Senaste nytt

17 oktober 2009 | 5 kommentarer

En makalös provning

anada1

Den ”spanska veckan” avslutades i går i stor stil med en ”Iconic Tasting”. Ett uppsamlingsheat med några av Spaniens absolut bästa viner. En ovanligt spännande, givande och intressant provning med härliga diskussioner och stora vinupplevelser.

Provningens bästa röda vin röstades fram och överlägsen vinnare blev lite otippat 2006 Aquilon Garnacha från Campo de Borja. Största vinet totalt sett var alla rörande eniga om var sherryn 1979 Añada. Ett makalöst vin.

Mina personliga favoriter var Ossian som nästan skapade sig en egen liga för vita viner. Bästa röda med knapp marginal över Val Llach blev Vega-Sicilia. 1979 Añada låg helt utanför alla skalor.

2000 Celler Batlle Gran Reserva Brut / DO Cava (Gramona)        cirka 500 kr
En cava dominerad av druvan xarel-lo. Vinet är fatjäst och har legat i sju år på jästfällningen i flaskan.
Stor, utvecklad och komplex doft av svamp, bröd, smör, fudge och sockerkaka. Tydlig ton av naturgummi och petroleum. Fyllig, smakrik och mycket frisk med fin mousse. Stram och kraftfull med mycket bra frukt och bra fatstruktur. Mycket lång eftersmak som speglar doften.

2007 Ossian Viñas Viejas Verdejo / VdlT de Castilla y Léon (Ossian)    cirka 350 kr
Ett vitt vin av druvor från 200 år (!) gamla, oympade stockar. Fatjäst och fatlagrat.
Djupt limegul färg. Mycket stor doft av rostat kaffe, choklad, färska champinjoner, saffran, rök och tydlig ton av mogen persika. Mycket fyllig med hög syra som döljs av koncentrerad, nästan fet, frukt. Fin fatstruktur, rostade toner, nötig. Mycket, mycket lång eftersmak med mineralton och liten bitterhet.

2006 Magaña Calchetas / DO Navarra (Bodegas Viña Magaña)        cirka 350 kr
Ett merlotdominerat vin av extremt selekterade druvor som avstjälkats för hand!
Mycket mörkt blåröd, nästan opak. Stor, mycket fruktig doft av hösthallon, plommon, lakrits, eucalyptus, russin och en distinkt karaktär av créme de cassis (svartvinbärslikör). Mycket fyllig med koncentrerad mörk fruktighet av bland annat hösthallon. Många men mycket mjuka frukttanniner och fint balanserad fatkaraktär.

1999 Vega-Sicilia / DO Ribera del Duero (Bodegas Vega-Sicilia)        cirka 1700 kr
En riktig klassiker! 90% tempranillo och 10 % cabernet sauvignon. Fatlagrad 6,5 år på omväxlande nya och tidigare använda fat.
Djupt blodröd med litet brunt stick. Stor, ung, mörkt fruktig doft av svarta vinbär med karaktär av portvin, eucalyptus, blod, järn och kött. Medelfyllig, stram, elegant med en mjuk, nästan köttig, fruktighet. Kompakta men mycket mjuka tanniner. Lång finessrik eftersmak med mycket mineral, järn och en mycket fin fatkaraktär.

2006 Aquilon Garnacha / DO Campo de Borja (Bodegas Alto Moncayo)    cirka 700 kr
Garnacha från 60-åriga stockar har resulterat i ett vin med nästan 17% naturlig alkohol!
Djupröd färg. Mycket stor doft med en distinkt karaktär av mörkt kakaopulver. Liten(!) eldighet, mörka körsbär, mint och tydlig mineralton. Efter en stund i glaset slår det plötsligt upp en enorm doft av hallon- och lakritsbåtar. Fyllig, intensiv och smakrik med ton av eucalyptus, hög syra och eldighet balanserad av mogen frukt. Lång eftersmak med mjuka tanniner och fin fatakarktär.

2005 Seleccion de Viñedos de la Familia / DO Ribera del Duero (Felix Callejo)    cirka 350 kr
En favoritbodega i Ribera del Duero. Drivs helt av familjen Callejo som gör eleganta, mjuka viner.
Helt opak och blåröd. Något sluten men mycket fruktig doft av mörk frukt och bär, eucalyptus (igen!). Fyllig, mycket fruktig med mörk, mogen frukt. Välstrukturerad och balanserad med fin balans mellan syror, fat- och frukttanniner. Lång eftersmak med tydlig mineralton. Ungt!

2006 Neo Punta Esencia / DO Ribera del Duero (Bodegas Neo)        cirka 1500 kr
Ett mycket omtalat vin av tempranillo får 80-åriga stockar samt 200% nya ekfat (man drar om vinet till en andra omgång nya fat.
Mycket tät, nästan svart med blå kant. Något sluten doft med ton av fikon och jordgubbsmarmelad. Mycket fylligt med kompakt frukt som tyvärr överträffas av för mycket ek. För mig ett obegripligt vin med mer karaktär av trä än druva. Besk, bitter, fatsträv och torr eftersmak. Vägrar tro att detta kommer att utvecklas väl. Robert Parker håller inte med.

2006 Aalto PS / DO Ribera del Duero (Bodegas Aalto)        cirka 900 kr
Ett av de mer kända ”ikonvinerna” från Ribera del Duero.
Tät, mycket mörk, nästan svart, blåröd. Stor, fruktig doft av mörk frukt, apelsin, julkryddor och tjära. Mycket fyllig med kompakt, mörk fruktighet, höga men mjuka tannier, frisk syra. Otroligt välstrukturerad med lång mineralrik eftersmak.

2006 Vall Llach Porrera / DOCa Priorat (Celler Vall Lllach)        cirka 600 kr
Min absoluta favoritproducent i Priorat från byn Porrera som nyligen fått ”village-status”.
Mycket tät blåröd färg. Stor, ung mycket fruktig doft av mogen mörk frukt. Fyllig, tät, silkeslen frukt. Elegant, lång, silkiga taniner. Extremt välgjort och fint strukturerat vin.

2006 El Nido / DO Jumilla (Bodegas El Nido)            cirka 800 kr
Omtalat ”parker-vin” från området Jumilla i sydöstra Spanien.
Tät, opak blåröd färg. Mycket stor, aromatisk doft med inslag av eucalyptus, rökig (bacon). Medelfyllig, mycket fruktig, mogen frukt och mycket eldig. Ingen balans mellan syror, tanniner, alkohol och frukt.

1979 Añada Palo Cortado / DO Jerez (Gonzalez-Byass)        priceless
Jag är en lycklig jävel som för tredje gången fått prova denna makalösa sherry. Upplevelsen blir faktiskt större för varje gång. Får gåshud bara jag tänker på den.
Briljant, bärnstensfärgad. Stor, oerhört komplex doft av (bland annat) cashewnötter, rostade hasselnötter, choklad, smörkola, saffran, Plopp, honung, mimosa och brynt smör. Bentorr, mycket frisk, koncentrerad, smakrik med dominerande karaktär av honung, nötter, mjölkchoklad. Mycket, mycket lång smak med metallisk karaktär. Ett fantastiskt stort och unikt vin. Provningsdeltagarna pendlade mellan religiös upplevelse, ödmjukhet och rörelse.

NV Apostoles Palo Cortado Muy Viejo VORS / DO Jerez (Gonzalez-Byass)    cirka 400 kr
Djupt bärnstensfärgad. Stor doft av knäck, brandy och sirap. Fyllig, frisk, koncentrerad med viss sötma och en lång nyanserad eftersmak. Mycket bra vin som tyvärr hamnade i den långa skuggan av Añada.

Spanska viner i överkomlig prisklass skriver jag om här.

anada2

16 oktober 2009 | 0 kommentarer

Älska Mat i Malmö

I dagarna tre blir det nu mat- och dryckmässa i Malmö.

Om du besöker Älska Mat kan du hitta mig i montern ”Gustibus” eller vid någon av de tre provningar vi arrangerar:

  • Idag den 16/10 kl 14.00 ”Spaniens Viner” med Javier Arauz. Spanien på 3 timmar och 15 viner.
  • Lördag den 17/10 kl 14.00 håller undertecknad en bordeauxskola på 2,5 timme i samarbete med l’Ecole du Vin de Bordeaux.
  • 18/10 slutligen så ska min kollega genomföra en provning på temat ”Mat & dryck i kombination” där det leks med grundsmakerna.

Vi kanske ses?

14 oktober 2009 | 3 kommentarer

Spanska viner

spanska viner

Det har varit och är mycket denna vecka. Inte mycket tid att blogga. Tyvärr.

Då flera dagar ägnas åt spanska viner tänkte jag ändå få iväg några tips på bra viner som provats.

Först ett riktigt ekonomitips; 2002 Viña Albali Gran Reserva från Valdepeñas. En traditionell spanjor med mjuk, mogen karaktär med toner av vanilj, ek och kryddor parad med körsbär och solvarma jordgubbar. Minst två år på ekfat och därefter lång fatmognad. Inget stort vin förstås men obegripligt billigt för 79 kronor.

2006 Raimat Cabernet Sauvignon från Costers del Segre är helt annorlunda. Ett modernare vin med tydlig karaktär av svarta vinbär, diskret fatkaraktär och bra fruktighet. Överraskande välgjort och rent med en bra struktur inlindad i den mogna frukten.

Betydligt mer karaktär och komplexitet hittar man i 2005 La Garriga Samsó från Empordà-Costa Brava. Kryddighet och mineralitet, stor frukt, stramt och med en härlig syra. Mycket balanserat och elegant men ändå kraftfullt. Mycket vin för 200 kronor.

De mousserande viner (cava) vi hittar i Sverige kostar ofta under hundralappen och är i de flesta fall välgjorda, enkla och lättdruckna viner. Tyvärr får vi sällan eller aldrig möjlighet att prova cavas av högre kvalitet. 2004 Gran Juvé y Camps från Penedés är en gran reserva och har lagrats på sin jästfällning i flaskan minst tre år. Därmed har den utvecklat en stor fyllighet och smakrikedom med toner av bageri och spansk brandy. Mycket fin mousse. Inte elegant som en champagne men mycket karaktärsfull och välstrukturerad. Tyvärr finns inte denna i Sverige.

Spanska viner i en helt annan liga skriver jag om här.

13 oktober 2009 | 1 kommentar

Över ett glas öl…

…kan man ha djupa diskussioner om vin.

Klimatförändringar eller nya metoder i vitikulturen? Tidigare skörd men samma blomningsperiod? Delvis tidig skörd med utökad malolaktisk jäsning? Är brettanomyces en defekt eller karaktär? Vad är då flor på sherryn? Finns ”reduktion” eller är det bara ”wine bullshit”? Varför chaptaliserar man i Chablis men inte i Klagshamn? Varför är ”grön paprika” mer sällsynt i Bordeaux idag? Hade Jancis rätt om ”sack”?

Gud vad skönt att öl finns.

12 oktober 2009 | 5 kommentarer

Stekta Gröna Tomater

stekta gröna tomater

Efter gårdagens filmupplevelse var det nästan givet att kvällsmaten skulle bli ”Stekta Gröna Tomater”. Finns det någon annan filmtitel som också är en maträtt?

På bondens marknad köpte jag på mig en hel del fina gröna tomater för bara 15 spänn. Skar tjocka skivor av tomaterna, vände dem i vetemjöl därefter i en blandning av ägg och vispgrädde. Slutligen vändes skivorna i en 50/50blandning av ströbröd och parmesan. Två lätt krossade vitlöksklyftor friteras gyllenbruna i olja i en stekpanna och lyfts därefter upp. Tomatskivorna friteras ett par minuter på var sida. Servera med risonipasta som smaksätts med lite riven parmesan, svartpeppar och ett par matskedar av vitlöksoljan.

Tomaterna är syrliga och fasta och kontrasterar fint mot det frasiga och smakrika frityrskalet. Den krämiga och milda pastan kompletterar rätten perfekt.

Prova också att lägga in de gröna tomaterna.

11 oktober 2009 | 12 kommentarer

Julie & Julia

franska köket

Jag ska ärligt erkänna att jag inte riktigt visste vem Julia Child var. Min bild av var att hon var en amerikansk motsvarighet till Ria Wägner. Jag visste också att hon var en av författarna bakom ”Det goda franska köket” (”Mastering the Art of French Cooking”) som hittills stått obläddrad i hyllan.  Men temat i filmen ”Julie & Julia” som sammanflätade historien om Julia med den om den matbloggande Julie Powell lockade naturligtvis.

Filmen var faktiskt lite magisk. Jag satt som nitad. Historien om två kvinnor vars liv, separerade av nästan ett halvsekel, och passion för mat var fängslande. Meryl Streep var, inte oväntat, magnifik i sin roll och Stanley Tucci är en favorit sedan ”The Big Night” (jag SKA laga timpani en dag. Edit: Nu är det gjort.).

FIlmen skildrar verklig passion för mat och matlagning, varför man bloggar och vad som driver en i vad som verkar vara hopplösa projekt. Tanken kommer genast att ge sig i kast med att laga alla recept i ”Svensk Husmanskost” under ett år. Endast risken att få se Jonas Karlsson som Tore Wretman i en eventuell filmatisering håller mig tillbaka.

I biosalongen fylldes jag av en varm känsla, blev lite fuktig i ögat, skrattade gott många gånger, blev ordentligt hungrig och kände en övertygelse om att ingenting är omöjligt. Efteråt ville jag bara springa hem, slå upp Julias kokbok, laga en formidabel bouef bourgignon och med ett leende bjuda in hela världen med ett ”Bon Appétit” i falsett.

EDIT: Nu har jag lagat Julias boeuf bourgignon och lagt ut hela originalreceptet.

11 oktober 2009 | 1 kommentar

Umamiuppenbarelse

soppa

En våtkall, betonggrå och disdassig höstsöndag. Som gjord för en mustig, värmande köttsoppa med ostmacka.Soppa blev det och en oväntad smakupplevelse.

Basen till soppan kom från frysen. En liter ihopkokt buljong som jag tror härör från när jag gjorde dillkött. Men säker är jag inte. Buljongroulette kallar Gitto det. Mycket fyllig, salt och umamistinn var den i alla fall. I de bakre delarna av frysen hittade jag också en påse av tärnad, helstekt spädgris. Hackade och skivade palsternacka, morötter, potatis, kålrot, purjolök, mangold och gröna tomater. De sistnämnda för att addera syra.

Den viktiga ingrediensen för den stora smakupplevelsen var en flaska finosherry jag köpt i Danmark men som jag igår upptäckte var lätt oxiderad.  Istället för att späda ut den rika buljongen med vatten använde jag nästan en hel flaska sherry. När jag hällt i de första decilitrarna av sherryn och smakade av så baxnade jag nästan när buljongen var ännu rikare med en nästan explosiv umamismak. Detta bevisade för mig två saker. För det första att olika typer av umami förstärker varandra. För det andra att finosherry verkligen innehåller den typ av fria umami som förstärker umami (benämns DKP men jag är fortfarande lite osäker på om det är en form av fri umami). Jag fortsatte att späda med sherryn tills saltnivån var lagom. Smakrikedomen och fylligheten var fortfarande mycket hög.

Soppan värmde och var den smakrikaste och mustigaste soppa jag någonsin lagat.

09 oktober 2009 | 0 kommentarer

ÄNTLIGEN!!!

Lars_Torstenson

Detta har vi väntat på utan att veta om det. Lars Torstenson bloggar: http://www.vinifierat.se/

Journalist. Författare. Vinmakare. Gudabenådad föreläsare. Gamäng. Västgöte. Bloggare. En sann renässansman. 🙂

09 oktober 2009 | 4 kommentarer

Idétorka på kokboksfronten?

omslag

Det sägs att det ges ut en kokbok om dagen i Sverige. Alldeles för många om ni frågar mig. Men ska man nu ändå prångla ut ännu en så kan man väl åtminstone försöka att ha olika omslag på dem? Jag menar, hur svårt kan det vara?

Inte nog med att Kalf-Hansen i stort sett kopierat Glenn Strömbergs omslag, nog borde någon på Prisma ha noterat den uppenbara likheten? Nu är ju inte Glenn helt oskyldig heller. Med sitt intresse för italiensk matlagning är det inte helt omöjligt att han kollat in denna bok.

08 oktober 2009 | 0 kommentarer

Tråktorsdag och slarvpasta

torsdag

Precis så här trist ser det ut när man svänger ihop slarvpasta en tråktorsdag. Ingen tid att handla. Ingen inspiration till matlagning. Ingen ork till stordåd. Men efter den senaste tidens extravaganser var detta precis vad jag ville ha.

Fiberrika spiralmakaroner rördes ihop med knaperstekt riktigt bacon, hackade piementooliver, en näve parmesanost, några matskedar av min egen apelsinketchup och en skvätt grädde. That’s it! Vardagen är här och den smakar jättebra!

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →