Snart behöver jag inte gå många steg från vår lilla lägenhet i Västra Hamnen för att bli gastronomiskt tillfredsställd. Från att ha varit en ganska öde och glesbefolkad del av Malmö är här nu fullt av liv och snart med ett komplett utbud av livets nödtorft.

Senaste tillskottet är det klassiska bageriet Gateau som funnits i Stockholm sedan 1937. Igår öppnade de en filial några hundra meter härifrån på Stora Varvsgatan 28. Tydligen öpnnade samtidigt en butik på Regementsgatan 100 och om några veckor vid stationen vid Triangeln. Fantastiskt fint utbud av stora surdegsbröd och läckra bakverk. Bye-bye Beach 2012!

Nästa stora händelse att se fram emot är Green Matmarknad som ska öppna precis vid fundamentet till Turning Torso. En komplett livsmedelsbutik med ekologiskt, närproducerat, resurskock och servering med rättigheter ett stenkast från mitt kök. Kommer att ta hårt på hushållsbudgeten, särskilt som även Systembolaget ska flytta hit en butik inom kort.

Förvånade mig själv med att göra en äppelkaka som smakade som på ett lyxigt konditori. Även om jag jag ofta gör äppelkaka så brukar de vara av den enklare, rustikare smuldegstypen. Mandelmassan, den vita chokladen och den mjuka, möra bottnen gör att den kan njutas rakt upp och ner. Men det finns ingen lag som förbjuder lite vaniljsås vid sidan av. Eller en glasskula.

Nyp ihop 2,5 dl vetemjöl med 100 g smör tills smuligt. Blanda i 2 msk farinsockeroch 2 äggulor. Blanda med en gaffel tills du har en fast deg. Lägg upp på lätt mjölat underlag och knåda till en jämn deg. Kavla ut till en rundel och klä en låg pajform på cirka 23 cm. Ställ i kylen.

Sätt ugnen på 225°. Skala och kärna ur 4 fasta äpplen (svenska så klart när det är säsong) och klyfta i åttondelar. Smält 50 g smör i en stekpanna och häll i 1 dl farinsocker och lägg ner äppelklyftorna. Låt det hela puttra på spisen strax över medeltemperatur, rör om då och då. Efter ungefär 10 minuter börjar sockermassan tjockna något samtidigt som äpplena börjar mjukna. Blanda ner 0,5 dl rostade mandelspån (finns färdiga i påse) och stjälp sedan upp det hela över degen i pajformen. Hyvla över 50 g vit choklad och 50 g mandelmassa. Avsluta med att strö över 0,5 dl mandelspån. Grädda i ugn i cirka 25 minuter.

Fick häromdagen en kokbok av Kära Hustrun; ”Pernillas Kokbok” av Pernilla Tunberger. Utgiven mitt födelseår (1962) och i perfekt nyskick. En riktig pärla!

Pernillas betydelse för matsverige kan inte överdrivas. Hon föregick Carl Butler i att göra matlagningen okomplicerad och vardaglig och i tidens anda. Som matskribent på Dagens Nyheter spred hon inte bara recept och matglädje omkring sig. Hon tog även upp konsumentfrågor och kampanjade om matens kvalitet. Varje gång vi kollar datumstämpeln på maten ska vi skicka en tacksamhetens tanke till Pernilla.

Kokboken är full av praktiska tips och en del lockande recept. Provade idag att göra ”Köttfärs á la DN” som är en köttfärslimpa där den dominerande smaksättningen är svampsoppa på burk. Smakmässigt var det riktigt bra men det blev mer en köttfärsröra än limpa av det hela. Jag lovar dock att återkomma med andra tidstypiska recept ur boken framöver.

Tänk om jag hade en krona för varje visning på bloggen! Då hade jag varit halvvägs till min första miljon idag!

Tack alla Ni som läser, följer och tycker att det finns något att hämta i mina bloggposter. Utan Er hade jag inte hållit på så här länge.

I den stilla pöl som kallas matbloggosfären har en stor anka gjort ett magplask.

Matilda Mondolfi som både driver den reklaminriktade matbloggen Matildas Matparadis och är PR-ansvarig för Matric Italgross har trampat i klaveret ordentligt när hon på ett elakt och småaktigt sätt kritiserar Annika på bloggen Smaskens för att hon inte föredrar egna märket Mutti framför Heinz i denna harmlösa bloggpost. Nu är ju inte Annika den som inte kan ta för sig och gav därför svar på tal.

Jesper på bloggen Krubb sätter verkligen ord på hur jag känner inför ett sådant här agerande från ett företag gentemot en matbloggare. Med tanke på hur hissat och omhuldat Mutti varit av matbloggosfären så är agerandet fullständigt vettlöst. Jag kanske ska vara glad att Matilda inte läst min test av Muttis vs Lidl. Då hade jag väl fått hennes sicilianska hantlangare efter mig.

Hur som helst är detta sista gången jag nämner produkterna vid namn i denna blogg. Det finns andra och minst lika bra tomatprodukter på marknaden.

Edit: Matilda har nu gjort en pudel och förhoppningsvis lärt sig något på kuppen.

Edit 2: Annika har nu postat en slutreplik. 

Till helgen är det dags för mässan Älska Mat i Malmö. Det är tredje gången mässan anordnas och den har utvecklats till en trivsam mat- och dryckmässa med stark lokal anknytning. Det handlar nämligen inte bara om mat utan här finns också många vinimportörer på plats.

Det bjuds också ett varierat provningsutbud som vi på Gustibus Wine & Spirit Academy ansvarar för. Alla provningar kostar 100 kronor styck och tar 45 minuter så man hinner med några stycken om man vill prova mycket. Kolla programmet. Du kan förhandsboka via hemsidan men även köpa biljetter på plats.

Hoppas vi ses till helgen. Kom och hälsa på!

…på din favoritmatblogg.

Rösta gärna på denna blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den. Notera att du bara kan rösta på en blogg i varje kategori.

Har du funderat på en vinkurs? Vill du prova på att lära dig vinprovningsmetodik?

I så fall ska du passa på nu på onsdag den 19/10 klockan 18.00 hos Gustibus Wine & Spirit Academy i Malmö. Då informerar vi om våra kurser, provningar och utbildningar. Vi bjuder också på en vinprovning där du får känna på vår provningsmetodik.

Det hela är förstås gratis men vi behöver en anmälan som du gör här.

De två dagarna på WOSA Megatasting i London var verkligen givande. Att koncentrerat få prova så många viner från ett land ger verkligen en bra bild. De korta seminarierna (hann med hela sex stycken) var också verkligt intressanta.

Ett av mina mål var att hitta röda sydafrikanska viner jag kunde uppskatta. Det gick sådär. Plöjde igenom en hel del pinotage men kan inte fördra stilen av vin druvan oftast levererar. Det är mest ointressant frukt, lite stjälkiga toner, brist på struktur, ofta tydlig bitterhet och nästan alltid den där rökiga tonen som är så tydlig i många sydafrikanska viner. Jag vet att vinmakarna och representanter för dessa viner försöker säga att den rökiga karaktären, som i värsta fall kan påminna om varm bakelit eller rent av orenheter och som ofta resulterar i beska, är ovanlig eller rent av inte existerar. Det är inte sant. Även ovana provare plockar lätt ut denna karaktär.

Jag provade också igenom de flesta av toppvinerna (5 stjärnor) som presenteras i Platter’s Wine Guide. Bland de röda (där inga pinotageviner fanns representerade) var kvaliteten självklart mycket god, men samtidigt i en ganska utslätad, fruktig, opersonlig och teknisk perfekt stil som inte tilltalade mig. De viner av pinot noir jag provade var, med några undantag, alldeles för tungt ekade eller hade för slapp syra. Men när jag bevistade det sista seminariet med rubriken ”Great Cabernet and Cabernet blends chasing icon status” så var det jackpot!

Det mycket inspirerande seminariet leddes av Mike Ratcliffe från Warwick Estate och Albie Koch från De Toren med benäget bistånd från Greg Sherwood MW. Man inledde med att konstatera att sydafrikansk vinindustri har två problem. För det första så saknas självförtroende. Trots framgångar internationellt verkar vinmakarna och producenterna lida av något minervärdighetskomplex som hindrar dem från att slå sig för bröstet. Här finns världsklass men man måste själv tro på det och deklarera sin position. Det andra är att Sydafrika till skillnad från andra vinländer saknar ett eller flera ikonviner. Ett ikonvin ska vara en pålitlig och omtalad representant för sitt lands eller regions stil och kvalitet. En typ av högkvaitativ benchmark. För att kvalificera sig som en ikon ställdes sex kriterier upp:

• Consistency: Jämnhet i kvalitet oavsett årgång
• Focus: Att man enbart gör ett par olika viner eller stilar
• Pedigree: ”Stamtavla”, dvs att man kan visa upp en historia av god kvalitet
• State: En koppling mellan producent och vingård, dvs vin av egna druvor.
• Confidence: Ett självförtroende i den egna kvaliteten.
• Volume: Att vinerna finns tillgängliga både till volym och pris

2005 De Toren ”Fusion V”  är som namnet antyder sammansatt av fem klassiska bordeauxdruvor: 57% cabernet sauvignon, 14% merlot, 14% malbec, 11% cabernet franc och 4% petit verdot. Lagrat 12 månader på 50% ny ek. Stor ganska, intensiv doft av svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite ceder och mörka, mogna bär. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, söt och mogen mörk frukt, mjuka tanniner och och viss mognad. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Mycket bra och välgjort vin med klar lagringspotential. (Tillgänglig på Systembolaget)

1997 Kanonkop ”Paul Sauer”. 80% cabernet sauvignon, 10% merlot och 10% cabernet franc. Lagrat 24 månader på 100% ny ek. Förvånansvärt ungdomlig röd färg för åldern. Medelstor, mogen och något animalisk doft med toner av läder, kryddor och lite ”funky” karaktär men med bra fruktighet. Medelfyllig, mjuk, nyanserad och komplex smak med kryddighet, kaffe, röda syrliga bär. Elegant, lång, mogen smak med karaktär av röda äpplen och läder.

2007 Meerlust Rubicon. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Djup, något blåröd färg. Stor, tät, ung doft av mörk, mogen frukt, mocca/kaffe, lite rostad ek och mynta.  Fyllig smak med koncentrerad frukt, välbalanserad och välstrukturerad med täta fina tanniner och inslag av fat, tobak, choklad och svarta vinbär. Stram och klassisk stil. (Tillgänglig på Systembolaget)

2005 Rustenberg ”Peter Barlow”. Det enda av vinerna av 100% cabernet sauvignon. Lagrat cirka 20 månader på 100% ny ek. Tät, blåröd färg. Ganska stor, dov, mörk frukt, svarta vinbär, rostat kaffe, litet inslag av läder och mynta. Fyllig, rik och koncentrerad, fruktig smak med snygga, välpolerade tanniner. Välbalanserad och lång eftersmak.

2007 Warwick Wine Estate ”Trilogy”. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc och 24 månaders lagring på 60% ny ek. Djup, koncentrerad blåröd färg. Stor, intensiv och syltig doft av mörk frukt, cassis och mynta. Fyllig, ren, koncentrerad frukt med fin syra, elegant med väldisponerade fat- och frukttanniner. Lang, balansera och rik eftersmak.

2003 Vilafonté Vineyards ”Series C” från Paarl-Simonsberg, det enda av vinerna som inte kom från Stellenbosch. 82% cabernet sauvignon, 9% merlot, 7% cabernet franc och 2% malbec och 50% ny ek . Tät röd färg. Medelstor, komplex, pepprig doft av mogen, varm frukt, jordgubbar, dadlar, russin, ceder och ost (?). Medelfyllig, mjuk smak av mogen frukt, frisk syra, fin tanninstruktur. Balanserad, intensiv och komplex eftersmak. Välbyggd och elegant.

Jag skrev för inte så länge sedan om de snyggaste vinkartorna. Nu har firman bakom dess, De Long Wine, kommit med den fräckaste, och kanske mest pedagogiska, vinkartan över Frankrike.

Kartan är formgiven som en tunnelbanekarta med linjer, stationer, stop och zoner. Resultatet har blivit en överskådlig, schematisk framställning där röran av namn, appellationer och druvor plötsligt framstår som logisk och nästan enkel med tydliga, sammanhållande linjer och grupperingar. Ett briljant hjälpmedel för den som studerar vin och vill plugga in Franrikes vinregioner.

Då kartan är konstruerad av en arkitekturhistoriker så finns även viktiga arkitektoniska landmärken avbildade vilket bidrar till metrokänslan.

Edit: Vinkartorna kan nu köpas här.