Så var då den tredje (men inte sista) twitterprovningen avverkad. Som vanligt vet vi inte hur många som var med från åskådarplats men vi som twittrade hade roligt.

Nytt denna gång var att jag provade via live-sändning på Bambuser så man kunde följa mig sölandes med viner via bild och ljud.

Första filmen är lite pinsam så den kan du hoppa över. Där provar jag ett vitt vin och strular med det tekniska i 13 lååååånga minuter. Dessutom visar det sig, när jag slutat sända, att jag plockat med mig fel vin från Systembolaget och provat något annat än alla de andra. Pinsamtpinsamt. Men lite komiskt också.

Andra filmen avhandlar det röda rhônevinet och där drar jag fram en påse ostbågar och gör en djupanalys av hur vinet fungerar ihop med dessa ostiga krokar.

Sist ut är favoritsegmentet där jag provar sherryn. Jag tror det märks att jag går igång lite grand även när ostbågepåsen åker fram igen. Det var nog inte sista gången jag sänder live. Det var kul!!!

Här följer en lång och torr text om svavel. Nu är du varnad. Är du intresserad av allergier och vin så finns det lite matnyttigt längre ned i texten.

Jag får många frågor om svavel* med anledning av den märkning man ser på viner numera; ”Innehåller sulfiter”. Frågan är också aktuell med tanke på att begreppet ”naturliga viner” sprider sig. Okunskapen om svavel i vin är stor och missuppfattningarna många.

I texten kommer jag genomgående att använda den vardagliga benämningen svavel för istället för de ibland mer korrekta sulfiter/bisulfiter.

Svavel är ett omistligt ämne som vi inte kan leva utan. Upp till 0,5% av jordskorpans vikt utgörs av svavel och själva den mänskliga kroppen utsöndrar närmare 1000 mg svavel per dygn via proteinerna vi konsumerar.

Inom vinmakning har svavel använts sedan antiken och varit en oundgänglig del av vinkulturen sedan dess. Svavlets antioxidativa effekt, konserverande och bateriehämmande egenskaper har gjort det möjligt att dricka ofördärvat vin året om, lagra det i decennier och sekler samt transportera det långa sträckor till glädje för människor utanför de vinodlande områdena.
Vinkulturen som vi känner den idag, världens klassiska viner och den utbredda vinkonsumsumtionen hade inte kunnat existera utan användandet av svavel.

Låt oss först slå fast att det finns inget svavelfritt vin. Vin innehåller naturligt en viss mängd svavel som produceras vid alkoholjäsning, runt 5-15 mg/l.

Svavel används i hela produktionsledet; bekämpning av svampangrepp i vingården, berikning av jorden, förhindrande av oxidering av must/druvor vid skörd, för att döda oönskade jäststammar, desinficering av utrustning och ekfat, tillsatts vid buteljering för att förhindra oxidering och förlänga lagringstiden. Bland annat.

Från att ursprungligen ha varit ett trubbigt redskap inom vinifikation är idag kunskapen om svavelanvändningen och dess effekter stor och används sparsamt, kontrollerat och riktat. För bara några decennier sedan var översvavlade och osande viner ett stort problem. Tack vare den stadigt minskande användningen av svavel hittar man idag sällan svavelstick i doften på viner och i dessa enstaka fall är det lättflyktiga ämnet snabbt bortluftat.

Det finns några, väldigt få och små, vinproducenter som gör viner helt utan svavel. Det finns fler som, ofta i kombination med ekologisk eller biodynamisk odling, håller svavelanvändningen på mycket låga nivåer. Nämnda producenter gör ofta sina viner i flera tappningar; minst svavel i viner för den lokala marknaden och högre nivåer i viner som ska transporteras längre sträckor. Viner av denna typ är ofta mycket känsliga och kräver i många fall en obruten transportkedja och lagring på max 14°. Denna typ av viner utgör bara delar av en promille av världens vinproduktion men är viktiga då en del av dem driver utveckling av metoder att kunna minska svavelanvändningen.

Rött vin innehåller naturligt antioxidanter i form av polyfenoler och kräver mindre mängd svavel med max tillåtna mängd på 160 mg/l. I stigande ordning följer sedan torra vita viner och rosévin (210 mg/l), halvtorra viner, söta viner (300-350 mg/l) och botrytiserade söta viner, typ sauternes (400 mg/l).
Generellt håller viner idag ett snitt på ungefär 80 mg/l (något mindre för röda och något högre för vita), det vill säga långt under gränsvärdena och nivåerna har en starkt nedåtgående trend. Undantaget är viner på bag-in-box som på grund av sin inneslutning i plastpåse kräver mer svavel, dock aldrig högre än ovanstående gränsvärden.

Anledningen till att man idag kräver att svavel deklareras på viner är att det finns en liten del av mänskligheten som är överkänsliga mot svavel samt att astmatiker kan påverkas av högre koncentrationer. Vid medicinska studier har det dock visat sig vara mycket ovanligt med direkta symtom vid nivåer över de tillåtna och även i dessa fall har reaktionen helt och endast kunnat kopplas till svavlet.

Många konsumenter kopplar rodnader, huvudvärk och andra reaktioner relaterade till vindrickande till svavlet. Antagandet är ganska naturligt då den enda tillsats som anges på viner är sulfiter. Det finns INGA rapporter som kan koppla huvudvärk till svavel. Däremot kan en mängd andra av de tusentals ämnen som finns naturligt i vin ge allergiska reaktioner. De mest potenta i detta sammanhang är naturligt förekommande histaminliknande ämnen (biogena aminer). Faktum är att högre nivåer av svavel ger lägre nivåer av dessa allergena ämnen, därav att vi ser färre reaktioner på vita viner. När vi ändå är inne på detta sidospår så innehåller fatlagrade viner och champagne höga nivåer av dessa biogena ämen. Det bästa sättet att tackla detta är helt enkelt att ta en receptfri antihistamintablett (mot hösnuva) innan man dricker vin.
Få du inte allergiska reaktioner av att äta ett par torkade aprikoser så har du med största sannolikhet inga problem med svavel. Torkad frukt innehåller nämligen många gånger högre nivåer av svavel än vin.

Svavel är med andra ord något vi inte kan leva utan. Men som ordspråket mycket riktigt säger; ”För mycket och för lite skämmer allt”.

Du har väl inte glömt den tredje twitterprovningen som går av stapeln imorgon kväll vid en dator nära dig.

Släng dig i väg till närmaste Systembolag och köp vinerna på listan. Du kan vara med och prova bara ett eller två viner också då vi har olika starttider för dem.

Vi ses på twitter imorgon?

Jag älskar verkligen att storhandla på Citygross. Tyvärr händer det för sällan då det ligger på andra sidan stan i Rosengård. Men väl där går jag metodiskt igenom hela stället och handlar alldeles för mycket.

Idag hittade jag riktigt välgjorda kopior av Le Creuset-grytor och stekjärn till riktigt bra pris. Handlade inga själv men tänkte det kunde vara ett bra tips till den som inte har råd med originalen (jag har köpt mina på loppis).

Jag brukar också hänga vid hyllorna med restaurangförpackningar och fundera på vad jag skulle kunna göra med en 5-liters burk med skalade tomater. Grönsaksavdelningen är också kanon. Hittade groteskt stora champinjoner till min svampsås och avocador stora som små äggplantor. Laddade också upp med bra spanska korvar. Citygross har också dijonsenapen från Edmond Fallot som jag inte kan leva utan. Dessutom löjligt billigt.

Annars är det köttavdelningen som är den stora lockelsen. Här finns allt och det är butiksstyckat och svenskt. Att man dessutom hittar surrealistiska styckdetaljer garanterar att avdelningen är helt veganfri. Jag får bärga mig från att bära hem bräss, tunga, grisfötter, kalvhjärta och fårtestiklar bara för utmaningen att göra något av dem. Hade siktat in mig på oxsvans som tyvärr var slut. Istället blev det kalvlever till mitt Carl Butler-projekt.

När jag vinglar ut på andra sidan kassorna med fulla kassar och blodsockret i botten räddas jag av disken där de säljer härlig lundaknake för en tia. Det kallar jag en söndagsutflykt.

När alla ska bli glada, snälla och fina i familjen så lagar jag stekt fläskfile med gräddig svampsås till söndagsmiddag. Idag blev svampsåsen något extra och lla runt bordet uppnåde ett tillstånd av änglalik godhet och sällhet.

En näve torkade kantareller lades i blöt i amontilladosherry. Ett halvt kilo champinjoner stora som spädbarnshuvuden skivades och torrstektes till det mesta av vattnet dunstat bort. Därefter smörstektes de gyllenbruna med finhackad schalottenlök och en drös skivad shiitakesvamp. Sist i med kantarellerna (sherryn sparades), ännu mer smör och sist pudrades 2 msk vetemjöl över. Under omrörning hälldes sherryn, mörk steksky från fläskfilén och en halvliter vispgrädde över svampen och fick koka ihop till en tjock sås. Smaksatte med mer sherry, ett par matskedar spansk brandy, sherryvinäger, ljus soja, dijonsenap, en buljongpod och svartpeppar. Precis innan servering vände jag ner en hel, skivad svart tryffel som legat i armagnac sedan i höstas.

Blev det gott? Talar Mona Sahlin med släpig röst? Har Reinfeldt fuktiga hundögon? Ser Andreas Carlgren ut som en tant? Mina vänner! Vi snackar här om ”The Mother of all effing svampsåser”!

Det är tydligen inte bara jag som har översnuskig fantasi och misstolkar reklamen för Oreo; ”Vrid, slicka, doppa”. Det fanns en facebook-grupp för alla som fnissade sig fördärvade över dubbeltydigheten, men den är borta nu. Att sedan ”oreo” i olika kombinationer ingår i amerikanskt sexslang gör det hela bara roligare. Det finns en hel del man inte vill veta som dyker upp när man googlar ”oreo sexual”. Om man säger så.

Hur som helst. Det lilla brunsvarta dubbelkexet är äntligen här på bred front efter att varit förpassade till specialbutikerna. Man vill ju helst inte läsa innehållsförteckningen, men de små rackarna är ruggigt goda. Själva kakan har en djup, lite bränd kakaoton med en viss sälta som balanserar upp sötman som framförallt dominerar fyllningen som påminner om frosting. Yummy!

Från och med nu har Oreos en säker plats på mitt onyttighetskonto tillsammans med ostbågar, dillchips och salta fiskar.

Här är ett busenkelt recept på hur du gör tryfflar av Oreo. Testa!

Igår arrangerad jag och kollegan en lite speciell provning/middag. Vi hade satt samman en 6-rätters meny som skulle provas mot sex söta bordeauxviner. Temat var intressant i sig, men det var extra spännande eftersom allt roddades i våra utbildningslokaler där köksutrustningen består av en (1) induktionsplatta och det var ett sällskap på tjugo personer. Nu serverades det mesta kallt, men ändå.

Vinerna var 2004 Château Fayau (Cadillac), 1996 Château Ricaud (Loupiac), 2005 Castelnau de Suduiraut (Sauternes), 1996 Château la Tour Blanche (Sauternes), 2004 Château Guiraud (Sauternes) och 1989 Château Coutet (Barsac). Ingen av dem var väl något man hoppade jämfota för, men de var helt ok och fyllde sitt syfte att representera olika karaktärer från ungt, lite enklare och fruktigt till moget och koncentrerat.

Menyn var minst sagt spretig eftersom tanken var att presentera både väntade och otippade kombinationer. Första rätten var ceviche baserad på detta recept men med laxen utbytt mot torsk, adderade färska räkor och med betydligt mer socker. Helt otroligt god!!! Andra rätten var en traditionell ankleverpaté med apelsingelé serverad på franskt vis rakt upp och ner. Första varma rätten var en rustik patatas riojanas som blev lite för het (fel chorizo). Huvudrätten hade vi beställt från en närliggande restaurang; chicken curry med rispilaff.  Därefter en osttallrik med brie de meaux, appenzeller extra och en extralagrad prästost. Sist ut var jordgubbar i söt kryddlag (testa det receptet i sommar. Lova!).

Hur fungerade det med söta viner till denna märkliga meny? Överraskande bra. Som väntat gick åsikterna starkt isär om vilket vin som var bäst till respektive rätt, men alla hittade faktiskt ett passande vin till varje rätt (utom möjligtvis till den spanska potatisrätten). Att patén fungerade till många av vinerna var väl ingen överraskning men att curryrätten skulle gå så bra till alla vinerna förvånade de flesta. Jag hade dock detta på känn då jag testat liknande kombinationer förut. Sauternes och curryrätter är grejen. Förvånande nog orsakade osttallriken mest problem och diskussioner. Slutsats där var att undvika mogen brie och satsa på alpost. När jordgubbsdesserten gjorde entré var dock alla diskussioner som bortblåsta och vi ägnade oss åt att bara smaska nöjt.

Nu drar det ihop sig till den tredje twitterprovningen med mig, Alf och glada vinälskare uppkopplade på det virtuella, sociala nätverket.

Onsdag den 16:e juni kl 20.00 kör vi igång med 2008 Chateau Haut Mayne. Det värmer mitt hjärta att vi inför sommaren slår ett slag för vit bordeaux som blivit så sorgligt bortglömt. Den här är av den fatpräglade, kraftigare typen och kräver kanske en lite smakrikare fiskrätt. Torskrygg med smörsvängda primörer och rökt, knaperstekt fläsk eller kanske bara en liten tapastallrik med charkuterier och marinerade champinjoner.

Klockan 20.30 öppnar vi 2008 Domaine des Entrefaux Crozes-Hermitage som är ett kraftigt, rött och kryddigt vin från Rhône. Vill du äta något till detta vin så kommer det nog till sin rätt om du slänger ett fint stycke kött på grillen och serverar med exempelvis en ratatouille.

När klockan slår nio slag ska vi njuta Lustau Palo Cortado Península Solera Reserva som är en knastertorr men smakrik sherry. Har du följt min blogg vet du att jag är en sann sherryentusiast och med detta vin hoppas jag att fler ska bli frälsta. Skär upp några fina, vällagrade ostar till detta vin; cheddar, manchego, abondance eller appenzeller.

Instruktioner: Kolla med din systembutik så att vinerna finns, annars beställer du dem. Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twittertn. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på osddag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twittertn.

Vi ses på onsdag!

Var idag ute hos Murre (Murat Sofrakis) på Vingården i Klagshamn (Kullabygdens Vingård) för att hämta vinplantor som så småningom ska ge ätdruvor på bostadsrättsföreningens gård.

Det såg inte så roligt ut i den en hektar stora vingården. Över en kopp kaffe i trädgården förklarade Murre att den extremt kalla och sena våren försenat växtsäsongen närmare tre veckor. Dessutom har detta bidragit till att vinstockarna drabbats av en släng chlorosis. Det beror delvis på järnbrist som hämmar bildandet av klorofyll och härav den gulgröna färgen. Det ska mycket till för att det ska hämta sig och bli en bra skörd 2010. ”Men det är sådant man får räkna med så där vart tjugonde, trettionde år” sa Murre på sitt vanliga kolugna sätt.

Man får inte vara nervöst lagd som vinodlare i Sverige.

Nu har jag inventerat min packning, gått igenom mina små matsouvenirer och valt ut en vinnare i den lilla läsartävlingen.

Från saluhallen blev det härligt, spröda kanelstänger, stjärnanis, kamomill, rökt paprikapulver, saffran från La Mancha, pepparblandning, lagerblad, salta mandlar och bildsköna vitlökar som doftar milt av tryffel och färsk svamp. Dofta på vitlökarna här hemma innan du köper dem, de flesta luktar muggigt och mögel och ska undvikas. Dessutom fick jag med mig en liten burk paté av morcilla, den spanska ljuvliga blodkorven. Jag köpte också färsk morcilla och saltad och lufttorkad tonfisk (mojama) som jag på grund av värmen fick förvara i en kyl i hotellbaren över natten. Tror ni jag fick med mig de godsakerna hem?

Av en av vinproducenterna jag besökte i Montilla-Moriles fick jag vinäger och balsamvinäger, båda gran reserva 1980, arrope (en sirap av nedkokt druvmust) och en märklig saltlösning från en underjordisk källa.

Tyvärr fick jag bara med mig fyra flaskor vin, men en av dem hade årgång 1905 så jag känner mig kompenserad, och en flaska brandy de jerez.

Vinnaren av kryddor blir Maria med bloggen Matporr som föreslog någon form av paprika- eller paellakrydda. Detta var faktiskt det enda tips jag hade i bakhuvudet när jag var i saluhallen så vinnaren blev given. Hör av dig med adress så får du saffran och lite annat i brevlådan. Grattis!