspapper och direkt in i ugn på 150° i 30 minuter. Höj temperaturen till 250° och låt stå ytterligare 30 minuter. Stäng av ugnen, ta ut det mycket heta järnet och gnid in med ister eller olja. Lägg in i ugnen upp och ner så att det inte bildas ansamlingar av fett. Ta då och då ut järnet ur den svalnande ugnen och torka av överflödigt fett och polera.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jo det är sant! Jag och bloggen blev av Matbloggsprisets jury utsedd till vinnare av Matbloggspriset Vin & Dryck 2012!

Jag har vetat om det ett par veckor nu och det har hunnit sjunka in och på ett underligt vis kändes nästan lite vardagligt när jag satt och väntade på prisutdelning på mässan Mitt Kök i Göteborg. Fast när jag blev uppropad på scen och fick höra motiveringen blev jag alldeles rörd och varm i hjärtat. Det var nästan så jag undrade vilken blogg de beskrev.

Som en av de främsta vinkännarna och som utbildare av sommelierer i Sverige är Anders en förebild för många. Bloggen Öhmans mat och vin lämnar ingen oberörd, med stilistisk och rättfram stil inspirerar Anders läsaren att prova på både de många recept och viner som han rekommenderar. Just blandningen av mat och dryck, samt den uppenbara kunskapen bakom, gör bloggen till något mer än bara en vinblogg.

Öhmans mat och vin är en välskriven, inspirerande blogg med inslag av humor, vackra bilder och härliga dryckestips som inte duckar för att ge såväl ris som ros.

Stolt och glad och mycket tacksam för alla som läser och följer min blogg!

Stort GRATTIS till vinnarna i de övriga kategorierna: Bake my Day, Det Gröna Skafferiet, Brödpassion, Smaskens samt Matplatsen! Kolla alla motiveringarna.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Det här lite udda, bubblande, österrikiska vinet hittade jag bland de  mousserande vinerna häromdagen. 2010 Rosé Secco Biokult anges av Systembolaget komma från en ekologisk producentgrupp med namnet Biokult men vid närmare efterforskning ser det ut som om det är Meinklang som ligger bakom. Hittar ingen uppgift om vare sig druvsorter eller tillverkningsmetos.

Både etikett och vinets färg signalerar sommarfräsch lätthet och korken är på traditionellt sätt säkrad med snörning. Det doftar enkelt av citrus, smultron och hallonsoda. Smaken är lätt med någon sötma, avrundad syra, lätt mousserande, milda citrustoner och återigen förs tankarna till barndomens hallonsoda. En enkel, munter, okomplicerad och lättglömd bagatell.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?

Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag bara älskade Kung Fu Girl Riesling från Charles Smith Wines i Washington. Så mycket så att jag inte kan ha vinet hemma. Det dricks ofelbart omedelbart upp. Därför gick det inte att motstå 2010 Boom Boom! Syrah från samma producent och område när jag hittade den på hyllan på Systembolaget. Jag ville också ge syrah från Washington en andra chans efter det katastrofala bottennappet som fick bli bas i en choklad- och rödvinsglass.

Kanske hade jag för höga förväntningar för det här var inte något särskilt roligt vin. Klumpig och övermogen frukt och på tok för mycket vanilj. Syrah och shiraz är ju samma druva men de olika benämningarna används idag ofta som ett sätt att signalera stil. ”Syrah” brukar ange en mer aromatisk, kryddig och lättare stil medan ”shiraz” sätts på viner med rikare frukt och mjukare struktur. Det här är definitivt ingen syrah. Stilen har säkert sina anhängare, men det här är ett vin som inte tilltalar mig.

Djup, blåröd färg. Stor, syltig doft, kokta blå bär, mörk kakao, vitpeppar och tydlig vaniljton och ett drag av fet jord och tomatblast. Medelfyllig, ganska mjuk smak av syltiga, mogna, söta mörka bär, liten rökighet och en lätt kladdig och påträngande vanillinton. En ganska tröttsam och stum karaktär men med frisk och livlig syra som avstyr en total dikeskörning.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också?Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?