Idag fick jag en kylskåpsmagnet av Kära Hustrun. Hon har tydligen observerat att det går åt ohemula mängder vin till matlagningen. Faktum är att matlagningsvin faktiskt gör mer nytta i kocken.

För övrigt är det en alldeles särskild dag i dag. Kära Hustrun har faktiskt nästan matbloggat på sin retroblogg. Kors i taket!

Jag har aldrig riktigt blivit vän med eller lärt mig hantera chili. Uppriktigt sagt så är jag ganska okunnig på området. Jag måste ta genvägen via harissa för att det ska bli bra.

Den som följer min blogg vet att jag ofta har med någon tesked harissa när det ska till lite hetta i smaken*. Harissa är en tunisisk chilipasta som är vanlig över hela Nordafrika och som bland annat används för att smaksätta couscous. Det är ingen ren chiliprodukt utan kan ha lite olika smaksättningar beroende på tillverkare eller varifrån den kommer. Vanligast är kummin, koriander och vitlök. Pastan brukar säljas i små glas- eller plåtburkar, men problemet med dem är hållbarheten. Harissa har en tendens att mögla i burken lika fort som man säger piri-piri.

Därför blev jag jätteglad när jag hittade mitt favoritmärke Harissa du Cap Bon i tub på 70 g. Perfekt att dosera ur och bra hållbarhet. I Malmö kan man hitta tuberna på Lucu Food för sju kronor. Jag har laddat upp med ett litet lager.

*Det är också anledningen till denna post. Många vet inte vad harissa är så nu kan jag länka hit.

Häromveckan lanserades under buller och bång den omtalade single malt-whiskyn från Ven; Hven Urania SIngle Malt Whisky*.

Jag har haft förmånen att prova detta destillat flera gånger under dess tillblivelse, bland annat har jag skrivit om det här. Destilleriet och spriten som kommit därifrån har hittills varit imponerande så det var med mycket höga förväntningar jag bröt lacket på den konformade halvlitersbuteljen.

Ganska ljus gul färg med ett litet kopparaktigt anslag. Doften är mycket stor och brett anstruken med tydlig vanilj, massor av rostad ekkryddighet av kanel, kryddnejlika och pomerans och anslag av ”Kungen av Danmark”. Mycket pepparkaka men också citrus, torkad aprikos och övermogen honungsmelon. I munnen ligger det unga destillatet nästan helt framme i munnen men är runt, fylligt och rent med den tydliga vaniljtonen som kommer tillbaka och den rika kryddigheten som ligger kvar mycket länge. Whiskyn är utan tvekan ung men mycket välgjord och imponerande rik och balanserad. Det vore synd att säga elegant, snarare är det en skånsk, karaktärsfull bourbon.

Urania kostar 1875 kronor för 50 cl. Det är mycket pengar, men man får en verkligt unik hantverksprodukt som verkligen lovar gott för framtiden.

*På Systembolaget heter whiskyn konstigt nog ”Spirit of Hven Single Malt Whisky First Release”, men monopolet är känt för att bestämma vad produkterna ska heta. De vet ju bäst.

Hade ingen aning om vad ”Mitt Kök” var för någonting. Nu vet jag att det är namnet på Expressens matbilaga samt ett inlag i TV4:s Nyhetsmorgon.

Jag blev nämligen tillfrågad för en tid sedan om jag ville bidra till matbilagans stående rubrik ”Veckan Läsarrecept”. Inga problem eftersom jag utlovades lite reklam för bloggen. Visserligen är (eller var) jag ingen läsare men massor av recepet har jag ju som gärna får återanvändas. Skickade in min favorit Patatas Riojanas som passar i smällkalla vintern samt en bild på mig själv.

Igår damp det ner ett anonymt brev innehållande ett stiligt jeansförkläde broderat med ”MItt Kök” och jag fattade ingenting. Det tog ett par timmar innan poletten trillade ner. Det var ju nu som receptet skulle publiceras. Tidningen inhandlades idag och där fanns mitt recept. Tyvärr angavs inte adressen till bloggen utan den till mitt företag. Lite tråkigt.

Roligare var att upptäcka matbilagan som faktiskt var riktigt inspirerande. Kanske ska satsa på den billiga prenumerationen. Då slipper man ju den erbarmliga kvällsblaskan som man annars måste tvångsköpa.

Skåprensning låter trist. Särskilt i samband med mat. Men om man som jag är mer än lovligt matintresserad och dessutom köper konserver som souvenirer på mina resor så är det faktiskt guldkant på städningen.

Igår passade jag på när kompisar skulle komma förbi. Plockade fram smörigt mjälla konserverade sparrisar, fläskrillette, två olika sorters oliver, hel konserverad anklever, kristallpaprika (en särskilt fin, spansk kvalitet), lite korv och ostar som låg och väntade på bättre tider samt annat som inte fick plats på bilden. Sedan var det bara att köpa bröd, blanda ihop en sallad och brassa en tortilla. Tapasfesten ett faktum. Det blev även lite vinskåpsrensning.

Tro nu inte att skåpen är tomma. En hel del sparris, ank- och gåslever samt rillette och annat gott är kvar. Man vet ju aldrig om man blir insnöad.

Det snackas mycket om gårdsförsäljning när det handlar om svenska viner. Även om jag tycker utvecklingen är jätteintressant på vinsidan så tror jag att det är på öl-, cider- och spritsidan det kan bli riktigt kul. Tänk när vi kan bila runt och prova äppelvin, köpa en en ekologisk akvavit destillerad i enkelpanna eller slänga in en back svensk pilsner i bakluckan från en gård som odlar både kornet och humlen själv.

Jag har tidigare skrivit om mikrobryggeriet på Skånehill och deras fantastiska lättöl. Idag var det dags för en folköl från Gårdsbryggeriet på Stockeboda som jag hittade på Green Matmarknad.

Ofiltrerat och opastöriserat är utseendet grumligt men vackert, ljust bärnstensfärgat och med tätt, fint och stadig skumkrona. Doften är ganska stor, tydligt maltig, lätt rostad, lite nötig med en touch av apelsin. Smaken mycket fruktig och frisk men distinkt torr, bra fylllighet och med en distinkt beska som vägs upp av den fina maltfruktigheten. Lång, fin eftersmak med rostad ton och en liten apelsinbitterhet. Mycket uppfriskande och snyggt bryggd ale.

Ser fram emot starkölen som snart ska börja serveras i Greens ”vardagsrum”.

Det där med att få hem en matkasse hem till dörren för hela veckan har aldrig lockat mig. Det verkar funka för en del, men jag vill kunna vara lite mer spontan i min så kallade planering.

Däremot finns nu på Green Matmarknad en kasse för en middag för två. Kocken Paul Svensson komponerar recepten och den ekologiska råvarukassen som innehåller allt du behöver. Tre olika rätter finns det alltid att välja på och varje kasse kostar 99 kronor.

Vi testade en wok-rätt. I påsen fanns förutom receptet; nudlar, cashewnötter, sesamfrön, 250 g färdigstrimlad fransyska, morot, gul paprika, rödlök samt en färdigblandad soyasås med samtliga kryddor. Bara att skiva grönsakerna, slänga nudlarna i kokande vatten och fräsa grönsaker och kött i omgångar i en het panna. På med sås, nötter och nudlar. Snabbt och enkelt.

Resultatet blev väldigt bra och smakrikt och väl tilltagna portioner. Tittar man till kilopriset så blir det ganska dyrt jämfört med om man plockar ihop det själv. Men himla praktiskt någon gång ibland när man är stressad och helt renons på idéer.

Det är härligt att åka tåg. Jag gör det allt för sällan dock. När det ibland inte kostar mycket mer att res 1:a klass så är det inget annat än ett rent luxuöst sätt att resa.

Det moderna tåget susar fram genom landskapet, kupén är tyst, kaffet, frukten och kvällstidningarna gratis, sätet bekvämt, datorn inkopplad i näturtaget och tågets trådlösa nätverk fungerar felfritt. Nu satsas det dessutom på maten. Ingen mindre än Leif Mannerström har anlitats för att komponera maträtter och menyer. Beställer man en 1:a klassbiljett så går det att förbeställa en 3-rattersmeny inklusive dryck för 120 kronor. Det var jag ju tvungen att testa.

Biljetten kollas direkt när tåget lämnar stationen och konduktören frågar när jag vill ha min lunch serverad och om jag vill beställa något ytterligare som en öl eller ett glas vin. Maten kom sedan på slaget då det var avtalat. Som väntat serverades den som en elegantare flygplansmåltid fast med riktiga bestick, porslin och glas. Förrätten beskrevs som ”laxröra med gräslök och sikrom”. Små strimlor av, tror jag, kallrökt lax med lite tranig smak simmade runt i en på tok för söt sås av homästartyp. Förhållandet lax/sås var typ 30/70 och alltså mer som en krämig soppa. Funkade okey som pålägg på det goda knäckebrödet. Huvudrätten var kåldolmar med potatispuré och rårörda lingon. Purén var luftig, mild och fin men hade av uppvärmning fått en lite seg skorpa som inte var så kul. Lingonen var jättefina men dolmarnas efternamn skulle snarare stavas ”Dafgård” än ”Mannerström”. Sladdrig kål, lite gummiaktig färsfyllning och en sås som balanserade farligt nära Knorr-träsket. Blåbär- och yoghurtmoussen var däremot mycket fräsch och luftig och alldeles för liten. Den hade jag kunnat sleva in mycket utav.

Ska man sätta sitt namn på dylika kampanjer så bör man nog ha bättre styr på vad som serveras och hur slutresultatet blir. Definitivt inte värt pengarna. Köp en macka på stationen istället.

Så var det dags att avslöja vem som vinner den lilla brännaren.

Uppgiften var att tipsa om ett bra recept där jag kunde utnyttja min nya matberedare. Valet var ganska enkelt. ”Julsalladen” som kalle föreslog bereds nästan helt och hållet med skär- och rivskivor. Dessutom inspirerade det mig till denna krispiga sallad som passade perfekt nu när Kära Hustrun ställt krav på nyttigare mat.

Grattis Kalle! Hör av dig så kommer brännaren på posten!

Det kanske verkar konstig, men matbloggare som jag är så har jag saknat en riktig matberedare. För många år sedan hade vi en fantastisk liten apparat från Moulineux som var en kombinerad matberedare, mixer och som hade en tillsats där vi puréade barnmat. Tyvärr brann motorn någon gång för 15 år sedan och sedan dess har vi klarat oss med mixerstav, rivjärn och kniv.

Nu hade jag dock bestämt mig. Matberedare skulle inhandlas och valet hade fallit på Jamie Olivers för Tefal med samma funktioner som min gamla trotjänare. Givetvis fanns den inte på lager, men det gjorde däremot apparaten på bilden. Samma funktioner, mer effekt, större kapacitet och dessutom billigare. För 600 kronor fick den följa med hem.

Apparater kräver utrymme så det blev att röja och organisera i skåp. Det är inte klokt vad mycket prylar man samlar på sig. Och damm. Kaoset spred sig till diskbänken och plötsligt blev det kylskåpsrensning och en ny sats potkäs på gamla ostbitar mitt i alltihop. Bra tillfälle att testa rivfunktionen på beredaren.

I ett av skåpen hittade jag ett litet oanvänt gasolbrännarset (jag köpte två sprillans nya på en loppis för ett par år sedan). Eftersom jag knappt använder ett så tänkte jag ”TÄVLING”. Till den som tipsar om bästa recept att uttnyttja min matberedare till vinner setet med gasbrännaren och fyra porslinsformar. Perfekt till créme brûle, stekyta, tända marschaller eller tina upp igenfrusna lås. Skriv ditt tips i kommentarsfältet. Svaret vill jag ha senast nu på söndag den 15/1.