Nina-nina-ninana-ninananninaaa.

Till alla som är det minsta matlagningsintresserade vill jag rekommendera Receptfritt – kockens bästa knep (för dig som inte har tid att gå restaurangskola). 80 sidor tunn i form av en intervju med kocken Per Gustafsson ger den massa insikter, idéer och inspiration.

Titeln talade direkt till mig och jag slök den på en timme på morgonkvisten. Kaffet han knappt kallna i muggen bredvid mig.
Klicka på länken så kan du beställa den för ynka 55 kronor.

Tänkte med ojämna mellanrum presentera mina bästa köksompisar, det vill säga prylar och råvaror som hjälper mig i mina göranden och havanden.

Först ut är Salladsslungan.
Denna enkla apparat är helt oumbärlig för mig. Jag gör massor med sallad, både som tillbehör och ensamrätt, särskilt denna årstid när det finns riktig sallad.
Jag har slitit ut flera salladsslungor, bland annat klassikern från NilsJohan som kan användas för att skala potatis. Min absoluta favorit som hängt med i snart två år är från tyska Emsa. En enkel konstruktion, kan staplas med övriga byttor och kan slängas in i diskmaskinen. Såg dem häromdagen på Ica för 100 spänn. En mycket bra investering.

Kardinalfel nummer 1 i salladskonstruktion är att använda blöt sallad. Det blir aldrig bra. Blött, utspätt och sladdrigt. Det är för att undvika detta du måste ha en slunga i skåpet.

Grunden till en bra sallad är att blanda flera typer av sallad med olika karaktär och struktur. Jag brukar till exempel blanda ruccola, crispsallad, ekbladssallad, späd spenat, romansallad och lollo biondo. Minst fyra sorter brukar det bli.
Riv salladen i munstora bitar. Riv alltid sallad. Salladen håller bättre om du river den och det sägs att den blir mindre besk. Skölj den i rikligt med kallt vatten. Om den är lite slapp och trött låter du den ligga i vattnet en stund.
Nu kan du slunga den ordentligt.

Jag brukar göra en ordentlig sats sallad som räcker i minst fyra dagar. Om du gör rum i grönskaslådan längs ned i kylen och klär den med en ren kökshanduk och lägger ytterligare en ovanpå så kan du ha din egen mixsallad färdig till hands. Håller sig fräscht i minst fyra dagar och är en bra bas till massor av sallader.

Det är inte lätt att vara nybakad bloggare. Upptäckte att jag inte var nöjd med var jag lagt min blogg. Det var ett hastigt taget beslut, tog säkert inte mer än tio minuter så var bloggen uppe.
Nu när jag insett att detta var kul(och vanebildande) var jag tvungen att bestämma om jag skulle ligga kvar eller flytta allt innan det blev för mycket i packlådorna.

Så nu är jag här på blogspot i stället. Alla inlägg fick flyttas manuellt så det kan se lite stökigt ut och de flesta kommentarerna glömdes kvar.
Som en ny inredningsdetalj hänger jag upp en totalt omotiverad bild av vackra tomater. Svenska, mogna och fantastiskt goda.

Har blivit utnämnd till något som kallas ”Veckans Matnörd” av Matälskaren (Lisa Förare Winbladh) tack vare en formulering om pannbiff med lök(!?). Vet inte riktigt vad jag måste leva upp till under tiden jag bär min titel. Ska jag verka mot världshunger som Miss Universum eller bara fortsätta som förut liksom Månadens Medarbetare på McDonalds?

Hur som helst skaver kronan på mitt huvud. Jag känner mig inte riktigt värdig titeln. Är jag verkligen en äkta matnörd. Mitt samvete kräver att jag lättar mitt hjärta och erkänner mina brister, vita fläckar och hang-ups. Här följer min bikt i tio punkter utan rangordning:

1. Chili. Jag älskar mexikansk mat men har aldrig riktigt blivit vän med denna frukt. Vet inte hur jag ska hantera den. Vilken är stark? Vilken är svag? Hur mycket ska jag ta? Hur lyckas man att inte peta sig i ögonen? Håller mig än så länge till torkat chilipulver och tillsätter styrka med tabasco.
2. Asiatisk mat. Jag gillar(inte älskar) verkligen asiatisk mat. Springer gärna och handlar i ”kinesbutikerna” vid Möllan. Däremot lagar jag aldrig asiatiskt. Tycker på något sätt att det verkar lite tillgjort att hålla på med wok, sjögräs, kokosmjölk och limeblad. Vet inte varför.
3. Filea och stycka. Detta är verkligen inte min bag. Får svår prestationsångest, blir stel i rörelserna och fisken/fågeln/styckdetaljen blir undantagslöst slarvig och ful. Pratar hellre snällt med slaktarn/fiskhandlaren. Kan ha något att göra med nästa punkt.
4. Knivar. Finns det något bättre än ett antal väl valda riktigt vassa knivar som hänger beredda på en prydlig rad? Varför har jag då en hög med osorterade mer eller mindre slöa knivar som skramlar runt i lådan. Kan inte använda ett brynstål och kommer aldrig iväg till knivsliparen. Jag har dock slutat diska knivarna i maskinen.
5. Lidl. Ja, jag handlar där. Ibland. Tycker där finns riktigt bra varor med färre tillsatser och rikare innehåll än de svenska märkesprodukter man hittar på Ica. Och billigare. Lidl arbetar sig sakta upp på min lista medan Ica Maxi snabbt rasar mot en bottenplacering.
6. Sockerkaka. Har aldrig, säger aldrig, lyckats med sockerkaka. Har provat alla knep. Mitt mellannamn är tydligen ”Dödbakt”. Det namnet hänger för övrigt hotfullt över de flesta olika bakprojekt jag tar mig an.
7. Rök, aska och skum. Låter som en kurs i brandförsvar. Tyvärr är det saker som dyker upp på min tallrik på krogen. Har man hund så vill man inte se skum på tallriken. Ni hundägare vet vad jag menar. Jag säger ”nej tack”. Är väl för gammal för sån’t.
8. Kryddor. Kan svårligen identifiera dem på doft och utseende. Mitt kryddskåp är väldigt påvert för en matnörd. Det låter kanske märkligt att någon som håller på så mycket med mat som jag kan ha så dålig koll på kryddor. Kan inte på rak arm säga om det är timjan eller rosmarin som går till fläsk(eller är det båda? eller ingen?). Har precis upptäckt spiskummin. På något sätt lyckas jag ändå få smak på maten.
9. Crème brûlé. Har aldrig lagat en crème brûlé. Aldrig. Inte en endaste variant. Någonsin. Men nu har jag köpt en sån där fräck liten brännare. Alltid en början. Har faktiskt alldrig gjort en soufflé heller. Edit: Bot och bättring samt ett steg närmare matnörderi med en empirisk studie av crème brûlé.
10. Hämtpizza. Jag erkänner. Det finns inget bättre att äta när man vill njuta ett gott glas vin. Rött, vitt, rosa eller champagne. Lätt, fylligt, ungt eller moget. Jag tycker alla viner smakar bra till en fettdrypande, guckig pizza med frasig botten. Pizzasalladen? Den är inte dum den heller. Funkar dock inte till alla viner.

Nu känns det bättre.

Idag hade jag inget planerat på matfronten. Tagit det lugnt i solen, läst kokböcker, slumrat och plötsligt var jag hungrig.

Kokade några ekologiska ägg, lät en klick smör från Bretagne smälta på den varma gulan och strödde lite flingsalt ovanpå.
Så enkelt. Så gott. Så komplett njutning.