Jag vet ingen smak som så omedelbart för mig tillbaka till barndomen som pressgurka. Den friskt söta och lite krispiga gurksalladen är dessutom det oslagbara tillbehöret till den trygga husmanskosten; kåldolmar, köttbullar, slottsstek, köttfärslimpa och stekt strömming bland annat. Den är också fin att blanda ner i sallader.

Det bästa är att den så löjligt enkel att göra och ger ett förutsägbart resultat. Tänk bara på att den ska göras à la minute och inte sparas mer än någon dag.

Skala en stor slanggurka lite slarvigt så lite av skalet är kvar. Skiva mycket tunt med vass kniv, osthyvel eller potatisskalare. Lägg i en skål och vänd ner 2 msk socker och 2 kapsyler 24%-ättika. Lägg en assiett med en tyngd över och ställ in i kylen minst en halvtimme. Blanda ned finhackad persilja (eller dill om du vill servera till fisk) precis innan servering.

Här är min version av pasta primavera. Pepprig, krämig och al dente hela vägen! Mycket, mycket gott!

För 2 personer: Börja med att ugnsbaka 400 g körsbärstomater. Du kan använda mjuka, fina soltorkade tomater men de har inte samma fräschör och fruktighet. Med en potatisskalare hyvlar du 2-3 morötter och en liten zucchini till långa breda strimlor. Skölj ett knippe ruccola. Riv 50 g parmesanost, strimla en näve färsk basilika och blanda med en burk smetana (eller créme fraîsche). Smaksätt med örtsalt och mycket rikligt med grov- och nymalen svartpeppar, åtminstone en tesked. Koka 250 g bred bandpasta (papardelle). När 3 minuter återstår av koktiden slänger du ner morötterna i vattnet. När en minut är kvar häller du i zucchinin och strax därefter ruccolan. Häll av vattnet och tillbaka med grönsaker och pastan i grytan på mycket svag värme. Ringla över olivolja, vänd ner nästan alla tomater (spara några till dekoration) och rör ner smetanan. Klart!

Förmodligen skulle kantarellkonnässörer hitta många kardinalfel med denna toast.

För det första innehåller den champinjoner för att dryga ut den och göra den mättande och billigare (alla har inte ett eget kantarellställe). Sen finns det kantarelltalibaner som hävdar att man endast ska smörsteka svampen och toppa toasten med dem. Andra smakpoliser hytter med fingret om man använder lök till kantarellerna. Förmodligen är inte parmesan kantarellkosher om man ska väl inte ha sherry till trattisar heller. Men jag betraktar mig som svamprebell och skiter i vad andra tycker så länge det blir så här gott.

Till 2 rejäla lunchportioner eller 4 fjompiga förrätter: Ungefär en liter grovt nedskurna champinjoner (köp de utslagna och lätt skrumpna som det är mer smak och mindre vatten i) och drygt en halvliter rivna kantareller. Skär kanterna av 4 skivor toastbröd och rosta i torr stekpanna eller brödrost. Stek champinjonerna i torr stekpanna på ganska hög värme så att det mesta av vattnet avdunstar. Det blir ganska svart och dant men mycket smak. Släng i MASSOR med smör och fräs. Addera kantarellerna och en fint hackad schalottenlök. När kantarellerna sloknar och börjar tappa vätska slår du på 2 msk olorososherry (konjak eller brandy funkar också) som får koka in några minuter. I småskvättar adderar du nu ungefär 2 dl vispgrädde. Det ska koka in, reducera och bli krämigt. Smaksätt med salt och svartpeppar, riv över lite (eller mycket) parmesan och rör sist ned finhackad persilja. Häll svampgeggan över brödet och njut!

Drick en fet och rostat ekig chardonnay till. Helt ute och därför rebelliskt.

När jag senast var i Bourgogne reste jag med en grupp av blandade nationaliteter. Bland annat en mycket trevlig, rolig och vinkunnig man från Singapore.

Efter en av middagarna lutade han sig över bordet mot mig, höll fram en tandpetare och frågade ”Do you know what this is?”. Jag svarade förstås att det var en tandpetare. ”No” replikerade han. ”It’s chinese dessert” sa han, flinade brett, lutade sig tillbaka och började njutningsfullt peta tänderna.

*I det kinesiska köket serveras nästan aldrig någon söt, avslutande rätt så som vi är vana. ”Kinesisk dessert” finns därför egentligen inte. Friterad banan och glass som serveras på kinakrogar är ett hittepå för att västerländska gäster ska bli nöjda.

Idag fick det bli en improviserad snabblunch. En väldigt lyckad sådan baserad på resterna av och med inspiration från Carl Butlers piroger. Superenkelt att laga, billigt och himla krispigt, fräscht och nyttigt. Kanon som tillbehör för den som håller på med LCHF eller liknande diet. Jag serverade den dilldoftande kålen till stekt falukorv men tror att den skulle vara en dröm till fisk av olika slag.

Tll 2 personer: Strimla ett halvt litet vitkålshuvud fint (så här års är den mjäll och fin) och fräs i smör i en tjockbottnad gryta några minuter. Lägg på locket, sänk temperaturen så att vitkålen bara mjuknar. Det tar cirka 10 minuter. Rör om då och då. Häll över 0,5 dl vispgrädde, 0,5 tsk salt, rejält med nymalen svartpeppar och 1 msk dijonsenap. Rör om och låt puttra någon minut. Sist blandar du ner 2 msk finhackad dill.

Detta började som ett cennelonirecept signerat Jamie Oliver, men efter mina anpassningar, ändringar och justeringar blev det något annat. Vansinnigt gott blev det i alla fall med milda, rika smaker av grönsakerna, lite chilihetta och härligt lyft av citronskalen.

Börja med att skiva två mindre auberginer i halvcentimetertjocka skivor, salta dem och lägg i en form eller skål. Saltet ska dra ut vatten. Dela 500 g broccoli och 500 g blomkål i mindre bitar (eller använd frysta) och koka tills de är mjuka i saltat vatten. Under tiden skalar du och skivar 6 vitlöksklyftor fint och finhackar en röd pepparfrukt. Hacka också 10-12 små, fina sardeller. När grönsakerna kokat färdigt låter du dem rinna av i ett durkslag (spara lite av kokvattnet). Hetta upp rejält med olivolja i en vid kastrull och fräs vitlöken några sekunder och därefter chilin och sardellerna som också får ett snabbt uppfräs. På med blomkålen, broccolin, 3 msk olivtapenad samt en knapp deciliter av kokspadet. Låt koka sakta på svag värme under lock i cirka 20 minuter, rör om dåd och då. Ta därefter av locket och fortsätt koka till det mesta av vätskan avdunstat. Mosa med en potatisstöt och smaka av med salt, 2 tsk harissa eller annan chilipasta samt det finrivna skalet av en citron. Bottna en ugnsform med passerade tomater, salta och droppa över lite vinäger samt täck med hälften av aubergineskivorna som du kramat ur det mesta av vattnet. Bred ut grönsaksröran och täck med resten av auberginerna. Rör ihop 2 dl créme fraiche med 100 g finriven parmesan eller pecorino och smeta ut överst. Toppa med färska basilikablad och strö över ytterligare med riven parmesan samt avsluta med ett lager mozzarella. Gratinera i ugn på 175° i cirka 35-40 minuter och servera med en ruccolasallad.

Dagens sallad i den efterlängtade värmen är nästan en fusion mellan svenskt och grekiskt.  Söta jordgubbar i kontrast mot syrlig och salt fetaost balanserade av rödlök och gräslök. Mycket uppfriskande och lagom matigt med fina konsistenser. Perfekt en het högsommardag. Var på väg att blanda en matsked pastis i det hela men motstod frestelsen och drack ett väl utspätt glas till istället.

För två hungriga: Täck varje tallrik med blandad grönsallad (exempelvis maché, ruccola, babyspenat, ekblad och frisé) i vilken du arbetat in en vinägrett av 1 tsk dijonsenap, 0,5 msk vinäger och 1,5 msk olivolja. Skala, halvera och kärna ur en halv gurka som du sedan skär i småbitar. Halvera och skiva tunt en sommarrödlök och tärna 150 g fetaost. Klyfta knappt en liter jordgubbar. Vänd samman gurka, lök, ost och bär med några matskedar olivolja och rejält med nymald svartpeppar. Toppa grönsalladen med röran och strö sist över ordentligt med grovhackad gräslök.

Rubriken blev oavsiktligen två tv-program men syftar på att jag är lyckligen hemkommen från Bourgogne och stod hungrig och stirrade in i ett tomt kylskåp. Receptet nedan blev det mycket smakliga resultatet av vad jag fann i förråden.

Koka en påse (250 g) torra ostfyllda tortellini (eller ta färska om du nödvändigtvis måste). Fräs snabbt en tunt skivad vitlöksklyfta i rejält med olivolja. Häll i en burk konserverade körsbärstomater utan juicen, en matsked créme av soltorkade tomater och värm försiktigt. Tillsätt knappt en deciliter vispgrädde och sjud sakta cirka 5 minuter utan att tomaterna går sönder. Innan servering rör du ner massor med riven pecorinoost, nymald svartpeppar och smakar av med salt. Sist vänder du ner tortellinin och finskuren färsk basilika. Goffa!

Då var det dags att komma tillbaka till rutinerna och Carl Butler-projektet. Vad passar bättre efter mitt spanska äventyr och med lätta andalusiska abstinenser än att ge sig i kast med den flytande salladen gazpacho. Perfekt mat nu när sommarvärmen äntligen kommer.

(6 personer)

3 gröna paprikor
1 gurka
300 gr burktomater, juice kan också användas
6 övermogna tomater eller en burk hela konserverade tomater
2 vitlöksklyftor
6 msk olivolja
2 msk vinäger
200 gr vitt bröd
peppar
salt

Bryt sönder brödet i stora bitar och blöt upp det i vatten. Under tiden river du gurkan och paprikorna. Pressa ur det mesta av vattnet ur brödet, lägg det i en stor bunke, häll över vinäger (jag använde sherryvinäger förstås) och riv/pressa ner vitlöken. Med en elvisp blandar du brödet med olivoljan som du tillsätter lite i taget. Rör ned gurkan och paprikan. Passera blandningen genom en trådsil med en slev. Passera även tomaterna. Blanda väl och smaksätt med salt (virka 2 tsk) och rejält med svartpeppar. Späd med vatten om den är väldigt tjock och smaka av om det eventuellt behövs mer vinäger. Kyl ner soppan.

Väldigt god, matig och uppfriskande med bra sting från vitlöken! Den här ska jag göra varianter av hela sommaren och ha i en bringare som mellanmål. Ska prova att smaksätta med lite finosherry.

Här hittar du receptregistret ur Carl Butlers Kokbok samt länkar till de recept jag lagat.

Raita är inget annat än en kall, indisk yoghurtsås. Den här varianten (nästan) blev jag bjuden på igår och var helt enkelt tvungen att veva ihop den själv idag. Perfekt tillbehör till grillat, kryddstarkt och vegetariska rätter.

Rör ihop 2 dl turkisk yoghurt med en finriven morot, 1 tsk spiskummin, 1/2 tsk salt, 2 msk finhackad färsk mynta, finrivet skal av en citron och rejält med nymald svartpeppar. Klart!