Detta bildspel kräver JavaScript.

Den väldigt intressanta provningen av bardolino och chiaretto ägde rum på Villa Cordevigo som ägs och drivs av vinproducenten Villabella. Det är ett femstjärnigt hotell mitt ute bland vingårdarna som restaurerats från grunden då det var helt förfallet i början av 2000-talet. De äldsta delarna av grunden härrör från ett romerskt sommarhus och hela egendomen är som en resa genom århundradena. Här finns också restaurangen Oseleta som fick sin Michelin-stjärna samma år de öppnade 2011.

Man producerar vin under de båda namnen Villa Cordevigo samt Villabella och de imponerade mycket under provningen (se nedan). Framför allt 2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico samt 2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Den sistnämnda är ett av de bättre ripasso-vinerna jag provat och finns tillgängligt via Systembolaget men i en annan årgång.

Man har också de största odlingarna av den mycket sällsynta druvan oseleta. Denna blå druva, som för ett par decennier sedan var snudd på utrotad, ger extremt små klassar med intensivt smakrika druvor rika på tanniner och färg. Man gör ett vin med namnet Oseleta som endast görs i 800 magnumbuteljer som serveras på restaurangen med samma namn. Otroligt kraftfullt och intensivt vin i amarone-stil.

Efter provningen var det dags för en ”enkel” 4-rätters lunch. Tänkt vin genomgående var den ovannämnda chiaretton men även en magnum Oseleta trollades fram. Kocken Giuseppe D’Aquino från Kampanien trollade fram fantastiska rätter med inspiration från sin hemregion.

•

En korg med fantastiska små bröd varav ett var smaksatt med citron samt ett ”muffinbröd” med en fyllning av kokt ägg och bacon. Ljuvligheter tillsammans med det salta smöret.

•

Förrätten var en liten bakelse där man varvat stekt aubergine med tomatsås och mozzarella och toppat med en jätteräka från Sicilien. Ljuvligt smakrik liten rätt i all sin raffinerade enkelhet.

•

Pastarätten var en puck av tjocka spaghetti kokta al dente med en tomatsås smaksatt med citronzest och burrata (mozzarella med grädde). På toppen en pomodorino del piennolo. Det sistnämnda är en liten tomat som växer i stora klasar som efter skörd hängs utomhus och blir halvtorkade och utvecklar mer smak. En ren smakexplosion tillsammans med den skenbart enkla pastarätten.

•

Till huvudrätt fick vi oxkind av Fassone-nöt som var så mör att den demonstrativt serverades med sked istället för kniv. Tillbehör vara palsternackspuré, sura körsbär och en koncentrerad rödvinssås på oseleta-vin (se ovan) och mörk kakao. Tyvärr kantrade anrättningen över av såsen som var för koncentrerad och bittar av både vin och kakao. Intressant nog fungerade chiaretton väldigt bra till medan det kraftfulla Oseleta blev ett magplask.

•

En liten fördessert i form av en rosa pralin på is serverades sedan vi fick instruktion att ta hela i munnen innan vi bet i den. Wow! Den rosafärgade vita chokladen brast och ut kom en smakkoncentrerad shot av bellini, det vill säga persika och champagne. Hade kunnat poppa sådana hela eftermiddagen om jag fått tillfälle.

•

Till desserten serverades Villabellas egen passito Fiordilei, kanske ett av de bättre söta italienska viner jag provat. Fantastisk balans mellan syra och sötma, simmigt och komplext med torkad frukt, honung och nötter. Desserten var en luftig pannettone och en ljuvlig mandelkaka jag glömt namnet på serverad med molnlätt zabaione. En perfekt avslutning!

•

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Medeljup rubinröd. Medelstor med viss komplexitet, djupt fruktig av mogna skogsbär, mörka körsbär, mörk choklad, antydan till torkad frukt och liten pepprighet. Elegant, fokuserad och balanserad. Riktgt bra ripasso!

2008 Villa Cordevigo Rosso Veronese. Djupt blodröd. Stor, nyanserad och lite eldig doft med torkad frukt, choklad, kryddighet, tobak och mörka bär. Fyllig, torr, mycket frisk, eldig, mjuka och välbalanserade tanniner, mörk frukt, mörk bitter choklad, pepprig, kanel och lite vanilj. Elegant men kraftfull med lång eftersmak.

2006 Fracostoro Amarone della Valpolicella Classico Riserva. Medeldjupt blodröd med lite orange kant. Stor, utvecklad och nyanserad doft av mörk choklad, läder, tobak, russin, mörka körsbär och lakrits. Fyllig, smakintensiv, eldig, välstrukturerad och astringent med stort fruktfokus, stor kryddighet. Lång, bred och intensiv eftersmak med eldighet och kryddor. Häftigt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

DOC Lessini Durello är ett område för mousserande viner som delvis överlappar Soaves finaste vingårdar på de höga terrasserade bergen och kullarna med vulkanisk svart basalt. Länge exporterades nästan allt som stilla vita viner till Tyskland för att skänka fräschör och syra vid produktion av enklare mousserande viner. På knappt 20 år har området genomgått en mindre revolution mycket tack vare den internationella efterfrågan av mousserande kvalitetsvin. På 1990-talet fanns bara tre producenter kvar som totalt framställde 65000 buteljer mousserande vin. År 2005 hade antalet ökat till sju för att i år vara uppe i tjugo.

Den lokala gröna druvan durella (vinet heter durello och druvan durella) har odlats i Lessini i minst tusen år och anpassats sig till sin omgivning. Det är en druva med en ovanligt hög syra och ger vin med tydliga citrusaromer. De vulkaniska jordarna basalt ger komplexitet och syran en karaktär av sälta som är mycket uppfriskande.

Man gör en enklare och fruktigare still där vinet jäser en andra gång på trycktank (charmat) samt på traditionellt vis med en andra jäsning på flaska (metodo classico). Båda stilarna görs helt torra med max 16 gram socker per liter. De sistnämnda lagras minst 36 månader på jästen i flaskan, samma krav som på årgångschampagne, men oftast mycket längre. Man anser att vinerna är bäst efter 8-10 år på flaska. Trots lång tid på jästfällningen så får vinerna mycket liten karaktär av  bröd och jäst som annars är vanligt. Det beror på att vinernas mycket låga ph-nivå bromsar autolyseffekten. Den långa lagringen genomförs för att runda av den höga suran och skapa balans i vinet. Trots det är detta viner för dem som gilar strama, rena, syradominerade och ”vertikala” viner. Ett område att hålla ögonen på..

CORTE MOSCHINA

2014 Corte Moschina Millesimato DOC Lessini Durello (charmat). Ljust gul med fin mousse. Stor, ganska enkel citrusaromatisk doft med inslag av apelsinblommor och lite piggelin. Torr, mycket hög frisk men polerad syra, citron, lime, stram och lång eftersmak med viss mineralitet.

2011 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello (36 månader på jästfällningen). Ljust gul med fin mousse som stannar länge på ytan. Stor citrusdominerad doft med toner av vit persika, kalkighet, någon jästig ton och lite vax. Medelfyllig, torr, mycket fin frisk syra, stram med fokuserad citrusfrukt. Stram, elegant med fin längd och liten brödighet.

2009 Corte Moschina Metodo Classico DOC Lessini Durello Riserva (60 månader på jästen). Ljust gyllengul med fin mousse. Medelstor doft med citrus, toner av vit persika, gul frukt, gula päron, kalkighet, vax. Medelfyllig, mycket torr, frisk syra, mycket stram, citrusfrukt. Lång, torr, elegant och tydlig mineralitet i avslutet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Soave har ett oförtjänt dåligt rykte men det är så mycket mer än de vita, enkla och ganska neutrala viner som översvämmat marknaden. Men producerar man 55 miljoner buteljer årligen så blir det oundvikligen även en hel del ointressant. Det är dags att omvärdera området.

Soave är ett hisnande vackert landskap även disig, råkall vinterdag när vinrankorna står kala, som vid mitt besök. Det är absolut ett av de vackraste vinområden jag besökt. Jag vågar knappt föreställa mig hur hänförande det måste vara en klar sommardag med bergen insvepta i grönska istället för i dimma.

Druvan i området är garganega som ger viner med aromer av persika och aprikos och mognar ovanligt sent. Man odlar även trebbiano men den står för endast 2%. Speciellt för området är att man använder sig av den antika pergolauppbindningen, det vill säga att bladverket bildar ett tak och druvorna hänger där under, vilket kräver manuell skörd. Man provar modernare uppbindningsmetoder men det har visat sig mindre lyckat. Dels beror det på att garganega behöver stort utrymme för rötterna vilket pergolametoden ger samt att druvorna behöver skuggas. Trots sitt nordliga läge blir det nämligen under växtsäsongen varmare i Soave än i sydliga Neapel på grund av det kontinentala läget och att området ligger i en skyddad dal. Temperatur över 40 grader under växtsäsongen är inte ovanligt. Druvornas skuggläge kompenseras av att bladverket samtidigt fungerar som en effektiv solpanel som gör fotosyntesen mer effektiv.

De ursprungliga och bästa områdena för vinodling går under beteckningen DOCG Soave Classico och ligger företrädesvis på terrasserade vingårdar på vulkanisk svart basalt. Vinerna på denna jordart blir nästan oljiga i munkänslan och är långlivade. Här hittar vi vingårdar som idag har en inofficiell grand cru-status. Det finns även en del kalkjordar och där utvecklar vinerna en mer blommig karaktär och får en friskare syra.

Le Battistelli

Le Batistelli är en liten familjefirma som gör tr olika viner, alla från vingårdare på djup, svart vulkanisk basalt på hög nivå. En del av vinstockarna är oympade och vissa vingårdar är så branta att man blivit certifierade för ”heroic viticulture”. Man har en väldigt enkel vinmakningsfilosofi – kalljäsning på ståltank och ingen ek. Punkt.

Att prova vinerna högst upp i de branta vingårdarna i en vedeldad liten stuga tillsammans med familjens olivolja och hemlagade korv veneto sopressa kan ha påverkat omdömet. Alla i gruppen var ganska ense om att de tre vinerna var något av resans höjdpunkt.

2014 Montesei Soave Classico. Medeldjupt guldgul. Stor uttrycksfull doft av mogna stenfrukter, torkad aprikos, gula plommon, persiika och apelsinzest, mineralitet och rök. Torr, mycket frisk, koncentrerad gul frukt, persika, aprikos, liten nötighet, Lång, fokuserad eftersmak med fetma. Imponerande bra vin från en svag årgång.

2013 Le Batistelle Soave Classico. Ljust citrusgul med grön ton. Medelstor, citrus, omogen färsk, vita blommor, någon rökighet. Torr, mycket frisk, citrusdominerad frukt med inslag av stenfrukter. Elegant men bred munkänla med lång eftersmak med mineralitet och liten örtighet. Mycket snyggt!

2013 Roccorlo del Durlo Soave Classico. Medeldjupt guldgul. Stor, fruktig doft av mogen citrus, gula stenfrukter, limezest, rökig mineralitet (nästan jod!). Fyllig, mycket fruktig, friska mjuka syror, mineralsaltig, rik gul frukt, stram och lång men smakrik eftersmak. Både kraftfull och elegant.

FATTORI

Här har vi ännu en familjefirma men med en annan profil. Större produktion med viner från flera olika appellationer och med en mer innovativ inställning till vinmakningen. Återkommer om deras mousserande vin.

2014 Runcaris  ”Terrene Vulcanici” Soave Classico. Medeldjupt citrongul. Medelstor doft av gul frukter, vit persika, gula päron, blöta stenar och vax. Fyllig, mycket frisk smak, fet, rik fruktighet av aprikos, persika, mogen citron, Rik, lång eftersmak med mineralitet och liten kryddighet.

2014 Danieli Soave. Medeldjupt citrongul. Medelstor doft av bivax, gula päron, grillad citron, vispad grädde, jästighet och blöta stenar. Fyllig, mycket frisk syra, bred rik fruktighet, citrusdominerad, apelsinskal, fetma och tydlig skalbitterhet i eftersmaken. Bra längd.

2011 Roncha IGT Bianco del Veneto  (50% garganega, 25% pinot grigio, 25% trebbiano). Medeldjup gyllene. Stor intensiv doft av Rose’s Lime, citronzest. aprikos, petroluem och vitpeppar. Fyllig, fet, nästan simmig munkänsla, intesiv citruskaraktär, välstrukturerad, mycket lång och smakrik med mineralitet. Häftigt vin.

2013 Roncha IGT Bianco del Veneto (50% garganega, 25% pinot grigio, 25% trebbiano). Medeldjup gyllene men gröna stick. Medelstor nyanserad doft av lime- och citronzest, gula päron och persika. Medelfyllig, mycket frisk smak med ren koncentrerad mogen citrusfrukt, elegant men smakrik och välstrukturerad.

2012 Motto Piane Soave (late harvest). Djupt gyllengul. Dämpad doft med gul frukt, honung, vita russin, aprikoskräm. Fyllig, torr, smakintensiv, mycket frisk, simmig fruktighet, vita russin, kanderade apelsinskal, lång rik eftersmak med tydlig skalbitterhit och pepprighet.

2012 Motto Piane Soave (late harvest). Medeldjup gyllene men gröna stick. Medelstor, fruktig doft, kokta päron, aprikos, honung, limejuice. Torr, medelfylllig, mycket frisk smak med gul frukt, koncentration och lång mineralisk eftersmak.

CORTE MOSCHINA

Ytterligare en familjefirma som liksom Fattori producerar olika appellationer utöver Soave. Man experimenterar också en del med fatlagring sen skörd för de torra vinerna. Inte alltid helt lyckat.

2014 Rocathe DOC Soave. Ljust gul. Medelstor doft av gula frukter, aprikos, päron, vax och mogen citrus. Medelfyllig, mycket frisk smak, fet fruktighet av aprikos, persika, mogen citron. Bred, fruktig, lång eftersmak med liten mineralitet.

2014 Evaos DOC Soave. Medeldjupt gul. Medelstor mjuk doft av vita frukter, aprikos, melon, vax. Medelfyllig, mycket frisk smak, stor fruktighet av vit persika, nätmelon, mogen citron. Lång eftersmak med stram syra med liten mineralitet.

2013 I Tarai DOC Soave (late harvest). Ljust gyllene. Stor, eldig, tydligt mineralrökig, vita russin och gula frukter, päron, persika, mogen nätmelon, liten vaniljton. Fyllig, rikt fruktig, frisk, eldig, mogen till övermogen stenfrukt. Mycket smakrik, lätt fatstruktur, lång men lite tunn eftersmak.

2011 Raíse Bianco IGT Veneto. Ljus gyllengul. Stor, lätt aromatisk och blommig med citruszest, apelsin, ekkryddighet. Fyllig, smakintensiv, skalbeska, fet frukt, apelsin, kryddig med tydlig fatstruktur. Intensiv, lång kraftig eftersmak med tydlig beska och antydan till fruktsötma. Lite baktung.

DAL CERO

2014 Corte Giacobbe DOC Soave. Medeldjupt gul. Medelstor doft av stenfrukter, gula plommon, vax och en rökig mineralitet. Knappt medelfyllig, frisk smak, fruktig med karaktär av persika, melon, lime och citron. Medellång eftersmak med frisk syra med någon mineralitet.

2013 Vigneto Runcata DOCG Soave Superiore. Ljust gul. Stor doft av mogen citrus, lime, persika och tydlig rökig mineralitet. Medelfyllig, mycket frisk smak, av gul frukt, lime och citronzest, vit persika, smakrik. Lång eftersmak med frisk, stram syra med liten fatstruktur och någon mineralitet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bardolino är ett område som för oss i Sverige verkligen hamnat i skuggan a v Valpolicella. När Systembolaget är översvämmat av ripasso och amarone från Valpolicella så finns det ett (1) rosévin men inget rött från Bardolino. Det är både orättvist och tråkigt för här hittar vi nämligen en stil av vin som är sorgligt underrepresenterat i sortimentet.

Trots att vinerna från både Bardolino och Valpolicella domineras av druvan corvina så är det mycket stor skillnad i stil mellan dem. Vingårdarna i Bardolino ligger runt Gardasjön omgivet av alper. Trots sitt kontinentala läge har man här ett medelhavsklimat. Jordmånen är också speciell med runt 90 olika mineraltyper som förts dit från bergskedjan med inlandsisen. Med olika lägen på sluttningarna, varierande närhet till den stora sjön och med en jordmån som förändras var hundrade meter så finns här en stor variation att utforska och utveckla.

Röd bardolino är ett ljust, lätt mjukt, friskt vin med fokus på bärighet. Här finns stora variationer med örtighet, mycket sitrustoner som blodapelsin och den lätta stillen gör att mineralitet gärna skiner igenom. Idag gör man även mer koncentrerade och strukturerade viner som kan utvecklas i flaskan. Huvudmålet är dock att göra lättillgängliga och saftiga viner.

Tyvärr var de flesta röda bardolinovinerna vi fick prova av den notoriskt besvärlig årgången 2014 och därför lite bleka och tunna. Ett som stod ut var nedanstående från producenten Zeni. Som av en händelse finns det att beställa på Systembolaget.

2013 Bardolino Superiore. Medeldjup rubinröd. Ganska liten doft av mogna skogsbär, mörka körsbär, hallon. Medelfyllig, frisk, saftig karaktär av mörka, mogna skogsbär, hösthallon, jordgubbar. Tuggig struktur med bra längd och lite stram mineralkaraktär. Mycket trevligt och användbart vin.

Det som gör att Bardolino sticker ut bland italienska viner är att de har specialicerat sig på rosévin som här går underbeteckningen chiaretto (uttalas kiaretto). De har alltid varit en ljusare variant av de röda vinerna och därmed en mörkare typ av rosé och därmed lite rustikare med lite strävhet. Men för några år sedan började några vinmakare att experimentera med en ljusare typ av rosé som ganska dramatiskt skiljde sig från den traditionella. Inför årgången 2014 gick en stor grupp producenter samman för att dra upp linjer för denna nya stil. Så i år lanserades denna nya variant av chiaretto på bred front.

Den nya stilen karaktäriseras av en mycket ljusare färg som lämnat den hallonröda till förmån för blekt lökskalsfärgad till ljust laxrosa. Detta uppnår man genom betydligt kortare tid med skalkontakt, ofta bara några timmar, tidigare skörd samt att man man väljer ut vissa vingårdar som mer lämpliga för rosévin. Smaken är förvånansvärt rik och ofta fet och klarar med sin friskhet av mycket smaker i maten. Vi fick chiaretto genomgående till en måltid där den tacklade en oxkind med kraftig rödvins- och chokladsås bättre än en amarone.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen i området. Ambitionen är att inom några år ha olika appellationer för rött och rosé. Man är redan med tolv miljoner buteljer årligen, en tredubbling på fyra år, störst på rosévin i Italien. Kanske Systembolaget vaknar och tar in dessa viner. Man kan ju hoppas i alla fall.

2014 Vignealte Bardolino Chiaretto / Zeni. Ljust laxrosa. Liten doft präglad av syrliga röda bär, lime och citron. Torr lätt, mycket frisk, citrus, omogna jordgubbar, persika, citrus. Ganska kort och en liten torr mineralitet i avslutet.

2015 Vignealte Bardolino Chiaretto / Zeni. (tankprov) Ljust hallonfärgad.  Stor, bärig jästig, jordgubb (bubbelgum). Mycket torr och frisk med mycket enkla bärtoner som jordgubb.

2014 Tenuta La Presa Bardolino Chiaretto. Lökskalsfärgad. Medelstor, nyanserad, lätt blommig, nypon, smultron och mandel. Torr, lätt, mycket frisk med lite fet munkänsla, syrliga röda bär, omogen jordgubbe, elegant med lång eftersmak.

2014 Tenuta La Presa Bardolino Chiaretto Classico. Ljust lökskalsfärgad. Medelstor doft av clementin, persika. Lätt, mycket frisk, citrusdominerad frukt, omogna röda bär, smultron och kryddighet. Elegant eftersmak med bra längd och liten mineralitet.

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2014 Guerrieri Rizzardi Bardolino Chiaretto Classico. Blekt laxrosa mot lökskal. Medelstor, nyanserad doft av vita persikor, limejuice, röda bär och mandelkaka. Torr, medelfyllig med fet fruktighet av persika, röda syrliga bär, citrus och lite bittra apelsinskal. Bra längd.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så här de sista dagarna innan jul blev jag inbjuden på en vinresa till Veneto i nordöstra Italien. Syftet är att visa på att här finns annat än amarone och ripasso.

Veneto är en vidsträckt region med en stor bördig slätt som sprider sig som en solfjäder ut från Venedig. Närmare Verona hittar vi bergsområden med kalk, vulkaniska jordar och högre odlingsplatser. Den feta, rika jorden är bra för spannmål och grönsaker men en utmaning för den som vill producera vin med fokus på kvalitet snarare än kvantitet. Veneto producerar enorma volymer av enkelt vin och på sina ställen sträcker sig vingårdarna nästan mot horisonten.

Den första nya upptäckten för mig på resan blev den gröna druva manzoni bianco, en korsning mellan riesling och pinot bianco. Riesling ger vinerna en hög, frisk syra och pinot bianco en rik, nästan fet frukt. Strukturen och aromerna av persika, päron, citrus och vita blommor gör att den påminner inte så lite om spaniens albariño.

2014 Casa Roma Manzoni Bianco DOC Piave (pinot bianco x riesling). Medeldjupt citrongul. Medelstor fruktig och lite blommig doft av gula päron, honungsmelon, gula äpplen, mogen citrus och en liten mandelton. Medelfyllig, mycket frisk och koncentrerad, lite fet fruktighet av gul frukt, ananas och apelsin, lång och balanserad eftersmak med struktur och liten mineralitet.

2014 Corvezzo Manzoni Bianco DOC Piave (kan beställas via Italienska Magasinet). Ljust gul. Medelstor fruktig doft av vita och gula frukter, anis, viol. Torr, fruktig och fet med höga syror, rik mogen frukt som balanseras av citruskaraktär. Smakrik och lång eftersmak.

Än mer spännande är den blå druvan raboso eller ”den arga druvan” som den kallas. Namnet har den fått efter sin bångstyriga karaktär. Den har mycket hög syra, tuffa tanniner och dras gärna med gräsiga, gröna och omogna aromer. Inget drömläge för en vinmakare.

Druvan dyker upp i två olika röda varianter. DOCG Piave Malanotte får innehålla upp till 30% torkade druvor, måste lagras minst två år på botti (stora ekfat) och ett år på flaska. Från DOC Piave kommer den lite fruktigare, mjukare och i bästa fall saftigt tilltalande stilen som endast framställs av färska druvor.

Producenten Corvezzo har tagit en annan väg och helt slutat göra rött vin av druvan. Istället gör de ett mousserande rosévin enligt traditionell metod med enastående resultat (se nedan).

2010 Le Rive DOCG Piave Malanotte (raboso). Medeldjupt blodröd med liten tegelkant. Medelstor doft av röda torkade bär, blod, järna, björnbär, skog. Fyllig, mycket fruktig, koncentrerad, välstrukturerad med fint distribuerade tanniner, balanserad syra och diskret fatstruktur. Komplex smak med blod, mörka bär, läder, tobak, torkad frukt. Mycket lång och nyanserad eftersmak. Som en nyanserad och elegant amarone av hög kvalitet!

2007 Casanova Brut Metodo Classico (raboso). Mycket blekt laxrosa. Stor frisk citrusdominerad doft men finstämda bärtoner av omogna jordgubbar, röda och vita vinbär, jästig, brödig och lite gräddig. Medelfyllig, torr, mycket frisk och smakrik, elegant, omogna jordgubbar, krämig men samtidigt stram smak. Lång smak med liten mineralitet. Mycket bra.