För familjefridens och försörjningens skull avbryter jag här det ordinarie bloggandet för ett litet reklaminslag.

Kära hustrun har en butik för retrodesign och inredning i Malmö, samt även en webb-butik. där hon även säljer artiklar av det franska märket Laguiole. Det är främst korkskruvar och champagnesablar men även klockor i klassisk stil. Jättefina presenter till den som är vintresserad.

Nu är det väl i ärlighetens namn min profession och intresse som ligger bakom att grejerna finns där, så det är kanske inte mer än rätt att jag slänger in en blänkare här.

Efter succén förra gången var det givet att Alf och jag skulle dra igång en andra twitterprovning. Vill du vara med denna gång så köper du en eller flera av vinerna nedan och sätter ett kryss i kalendern den 30/4.

Gör så här: Gå in på Twitter och registrera dig om du inte redan har ett konto. Du hittar både mig och Alf på Twitter. Testa att skriva lite uppdateringar om hur det går med dina vininköp exempelvis. I varje uppdatering skriver/klistrar du in #twittertn. Om du sedan klickar på denna så kallade hashtag så kommer du in i ett twitterflöde där du kan läsa alla uppdateringar om denna provning. När det är dags på fredag kväll så korkar du upp vinerna, häller upp dem och sätter dig vid datorn och följer flödet samt bidrar med dina egna kommentarer och observationer. Glöm inte att lägga till #twittertn.

Nytt sedan förra gången är att vi börjar med det vita vinet klockan 20.00 och korkar upp det röda 20.30. Prick 21.00 så avslutar vi med det söta, lätt mousserande vinet. Gott om tid att prova och kanske äta en middag kombinerad med vinerna.

1. Tim Adams Riesling 2007 (nr 95935) 139 kr

Det här vinet ser jag fram emot! Jag gillar verkligen riesling i de flesta av dess uppenbarelser. När våren och sommaren kommer finns också rieslingsuget där som ett brev på posten. Riesling är väl en druva vi främst förknippar med Tyskland och kanske med Alsace. Att en av de främsta producenterna av högklassig riesling är Australien kanske är en nyhet för många. Druvan kom till den nya kontinenten med tyska invandrare i mitten av 1800-talet och har sedan dess betytt mycket för vinindustrin. Rieslingen blir i det australiska klimatet något kraftfullare än i norra Europa men får mer av den typiska ”petroleumkaraktären”. Tidigare kopplade man denna till skifferjordarna i Mosel, men aromerna kommer från en grupp ämnen kallade karotenider vars förekomst ökar med solljuset. Hittar du tydlig ton av diesel eller trasselsudd kan du nästan vara säker på att du har att göra med en aussie-riesling.

Mattips: Lite färska räkor eller en skaldjurssallad med en lite syrlig vinägrett. Lätt och friskt med andra ord.

2. Pedroncelli Russian River Pinot Noir 2008 (nr 95915) 120 kr

Som svårflirtad frankofil har jag inte mycket till övers för pinot noir från Kalifornien. Jag väljer hellre en cabernet därifrån om jag får. Men jag är inte sämre än jag kan ändra mig. Pinot noir har sin naturliga hemvist i Bourgogne och anses allmänt vara en svårodlad och besvärlig druva att locka fram det bäst ur. Förutom det klassiska området så brukar man säga att Nya Zeeland och Oregon kan leverera intressanta viner av denna druva på modet. I Kalifornien är den på stark frammarsch men tenderar där att förlora lätthet, elegans och frisk bärighet för alkohol, kraf och plommonfrukt. I svalare delar av Kalifornien, som Russian River där detta vin kommer ifrån, kan man dock hitta viner som närmar sig de burgundiska förebilderna.

Mattips: En coq au vin eller kalv- eller fläskkött med smörstekt svamp och ugnsrostade rotsaker.

3. Moscato d´Asti Viberti 2009 (nr 95707) 92 kr

Jag ska erkänna att jag är väldigt förtjust i de vanliga, enkla, söta och aromatiska asti-vinerna med sina friska bubblor. En varm sommarkväll, ett glas asti och svenska jordgubbar doppade i vit choklad. Himmelriket. Moscato d’Asti är den elegantare och mer nyanserade versionen. Lite mindre alkohol och bubblor men lite sötare och med en friskare syra.  Det är viner för okomplicerad njutning och knappast för djupsiniga analyser. Det är också viner som ska njutas så unga som möjligt och absolut inte glömmas bort i källaren.

Mattips: Färska bär och exotiska frukter kanske kombinerad till en crème brûle. Söta och friska desserter som gärna kan innehålla en kula glass. Vit choklad funkar bra så varför inte en gino.

Passa på att bli introducerad i den fascinerande världen av bordeauxviner. På 3 timmar går vi igenom historia, druvor, vinstilar och grundläggande vinkunskap samt provar sju olika bordeauxer. Inga förkunskaper krävs.

Platsen är Malmö, datumet 29/4 och föreläsare är Eder ödmjuke bloggare.

Mer info och anmälan här.

Det har blivit lite mycket Carl Butler den senaste tiden. Både för mig och för Er Kära Läsare. Det har märkts på en mindre engagerad bloggare och följdriktigt i minskande besök.

Därför såg jag fram emot en hel vecka utan kokbok i det sköna Bourgogne. Jag skulle blogga om vinerna, restaurangerna och råvarorna. Men så kom askmolnet.

Nu blir det istället massor med mat och vin hemma, loppisjakt och kanske en tur till Stockholm i veckan. Blogga ska jag göra också. Lite Butler men mycket annat också.

På bilden ser du en ungersk korv med mos, ajvar och saltgurka som jag tröståt i desperation hos Orvars Korvar. Är man ute och festar så hamnar man alltid här eller hos Stippes. Båda legendariska snabbmatsställen. Orvars har enligt ihärdiga rykten aldrig stängt sin lucka under de mer än 35 år som stället funnits. Helgdagar, strömavbrott eller översvämning har inte stoppat utfodringen av hungriga malmöbor. Dygnet runt, året om alltid öppet.

Försöket med vinprovning på Twitter blev så lyckat att Alf och jag bestämde oss för att köra en gång till. Fredag den 30:e april är det dags igen! Viss, det kolliderar med allmänna skräpbränningen men varför kan man inte hinna med både ock?

Precis som förra gången kommer det att bli tre väldigt olika viner som kan passa till olika rätter i en middag. På begäran kommer vi även att tipsa om mat som kan passa. Vi kommer denna gång att ange tidintervall för provning av de olika vinerna så alla hinner med, både att prova och äta en bit. Vill man inte prova alla viner vet man också när man kan hoppa in för provning av ”sitt” vin.

Vilka viner det blir kommer vi att meddela i så god tid att alla som vill ska hinna att beställa dem även om man bara har ett utlämningsställe på sin ort (läs ”Grythyttan”).

Sätt en bock i kalendern redan nu!

Överbliven färskrökt lax från påskbordet fick mig att leta fram ett favoritrecept från början av 1980-talet.

Upprinnelsen till rätten var ett sällsynt restaurangbesök. I början av 80-talet var vi riktigt fattiga och att bli bjudna på krogen var en stor upplevelse. Vi åt på malmökrogen Casa Mia och fick en spännande pastarätt med krämig sås med bland annat rökt lax och tomat.

Hemma försökte jag återskapa den genom att reducera krossade tomater och tillsätta buljongtärning, oregano, svartpeppar, crème fraîche och strimlad färskrökt lax. Det blev en riktig favoriträtt som vi lagade så fort vi hade råd med lite laxspill från fiskdisken.

Idag lagade jag den igen för första gången på mycket länge. Det smakade bekant men…våra smaklökar har tydligen utvecklats på ett kvartssekel. På gott och ont.

Edit: Noterade just att rätten fortfarande serveras: Fettuccine al salmone.

Lite sent kommer här en liten påskhälsning i form av en bild på våra påskägg som serverades till dagens påsklunch.

Det var länge sedan vi slutade att måla äggen. Numera tar vi till det enkla knepet att vippa in varje ägg i lite folie tillsammans med torra skal från gul och röd lök. Koka som vanligt, torka äggen och polera upp dem med lite matolja. Vackrare än alabasterägg.

Den här rätten skulle väl egentligen bara heta Navarin Printanier eftersom en navarin (uttalas navaräng) helt enkelt är en lammgryta/stuvning och lammnavarin således en tautologi.. Namnet påstås härröra från slaget vid Navarino (undrar vad de bråkade om där?) men har nog snarare att göra med att grytan innehåller kålrot ska innehålla majrova (i det här receptet kålrot) som heter navet på franska. Printanier anger helt enkelt att det också är primörer (eller som här Findus frysta ärtor) i den. Se där fick du dig lite lukullisk kulturhistoria till livs. Följer du receptet kan du också lägga en klassisk rätt till dina erfarenheter.

(5-6 personer)

1 kg lammbringa
3 msk olja
1 msk vetemjöl
1/2 liter buljong (från tärning)
3 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk rosmarin
1 lagerblad
5 små morötter
1 liten kålrot
10 smålökar
1 paket fryst ärtor
salt & peppar

Skär köttet i bitar ungefär 2×2 cm. Bryn i omgångar i het panna så att det tar fin färg runt om och lägg över det i en tjockbottnad gryta. Strö över 1 tsk salt, pudra över mjölet, dra några tag med pepparkvarnen och blanda runt. Lägg i pressad vitlök, tomatpuré, rosmarin och lagerblad och slå över buljong så det precis täcker köttet. Sjud på svag värme under lock i minst en timme eller i ugn på cirka 175°.

Skala och skär morot och kålrot fint. Skala löken och bryn i lite smör. När köttet gått en timme lägger du ner rotfrukterna och forsätter tillagningen ytterligare 50 minuter. Släng därefter i ärtorna och sjud ytterligare 5-10 minuter. Servera med kokt potatis eller en rotfruktspuré

En riktigt bra gryträtt och långkok som tog fram smaken ur lammet. Det var nu ingen fördel ansåg kära hustrun som är en inbiten lammskeptiker. Bringan är en riktigt bra styckdel och jag ska testa detta recept med kalvbringa istället.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Min tredje kväll i Stockholm på kort tid skulle spenderas i storartad ensamhet. Efter många goda tips bestämde jag mig slutligen för omtalade Rolfs kök.

När jag ringde för att boka (slå inte fel nummer för då kommer du till vakthavande på kungliga slottet, det gjorde jag) blev jag vänligt tipsad om att bara komma förbi så skulle det finnas plats i baren. Så smidigt kan det vara när man är ensam, men det är väl också enda fördelen med att gå på krogen solokvist. När jag anlände fanns det fortfarande gott om plats i baren men resten av stället var fullsatt, sorlet högt och full rush på servisen. Härligt!

Jag startade med ett litet glas La Goya Manzanilla. Lätt, torr och elegant med en tydlig mandelton passade den perfekt till pata negran. Fantastiskt fin, nötig grand reserva-skinka som smälte i munnen och serverades med mycket goda crostini.

Till förrätt var valet givet – gräddstekta grodlår med vitlök & persilja! I menyn rekommenderades 2006 Würzburger Stein Silvaner kabinett trocken men jag ville även testa 1999 Château d’Arlay Chardonnay à la Reine från Côte de Jura. Min duktiga, uppmärksamma servitris serverade mig utan problem två halva glas. Silvanern hade en fantastiskt fin, fruktig doft med stor mineralton som faktiskt påminde om ostronskal, smaken var torr, frisk, elegant och fruktig. Mycket, mycket trevligt och ett skolexempel på mineralitet. Chardonnayen var helt annorlunda med mognad, kraft och fyllighet. Intressant. Bägge vinerna skulle visa sig passa utmärkt till maten.

Grodlåren…aaaah…grodlåren! De var en dröm! En stor portion otroligt mjälla och fina små grodben indränkta i en makalöst krämig, frisk och vitlöksdoftande sås. Med bara händerna och utrustad med en bit bröd slafsade jag i mig maten. Njutning! Det här var någonting annat än förra gången jag åt grodlår. Denna rätt är i sig värd en omväg.

Även valet av varmrätt var givet – saltimbocca på killing med bräss, bondbönor, potatispuré, gotlandstryffel, druvor & verjus. Det är inte ofta man ser en liten get på menyn i Sverige så det gäller att passa på. Killingen var tillagad intill perfektion och hade en milt frän, lite vild smak som matchades fint mot skinkan den var inlindad i och de sötfriska druvorna. Däremot var purén ett mysterium. Tung och klistrig och med smaksättningen av tryffel blev det bara för mycket i min smak. Ett lättare mos eller friskare tillbehör och mer av de fina druvorna hade varit bättre anser jag. Även denna portion var väl tilltagen. Vinet till geten blev 2005 Finca Allende från Rioja. Fruktig, mjuk och elegant. Trevlig men lättglömd.

Trots att citronmarängpajen som brändes av framför ögonen på mig såg omåttligt frestande ut så mäktade jag inte mer mat. Däremot en riktigt bra caffe latte (billigare än i papmugg på stan) och en liten vieille prune (fatlagrat plommondestillat) från Domaine Brana.

Mätt och mycket nöjd slocknade jag fullt påklädd ovanpå sängen. Tur att hotellet låg på behändigt rullavstånd.

Vilken trevlig tillställning! På initiativ av Taffel-Lisa och Pre-Tequila-Maggie bjöds det in till Malmös (Sveriges?) största råbiff. Platsen var förstås Restaurang Brogatan – Sydsveriges råbiffsmecka.

Av inre och yttre tvång, nyfikenhet och tendenser till självspäkelse hade jag anmält mig till detta evenemang. Trevligt sällskap, nya bekantskaper och utvidgade horisonter ska man aldrig tacka nej till. Med detta sagt förstår ni att råbiff inte ligger på min gastronomiska topp-tio-lista.

På plats möttes vi av ett långbord uppdukat med en planka där sex meter fint, magert, hackad nötkött konstfärdigt lagts upp med råa äggulor som måttmarkörer på toppen. Genast försökte jag förtränga tankar på salmonella och köttfärsskandaler.

Beställde in tjeckisk pils och fatlagrad tequila för att förbereda mig för smakdrabbingen. Alla tillbehör fanns på plats; pepparrot, kapris, rödlök, dijonsenap, rödbetor, salt, peppar och äggulor i överflöd. Den första färsklumpen angreps, och mättades med agremangerna. Hmmm. Ganska gott. Det här kunde jag få ner. Ganska milt, där inte senap slog igenom, och smakrikt när inte köttmassan fick dominera. Så länge smaksättarna fick ta plats så kunde köttets platta, smetiga och oansenligt metalliska karaktär förlåtas. Tequilan satt som en måttpassad sombrero (eller smäck) till maten.

I min iver kapade ja åt mig ytterligare en portion av färsen. Geggade ner mer av allt det goda. Nu började jag dock övermannas av det enahanda i smak och konsistens. Inte ens envetet knaprande på knäckebröd hjälpte upp känslan av trist köttsmet dold i starka/syrliga/salta tillbehör. Jag beställde in en skål pommes frites till ”dessert” för att tillfredsställa mitt kolhydratbehov.

Nä. Råbiff är inget för mig. Kanske äter jag det igen som en liten förrätt men det skulle förvåna mig om jag drabbades av ett råbiffsug.

Men en fantastiskt trevlig kväll var det! Särskilt tack till Marcelo som serverade och hanterade matnördarna med elegans.