Här är en liten video från vinmässan i Kapstaden. Fredrik Schelin på DinVinguide.se som är med på resan videobloggar och gjorde denna lilla filmsnutt med mig där jag improviserat svamlar lite om ett par av vinerna jag skrev om här.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även om Sydafrika gjort fantastiska framsteg inom miljö- och rättvisearbetet så finns det andra områden där det går långsammare.

Det djupt omoraliska, perverterade och institutionaliserade apartheidsystemet upphävdes redan 1994  men ändå lever de sociala strukturer som det skapade kvar i allra högsta grad. Det märks med all önskvärd tydlighet på gator, caféer, hotell och vart man går att alla okvalificerade serviceyrken sköts uteslutande av den svarta majoritetsbefolkningen. Samma sak gäller också inom vinindustrin där det endast finns en knapp handfull svarta vinmakare och en (1) vinodlare med egen mark.

Därför var det befriande att efter ett tips hemma från Sverige (Tack Tor!) få träffa Howard Booysen och prova hans viner. Howard arbetar som sommelier i Kapstaden sex kvällar i veckan för att finansiera sin verksamhet. Han köper druvor av olika odlare och hyr ”tankplats” på ett vineri för att jäsa musten. Eftersom hans första vinförälskelse var riesling har han valt att fokusera på denna druva som inte är helt vanlig i Sydafrika. Druvorna hämtar han från en vingård i Swartberg som i experimentsyfte planterades på 1000 meters höjd i början av 1970-talet samt från en havsnära odling i Darling. Han experimenterar också med en ren cinsault. En otroligt trevlig kille som jag senare på kvällen hade nöjet att träffa på en middag där hans halvtorra vin serverades.

2011 Pegasus Riesling. Ljust gul och grönskimrande. Medelstor, ung doft av frisk citrus, gröna äpplen och diskret ton av skiffer/petroleum. Torr, mycket frisk, fin syra, bra koncentration i den krispiga frukten, ganska lång eftersmak med liten mineralitet och känsla av gröna äppelskal.

2011 HB Riesling. Ljust gul färg med gröna inslag. Stor, intensiv doft av mogen lime och citron, rökig och med tydlig petroleumton.Medelfyllig med mycket frisk syra som elegant balanseras av restsötma (22 g), mogen citrus, tydliga äppeltoner och en lång och läcker eftersmak med uppfriskande syror.

Ett annat roligt möte under gårdagen var killarna på ”The Hundred Club” som har vinmakningsidéer och vikten gemensamt. De väger alla över hundra kilo samt tillämpar en vinmakning med så lite manipulering som möjligt. Genomgående presenterade Chris Alheit från Alheit Vineyards, Donovan Rall från Vuurberg Wines och Peter-Allan Finlayson från Crystallum fantastiskt fina och välgjorda viner som fick mig på fall. Att de dessutom var hur kul som helst att snacka med är ett plus i kanten.

2011 Alheit Carthology Chenin Blanc. Stor, ren mycket fruktig doft av mogen citrus och rökigt inslag. Fyllig, fet och rik frukt balanserad av friska syror och diskret fatstruktur. Lång, bred eftersmak med fin struktur.

2011 Vuurberg White (chenin blanc, viognier, semillon, roussanne, grenache blanc, verdelho, clairette blanche). Stor uttrycksfull, aromatisk doft av blommor, eucalyptus, apelsinblom, massor av citrus och liten rökighet. Fyllig, torr, rik frukt, snyggt integrerad fatstruktur, friska syror och bra längd.

2010 Crystallum ”The Agnes” Chardonnay. Stor uttrycksfull doft av citrusskal, gul frukt, lite gröna stjälkar/eukalyptus och hjortron. Medelfyllig, fokuserad med lite neutral frukt och slanka syror. Något kort.

2011 Crystallum ”Clay Shales” Chardonnay. Stor, rik men nyanserad doft med rökig, rostad ton, smöriga inslag, mogen citrus och eukalyptus. Fyllig, mycket frisk smak, slank och fokuserad ful frukt, citrus, tydlig mineralitet, lång, elegant eftermak med nästan intensivt avslut.

2011 Crystallum ”Peter Max” Pinot Noir. Stor, uttrycksfull och nyanserad och typisk pinot noir-doft av söta, röda bär, örter och litet sotigt insla. Medelfyllig, mycket fruktig men snyggt strukturerad med tanniner och syror, röda bär, sotighet och nästan köttig fruktighet men trots det lyckas vinet vara elegant. En intressant eftersmak med tomat/umami-känsla.

2011 Crystallum ”Cuvée Cinema” Pinot Noir. Stor, ren och generös doft av söta, röda bär, typisk pinot noir, liten eukalyptus-ton. Medelfyllig, mjuk, elegant och samtidigt bred och generös i frukten. Lång eftersmak med en pytteliten skönhetsfläck i forma av lite störande ekbeska.

2011 Crystallum ”Paradisium” (rhône-blend).  Stor, ren, ffokuserad doft av mörka bär, nyanserad kryddton och örtighet, eukalyptus. Kraftfull, fokuserat fruktig, mycket frisk med fin balans, aromatisk, lite rökig ton och bra längd med massor av mörka bär.

2009 Vuurberg Reserve (petit verdot, malbec, merlot, cabernet sauvignon). Nåstan opakt blåsvart färg från petit verdot (50%!). En wow-doft med massor av svarta vinbär, cassis, koncentrerade mörka bär, tobak, sot, kaffe, choklad, tobak, blod/kött och en liten ton av vanilj. Fyllig, stram, rik fruktighet av mörka bär, svarta vinbär, salmiak, lakrits, cassis, eldig, mycket ung med potential. Mycket bra längd med stor intensitet!

I övrigt provade jag massor av trevlig chenin blanc, mousserande viner (methode cap classique), sött och starkt, märkliga vindrinkar samt en hel del ”naturliga” viner som jag kanske återkommer till.

Massor av viner provade idag och i rekordfart. Snabbt gick det också när jag satt med på en provning på temat ”Liquid Gold”. På 30 minuter provades några av Sydafrikas fantastiskt fina söta viner tillsammans med Razvan Macici från Nederburg. Hälften av dem, de tre första, finns faktiskt i Sverige. På beställningssortimentet visserligen, men ändå.

2011 Maria Noble Late Harvest / Neethlinghof. Medeldjup, gyllene och briljant utseende. Stor, ren doft av saffran, honung, aprikosmarmelad och eukalyptus. Medelfyllig, frisk smak av mogen citrus, honung, ananas. Elegant med bra längd och friskt avslut.

2011 Delheim Riesling Edelspatz. Ganska djupt gyllene. Stor intensiv doft av honung, lemoncurd, aprikosmarmelad, eukalyptus och en liten rökig ton av gummi. Fyllig, simmig och intensiv smak av ren aprikoskräm, honung, rik sötma balanserad av höga fina syror och mycket lång eftersmak.

2010 Fleur du Cap Noble Late Harvest. Ganska djupt gyllene. Stor intensiv doft av citruszest, lite saffran, honung, ananas och piptobak. Intensivt söt och simmig, aprikosmarmelad, lång eftersmak med snyggt balanserade syror. 

2008 Nederburg Private Bin ”Eminence”. Briljant, ljus bärnsten och hög viskositet. Stor, komplex, nötig och lite bränd doft av torkad frukt, knäck, curry (!), brynt smör, acaciahonung, eukalyptus, honung, piptobak och läder. Fyllig, simmigt söt smak av knäck, sirap, honung, pepprighet, tobak, katrinplommon, mintighet, fint uppfriskande syror och ett stramt och något kort avslut.

2005 Nederburg Edelkur. Medeldjup och bärnstensfärgad. Medelstor, komplex och intressant doft av nyponsoppa (!), svarta oliver, rökighet, tobak, honung, kryddnejlika och ingefärakaramell. Fyllig, mycket söt, koncentrerad frukt och intensiv syra, sirap, apelsinmarmelad, lång och ren, balanserad eftersmak med tydlig citrusfriskhet.

2007 Vin de Constance / Klein Constantia. Djupt gul, briljant färg. Stor aromatisk doft av apelsin, apelsinskal, pomerans och kryddor. Intensiv, eldig och kryddig smak med apelsinbeska, tobak. Balanserad och snyggt strukturerad, slank, frisk, lång och aromatisk eftersmak med stor komplexitet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På måndagmorgonen lämnade vi svala och dimmiga Elgin och våra värdar på frukt- och vingården Shannon. Dagens tema gick i helt i grönt något man i Sydafrika arbetar mycket med. Gruppen jag blev indelad i skulle åka på en tur mellan ett antal olika vingårdar med miljöprofil. Helt i mitt intressefält och mycket intressant.

Först ut var ett besök i Stellenbosch hos Reyneke som odlar biodynamiskt. Vi togs emot av en mycket sympatisk Johan Reyneke bland myskänder och galna tuppar på den ganska anspråkslösa gården. Omgående blev hela truppen utkommenderad i vingårdarna där vi fick en genomgång om täckgröda, biodiversitet, kretsloppstanken och förevisades daggmaskfarmar. Mycket fint, tydligt och intressant presenterat med stor charm. Så småningom gled han försiktig över i vad biodynamiken verkligen handlar om utan att egentligen gå in på detaljer. Som alla biodynamiker jag träffat så var det mycket luddigt prat om helhetstänk och ”moder natur som andas ut och in” och annat harmlöst. De märkliga preparaten behandlades med den vanliga överslätande attityden att ”det verkar märkligt men vi ser att det fungerar”. Jag stod helt tyst och undvek artigt att ställa besvärande frågor. En annan i gruppen frågade om dessa metoder kunde spåras tillbaka till traditionella jordbruksmetoder. Johan Reyneke svarade att ”Steiner säkert studerat gamla sedvänjor, experimenterat med dem, analyserat resultatet och kommit fram till en vetenskaplig förklaring”. Detta svar visade med all önskvärd tydlighet att han, liksom de flesta biodynamiker, inte läst eller satt sig in i Rudolf Steiners tankevärld. Metoderna är nämligen helt tagna ur  Steiners klärvoajanta upplevelser och syner.

Besöket avrundades med en provning av gårdens viner i ett provningsrum behängd med den mest deprimerande ”vinkonst” jag upplevt. Vinerna var det dock inget fel på, rakt över snygga och välgjorda även om en del var av det mer rustikare slaget och saknades lite elegans här och där. Sammantaget inga större nyheter eller överraskningar vid detta besök. Däremot överträffades förväntningarna när vi åkte vidare till Paarl och producenten Backsberg.

Backsberg är en ganska stor och familjeägd egendom med anor från 1916. Man bestämde sig 2006 för att försöka ge tillbaka till naturen vad man skördat under nästan ett sekel. Man tittade på sin totala verksamhet inklusive transporter, förpackningar och produktion och började mäta ALLT i fråga om koldioxisutsläpp, vatten- och energiförbrukning och blev excel-experter på kuppen. Man satte ett mål att bli självförsörjande på energi och vatten samt att satsa på att återskapa naturliga miljöer för växt och naturliv på egendomen. Man har experimenterat och sökt nya vägar och räknar med att inom ett par år vara ett slutet och självförsörjande system.

Hela vår grupp kördes runt på egendomen och upp i de högre och vildare delarna av gården på två traktorsläp och förevisades projekterade anläggningar för biodiesel och de slutna dammsystemen för vattenförsörjning och bevattning av Mikael Back. Mest intressant var projektet att vid nyplanteringar gå från den traditionell cordon-metoden för uppbindning av vinet till ett nytt och anpassat system av den nästan bortglömda lyr-uppbindningen. Genom denna metod ökar man bladmassan och fotosyntesen men minska planteringsdeniteten (mycket tekniskt). Resultatet blir att man minskar energiåtgången i vingårdsarbetet och har kunnat reducera dieselåtgågnen med 75% och man har också halverat vattenåtgången.

Med återplantering av träd och växter samt skapandet av växtskyddsområden har man fått en stor mångfald på egendomen. Man odlar till och med sina egna stolpar för uppbindning av vintockarna. Man arbetar också mycket med täckgröda men har valt att inte odla ekologiskt även om man dragit ner dramatiskt på bekämpningsmedel genom sitt arbete. Anledningen till detta beslut är flera. Bland annat kräver ekologisk odling mer intensivt arbete i vingården vilket kräver mer energi och vatten. Men Mikael Back sa också att han de försökte se helheten och undvika att vara dogmatiska eller som han sa ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”. Familjen har ofta fått frågan vad de åstadkommit med sitt arbete. På det brukar de svara att de inte vet, bara att det är på väg i rätt riktning.

Provningen av Backsbergs viner var vi tyvärr tvungna att hasta oss igenom, men de lyckades bäst med de enklaste vinerna som var raka, ärliga och lättsamma samt de i toppen som visade bra balans och komplexitet. Besöket avslutades med en härlig lunch på grillat karoo-lamm ute i solen innan vi hastade till nästa vingård.

Besöket på Avondale hade jag sett fram emot då de presenterats som en ekologisk producent som kontrast till Reyneke. Nu visade sig det inte stämma. Här hade man kokat ihop sin egen modell som man sa var baserad på ekologi, biodynamik och vetenskap. Den biodynamiska delen sas vara där för att ”få ihop i jordens kemi och skapa balans i energierna”. Jag var på väg att ställa en fråga om vad det var för energier men fick en bister blick från vår annars väna reseledare. Hela gruppen blev dock charmade av flocken av snigelätande ankor som skjutsades runt bland vingårna i en ”duck mobile”. Hela vingården var otroligt vacker, välskött och mycket påkostad, vinerna namngivna efter mytiska jordväsen och försedda med mystiska symboler och provningsrummet elegant med de bästa riedelglasen och underlägg i präglat skinn. Mycket satsades uppenbarligen på yta. Hur var då vinerna? Förutom deras mousserande vin som var otroligt elegant och läckert så var de obalanserade, klumpiga och vissa fall rent ut märkliga och till och med rent ut hemska. Dessutom var de med sydafrikanska mått ruskigt dyra.

Den mycket givande och intressanta dagen avslutades med ett fantastiskt event som inledning på vinmässan Cape Vine 2012. Hela mässan är totalt präglad av miljötänk och alla gäster var därför uppmanade att gå ut till Kapstadens hamn där invigningsfesten hölls. Mat, vin, musik, kultur och skönt mingel i en perfekt organiserad inramning, fantastisk miljö och avslappnad, vänlig attityd. Jag är totalcharmad av Sydafrika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagen ägnades helt åt viner från Cape South Coast som är samlingsregionen för Elgin, Elim, Napier, Bot River och Hermanus. Det handlar om områden med ett svalar klimat som ger friskare och elegantare viner.

Runt trettio producenter var samlade  på Gabrielskloof och presenterade var sitt utvalt vin. Generellt kan sägas att det var en mycket hög kvalitet på vinerna. Många producenter var helt nya och deras vinstockar mycket unga, trots det presenterades en hel del remarkabla viner som lovar mycket gott inom de närmaste åre. De vita vinerna var överlägsna. Särskilt sauvignon blanc med inblandning av semillon fungerade mycket bra. Absolut bäst var dock en chardonnay från Almenkerk.

Bland de röda imponerade vinerna av pinot noir. Tyvärr finns det dock fortfarande en allt för stor fascination för ny ek även om ambitionerna går åt det mer nyanserade. Ändå skyls mycket av den fina och eleganta frukten av en del rostade toner och fatbeska. Catherine Marshalls ”Nine Barrels Reserve” var dock enastående.

Här nedan föjer ett urval av de bästa vinerna.

2009 Highland Road Sauvignon Blanc / Elgin. Stor doft av citrus, mineral och petroleum. Den aromatiska och örtiga tonen av sauvignon blanc klart dämpad av flasklagringen och lämnar en koncentrerad fruktig ton av chenin blanc. Mycket frisk, torr, medelfyllig med polerade syror,, mineral, bra koncentration i frukten, mogen citrus, krämighet, lång och elegant eftersmak med finess, mineral och en liten antydan till beska.

2011 The Berrio ”The Weather Girl” Sauvignon Blanc Semillon. Medelstor fuktig doft  med tydlig mineralitet, liten örtighet, mogen citrus och aprikos. Torr, frisk, bra fyllighet, koncentrerad frukt av gråpäron, stram mineralitet och bra längd.

2011 David Nieuwudt Sauvignon Blanc ”Ghost Corner” / Elim. Medelstor doft och nyanserad med gröna örtiga inslag, gröna äpplen, krusbär och tydlig ton av nässlor. Medlfyllig, frisk och krispig smak med slank, sval, koncentrerad och fokuserad frukt med örtighet och stram, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

2011 Elgin Wintners ”The Century” Sauignon Blanc Semillon / Elgin. Stor doft av mogen, koncentrerad gul frukt och citrus, petroleum och någon rökighet. Torr, frisk, fyllig smak av mogen, koncentrerad och nästan söt gul frukt av aprikos och persika och ett lite stramt avslut med mineral.

2010 Stranveld ”Adamastor” Sauvignon Blanc Semillon / Elim. Ganska stor doft med tydligt rostad ton, citrus, mogen frukt och persika. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad frukt, snyggt integrerad ek och lång, elegant eftersmak.

2011 Jeen Daneel ”Signature” Chenin Blanc / Napier. Stor, generös doft av mogen frukt och nästan sötaktig honungston och tydlig eukalyptus. Torr, frisk och fint strukturerad smak med fokuserad, slank frukt, diskret fatstruktur och lång, stram eftersmak.

2011 Vintners Drift Chardonnay /Elgin. En nästan sötaktig dogt av typiska markörer från cahrdonnay som ananas och honungsmelon. Smaken dock stram, mycket frisk, mineraldriven med mycket behärskad och snudd på elegant fathantering. Mycket burgundisk i stilen.

2011 Almenkerk Chardonnay / Elgin. Medelstor, återhållen doft med mycket ren och distinkt fruktighet med gula inslag och mineralitet. Torr, slank, sval och totalt fokuserad fruktighet med ren mineralitet, total balans och mycket lång, fruktig eftersmak. Som en polerad smakmissil!

2011 Catherine Marshall ”Nine Barrels Reserve” Pinot Noir. Stor, ren, koncentrerat rödfruktig doft som av bärkoncntrat och diskret kryddighet. Doft som en fruktlaser! Medelfyllig, balanserad, koncentrerad och extremt fokuserad och vibrerande frukt. Lång, ren och fruktig eftersmak med liten kryddig ekton.

Landade sent i Sydafrika igår kväll. Redan när vi flög in över den afrikanska kontinenten ovan Tripoli, den vidsträckta öknen och stäpperna förstod jag att det här var inte en vanlig resa. Solnedgången var verkligen blodröd och när mörkret föll blev det, trots en stjärnklar natt, helt becksvart under oss. Bara då och då dök det upp små bleka, isolerade öar av ljus. En mörk kontinent.

I Kapstaden blev vår grupp upphämtade av minibussar och vår chaufför ursäktade vädret och berättade att de under dagen upplevt alla fyra årstiderna. Det var verkligen mörkt, kallt och lite ruggigt när vi anlände och snudd på att jag kröp ner med kläderna på under de kallfuktiga lakanen på rummet. Morgonen var också grå och kylig med både dimma och duggregn hängande tungt över våra huvuden. Vi avreste tidigt mot Cape South Coast som innefattar de svalare vinområdena i Sydafrika vägen dit var fascinerande. Både natur och klimat förändrades ständigt och dramatiskt under den knappa timmen vi satt i bilen. Vi upplevde sydfranska, skottska och norrländska landskap samt de dramatiska bergen i Priorat och Gotlands raukar. Regnet svepte in, solen gassade, dimmorna vilade över bergen och vindbyar ryckte i bilen. En fantastisk resa som bara lämnade en önskan om något typiskt afrikanskt.

Dagen har också innefattat sköna studer i gassande sol, omkullblåsta vinglas och nu ligger regnet horisontalt mot ytterväggarna på stugan mitt i vingården där vi bor.

På bara ett par timmars upplevelse dristar jag mig att sätta den svårt klyschiga rubriken ovan.

Sitter på Schipol på väg till Sydafrika!

Hela dagen ska jag flyga och så småningom sent i kväll landa på Afrikas sydligaste udde. Jag är inbjuden av WOSA för en lång och intensiv vecka  av vingårdsbesök, vinmässa, härligt resesällskap och en massa intressanta event. Det ska bli fantastiskt att få uppleva en ny del av världen och ett nytt vinland…ja nytt för mig i alla fall.

Otroligt spännande! Mest utmanande blir att vara utan internet i 12 timmar på planet. Hur ska jag hinna ikapp? Jag ska göra mitt bästa för att i vanlig ordning leverera dagliga blogguppdateringar. Det lär bli mycket pinotage, chenin blanc, nya matupplevelser och annat. Stay tuned!

Jag har tidigare skrivit om det mousserande vinet Tirage som är baserat på ett franskt grundvin och som får sin andra jäsning och slutlagring på Kronovalls Vinslott. Det finns fortfarande enstaka flaskor kvar av utmärkta årgång 2001 men sedan gör det ett jättehopp till 2009.

Årgång 2009 är det också på det nya rosa systervinet Tirage Rosé som jag härom dagen fick ett prov på. Det är också är gjort på den traditionella metoden, men här är grundvinet från Trentino i Italien och av druvorna chardonnay och pinot noir. Det som slår en först med vinet är den otroligt läckra, bleka och bara lätt rodnande färgen. När det gäller mousserande roséviner kan jag vinnas över om bara färgen är rätt. Men här stämmer hela vinets karaktär överens med utseendet. Väl värt att beställa och vänta på några dagar.

Blekt, blygt vackert vildlaxrosa färg. Ren, medelstor doft av smultron, bröd, rökigt inslag. Medelfyllig, torr, mycket frisk smak, och mjuk, krämig mousse, nästan fet munkänsla, silkig bärig frukt av smultron, mogen lime, lakrits, lätt rökig och med fin mineralitet i den långa balanserade smaken. Förvånansvärt välgjort, elegant och…gott!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Jag har tidigare skrivit om den nyskapande kaffemuggen Sommelier Cup som tagits fram av Stefan Nilsson, tidigare elev på sommelierutbildningen. Vid något tillfälle kommenterade jag på facebook att ett vin var så härligt att jag skulle vilja dricka det i stora klunkar ur en vinsejdel. Stefan tog idén på allvar och vi bollade några idéer fram och tillbaka. Plötsligt häromdagen så får jag ett meddelande om att nu hade de första fem prototypexemplaren dykt upp! Vinsejdeln finns i sinnevärlden! Tydligen har det varit en komplicerad process att ta fram glaset som ska vara tunt för upplevelsen och samtidigt ha tyngd och ett öra. Stefan har samarbetat med finska Lasimi som till slut verkar ha lyckats. Ännu är det ett tag innan glasen finns i produktion (det viktiga beslutet om vilken form örat ska ha återstår bland annat) men jag ska definitivt ha en uppsättning Sommelier Cup Wine. Hoppas bara att plimsollmärket från kaffemuggen även kommer att finnas på sejdeln. Håll ögonen på Kaffika för att se när glaset går att beställa.

Edit: Nu finns sejdeln att beställa i Kära Hustruns butik Vinet & Glaset!

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har uppdaterat detta tips med en enklare metod. Kolla här.

Bra gjutjärnspannor är dyra. Om du inte hittar  dem för en femma på loppis och fixar till dem så de blir bättre än nya. Det krävs lite pyssel och lite väntan men det är det värt. Kolla resultatet i bildserien!

På nästan alla loppisar kan du hitta stekjärn och gjutjärnsgrytor undanstoppade i ett mörkt hörn där ingen rotar. Ingrodda, rostiga och ofta i vidrigt ofräscht tillstånd. Men under alla inbrända fettavlagringar och smuts döljer sig ofta fantastiska fynd. Ställ pannan på ett platt underlag och kolla så att bottnen är plan. Är den det så är det bara att att betala struntsumman (5-10-20 kronor brukar vara det gängse priset) till den förvånade säljaren. Jag betalade en femma för mitt semiantika stekjärn från Skeppshult och säljaren tittade på mig som om jag inte var klok när jag bar iväg den.

Gamla gjutjärnspannor skiljer sig från nytillverkade. Godset är tunnare vilket gör att värmen fördelar sig snabbare vilket gör att de är jättebra att använda på induktionshäll där de reagerar snabbt. De gamla modellerna är också maskinpolerade vilket ger dem en fantastisk fin yta. Nya gjutjärnspannor är just bara gjutna och därför ofta lite gropiga i ytan.

Det är en enkel procedur som innebär lite väntan och tålamod. Det tog lite längre tid med mitt stekjärn eftersom det ingrodda och fastbrända fettet i princip var fossilerat. Är det bara allmänt fettigt och snuskigt så går det enklare. När du ändå håller på så stoppa ner flera stekpannor och grytor i plastsäcken och vips är julklapps- och presentbekymren lösta.

Du behöver

• Ugnsrengöringsmedel på sprayflaska
• Plast-/gummihandskar
• Stor plastpåse/sopsäck
• Stålullskudde (den där sorten för grytrengöring)
• Ättikssprit
• fin stålull/svinto
• Ister eller neutral matolja

Gör så här: Ta på plasthandskarna (använd dem varje gång du hanterar ugnsrengöringen) och ha gärna långärmat. Spreja rikligt med ugnsrengöringen runt om hela grytan/stekjärnet, stoppa ner i plastpåse och förslut så att medlet inte torkar. Efter 2-3 dagar tar du ut grytan, torkar av med papper, sprejar igen och ner i plastpåsen. När det gått totalt en vecka tar du upp järnet diskar det i varmt vatten och diskmedel och bearbetar det med stålullskudden så de tuffa partierna lossnar. Sänk ner hela järnet i varmt vatten och rejält med 12% ättikssprit. Ättikan neutraliserar det basiska rengöringsmedlet och löser upp rost och andra avlagringar. Låt ligga i blöt 45-60 minuter och putsa sedan med den fina stålullen. Diska av ordentligt, och torka noggrant med hushållspapper och direkt in i ugn på 150° i 30 minuter. Höj temperaturen till 250° och låt stå ytterligare 30 minuter. Stäng av ugnen, ta ut det mycket heta järnet och gnid in med ister eller olja. Lägg in i ugnen upp och ner så att det inte bildas ansamlingar av fett. Ta då och då ut järnet ur den svalnande ugnen och torka av överflödigt fett och polera.

Kolla gärna in min nätbutik med utvalda vin- och kökstillbehör.

Du vet väl att Öhmans Mat & Vin finns på Facebook också? Gå in och ”gilla” så får du blogguppdateringar och annat direkt i ditt facebookflöde. Bra va?