Strålande ripasso & stjärnlunch på Oseleta

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den väldigt intressanta provningen av bardolino och chiaretto ägde rum på Villa Cordevigo som ägs och drivs av vinproducenten Villabella. Det är ett femstjärnigt hotell mitt ute bland vingårdarna som restaurerats från grunden då det var helt förfallet i början av 2000-talet. De äldsta delarna av grunden härrör från ett romerskt sommarhus och hela egendomen är som en resa genom århundradena. Här finns också restaurangen Oseleta som fick sin Michelin-stjärna samma år de öppnade 2011.

Man producerar vin under de båda namnen Villa Cordevigo samt Villabella och de imponerade mycket under provningen (se nedan). Framför allt 2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico samt 2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Den sistnämnda är ett av de bättre ripasso-vinerna jag provat och finns tillgängligt via Systembolaget men i en annan årgång.

Man har också de största odlingarna av den mycket sällsynta druvan oseleta. Denna blå druva, som för ett par decennier sedan var snudd på utrotad, ger extremt små klassar med intensivt smakrika druvor rika på tanniner och färg. Man gör ett vin med namnet Oseleta som endast görs i 800 magnumbuteljer som serveras på restaurangen med samma namn. Otroligt kraftfullt och intensivt vin i amarone-stil.

Efter provningen var det dags för en ”enkel” 4-rätters lunch. Tänkt vin genomgående var den ovannämnda chiaretton men även en magnum Oseleta trollades fram. Kocken Giuseppe D’Aquino från Kampanien trollade fram fantastiska rätter med inspiration från sin hemregion.

En korg med fantastiska små bröd varav ett var smaksatt med citron samt ett ”muffinbröd” med en fyllning av kokt ägg och bacon. Ljuvligheter tillsammans med det salta smöret.

Förrätten var en liten bakelse där man varvat stekt aubergine med tomatsås och mozzarella och toppat med en jätteräka från Sicilien. Ljuvligt smakrik liten rätt i all sin raffinerade enkelhet.

Pastarätten var en puck av tjocka spaghetti kokta al dente med en tomatsås smaksatt med citronzest och burrata (mozzarella med grädde). På toppen en pomodorino del piennolo. Det sistnämnda är en liten tomat som växer i stora klasar som efter skörd hängs utomhus och blir halvtorkade och utvecklar mer smak. En ren smakexplosion tillsammans med den skenbart enkla pastarätten.

Till huvudrätt fick vi oxkind av Fassone-nöt som var så mör att den demonstrativt serverades med sked istället för kniv. Tillbehör vara palsternackspuré, sura körsbär och en koncentrerad rödvinssås på oseleta-vin (se ovan) och mörk kakao. Tyvärr kantrade anrättningen över av såsen som var för koncentrerad och bittar av både vin och kakao. Intressant nog fungerade chiaretton väldigt bra till medan det kraftfulla Oseleta blev ett magplask.

En liten fördessert i form av en rosa pralin på is serverades sedan vi fick instruktion att ta hela i munnen innan vi bet i den. Wow! Den rosafärgade vita chokladen brast och ut kom en smakkoncentrerad shot av bellini, det vill säga persika och champagne. Hade kunnat poppa sådana hela eftermiddagen om jag fått tillfälle.

Till desserten serverades Villabellas egen passito Fiordilei, kanske ett av de bättre söta italienska viner jag provat. Fantastisk balans mellan syra och sötma, simmigt och komplext med torkad frukt, honung och nötter. Desserten var en luftig pannettone och en ljuvlig mandelkaka jag glömt namnet på serverad med molnlätt zabaione. En perfekt avslutning!

2014 Villabella Bardolino Chiaretto Classico. Lökskalsfärgad. Ganska liten, lätt parfymerad doft av rosor och citruszest, smultron och persika. Medelfyllig, mycket frisk, omogen aprikos, citrus och omogna smultron. Bra längd och liten skalbitterhet. Mycket bra.

2014 Villa Cordevigo Bardolino Chiaretto Organic. Medeldjupt lökskalsfärgad.  Ganska stor och nyanserad doft av torkade rosor, aprikos, nypon. Medelfyllig, fruktig, balanserad syra, aprikos, mogen citrus. Mineralstram struktur och bra längd.

2013 Villabella Valpolicella Ripasso Classico Superiore. Medeljup rubinröd. Medelstor med viss komplexitet, djupt fruktig av mogna skogsbär, mörka körsbär, mörk choklad, antydan till torkad frukt och liten pepprighet. Elegant, fokuserad och balanserad. Riktgt bra ripasso!

2008 Villa Cordevigo Rosso Veronese. Djupt blodröd. Stor, nyanserad och lite eldig doft med torkad frukt, choklad, kryddighet, tobak och mörka bär. Fyllig, torr, mycket frisk, eldig, mjuka och välbalanserade tanniner, mörk frukt, mörk bitter choklad, pepprig, kanel och lite vanilj. Elegant men kraftfull med lång eftersmak.

2006 Fracostoro Amarone della Valpolicella Classico Riserva. Medeldjupt blodröd med lite orange kant. Stor, utvecklad och nyanserad doft av mörk choklad, läder, tobak, russin, mörka körsbär och lakrits. Fyllig, smakintensiv, eldig, välstrukturerad och astringent med stort fruktfokus, stor kryddighet. Lång, bred och intensiv eftersmak med eldighet och kryddor. Häftigt.

Taggar:, , , ,

Kategorier: Övrigt, dryck, Resan till Veneto, Restauranger, Vin, vinips

Kontakt & prenumeration

Det finns flera sätt att hålla sig uppdaterad om bloggen, se nedan. Vill du ha kontakt med mig direkt kan du mejla till anders@gustibus.se.

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: