Senaste nytt

04 mars 2012 | 1 kommentar

Spenatcannelloni

Det är knappast någon statshemlighet att jag gillar mat i form av grytor, lådor och gratänger. Allt-i-ett-mat med andra ord. Med rörformad canelloni gör man en lite elegantare form av pastagratäng. Det här receptet blev ovanligt lyckat. Matig och smakrik spenatfyllning, pasta med tuggmotstånd och den syrliga tomaten och svampens möte med det krämiga ost- och såstäcket. Passar bra en köttfri måndag.

Tina 400 g fryst, hackad spenat och låt rinna av i en trådsil tills det är formbart. Blanda med 250 gr ricotta, 2 ägg, 25 g riven parmesanost, knappt 1 tsk salt, rikligt med svartpeppar och det finrivna skalet av en citron.

Klyfta 2 hg små champinjoner och stek i torr panna tills det mesta av vätskan dunstat bort och svampen fått fin färg. Klicka i smör och fräs ytterligare.

Fräs 50 g smör och 3 msk vetemjöl några minuter. Vispa i omgångar ner 3 dl mjölk och låt sjuda sakta på svag värme tills det hela tjocknar. Vispa ned 25 gr riven parmesanost, lite pressad citron och smaka av med salt och vitpeppar. Späd med en skvätt mjölk om såsen är för tjock.

Fyll 12-14 pastarör med spenatfyllningen (använd gärna en sprits) och lägg tätt i en ugnsform. Strö över svampen och fördela 1 burk hela konserverade tomater (utan spad) grovt skurna över pastan. Ringla över såsen så det täcker och riv över rikligt med parmesanost. Gratinera i 180° i cirka 45 minuter. Servera med sallad.

03 mars 2012 | 0 kommentarer

Kycklinggratäng med yoghurt

Kycklinggratäng låter lite märkligt tycker jag. Men jag baserade denna rätt på ett recept med det namnet av Jamie Oliver. Det blev mycket bra med ett krämigt och smakrikt täcke, lite krispig yta och saftig kyckling som tagit smak av bacon och lök. Servera med en stor grönsallad med en dressing baserad saften från den överblivna citronen.

Sätt ugnen på 125° och släng in en skiva formfranska som får torka under tiden rätten förbereds. Smula brödskivan och blanda med en smulad färsk brödskiva och rejält med finriven parmesan. Ställ åt sidan.

Skiva 2-3 gula lökar ganska grovt och fräs i olivolja på medelhög värme så den mjuknar men inte tar färg. Ta upp löken ur stekpannan och lägg den i en ugnsform. Höj värmen och stek cirka 600 g kycklingbröst med skinnet kvar så att det får fin färg runt om men inte blir genomstekt. Skär i stora bitar och lägg ner med löken. Klipp ner ett paket bacon i stekpanna och bryn ordentligt. Häll baconet och fettet över kycklingen och löken och blanda runt. Skär upp fina tomater och sprid ut över det hela. Vispa ut 2 msk vetemjöl och 2 tsk spiskummin i 5 dl turkisk yoghurt, stänk på lite tabasco, skär ner 2-4 vitlökslyftor, salta, peppra och riv ner skalet av en citron och vispa sist ned 2 ägg. Häll blandningen i formen och sprid ut brödsmulet över det hela. Gratinera i 180° i ungefär 50 minuter.

02 mars 2012 | 2 kommentarer

Key lime pie med marängtäcke

Det finns säkert ett alldeles talibanriktigt sätt att göra key lime pie på. Det här är i alla fall en blandning av olika recept jag hittade på nätet. Det blev gudomligt bra. Underbara kombination och kontrast mellan den frasiga och lite salta kexbottnen, den krämigt feta och limefriska fyllningen och det fluggigt luftiga och mjuka marängtäcket.

Smula 10-12 digestivekex väl och rör ihop 0,5 dl strösocker och 100 g smält smör. Tryck ut röran i en pajform på cirka 22 cm och se till att det blir en uppgöjd kant. Grädda i ugn på 175° i 10 minuter och ta sedan ut och låt svalna. Vispa upp 4 äggulor (spara äggvitorna) och rör ned en burk (400 g) kondenserad mjölk i omgångar. Rör ner 1 dl färskpressad limejuice (2-3 limefrukter beroende på storlek) tills smeten tjocknar. Bred ut fyllningen på kexbottnen och grädda i 175° i 15 minuter. Låt svalna och ställ kallt i minst 6 timmar eller över natten.

Vispa upp de fyra äggvitorna tillsammans med några droppar citronsaft till ett skum och vispa ner 4 msk strösocker i omgångar till marängsmeten är riktigt styv. Spritsa eller bred ut marängen på pajen och grädda långt ned i ugnen på på 225° med stark övervärme (grill). Topparna/ytan ska bli vackert ljusbruna. Det kan brännas väldigt snabbt så häng som en hök vid ugnsluckan, det tar bara några minuter.

01 mars 2012 | 3 kommentarer

Fläskkarré med cannellinigratäng

Köpte en ny receptsamling av Jamie Oliver på bokrean och där hittade jag det här receptet. Mycket smakrikt kött och härligt krämig gratäng.

Blanda samman 50 g smör med 4-5 sardeller, finrivet skal av en citron och finhackad, färsk rosmarin efter smak. Skär snitt i en bit fläskkarré (cirka 1,5 kg) och tryck in smörblandningen, eller gör som jag och använd en sprits. Massera in köttet med olivolja lite salt, rikligt med svartpeppar och riven muskot. Lägg i en ugnsfast form och ställ in i ugn på 225° i en halvtimme. Ta ut köttet och lägg i en ugnssäker gryta på en bädd av skalade vitlöksklyftor från en hel vitlök. Ös över fettet från formen och slå på 4 dl vitt vin och en tärning/pod hönsbuljong. Sänk ugnsvärmen till 180°, lägg på locket och låt stå i minst en timme.

Under tiden skär du upp 3 medelstora purjolökar i centimetertjocka skivor och låt mjukna på svag värme i rikligt med smör utan att ta färg. Smula ned 1 tsk timjan, slå över en burk krossade tomater och låt sjuda några minuter. Salta och peppra och vänd ner två burkar sköljda cannellinibönor samt 1,5 dl creme fraiche. Hetta upp, häll i en ugnsfast form och täck med rikligt med rivaen smakrik ost.

Ta ut köttet, ös med spadet och sätt in i ugnen igen utan lock så såsen kokar ihop. Ställ också in gratängen och låt gå färdigt tillsammans i 40 minuter. Skär upp köttet i skivor, ös över spadet och vitlöksklyforna och servera med gratängen.

29 februari 2012 | 0 kommentarer

Club-Mate

Ibland måste man bara prova. Ofta är det en förpackning som lockar som i fallet Club-Mate som jag köpte på Välfärden i Malmö.

Har aldrig tidigare hört talas om denna dryck som är ett slags kolsyrat iste smaksatt med den sydamerikanska örten yerba maté. Den har funnits i Tyskland sedan 1924 och har ett koffeininnehåll som är nästan dubbelt så högt som i Coa-Cola. Drycken har nått ny popularitet genom datorspelskulturen och nu senast inom Berlins klubbliv. Ett hälsosammare alternativ till Red Bull kanske.

Ser ut som en lättöl med svagt skum när man häller upp den och doftar tydligt av dragon, örtte, tobak och lite farinsocker eller rom. Lustigt nog utvecklas den mycket i glaset. Smaken är att beteckna som halvtorr, med lite strävhet och med mycket örtiga toner där dragonen kommer tillbaka. Smakar som en blandning av blaskig, ljus öl, pommac och iste. Faktiskt ganska trevlig med bra längd och lite komplexitet.

28 februari 2012 | 0 kommentarer

Julia Child tog gärna ett glas

27 februari 2012 | 3 kommentarer

Stilig vinho verde, fynd från Dão och en periquitautmanare

Provade ett gäng portugiser idag varav några stycken kan rekommenderas.

Först ut är vita, ekologiska 2009 Quinta do Ameal av druvan louriero. Vinet kommer från Vinho Verde i norra Portugal men har inga likheter med de pärlande billiga viner som många tänker på när området kommer på tal. Här har vi ett vin av hög kvalitet och med uttalad karaktär. I glaset kombineras gula och gröna äpplen med mogen citrus, liten örtighet och en lätt rökig mineralitet. Men det är i munnen som man märker den extremt fint fokuserade, mogna frukten och den mycket fina, höga och slanka syrorna. Lång, välbalanserad eftersmak med tydligt mineralgrepp. Mycket läckert, som en riktigt bra chablis!

Jag trodde det var omöjligt att hitta ett bra och personligt vin under sjuttio kronor. Tji fick jag för här kommer 2009 Dão Casal Mor Reserva för bara 56 kronor! Det är en röd portugis i den lite äldre stilen med en kryddig, lätt utvecklad, rödfruktig och lite intressant doft. Smaken är långt ifrån den publikt fruktiga, moderna och saftiga stilen. Här är det istället lite torkad frukt, friska syror och lite avrundade tanniner. Enkelt, lite egensinnigt men med bondsk charm. Ett vin som gjort för stora fester där man ställer fram en mustig gryta, bröd att bryta och dricker vin i stora klunkar ur duralexglas.

Provade åter Periquita Reserva som jag testade och sågade för några år sedan. Då var det årgång 2005 men ett hopp till 2008 gjorde inte saken bättre. Spretig, gles, syltig frukt och en påklistrad vanilin-ek.Trist att en sådan storsäljare inte kan hålla en högre nivå. Men från samma område, samma årgång och till samma pris får man istället 2008 Meia Pipa. Mer stuns i frukten, lite kryddighet, bra friskhet och strävhet. På det hela taget mer fokus och ett mycket bättre köp!

27 februari 2012 | 0 kommentarer

Vinkonnässören Basil Fawlty

Basil Fawlty  är sannerligen den borne vinkonnässören och vinkyparen. En förebild för oss alla.

”Claret” är engelsmännens vardagliga benämning på röd bordeaux.

26 februari 2012 | 2 kommentarer

Gåsfett, haggis och annat gott

Jag har tidigare skrivit om The English Shop i Malmö men det är dags att göra det igen.

Kikade in där under lördagens shoppingrunda då jag fått meddelande om att de åter hade maltvinäger i lager. Köpte också en burk med gåsfett samt clotted cream från jerseykossor. Har bara ätit clotted cream en gång tidigare under mina späda tonår så smakminnet var rejält bleknat. Provade idag till frukost på nybakade scones och med hjortronsylt. Mycket gott. Det är som ett mellanting av smör, färskost och hårt vispad grädde.

Det blev också en burk haggis och inköpet gjorde mig så sugen att vi stegade iväg till Drumbar vid Lilla Torg och tog deras ljuvliga fårpölsa till shoppinglunch. Värt en omväg!

Ska absolut snart tillbaka till butiken för ännu har jag inte samlat mod att prova Spam och jag glömde att köpa med mig Butterfingers.

25 februari 2012 | 0 kommentarer

Karen Blixens väg till sanningen

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →