Ramlade över detta recept på rostad blomkålssoppa på New York Times matsida. Enligt dem själva skulle det vara ett av årets mest populära recept och dessutom endast bestå av två (2) ingredienser. Om man inte räknar salt, svartpeppar, olivolja och vatten som ingredienser så kan jag hålla med om det sistnämnda.

Mycket lättlagad och fantastiskt god. Kära Hustrun förstod inte att det var blomkål och tyckte att den gott skulle kunnat serveras som en elegant förrätt på finare restaurang. Nu kunde det bero på att jag adderat ytterligare en ingrediens samt en topping som blev pricken över i. I originalreceptet föreslår man att mixa soppan med stavmixer men resultatet blir sååå mycket bättre om man kör den helt slät i blender.

Till sex stora portioner tog jag ett stort blomkålshuvud på 1,5 kilo. Skär bort den allra grövsta biten av stocken och bryt sedan sönder hela huvudet mindre bitar och ta med även bladen. Blanda med rikligt med olivolja, salt och svartpeppar och sprid ut på bakplåtspapper på en plåt. Ta en hel vitlök och skär av toppen (se bild) ringla över lite olivolja och salt och lägg på plåten med blomkålen. In i ugnen på 200° i 45 minuter tills blomkålen fått fin färg. Ner med all blomkål i 1,5 liter vatten i stor gryta och koka upp. Spara lite till topping/dekoration. Kläm ut den nu krämiga vitlöken i grytan. Koka i 10-15 minuter och smaka av med salt och peppar. I det här stadiet saknade jag lite djup i soppan och adderade 2 kycklingbuljongtärningar. Mixa helt slät toppa med den sparade blomkålen och ringla över olivolja. Jag adderade en topping som tog soppan till en helt ny nivå – rostade och hackade hasselnötter!

Bäst på facebook just nu är Jacques Pépin! I små korta filmer presenterar denna 84-årige matlagningslegend små anspråkslösa recept från sitt franska ostajlade kök. Med charmig fransk brytning, värkbrutna händer och enkla instruktioner lagar han sådär oemotståndlig vardagsmat. Missa inte detta.

Till midsommar lät jag mig inspireras av hans ljumma potatissallad med ”mayogrette”. Jag pimpade den med en alldeles fantastisk grön sparris. Bra grundrecept som kan varieras med olika örter och andra grönsaker. ”Mayogretten” med sitt dijonsting kommer hädanefter att ingå i standardrepertoaren.

Vispa ihop 1 msk äppelcidervinäger/vitvinsvinäger med 2 msk dijonsenap, 2 msk majonäs, 2 msk vatten, 0,5 dl olivolja samt en rejäl nypa salt och många drag med pepparkvarnen. Vispa ihop tills slätt. Blanda i örter efter smak; persilja, dill, gräslök, salladslök etc.

Koka potatis mjuk och skär den grovt när den fortfarande är varm. Vänd ner mayogretten. Smaka av med salt och peppar. Servera direkt. Smakar även bra kall nästa dag.

Det är faktiskt snart två år sedan jag skrev om det osannolika cava-fyndet Banda Azul. Det blev en otrolig respons. Då låg vinet i beställningssortimentet men idag finns det på hyllorna i snart sagt varje butik. Enligt uppgift från leverantören så var min bloggpost en av anledningarna till att vinet så snabbt kom in i sortimentet. Sånt är roligt att höra. Farhågan att priset skulle gå upp rejält kom förresten på skam. Efter två år ligger vinet på 79 kr och är utan konkurrens det mest prisvärda billiga bubblet i sortimentet.

Innan jag nu fortsätter så ska jag göra helt klart att jag inte fått någon ersättning för min bloggpost. Inte ens en flaska cava. Detsamma gäller för nedanstående text. Jag skriver aldrig på uppdrag eller mot ersättning.

Banda Azul har nu fått en uppföljare i form av Banda Rosa. Som namnet så subtilt antyder så är det en rosécava. Den är årgångsbetecknad (2018), veganvänlig, med minst 12 månader på jästfällningen och priset är precis lika lågt som för Banda Azul.

Hur smakar den då? Är den lika bra som sin vita föregångare? Mina förväntningar var inte jättehöga. Man vet ju av dyrköpt erfarenhet att uppföljaren sällan är bättre än originalet (undantaget Terminator 2 och andra säsongen av You kanske). Men här handlar det om en annan typ av vin – ett rosévin – och med enbart blå druvor (70% monastrell och 30% pinot noir) så blir karaktären en helt annan. Färgen är medeldjupt hallonrosa och doften stor och tydligt fruktig av hallon, jordgubbar, mariekex, lime och lite grand av den där lite brända tonen som man ibland hittar i cava. Där den vita cavan präglades av friskhet och elegans har vi här ett vin med stor fruktighet av mogna röda bär, persika och en fet, fyllig munkänsla från lagringen på jästfällningen och en liten citrusskalbeska i avslutningen. Vinet har några gram mer sötma än den vita (10 g) men är fortfarande torr men med en rik fruktighet. Men vinet är bra. För prislappen är det mycket bra!

Detta är en cava som funkar bra som ett sällskapsvin, gärna med lite salta tilltugg eller till lite krämiga, gräddiga rätter av fisk eller kyckling. Jag tänkte spontant på Flygande Jakob (jo jag älskar Flygande Jakob). Bra till smakrika tapas, pajer…ja jag vill faktiskt använda mig av det förhatliga uttrycket ”buffévin”. Tror också att de som gillar prosecco tar detta vin till sitt hjärta. Framförallt är det omöjligt att få denna kvalitet i prosecco till detta pris.

Lär dig mer om cava och andra viner i boken VIN – Vinets grunder som jag översatt.

Det här busenkla receptet kommer ursprungligen från Martha Stewart. Det är perfekt när man campar, tillbringar tid i en  liten stuga med en kokplatta eller helt enkelt inte vill diska mer än en gryta. Det är ett grundreceptet kan varieras efter behag och passar att toppas med oliver, köttbullar eller vad du vill.

I en vid kastrull slänger du ner 300 g spaghetti/linguini/bavette eller annan pasta, 2 skivade vitlöksklyftor, 2 nedskurna tomater, 1 skivad gul lök, 2 msk olivolja, massor med nymald svartpeppar, 2-3 tsk salt och några kvistar basilika. Slå på 8-9 dl vatten. Koka upp och låt sedan sjuda under konstant omrörning i cirka 10 minuter (beror på pastans koktid som blir lite längre med denna metod). När det mesta av vattnet kokat in blandar du ner ohemula mängder med riven parmesan*. Servera genast med mer olivolja, svartpeppar, parmesan och basilikablad.

*Utan parmesa blir receptet veganskt och mjölkproteinfritt

Jag älskar att laga chili con carne och är riktigt bra på det om jag får säga det själv. Men idag när jag skulle svänga ihop en enkel vegetarisk variant (precis som många andra försöker vi dra ner på köttkonsumtionen här hemma) lite snabbt insåg jag att köttet helt kan skippas framöver. Detta blev så jävla bra! Dessutom kan den som helt saknar matlagningsfärdigheter bemästra den. Kan du öppna förpackningar och skära en lök så fixar du det. Kan du inte skära lök så får du be en kompis om hjälp.

Detta är en löjligt enkel bas som går snabbt att laga. 15 minuter max. Smakerna sitter där direkt. Sedan kryddar du upp den efter egen smak förstås. Jag har alltid i massor med spiskummin, klickar i chipotlepasta samt rör i några matskedar kakaopulver.

Skala och skär en gul lök lite grovt (detta kräver lite koncentration). Fräs i matfett tills den mjuknar något. Slå på avsköljda linser från tetra/burk och låt fräsa med några minuter (linserna är ”köttersättningen”). Häll över en påse med tacokrydda (eller din egen blandning av chilikryddor om du är en sån där avancerad kock), smula ner en grönsaksbuljongtärning samt slå på en deciliter vatten och koka ihop. Slå på två burkar med tacosås (valfri styrka) och rör om. Slå på två tetror/burkar med avsköljda, valfria bönor samt en burk majs om du vill. Lått puttra tills det blir varmt. KLART!

Ytterligare ett recept från mitt nya bokfynd ”Carl Butler i grekiska kök”.: Fasolada som betraktas som Greklands nationalsoppa.

Enkel och rustik rätt helt i Calles anda. Men plötsligt har han bytt ut den närmast heliga ingrediensen: hela konserverade tomater. Nu ska man plötsligt ta helt mogna tomater, skålla och skala dem? Vad har hänt? Givetvis skrevs receptet på plats i Grekland där han kunde sticka ut handen genom fönstret och plocka solmogna, djupröda tomater. Jag blev så perplex att jag var tvungen att googla fasoladarecept. De flesta var nästan identiska med butlerreceptet men listade burktomater eller tomatpuré. Eftersom konserverade tomater nästan alltid är mer mogna än de man hittar i svenska grönsaksavdelningar så höll jag mig till Carl Butlers traditionella linje och öppnade en burk. På trots.

Till 6 personer

250 vita mellanstora bönor
2 vitlöksklyftor
300 g potatis
300 g morötter
2 rödlökar
3 stjälkar selleri
5-6 väl mogna tomater (jag ersatte med 1 burk hela skalade tomater)
1 knippa bladpersilja
1 tsk kanel
2 tsk salt
nymalen svartpeppar från kvarn

Blötlägg bönorna i rikligt med vatten över natten. Skölj bönorna och koka upp i en stor gryta med 2 liter vatten och två grovt skurna vitlökar. Låt koka i 45 minuter. Under tiden skär du ner morötter, potatis, lök och selleri i centimeterstora bitar. Om du använder färska tomater så passar du på att skålla dem i kokande vatten, skala och skära dem i stora bitar. Efter 45 minuter ökar du på värmen, slänger ner alla grönsaker och tomater i grytan tillsammans med saltet. Låt koka minst 45 minuter, gärna längre. Tillsätt den hackade persiljan, smaka av med salt och dra på ordentligt med svartpeppar. Servera med gott bröd. Jag smulade över fetaost och ringlade lite olivolja över soppan. Yum!

Veganskt, billigt, lättlagat, glutenfritt, laktosfritt och gott. Perfekt att göra en stor sats utav dagen innan när man ska få många gäster. Smakar ännu bättre dag två.

Här hittar du alla Carl Butler recept.

Svängde ihop en riktigt bra vegansk chiliröra idag. Mustig, smakrik och lättlagad. Ingen-saknar-köttet-god är den också. Använd till tacos, enchiladas, servera som den är till lite ris eller blanda i bönor, mer tomat och lite majs om du vill så har du en chili sin carne. Gör dubbel sats på en gång och frys in.

Hacka en stor gul lök och fräs den i olja i en vidbottnad gryta tills den mjuknar (löke alltså). Släng i en burk/tetra vardera av kikärtor och kidneybönor och låt fräsa med löken tills allt är genomvarmt. Ta en potatisstöt och mosa bönorna. I med mer olja samt 2 msk tomatpuré och fortsätt fräsa cirka fem minuter under omrörning. Slå på en burk krossade tomater, en burk/tetra röda linser, 1 msk mörk soja, 1 msk mörk fin kakao, 2 msk spiskummin, 1 msk milt chilipulver, 1 msk chipotlepasta och 2 grönsaksbuljongtärningar och låt puttra på svag värme i 20 minuter. Späd med vatten om det blir för torrt. Smaka av med salt och chili efter smak.

När jag var liten fick jag ibland Kalaspuffar till frukost. Sött och gott i en skål med mjölk och massor att läsa på paketet medan frukosten sörplades upp. Viktigast var kanske ändå leksaken som låg i paketet.

Sedan skulle det vara nyttigt. Entré för den sågspånstorra och dammiga müslin som var så trist att de enstaka fossilerade russinen sågs som små skatter snudd på jämförbara med Kalaspuffarnas bonusleksaker. Det spelade ingen roll att den hette Eterna och hälldes upp i en specialdesignad och skitsnygg burk.

Räddningen var Start! Den perfekta fusionen av den honungssöta krispigheten som effektivt dolde müslins östatstristess. Gott och nyttigt på samma gång. Typ. Start förgyllde många söndagsfrukostar ackompanjerad av uppblåsta frallor, gräddost, Bravo apelsinjuice och långläsning av Dagens Nyheter som inköpts i kiosken.

Start är och var vad man i den engelspråkiga världen kallar ”granola”, vilket också står på förpackningarna idag. Start/granola är ofta ganska dyrt för vad man får, nämligen sockrade havregryn toppade med diverse gryn och torkad frukt. Det är billigt och enkelt att göra själv. Den blir fräsch och krispig och precis så lite eller mycket söt som du vill och du blandar i vilka lyxiga ingredienser du vill. Grundingredienserna är få och du höftar mängderna efter smak.

Blanda farinsocker eller muscovadosocker med kanel, kardemumma och vaniljpulver (en eller flera av smaksättarna) och se till att det inte är klumpar i sockret. Blanda sedan med havregryn. Rör ihop flytande honung med rapsolja och blanda detta med de torra ingredienserna så att havregrynen blir lätt inoljade. Sprid ut på smörpapper på en eller flera plåtar. Det ska vara ganska tunt lager. In i ugnen på 150° övervärme. Har du varmluften eller undervärmen på så bränns granolan lätt på undersidan. Blanda runt då och då. Efter cirka en halvtimme bör grynen blivit ljust gyllenbruna. Låt svalna på plåten. När det kallnat blir grynen krispiga. Klart!

Nu kan du blanda i solrosfrön, valnötter, hasselnötter, melonkärnor, russin, torkad frukt, linfrön, puffad quinoa eller vad du vill. Bäst är att servera godsaker så kan alla välja vad de vill ha i sin frukostblandning. Så gör vi på vårt bed & breakfast.

Blev inspirerad av en soppa vi fick på sparrismiddagen häromdagen.  Lättlagad och vansinnigt god!

I min egen lilla sparrisodling har de första sparrisarna som kikat upp blivit lite knotiga och träiga på grund av den kalla våren. Perfekta att göra soppa på med andra ord. Om du inte befinner dig mitt i sparrissäsong eller inte hittar svensk sparris så undvik den importerade färska sparrisen som är dyr, torr, träig och smaklös. Den frysta sparrisen är helt överlägsen.

Bryt knopparna av ett stort knippe grön sparris och skär stjälkarna grovt. Koka upp 6 dl vatten med 1 pod/tärning/fond kyckling- eller grönsaksbuljong  och 1 dl vitt vin. Lägg ner knopparna och koka 2-3 minuter. Ta upp sparrisknopparna med en hålslev och lägg åt sidan. I med stjälkarna och koka i 7-8 minuter. Under tiden mixar du en mogen avocado med 0,5 dl grädde (vill du ha soppan helt vegansk så skippar du grädden och tar mer avokado) och grön tabasco efter smak (har du inte grön ta röd tabasco eller motsvarande). Mixa därefter soppan slät och mixa i avocadoröran. kKoka upp igen. Mixa soppan skummig, häll upp i varma tallrikar och toppa med knopparna.