Senaste nytt

02 mars 2012 | 2 kommentarer

Key lime pie med marängtäcke

Det finns säkert ett alldeles talibanriktigt sätt att göra key lime pie på. Det här är i alla fall en blandning av olika recept jag hittade på nätet. Det blev gudomligt bra. Underbara kombination och kontrast mellan den frasiga och lite salta kexbottnen, den krämigt feta och limefriska fyllningen och det fluggigt luftiga och mjuka marängtäcket.

Smula 10-12 digestivekex väl och rör ihop 0,5 dl strösocker och 100 g smält smör. Tryck ut röran i en pajform på cirka 22 cm och se till att det blir en uppgöjd kant. Grädda i ugn på 175° i 10 minuter och ta sedan ut och låt svalna. Vispa upp 4 äggulor (spara äggvitorna) och rör ned en burk (400 g) kondenserad mjölk i omgångar. Rör ner 1 dl färskpressad limejuice (2-3 limefrukter beroende på storlek) tills smeten tjocknar. Bred ut fyllningen på kexbottnen och grädda i 175° i 15 minuter. Låt svalna och ställ kallt i minst 6 timmar eller över natten.

Vispa upp de fyra äggvitorna tillsammans med några droppar citronsaft till ett skum och vispa ner 4 msk strösocker i omgångar till marängsmeten är riktigt styv. Spritsa eller bred ut marängen på pajen och grädda långt ned i ugnen på på 225° med stark övervärme (grill). Topparna/ytan ska bli vackert ljusbruna. Det kan brännas väldigt snabbt så häng som en hök vid ugnsluckan, det tar bara några minuter.

01 mars 2012 | 3 kommentarer

Fläskkarré med cannellinigratäng

Köpte en ny receptsamling av Jamie Oliver på bokrean och där hittade jag det här receptet. Mycket smakrikt kött och härligt krämig gratäng.

Blanda samman 50 g smör med 4-5 sardeller, finrivet skal av en citron och finhackad, färsk rosmarin efter smak. Skär snitt i en bit fläskkarré (cirka 1,5 kg) och tryck in smörblandningen, eller gör som jag och använd en sprits. Massera in köttet med olivolja lite salt, rikligt med svartpeppar och riven muskot. Lägg i en ugnsfast form och ställ in i ugn på 225° i en halvtimme. Ta ut köttet och lägg i en ugnssäker gryta på en bädd av skalade vitlöksklyftor från en hel vitlök. Ös över fettet från formen och slå på 4 dl vitt vin och en tärning/pod hönsbuljong. Sänk ugnsvärmen till 180°, lägg på locket och låt stå i minst en timme.

Under tiden skär du upp 3 medelstora purjolökar i centimetertjocka skivor och låt mjukna på svag värme i rikligt med smör utan att ta färg. Smula ned 1 tsk timjan, slå över en burk krossade tomater och låt sjuda några minuter. Salta och peppra och vänd ner två burkar sköljda cannellinibönor samt 1,5 dl creme fraiche. Hetta upp, häll i en ugnsfast form och täck med rikligt med rivaen smakrik ost.

Ta ut köttet, ös med spadet och sätt in i ugnen igen utan lock så såsen kokar ihop. Ställ också in gratängen och låt gå färdigt tillsammans i 40 minuter. Skär upp köttet i skivor, ös över spadet och vitlöksklyforna och servera med gratängen.

29 februari 2012 | 0 kommentarer

Club-Mate

Ibland måste man bara prova. Ofta är det en förpackning som lockar som i fallet Club-Mate som jag köpte på Välfärden i Malmö.

Har aldrig tidigare hört talas om denna dryck som är ett slags kolsyrat iste smaksatt med den sydamerikanska örten yerba maté. Den har funnits i Tyskland sedan 1924 och har ett koffeininnehåll som är nästan dubbelt så högt som i Coa-Cola. Drycken har nått ny popularitet genom datorspelskulturen och nu senast inom Berlins klubbliv. Ett hälsosammare alternativ till Red Bull kanske.

Ser ut som en lättöl med svagt skum när man häller upp den och doftar tydligt av dragon, örtte, tobak och lite farinsocker eller rom. Lustigt nog utvecklas den mycket i glaset. Smaken är att beteckna som halvtorr, med lite strävhet och med mycket örtiga toner där dragonen kommer tillbaka. Smakar som en blandning av blaskig, ljus öl, pommac och iste. Faktiskt ganska trevlig med bra längd och lite komplexitet.

28 februari 2012 | 0 kommentarer

Julia Child tog gärna ett glas

27 februari 2012 | 3 kommentarer

Stilig vinho verde, fynd från Dão och en periquitautmanare

Provade ett gäng portugiser idag varav några stycken kan rekommenderas.

Först ut är vita, ekologiska 2009 Quinta do Ameal av druvan louriero. Vinet kommer från Vinho Verde i norra Portugal men har inga likheter med de pärlande billiga viner som många tänker på när området kommer på tal. Här har vi ett vin av hög kvalitet och med uttalad karaktär. I glaset kombineras gula och gröna äpplen med mogen citrus, liten örtighet och en lätt rökig mineralitet. Men det är i munnen som man märker den extremt fint fokuserade, mogna frukten och den mycket fina, höga och slanka syrorna. Lång, välbalanserad eftersmak med tydligt mineralgrepp. Mycket läckert, som en riktigt bra chablis!

Jag trodde det var omöjligt att hitta ett bra och personligt vin under sjuttio kronor. Tji fick jag för här kommer 2009 Dão Casal Mor Reserva för bara 56 kronor! Det är en röd portugis i den lite äldre stilen med en kryddig, lätt utvecklad, rödfruktig och lite intressant doft. Smaken är långt ifrån den publikt fruktiga, moderna och saftiga stilen. Här är det istället lite torkad frukt, friska syror och lite avrundade tanniner. Enkelt, lite egensinnigt men med bondsk charm. Ett vin som gjort för stora fester där man ställer fram en mustig gryta, bröd att bryta och dricker vin i stora klunkar ur duralexglas.

Provade åter Periquita Reserva som jag testade och sågade för några år sedan. Då var det årgång 2005 men ett hopp till 2008 gjorde inte saken bättre. Spretig, gles, syltig frukt och en påklistrad vanilin-ek.Trist att en sådan storsäljare inte kan hålla en högre nivå. Men från samma område, samma årgång och till samma pris får man istället 2008 Meia Pipa. Mer stuns i frukten, lite kryddighet, bra friskhet och strävhet. På det hela taget mer fokus och ett mycket bättre köp!

27 februari 2012 | 0 kommentarer

Vinkonnässören Basil Fawlty

Basil Fawlty  är sannerligen den borne vinkonnässören och vinkyparen. En förebild för oss alla.

”Claret” är engelsmännens vardagliga benämning på röd bordeaux.

26 februari 2012 | 2 kommentarer

Gåsfett, haggis och annat gott

Jag har tidigare skrivit om The English Shop i Malmö men det är dags att göra det igen.

Kikade in där under lördagens shoppingrunda då jag fått meddelande om att de åter hade maltvinäger i lager. Köpte också en burk med gåsfett samt clotted cream från jerseykossor. Har bara ätit clotted cream en gång tidigare under mina späda tonår så smakminnet var rejält bleknat. Provade idag till frukost på nybakade scones och med hjortronsylt. Mycket gott. Det är som ett mellanting av smör, färskost och hårt vispad grädde.

Det blev också en burk haggis och inköpet gjorde mig så sugen att vi stegade iväg till Drumbar vid Lilla Torg och tog deras ljuvliga fårpölsa till shoppinglunch. Värt en omväg!

Ska absolut snart tillbaka till butiken för ännu har jag inte samlat mod att prova Spam och jag glömde att köpa med mig Butterfingers.

25 februari 2012 | 0 kommentarer

Karen Blixens väg till sanningen

25 februari 2012 | 4 kommentarer

Dyrt och dåligt kaffe – Malmö äntligen en storstad?

Har Malmö blivit en storstad? Som andra stad i Sverige, efter Göteborg, har nu Starbucks lagt till Malmö bland sina närmare 17 000 enheter. Den multinationella kaffejätten har intagit A-läget i den gamla järnvägsrestaurangen på Centralstationen.

Men varför är entusiasmen så stor över att kafékulturens motsvarighet till McDonalds kommer till Sverige? Behöver vi verkligen ytterligare en franchisekedja som säljer överprisat och mediokert kaffe? Räcker det inte med Espresso House? I Malmö har vi ju fantastiska kaffebarer som Solde, Lilla Kafferosteriet, Kaffebaren på Möllan och massor av andra lokala ställen med bra kaffe och personlighet.

Starbucks handlar nog mer om att identifiera sig med en urban livsstil. Jag läste någonstans att Starbucks affärsidé inte längre handlar om kaffe. De säljer tid. De erbjuder 15 minuter i ett vardagsrum mitt i city mot att du dricker och äter något. Med tanke på kaffepriserna så är hyran hög även med citymått mätt.

Jag skrev om Starbucks höga priser  redan för några år sedan.

24 februari 2012 | 0 kommentarer

Vad sa Galileo om vin?

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →