Jösses mössa vilket vinfynd! Sällan har man fått mer för pengarna än i detta prissänkta vin!

2021 Gaia White Blend kommer från Mendoza i Argentina, närmare bestämt från Tupungato som har de allra högst liggande vingårdarna, i det här fallet 1200 möh, vilket ger viner med friskhet och uttalad druvkaraktär. Vinet är producerat av Domaine Bousquet som har sina rötter i Frankrike och är en av de högst ansedda producenterna i Argentina. Som en parentes så försökte jag få in deras viner på Systembolaget för 20 år sedan när jag jag arbetade på importsidan. Vinerna var redan då mycket bra och vi var nära flera gånger. Andra lyckades dock bättre och idag finns flera av deras viner i sortimentet.

2021 Gaia White Blend har en en lite ovanlig druvblandning av 50% chardonnay, 35% pinot gris och 15% sauvignon blanc. Chardordonnayen har lagrats sex månader på franska ekfat. Vinet är veganvänligt, ekologiskt och är etiskt märkt (Fair for life).

Detta är inte ett vin för den som vill ha ett lätt, krispigt vin. Det här är ett vin för dig som söker ett fylligare, smakrikare fruktigare vin med stor aromatik. Doft av gula och gröna äpplen, vit persika, aprikos, piel de sapo-melon, citruszest, örter och ett uns vanilj. Smaken är torr med en pigg syra som balanseras av rik frukt och en lite fet/oljig munkänsla, citrus zest, kryddighet och fruktighet som speglar doften. Lång smak som avslutas med ett litet skalbeskt bett som balanserar helheten perfekt. Ett riktigt bra och personligt vin som påminner om bra vita viner från södra Rhône. Kul kombination av frukten från chardonnay, fetma och kryddighet från pinot gris och den pigga syran och gröna örtigheten från sauvignon blanc.

2021 Gaia White Blend såldes ursprungligen för 129 kr. Nu reas det ut för…håll i er…59 kronor! Det är helt sanslöst billigt! Bästa vita vinfyndet någonsin i min bok. Det låter nästan för bra för att vara sant. Jag köpte sex flaskor otestat. Jag la direkt en ny beställning på arton flaskor till efter att jag provat. Bäst av allt är att det finns många flaskor i lager. Men vänta inte för länge.reas

Inte ett lagringsvin. Perfekt nu men kommer att hålla minst 18 månader till.

När du beställer detta vin, passa även på att prova ”min egen” Bordeaux som åter finns i lager.

DISCLAIMER: Jag gör vissa vinprovningsuppdrag för importören av Gaia, men i det här fallet har jag inte ens fått ett varuprov. Jag har heller ingen vinning av försäljningen.

https://www.systembolaget.se/produkt/vin/gaia-223801/

Efter att jag skrev om min nya bordeaux för en månad sedanså tömdes lagret på rekordtid! Snabbt lades en ny order och trälådor fylldes med flaskor för transport till Sverige. Nu finns 2016 Château Lieumenant Bordeaux Supérieur åter att beställa. Priset är fortfarande 119 kr och beställer du sex flaskor så kommer de i en snygg trälåda.

Djup röd färg som fortfarande har stick av ungdomlig purpur i kanten. Bordeauxtypisk, ganska stor doft med mörka bär, sot, kryddor och en nyanserad mognadston med lite tobak och drag av svamp, kantareller och lite läder. I den fylliga men slanka smaken kommer svamptonerna tillbaka tillsammans med mogna jordgubbar, svarta vinbär, tobak och lite köttiga inslag. Tanninerna är avrundat mjuka men ändå med ett bra grepp, fina syror och bra längd där både mogen frukt och mognadstoner spelar jämnbördigt.

DISCLAIMER: Jag har uppdrag då och då av importören Skepparps Vingård som jag hjälpt att hitta detta vin. Men jag tjänar ingenting på försäljningen.

Av en händelse snubblade jag över denna aperitif från Carolina Gynnings (avsomnade?) vinverksamhet.

Appello by Carolina Gynning är en svensktillverkad bitter aperitif i stil med Aperol. Testade dem sida vid sida och Appello är snarlik i doften med massor av apelsin, vanilj och örtighet. Smakmässigt är Appello betydligt mindre söt och friskare och ligger på 15% mot Aperols 11%. Ett mellanting melan Aperol och mindre söta Campari (20%)

Den stora skillnaden mot Aperol är dock priset. Appello är prissänkt från 99 till 59 kronor! Aperol kostar 199 kronor. Inget svårt val om man ska fixa lite drinkar och inte är någon bitterkonnässör eller bitter konnässör.

Gjorde en enkel spritz med is, prosecco och en apelsinskiva. Blev alldeles utmärkt.

Gynnings prosecco går tydligen också att beställa fortfarande till nedsatt pris. Min favorit är annars ekologiska Castelmare som är väldigt frisk och fräsch.

Minnesgoda följare av denna blogg minns kanske att jag hjälpte till att hitta och lansera en en bordeaux för sju år sedan. Den blev mycket uppskattad och det såldes åtskilliga pallar av den. Under åren har jag många gånger fått frågan om den kommer tillbaka. Av olika orsaker har svaret varit nej. Men nu har jag hittat en ny och ännu bättre!

2016 Château Lieumenant är precis som det tidigare vinet en Bordeaux Supérieur. Egendomen är på 20 hektar och ligger i byn Massugas i Entre-Deux-Mers. Man arbetar med låga skördeuttag, hög mognad och hållbar odling och har uppnått Certified High Environmental Value (HVE3) Druvorna i vinet kommer från stockar som är 15 till 60 år gamla och sammansättningen är 60% merlot, 30% cabenet sauvignon och 10% cabernet franc.

2016 Château Lieumenant är härligt moget med rik men slank frukt och mjuk struktur (detaljerad beskrivning nedan). Härlig att dricka nu till det grillade, inte alltför kraftiga ostar och charkuterier och perfekt till höstens grytor. Vinner ytterligare på lagring ett till två år i flaskan men jag tycker det är helt perfekt nu.

Det förra vinet såldes för 89 kr per flaska vilket var ett riktigt bra pris. 2016 Château Lieumenant kostar 119 kr, men kollar man kostnadsutvecklingen de senaste sju åren så motsvarar 89 kr 2017 115 kr idag. För de extra 4 kronorna får man ett mycket mer komplext och moget vin. Helt klart en uppgradering. Precis som sist så levereras vinet i trälåda om man beställer 6 flaskor.

Djup röd färg som fortfarande har stick av ungdomlig purpur i kanten. Bordeauxtypisk, ganska stor doft med mörka bär, sot, kryddor och en nyanserad mognadston med lite tobak och drag av svamp, kantareller och lite läder. I den fylliga men slanka smaken kommer svamptonerna tillbaka tillsammans med mogna jordgubbar, svarta vinbär, tobak och lite köttiga inslag. Tanninerna är avrundat mjuka men ändå med ett bra grepp, fina syror och bra längd där både mogen frukt och mognadstoner spelar jämnbördigt.

Jag testkörde vinet på de sex vinskolorna jag traditionsenligt genomförde på den Svenska Vinfestivalen. Några hundra deltagare fick prova 2016 Château Lieumenant och reaktionerna var översvallande positiva.

DISCLAIMER: Jag har uppdrag då och då av importören Skepparps Vingård som jag hjälpt att hitta detta vin. Men jag tjänar ingenting på försäljningen.

Vi är lyckliga att ha en (1) hallonbuske på vår altan som ger kilovis med hallon under närmare två månader. Ett bärproducerande monster. Vi är inte mycket för att äta bär så nästan allt hamnar i frysen där de blir liggande.

Men det är slut med det nu för vi fick ett recept av svägerskan som var så löjligt enkelt att det omöjligen kunde bli riktigt bra. Det blev istället sensationellt bra! Till och med Kära Hustrun som inte är så väldigt begiven på söta desserter blev lyrisk och jag fick med fysiskt våld hindra henne från att äta upp hela. Pajen är nu gömd och Kära Hustrun vankar av och annan i huset som en osalig ande och gnyr olyckligt. Kanske överdriver jag lite. Men bara lite.

Smula 20 stycken digestivekex och blanda med 150 g smält smör. Tryck ut blandningen i en pajform på cirka 24 cm och ställ sedan i kylen minst en halvtimme. Bred ut en burk dulche de leche (karamelliserad kondenserad mjölk) i pajskalet. Sprid ut cirka 300 g färska eller frysta hallon, täck med 3 dl vispad grädde, garnera med en krossad/hackad Dubbel-Daim och lite hallon.

Kombinationen av saltkrunchig botten, söta mjölkräm, syrliga hallon, fluffig grädde och knaprig Daim är fantastisk!

EDIT: Hur kunde jag missa att detta är en lätt modifierad variant av en banoffepaj? Den bloggade jag om för nästan exakt 12 år sedan.

En riktig trotjänare på Systembolagets hyllor är 2019 Château Bouscasse från området Madiran. Det här är ett vin jag regelmässigt använt i mina utbildningar för att visa på ett vin med fyllighet och kanske framförallt strävhet. Det har ofta varit en tuff upplevelse att prova vinet. Men från årgång 2018 har något hänt!

Jag ska först som sist klargöra att jag under året rest runt och hållit provningar med viner från producenten Brumont på uppdrag av importören samt besökte dem på plats i december. Men det spelar ingen roll för det här är ett vin jag alltid hållit mycket högt, åtminstone sedan jag arbetade som sommelier på Grand Hotel i Lund kring millenieskiftet.

Vinerna från Madiran i allmänhet och från Brumont i synnerhet är kända för att vara mycket långlivade. Den främsta orsaken till detta är den svårbemästrade druvan tannat. Brumont har sedan starten för 45 år sedan visat att druvan kan leverera viner i den absoluta världsklassen. I Château Bouscassé hittar vi 50% tannat. 26% cabernet sauvignon och 24% cabernet franc. De två sistnämnda hjälper till att göra vinet mer balanserat och fruktigare, tvärtemot vad brukligt är. Vinet har legat drygt ett år på fat men ingen ny ek.

Det här brukade som sagt vara ett riktigt tufft vin men i och med årgång 2018 så har Alain Brumont och hans svärson Antoine Veiry gjort förändringar i vinifiering så att vinet nu uppvisar en större balans mellan frukt och tanniner i ungdomen. Det gör att vinet är fantastiskt njutbart redan nu till kraftigare och smakrikare (inte het) mat. Antione och Alain förutspår att vinerna från och med nu kommer att utvecklas ännu bättre över tid än tidigare tack vare den bättre balansen.

Vid besöket i december provade jag årgångar av detta vin ända ned till 1991. Det över 30 år gamla vinet visade upp tydliga, härliga mognadstoner men var helt vitalt och hade flera år kvar.

Château Bouscasse kan generellt lagras i minst tio år och enligt min mening tjugo år utan problem.  Tycker man att vinet trots allt är för strävt som ungt (smaken är ju olika) så kan man fördel hälla upp på karaff många timmar innan servering och har man lite kvar så kommer det att utvecklas i karaffen under flera dagar. 

2019 Château Bouscasse med sin stora karaktär av mörka bär, svarta vinbär, bigargåer, mörk choklad, örter, kryddighet, nyanserad ek och toner av kaffe är inget annat en ett sensationellt FYND för obegripliga 189 kr.

Två månader sedan senaste inlägg. Jag måste bättra mig. Har blivit bekväm (låter finare än ”lat”).

Dags för ett nytt fyndvin/reavin och premiär i bloggen för två saker. Har aldrig tidigare rekommenderat ett vin på PET-flaska och inte heller vin på 1-litersflaska. Men nu är det dags.

Fick ett varuprov skickat från importören och då måste man ju prova. 2022 Miau Reserva Carbernet Sauvignon är prissänkt från 102 kr till 75 kr. Det ger ett pris på 56 kr för 75 cl! Ganska svårslaget.

Vinet kommer från Valle Central i Chile och producenten Lourdes som arbetar med fokus på hållbart arbete för såväl miljö som i sociala aspekter. Vinet är en blend på 85% cabernet sauvignon från Maipo Valley och 15% cabernet franc från Maule Valley. 30% av vinet har lagrats tre månader på franska ekfat.

Allt gott och väl. Men hur smakar det? Först som sist så är detta inte ett vin för den som söker elegans, struktur och komplexitet. Ni kan sluta läsa nu. Detta är en ganska typisk cabernet från Chile; mörka bär, svarta vinbär, lite örter och kryddighet och en nypa vanilj på näsan. Smaken är fruktig, mustig, saftig med mjuka tanniner som ändå ger ett bra grepp, en antydan till fatstruktur och bra längd. Välgjort och balanserat. Personligen vill jag lufta vinet i karaff några timmar för att få fram nyanserna (plus att det är roligare en en flimsig plastflaska) och servera det lite svalt till det grillade med smakrika tillbehör. Påminner lite om en lite kraftigare côte du rhône.

Till det här priset så får du inget bättre vin. FYND!

Ni trodde bloggen tystnat för alltid? Det trodde faktiskt jag också. Det är tre månader sedan sist och på något sätt tyckte jag att jag inte hade något mer att säga på bloggen. Jag hade kommit till den punkten att jag börjat söka recept och laga mat här på min egen blogg. De senaste månaderna har varit en kavalkad av gamla favoriter.

Men så fick jag en förfrågan om jag var intresserad av att prova prissänkta viner igen. Det kunde jag ju inte tacka nej till. Så här kommer tips på två rea-viner. Håll till godo.

Först ut är 2020 Oxford Landing Chardonnay från Riverland i Australien. Det här är ett bra exempel på hur den nya australienska chardonnay-stilen spridit sig även till volymvinsmarknaden. Jag har tipsat om flera viner i den här stilen tidigare. Oxford Landing Chardonnay bockar det mesta på checklistan för stilen. Tidig skörd som bevara syran och ger en mer behärskad fruktighet, ingen tillsatt jäst, jäsning på större fat för, ekonomiskt användande av malolaktisk omvandling och lagring på jästfällningen och rent allmänt en hands-off-attityd. Resultatet är ett vin med fin doft av solmogen citrus, persika, päron och en liten fin fatkryddighet. I smaken hittar vi en liten krämig fruktighet med persika och honungsmelon och men framförallt en mycket fint balanserande frisk syra som bär vinet långt tillsammans med den diskreta fatkaraktären. Riktigt bra! Särskilt med tanke på att vinet är prissänkt från 99 kr till löjliga 69 kr! Själv kommer jag att beställa två lådor.

Det andra vinet är av favoritdruvan chenin blanc. När jag förra veckan höll i en liten vinkurs så berättade jag om denna fantastiska druva. Hur den trivs i svala till heta klimat och passar att göra viner från helt knastertorra till mycket söta av ädelrötade druvor och även perfekt till mousserande viner. Den är lika bra med och utan fatkaraktär, är lättodlad och levererar kvalitet även när man gör billiga viner. Under rätt förhållanden ger den viner som kan lagras och utvecklas i decennier. En av eleverna frågade då ”vad är haken?”. Ja det kan man fråga sig. Varför är den inte populärare och varför odlas den inte överallt?

2020 Stellenrust Chenin Blanc kommer från Stellenbosch och är en bra representant för druvan. I Sydafrika har man gott om äldre vingårdar med chenin blanc och druvorna till detta vin kommer från stockar med en ålder på mellan 30-40 år. Liksom det föregående vinet har vinet fått jäsa med den naturligt förekommande jäste. En mindre del (16%) har fått jäsa på lite äldre franska ekfat, resten på ståltankar men allt vin har sedan fått vila 5 månader på sin jästfällning för ökad kompleitet. Stor mineraldriven doft med massor av citrus, lime, gröna och gula päron och en liten kryddighet. Den torra smaken domineras av solmogen citrus, gult päron och har en fin fruktig rondör, men det som verkligen sätter prägel på vinet är syran! Vinet har en syra som får en att haja till, men det är en polerad, snygg och aptitretande syra som är fint balanserad mot frukten. Lång eftersmak med en stram mineralitet, liten kryddighet och man kan skönja lite fatstruktur. Strålande fint! Prissänkt från 119 till 99 kr. Kan sparas 3-4 år och utvecklas med mer komplexitet. Om ni inte litar på mina råd så kan som en parentes sägas att Madeleine Stenwreth MW valde ut detta vin som representant för druvan när hon föreläste för sommeliereleverna i våras.

Jag har fått en provflaska av varje vin från leverantören. Jag har som vanligt ingen annan vinning av försäljningen av vinerna. Men gillar du mitt tips så blir jag inte ledsen om du går in och köper några bra vinglas eller något annat i vår nätbutik Vinet & Glaset.

Vad är kvalitet? Många gånger hör man ”kvalitet är bara en fråga om tycke och smak”. Inget kunde vara mer felaktigt.

”Tycke och smak” handlar om personliga preferenser. Man kan älska Sean Banan men få utslag på själen av Wagner. Du kan stortrivas i dina foppatofflor men skratta dig fördärvad åt skor från Prada. Eller tvärtom. Det säger mycket om dig och din smak men ingenting om skornas eller musikens inneboende kvaliteter. Vi tycker olika och tur är det.

Men om det inte handlar om åsikter vad är då kvalitet? Jag vill påstå att alla kan skilja på god och mindre bra kvalitet. Om vi hänger en billig kostym från H&M bredvid en från Armani så kan de flesta av oss bara genom att ta i dem känna skillnad i tyget. Det av högre kvalitet är mer följsamt och har ett fall medan det enklare nästan kan krasa mellan fingrarna. Tittar vi närmre så kan vi se att stygnen är finare och hela utförandet är noggrannare i den italienska kostymen. Vi kan enas om att det är en högre kvalitet . Tar vi däremot ett par steg bakåt så kan det vara så att vi har olika åsikter om huruvida kostymen är snygg eller ej. Snittet på den billiga kanske tilltalar dig mer än mig. På samma sätt kan vi enkelt konstatera med våra sinnen skillnaderna i kvalitet mellan ett ikeabord och antikt hantverk, Hyundai Atos och Bentley eller mellan den italienska färska glassen och den som slevas upp ur bigpack. Det handlar om råvaran, omsorgen, tid och utförande. Bland annat. Du kan aldrig göra en armanikostym av billigt tyg.

Men kan man verkligen bedöma om ett vin är bättre än ett annat? Det är ju ändå bara jäst druvmust. Handlar det inte mest om etiketter, fina namn, höga priser och status? Visst spelar sådant stor roll och påverkar omdömet. Men när man provar vin utan att veta vad som finns i glaset så kan man ändå bedöma dess kvalitet. Druvans tillstånd, omsorgen vid skörd och skickligheten vid vinifiering, lagring och blandning avslöjar sig alltid.

Hur bedömer man då ett vins kvalitet? Jag ska försöka bena ut det här nedan.

Felfritt: Först och främst måste vinet vara utan defekter. Det kan exempelvis vara att vinet är oxiderat eller luktar svettig häst. Problemet här är att detta också kan vara karaktärer. Det är ungefär som en reva eller blekt parti på armanikostymen är ett fel medan det på ett par jeans kan vara helt rätt. Defekt eller karaktär handlar om avsikten. Det kan förstås bli för mycket av ”det goda” också och så finns det defekter som aldrig kan räknas som karaktär.

Balans: Det ska finnas en balans eller harmoni mellan vinets olika beståndsdelar. Ingen del får ta över och dominera. För hög alkohol eller garvsyror som är för tuffa kan skämma ett vin. Men även om det är för lite av något, som för klen frukt eller för låg syra, gör att vinet kan bli obalanserat. Här måste man ta i beaktande vinets utveckling. Ett ungt vin kan vara obalanserat som en hormonstinn tonåring eller kan på sin åldershöst börja halta.

Längd: När man pratar om vinets längd så tror många att det handlar om hur länge smaken stannar kvar. Detta är inte ett tecken på kvalitet då en trist och oren smak kan sitta kvar mycket länge. Det handlar mer om distans än tid. Smakar vinet mest långt framme i munnen eller sprider den sig bakåt över tungan och ner mot svalget. Enkla viner ligger ofta långt fram i munnen och kan ibland också ”hoppa över” mitten av tungan för att återkomma längst bak. En del viner lägger sig vid sidorna av tungan och ut mot kinderna. Viner av hög kvalitet håller hela ”distansen” från start till mål genom munnen utan avbrott eller ”gupp”.

Intensitet: Ett vin ska ha intensitet i smak, arom och uttryck. Vi kan jämföra det med volym i musik. Olika typer av musik kräver olika volym. Heavy Metal kräver en viss decibel medan en stråkkvartett klarar sig med betydligt mindre. Men även om stråkensemblen är förhållandevis lågmäld så behövs ändå ett visst tryck mot strängarna så det inte blir för vekt och mesigt. Å andra sidan kan man få tinnitus på rockkonserter.

Komplexitet: Motsatsen till komplext är enkelt. Barnvisor är enkla och wagneroperor är komplexa. Sommarens rosévin ska vara enkelt och bärigt. Men liksom att vi tröttnar på den enkla vaggvisan från speldosan och vill ha mer sammansatta melodier så söker vi oss till hösten mot mer nyanserade dofter i röda viner med fler lager som kryddighet och toner från ekfat.

De ovanstående parametrarna kan sägas vara mätpunkter på kvalitet. Kan vi räkna in höga ”poäng” på samtliga så har vi att göra med ett vin av hög kvalitet. Lägre resultat pekar mot ett enkelt vin. Men ett enkelt vin är inte detsamma som ett dåligt vin. I förhållandet pris och kvalitet kan det ha en helt tillfredsställande balans, en passande intensitet, bra längd och bra sammansatt.

Man kan tycka att ett vin är ”gott”, charmigt, intressant och en hel massa olika saker utan att det för den skull behöver vara av hög kvalitet.

Nedanstående text är en del i studieprojektet att bli Master of Wine. Det är en text som förhoppningsvis ska vara begriplig för de flesta och speglar inte omfattningen på studierna.

Edit: Längst ned finns en förteckning över tillåtna tillsatser i ekologiskt vin.

Det pratas mycket om tillsatser i vin, svavel eller inte svavel och ”naturliga viner”.

När man diskuterar dessa frågor används ibland skällsord som ”kemikalieviner” eller ”laboratorieviner”. Man kan få uppfattningen att viner fabriceras, förvanskas och är fulla av kemikalier. Även om många tillsatser är tillåtna så betyder det inte att ämnet behöver vara kvar i vinet eller att det använts överhuvudtaget. De flesta ämnena är så kallade processmedel som inte finns med i den färdiga produkten och många av dem förekommer dessutom naturligt i vinet. Användandet av de flesta av ämnena är också omgärdat av ett strikt regelverk. Vinmakare och producenter undviker dessutom i möjligaste mån att använda tillsatser av den enkla anledningen att det kostar pengar i både inköp, arbetsinsats och laboratorieeanalyser. Som exempel kan nämnas att en liten påse frystorkad mjölksyrebakterier på några gram kostar runt 5000 kr och räcker till lika många liter vin.

Den främsta anledningen till att så många tillsatser är tillåtna och kan behövas är att idag framställs många viner i mycket stora volymer för att tillfredsställa efterfrågan av bra viner till ett lågt pris. Ju större volymer desto svårare är det att kontrollera och styra process och kvalitet och de ekonomiska riskerna blir nästan oöverskådliga. Å andra sidan har vi idag långt högre genomsnittlig kvalitet på vinerna än för bara några decennier sedan.

Jag tycker självklart att det är bättre ju mindre man behöver justera musten och manipulera vinet. Däremot vore det naivt att tro att vi skulle kunna klara oss utan några av tillsatserna och ändå kunna dricka de goda vinerna vi har blivit vana vid.

När dessa frågor kommer upp brukar det nästan undantagslöst hänvisas till denna sammanställning av tillåtna tillsatser i vin. Jag har nedan gjort ett försök till översättning och förklaring av vad de olika tillsatserna är och varför de används. Den är inte helt komplett och om någon noterar felaktigheter blir jag mycket tacksam om ni påpekar dem. Listan kommer att uppdateras efter hand.

Tillåtna tillsatser i vin enligt EU-lagstiftning

Tillsättning av syra görs i viner från mycket varma områden där den naturliga syranivån blir för låg. Syftet är att göra mer balanserade viner.

tartaric acid = vinsyra. Naturligt förekommande i druvan.

Klarning görs för att göra vinet klart och stabilt. Den mest skonsamma metoden är att låta vinet sedimentera, det vill säga att låta döda jästceller och andra orenheter sjunka till botten. Det är inte alltid tillräckligt och då används ofta proteiner och mineraler i olika form för att binda dessa partiklar. Sedan urminnes tider har exempelvis äggvita och oxblod (numera förbjudet) använts för detta ändamål.

calcium alginate = Kalciumsalt av alginsyra utvunnet ur brunalger
potassium alginate = Kaliumsalt av alginsyra utvunnet ur brunalger
potassium caseinate = Kaliumkaseinat. Framställs av skummjölk och används bland annat som kosttillskott.
casein = Kasein. Protein som är huvudbeståndsdel i mjölkprotein och som har förmåga att binda kalcium
isinglass = Isinglass (eller husbloss) är en form av kollagen/gelatin och framställdes ursprungligen ur torkade simblåsor från fisk men numera från fiskrens. Mycket gammal metod att klarna öl och vin.
silicon dioxide = kiseldioxid/kiselsol. En mineral som kan vara både positivt och negativt laddad vilket är viktigt för dess förmåga att fälla ut olika ämnen ur vinet.. Används ofta tillsamman med gelatin.
edible gelatine = Gelatin. Utvinns ur kollagen som är det huvudsakliga proteinet hos däggdjur.
acacia (gum arabic) = gummi arabicum. Harts framställt ur acaciaträdets sav.
milk/lactalbumin = mjölkprotein
proteins of plant origin = växtprotein
ovalbumin (egg white) = äggvita
alumino silicate = Aluminiumsilikat. Vanligaste formen av detta ämne är bentonit, en porös, vulkanisk mineral som är negativt laddad och reagerar med positivt laddade proteinmolekyler.
ferrous sulfate = Järnsulfat eller järnvitriol. Används bland annat i falu rödfärg och vid växtfärgning.

Avfärgning görs på en del vita viner för att få ett klarare och mer briljant utseende.

polyvinyl-polypyr-rolidone (PVPP) = Skiljer sig från andra klarningsmedel genom att det är ett plastmaterial. Mals till ett fint pulver som absorberar fenoler i vita viner som annars skulle haft en lätt rosa eller brun ton.
activated charcoal = Aktivt kol. Endast tillåtet för vita viner.

Avsyrning betyder att man justerar syran nedåt genom att fälla ut syran eller omvandla den till mjukare syror. Att låta vinet genomgå malolaktisk jäsning är en naturlig metod som man på senare år lärt sig att styra.

lactic bacteria = Mjölksyrebakterier. Naturligt förekommande i vin. Omvandlar hård äppelsyra till mjuk mjölksyra.
neutral potassium tartrate = Kaliumtartrat eller vinsten. Förekommer naturligt i vin.
potassium bicarbonate = Kaliumbikarbonat. Används huvudsakligen som en källa till kolsyra i exempelvis bakpulver.
calcium carbonate = Kalciumkarbonat. När det förekommer naturligt, löst i vatten kan den fällas ut och bilda droppstenar.

Doftkontroll. Till skillnad mot spridd uppfattning så tillsätts inga aromer. Däremot så kan man i modern vinmakning behöva kontrollera så inga obehagliga dofter uppstår ur jäsningsprocesserna.

copper sulfate = Kopparsulfat. Används för att avlägsna lukten av ruttna ägg och svavel som kan uppstå i modern vinmakning i rostfria tankar och liten kontakt med syre. Stöter du på ett vin som luktar gamla ägg kan du rädda det genom att doppa ett kopparmynt i det.

Behandling

oak chips = Ekspån. Används för att tillföra ekaromer (vanilj, kanel o.s.v) i viner som inte fatlagras.
metatartaric acid = Vinsyra som upphettats. Används för att förhindra utfällningar. Används nästan uteslutande för bag-in-box.
water = vatten

Berikning handlar om att göra vinet fylligare, alkoholrikare eller sötare. Den vanligast förekommande berikningen är chaptalisering som är tillsatts av socker i musten innan jäsning. Detta gör att alkoholhalten och fylligheten ökar. Detta är endast tillåtet i svalare delar av Europa och är noggrant reglerat.

concentrated grape must = koncentrerad druvmust
rectified concentrated grape must = Rekitifierad (avjoniserad) och koncentrerad druvmust. Förkortas RCGM.
saccharose = Vanligt betsocker/strösocker.
tannin = tannin/garvsyra. Naturligt förekommande i druvan.
oxygen = syre. Tillsats av syre genom ett sakta genomflöde av mycket små bubblor (microoxygenation eller MOX) hjälper till att utveckla struktur, färg och munkänsla i röda viner.

Enzymer är proteiner som katalyserar, alltså ökar kemiska reaktioners hastighet. Nästan alla processer inom den biologiska cellen behöver enzymer. Utan enzym inget liv.

betaglucanase = ett enzym som underlättar filtrering av bland annat ädelsöta viner.
pectolytics = enzymer som bryter ner pektinet i druvan och underlättar extraktion. Används med stor försiktighet då det tenderar att minska druvkaraktären.
urease = ett enzym

Jäsning innebär att jästceller , naturlig förekommande på druvan, i vineriet eller tillsatt, omvandlar sockret i musten till alkohol, värme och koldioxid. Förutom socker kräver jästen andra näringsämnen. Om dessa inte förekommer i tillräcklig mängd i musten måste dessa tillsättas.

fresh lees = färsk jästfällning. Sediment av döda jästceller
ammonium bisulphite
thiamine hydrochloride = B-vitamin
yeast cell walls = cellväggar från jäst.
yeasts for wine production = jäst för alkoholjäsning. Naturligt förekommande i musten.
diammonium phosphate = Jästnärsalt
ammonium sulphate = jästnärsalt
ammonium sulphite = jästnärsalt

Komplexbildare (sequestrants) fungerar konserverande genom att förhindra att koppar och järn som finns i vinet att fungera som katlysatorer vid oxidation.

fresh lees = färsk jästfällning. Sediment av döda jästceller
potassium ferrocyanide = Kaliumferrocyanid. Används för att avlägsna för höga nivåer av järn och koppar ur vinet. Dessa ämnen är naturligt förekommande men kan göra vinet instabilt och koppar är i för höga nivåer skadligt. Metoden kallas ”blue fining” och är idag ovanlig.
calcium phytate = Kalciumfytat. Ett ämne som utvinns ur kli och används för att avlägsna för höga nivåer av järn. Används mycket sällan.
citric acid = Citronsyra. Naturligt förekommande i druvan.

Stabilisering handlar i de flesta fall om att snabba på de naturliga reaktioner som kan ske i vinet under transport och lagring. Genom stabiliseringen slipper konsumenten fällningar i vinet.

calcium tartrate = Kalciumtartrat. En biprodukt av vinframställning. Återfinns även som fällning i viner.
potassium bitartrate = Kaliumbitartrat även kallat vinsten eller på engelska ”cream of tartar”. Naturligt förekommande i vin.
yeast mannoproteins = Mannoproteiner. Utvinns ur jästfällning för att ge större syrastabilitet. Efterliknar den effekt som uppnås vid lagring på jästfällning (lees) vilket även ger en fylligare munkänsla.

Konserveringsmedel utgörs i de allra flesta fall av svaveldioxid som förekommer naturligt i mindre mängder i vinet. Svavel har använts i århundraden inom vintillverkning och är nästintill oundgängligt. Tack vare modern teknik och större kunskap ligger användningen idag på en mycket låg nivå och är strikt reglerad.

sorbic acid = Sorbinsyra. Konserveringsmedel ursprungligen utvunnet ur omogna rönnbär.
sulphur dioxide = svaveldioxid
argon = Argon. Den vanligaste ädelgasen i atmosfären. Används för att avlägsna syre ur tankar. Dyr.
nitrogen = Kväve. Grundämne som utgör cirka 78% av vår atmosfär. Används för att avlägsna syre ur tankar.
potassium bisulphite = Kaliumbisulfit. Används för svavling av vinet.
dimethyl dicarbonate (DMDC) = Dimetyldikarbonat. Tillsätts vid buteljering för att inaktivera enzymer i mikroorganismer och därmed döda dem. Bryts efter några timmar ned till koldioxid och metanol som är naturligt förekommande i vinet. Reducerar behovet av svavel.
carbon dioxide = Koldioxid. Bildas i enorma mängder vid alkoholjäsning. Och när du andas ut. Används för att avlägsna syre ur tankar och vid buteljering.
potassium metabisulphite/disulfite = Kaliummetabisulfit. Används för svavling av vinet.
allyl isothiocyanate = Organisk svavelförening som bland annat ger den kraftiga smaken i senap och wasabi.
lysozyme = Ett enzym vanligt förekommande i tårar, saliv och modersmjölk. Reducerar behovet av svavel.
potassium sorbate = Kaliumsorbat. Neutraliserad sorbinsyra (se ovan) som finns naturligt i många frukter och bär.
ascorbic acid = Askorbinsyra eller C-vitamin

Tillåtna tillsatser i EKOLOGISKT vin enligt EU-lagstiftning från skörden 2012

Klicka på länkarna för PDF:er: tillsatser 1 tillsatser2