Jag älskar verkligen att storhandla på Citygross. Tyvärr händer det för sällan då det ligger på andra sidan stan i Rosengård. Men väl där går jag metodiskt igenom hela stället och handlar alldeles för mycket.

Idag hittade jag riktigt välgjorda kopior av Le Creuset-grytor och stekjärn till riktigt bra pris. Handlade inga själv men tänkte det kunde vara ett bra tips till den som inte har råd med originalen (jag har köpt mina på loppis).

Jag brukar också hänga vid hyllorna med restaurangförpackningar och fundera på vad jag skulle kunna göra med en 5-liters burk med skalade tomater. Grönsaksavdelningen är också kanon. Hittade groteskt stora champinjoner till min svampsås och avocador stora som små äggplantor. Laddade också upp med bra spanska korvar. Citygross har också dijonsenapen från Edmond Fallot som jag inte kan leva utan. Dessutom löjligt billigt.

Annars är det köttavdelningen som är den stora lockelsen. Här finns allt och det är butiksstyckat och svenskt. Att man dessutom hittar surrealistiska styckdetaljer garanterar att avdelningen är helt veganfri. Jag får bärga mig från att bära hem bräss, tunga, grisfötter, kalvhjärta och fårtestiklar bara för utmaningen att göra något av dem. Hade siktat in mig på oxsvans som tyvärr var slut. Istället blev det kalvlever till mitt Carl Butler-projekt.

När jag vinglar ut på andra sidan kassorna med fulla kassar och blodsockret i botten räddas jag av disken där de säljer härlig lundaknake för en tia. Det kallar jag en söndagsutflykt.

När alla ska bli glada, snälla och fina i familjen så lagar jag stekt fläskfile med gräddig svampsås till söndagsmiddag. Idag blev svampsåsen något extra och lla runt bordet uppnåde ett tillstånd av änglalik godhet och sällhet.

En näve torkade kantareller lades i blöt i amontilladosherry. Ett halvt kilo champinjoner stora som spädbarnshuvuden skivades och torrstektes till det mesta av vattnet dunstat bort. Därefter smörstektes de gyllenbruna med finhackad schalottenlök och en drös skivad shiitakesvamp. Sist i med kantarellerna (sherryn sparades), ännu mer smör och sist pudrades 2 msk vetemjöl över. Under omrörning hälldes sherryn, mörk steksky från fläskfilén och en halvliter vispgrädde över svampen och fick koka ihop till en tjock sås. Smaksatte med mer sherry, ett par matskedar spansk brandy, sherryvinäger, ljus soja, dijonsenap, en buljongpod och svartpeppar. Precis innan servering vände jag ner en hel, skivad svart tryffel som legat i armagnac sedan i höstas.

Blev det gott? Talar Mona Sahlin med släpig röst? Har Reinfeldt fuktiga hundögon? Ser Andreas Carlgren ut som en tant? Mina vänner! Vi snackar här om ”The Mother of all effing svampsåser”!

Det är tydligen inte bara jag som har översnuskig fantasi och misstolkar reklamen för Oreo; ”Vrid, slicka, doppa”. Det fanns en facebook-grupp för alla som fnissade sig fördärvade över dubbeltydigheten, men den är borta nu. Att sedan ”oreo” i olika kombinationer ingår i amerikanskt sexslang gör det hela bara roligare. Det finns en hel del man inte vill veta som dyker upp när man googlar ”oreo sexual”. Om man säger så.

Hur som helst. Det lilla brunsvarta dubbelkexet är äntligen här på bred front efter att varit förpassade till specialbutikerna. Man vill ju helst inte läsa innehållsförteckningen, men de små rackarna är ruggigt goda. Själva kakan har en djup, lite bränd kakaoton med en viss sälta som balanserar upp sötman som framförallt dominerar fyllningen som påminner om frosting. Yummy!

Från och med nu har Oreos en säker plats på mitt onyttighetskonto tillsammans med ostbågar, dillchips och salta fiskar.

Här är ett busenkelt recept på hur du gör tryfflar av Oreo. Testa!

Igår arrangerad jag och kollegan en lite speciell provning/middag. Vi hade satt samman en 6-rätters meny som skulle provas mot sex söta bordeauxviner. Temat var intressant i sig, men det var extra spännande eftersom allt roddades i våra utbildningslokaler där köksutrustningen består av en (1) induktionsplatta och det var ett sällskap på tjugo personer. Nu serverades det mesta kallt, men ändå.

Vinerna var 2004 Château Fayau (Cadillac), 1996 Château Ricaud (Loupiac), 2005 Castelnau de Suduiraut (Sauternes), 1996 Château la Tour Blanche (Sauternes), 2004 Château Guiraud (Sauternes) och 1989 Château Coutet (Barsac). Ingen av dem var väl något man hoppade jämfota för, men de var helt ok och fyllde sitt syfte att representera olika karaktärer från ungt, lite enklare och fruktigt till moget och koncentrerat.

Menyn var minst sagt spretig eftersom tanken var att presentera både väntade och otippade kombinationer. Första rätten var ceviche baserad på detta recept men med laxen utbytt mot torsk, adderade färska räkor och med betydligt mer socker. Helt otroligt god!!! Andra rätten var en traditionell ankleverpaté med apelsingelé serverad på franskt vis rakt upp och ner. Första varma rätten var en rustik patatas riojanas som blev lite för het (fel chorizo). Huvudrätten hade vi beställt från en närliggande restaurang; chicken curry med rispilaff.  Därefter en osttallrik med brie de meaux, appenzeller extra och en extralagrad prästost. Sist ut var jordgubbar i söt kryddlag (testa det receptet i sommar. Lova!).

Hur fungerade det med söta viner till denna märkliga meny? Överraskande bra. Som väntat gick åsikterna starkt isär om vilket vin som var bäst till respektive rätt, men alla hittade faktiskt ett passande vin till varje rätt (utom möjligtvis till den spanska potatisrätten). Att patén fungerade till många av vinerna var väl ingen överraskning men att curryrätten skulle gå så bra till alla vinerna förvånade de flesta. Jag hade dock detta på känn då jag testat liknande kombinationer förut. Sauternes och curryrätter är grejen. Förvånande nog orsakade osttallriken mest problem och diskussioner. Slutsats där var att undvika mogen brie och satsa på alpost. När jordgubbsdesserten gjorde entré var dock alla diskussioner som bortblåsta och vi ägnade oss åt att bara smaska nöjt.

Nu drar det ihop sig till den tredje twitterprovningen med mig, Alf och glada vinälskare uppkopplade på det virtuella, sociala nätverket.

Onsdag den 16:e juni kl 20.00 kör vi igång med 2008 Chateau Haut Mayne. Det värmer mitt hjärta att vi inför sommaren slår ett slag för vit bordeaux som blivit så sorgligt bortglömt. Den här är av den fatpräglade, kraftigare typen och kräver kanske en lite smakrikare fiskrätt. Torskrygg med smörsvängda primörer och rökt, knaperstekt fläsk eller kanske bara en liten tapastallrik med charkuterier och marinerade champinjoner.

Klockan 20.30 öppnar vi 2008 Domaine des Entrefaux Crozes-Hermitage som är ett kraftigt, rött och kryddigt vin från Rhône. Vill du äta något till detta vin så kommer det nog till sin rätt om du slänger ett fint stycke kött på grillen och serverar med exempelvis en ratatouille.

När klockan slår nio slag ska vi njuta Lustau Palo Cortado Península Solera Reserva som är en knastertorr men smakrik sherry. Har du följt min blogg vet du att jag är en sann sherryentusiast och med detta vin hoppas jag att fler ska bli frälsta. Skär upp några fina, vällagrade ostar till detta vin; cheddar, manchego, abondance eller appenzeller.

Instruktioner: Kolla med din systembutik så att vinerna finns, annars beställer du dem. Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twittertn. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på osddag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twittertn.

Vi ses på onsdag!

Var idag ute hos Murre (Murat Sofrakis) på Vingården i Klagshamn (Kullabygdens Vingård) för att hämta vinplantor som så småningom ska ge ätdruvor på bostadsrättsföreningens gård.

Det såg inte så roligt ut i den en hektar stora vingården. Över en kopp kaffe i trädgården förklarade Murre att den extremt kalla och sena våren försenat växtsäsongen närmare tre veckor. Dessutom har detta bidragit till att vinstockarna drabbats av en släng chlorosis. Det beror delvis på järnbrist som hämmar bildandet av klorofyll och härav den gulgröna färgen. Det ska mycket till för att det ska hämta sig och bli en bra skörd 2010. ”Men det är sådant man får räkna med så där vart tjugonde, trettionde år” sa Murre på sitt vanliga kolugna sätt.

Man får inte vara nervöst lagd som vinodlare i Sverige.

Nu har jag inventerat min packning, gått igenom mina små matsouvenirer och valt ut en vinnare i den lilla läsartävlingen.

Från saluhallen blev det härligt, spröda kanelstänger, stjärnanis, kamomill, rökt paprikapulver, saffran från La Mancha, pepparblandning, lagerblad, salta mandlar och bildsköna vitlökar som doftar milt av tryffel och färsk svamp. Dofta på vitlökarna här hemma innan du köper dem, de flesta luktar muggigt och mögel och ska undvikas. Dessutom fick jag med mig en liten burk paté av morcilla, den spanska ljuvliga blodkorven. Jag köpte också färsk morcilla och saltad och lufttorkad tonfisk (mojama) som jag på grund av värmen fick förvara i en kyl i hotellbaren över natten. Tror ni jag fick med mig de godsakerna hem?

Av en av vinproducenterna jag besökte i Montilla-Moriles fick jag vinäger och balsamvinäger, båda gran reserva 1980, arrope (en sirap av nedkokt druvmust) och en märklig saltlösning från en underjordisk källa.

Tyvärr fick jag bara med mig fyra flaskor vin, men en av dem hade årgång 1905 så jag känner mig kompenserad, och en flaska brandy de jerez.

Vinnaren av kryddor blir Maria med bloggen Matporr som föreslog någon form av paprika- eller paellakrydda. Detta var faktiskt det enda tips jag hade i bakhuvudet när jag var i saluhallen så vinnaren blev given. Hör av dig med adress så får du saffran och lite annat i brevlådan. Grattis!

Del av gamla Jerez som byggts in i Bodegas Gonzalez-byass

När jag nu har det färskt i sinne tänkte jag sammanställa tips för dig som funderar på att besöka Jerez och Andalusien. Och det tycker jag verkligen du ska göra!

Att komma dit: Iberia flyger till Jerez från Stockholm och Köpenhamn via Madrid. Man kan också flyga direkt till Sevilla som ligger cirka en timme norr om Jerez. Sevilla är ju inte heller de sämsta staden att besöka några dagar. Om man säger så.

El Gallo Azul

Att bo: Hotellpriserna är ganska resonabla men påverkas av säsong så kolla noga. Riktigt höga blir de under festivalen Feria del Caballo i maj, men då ska man nog undvika staden.  Sherry Park Hotel är ett av de lite mer ståndsmässiga hotellen som ligger inom lagom promenadavstånd från city. Stort och med en pool med bar. Priserna är helt ok med tanke på standarden men det och storleken drar till sig stora grupper vilket kan vara lite påfrestande om man äter frukost på hotellet. Mitt nya fynd är Hotel El Ancla som ligger mycket centralt, nyligen renoverat, fritt wifi, rent, prydligt och familjärt. Betalade 30€ per natt! Då får man stå ut med att det är lyhört och att frukosten intas på baren på hörnan. Detta är dock generellt en bra idé då hotellfrukostarna ofta är rejält tilltagna i pris, ganska mediokra och serverar dåligt kaffe. Slink istället in på en bar och beställ tostado (frasigt rostat bröd) och komplettera med tamate y aceite (tomatröra och olivolja), serranoskinka eller ost, färskpressad apelsinjuice och gott kaffe. Har till dags dato inte fått dåligt kaffe på någon bar i Jerez.

Fiskmarknade i saluhallen

Att äta: Visst finns det fine dining i Jerez men då missar man grejen med att uppleva staden och den lokala maten. Beställ en liten iskall öl (caña) eller en fino och prova blint en eller två tapas från listan. De kostar oftast runt 1.50-2.50€ på de flesta ställen och du blir sällan besviken. Var noga med att du får en tapa och inte en racione som är en jätteportion oftast. Gå sedan vidare till nästa ställe. Och nästa. La Moderna är ett kul ställe precis innan du kommer in på den stora gågatan Calle Large. Bar Barbiana ligger några hundra meter längre ned på Plaza General Primo de Rivera på höger sida och är en enkel men pålitlig tapasbar som serverar bra paella vissa dagar och har en stor uteservering på det lilla torget. Undvik dock de två andra ställena som ligger tvärs över torget. Dödskallevarning för dessa riktigt usla turistfällor. Längre ner på gågatan öppnar den upp sig till en öppen plats och då har du El Gallo Azul precis bredvid dig på vänster sida. Med det makalösa spanläget mitt i smeten kan man lätt tro att detta är ytterligare en turistfälla, men inte så. Gillar du grillat kött, livlig miljö, rapp servering och stora portioner ska du leta dig till Meson del Asador medan Bar Juanito är en klassiker som nästan är ett måste.  En bit från de upptrampade stråken ligger La Abaceria som jag tycker är en väl gömd pärla för barhäng och fina tapas.

Pata Negra och manchego ett måste

Att se och göra: Du ska givetvis besöka sherrybodegor.  Turistbyrån har förutom en massa annan bra information en förteckning över vilka som tar emot besök. Ska du bara besöka en bodega så är det Gonzalez-Byass/Tio Pepe som gäller. Lång, intressant och informativ guidning som avslutas med provning. Bodegan kan sina saker då det med rätta är en av Spaniens största turistattraktioner. Ska du besöka ytterligare en så är kontrasten enorm till Maestro Sierra som ligger nästan vägg i vägg. Precis intill ligger också den gamla moriska fästningen Alcazar de Jerez som man absolut ska besöka. Flera klubbar och barer finns för att uppleva äkta flamenco och har man ett equestriskt intresse så finns den andalusiska ridskolan med klassiska uppvisningar. Ta en dagstur med bussen (kostar runt tian) till den lilla hamnstaden Puerto Santa Maria, käka sprattlande färska skaldjur på Romerijo och ta en härlig båttur över till fantastiska Cadiz och vandra i gränderna i den uråldriga staden.

Att shoppa: Saluhallen precis intill El Gallo Azul är ett måste förstås. Köp fina kryddor, skinka, korvar, de fantastiska mandlarna och lufttorkad tonfisk (mojama). Lite svårt att ta med färska skaldjur och fisk. Köp hem en riktigt fin sherry betecknad VOS (minst 20 år) eller VORS (minst 30 år), soleralagrad brandy (köp på flygplatsen där den är billig och du slipper väga in den) och en PX-vinäger. Kläder är ganska billigt och det finns en hel del bra butiker. Är man på riktigt shoppinghumör finns El Corte Inglés strax utanför centrum (taxi är billigt).

Att känna till: Ingen pratar engelska, och då menar jag INGEN. Alla är dock glada och hjälpsamma så språkförbistringen är ett mindre problem, men en liten parlör i pocketform eller som app är oumbärlig. Framförallt under den varma delen av året tar man siesta på eftermiddagen. Det mesta stänger men öppnar igen och butiker håller öppet till nio eller tio på kvällen. Man äter sällan middag före klockan nio på kvällen och detta påverkar givetvis många matställens öppettider.

Tapas på El Gallo Azul

Flera av provningarna under Vinoble har benämnts ”master class” och jag börjar undra vad tusan som menas egentligen. Grundläggande information på enkel nivå som framförs stolpigt av en överkvalificerad föreläsare? Den här begreppsförflackningen är inget som är begränsat till denna mässa. På Restaurangakademin i Stockholm ska det hållas en ”master class” om Bourgogne på tre timmar. Hur djupt kan man gå på 180 minuter? För mig är en ”master class” ett tillfälle till fördjupning i ett mer eller mindre begränsat område där det förutsätts att deltagarna åtminstone har grundläggande kunskaper i ämnet.

Tisdagens första seminarium benämndes just på ovanstående sätt och hade vår svenske Master of Wine Ulf Sjödin som föreläsare. Trots att vi satt ett femtiotal personer ihopträngda i ett partytält i gassande sol och 42° värme så lyckades Ulf parera dessa hinder (samt simultantolkning) och göra den dryga timmen riktigt intressant. Hade han fått spela fritt i två timmar hade detta sannerligen kunnat bli en äkta mästarklass. Under dessa tre dagar och genomlidna föreläsningar har jag inte upplevt en så inspirerande provning och så engagerade åhörare.

Humor, prestigelöshet, engagemang, pedagogisk förmåga och djup kunskap är tydligen svenska paradgrenar i vinsammanhang. Heja Ulf!

Efter min ”middag” i speceributiken i går kväll gjorde jag ett stopp för en liten drink. Det var Andrew och Laurel Quady som bjudit in till sitt hotell för att jag skulle få prova deras vermouth som tydligen inte platsade på mässan.

Under dagen hade jag provat alla  deras söta, kaliforniska viner som var trevliga återseenden för mig. Både deras Orange Muscat och Black Muscat fanns på vinlistan när jag häll i kurser på Systembolagets kursgård Skarpö i början av min karriär. Deras fina portvins-hommage Starboard har jag också ett tidigt förhållande till. Efter några år försvann vinerna från marknaden och jag har inte provat dem på över tio år. Nu har jag dessutom fått prova deras moscato d’asti varianter samt deras skruvade amontillado.

Fantastiskt kul att få träffa dessa härliga människor och att prata strunt över en drink baserad på deras VYA. Nu hoppas jag att någon ansvarsfull svensk importör läser denna blogg och ser till att vi får se vinerna i Sverige igen. Det är de värda!