Plötsligt är han tillbaka efter nästan ett halvår! Comeback med en alkoholfri dryck?

Av anledningar har jag för tillfället en vit period. Saknaden efter något med vuxen smak att smutta på gör sig påmind och efter ett tag vill man kanske ha något annat än indian tonic.

Lazy Estate Sparkling Tea Lemongrass & Mint från Spendrups verkade spännande när jag botaniserade på Systembolaget. Detta är ingen dealkoholiserad dryck utan baserad på vatten, citron- och vindruvsjuice koncentrat av te och äppple, naturliga aromer samt socker förstås.

Detta var riktigt bra! Fin fruktig, frisk och lite blommig – snudd på lätt parfymerad – doft. Frisk smak med lätt ciderkaraktär men med en bra struktur med lite strävhet och någon bitterhet som balanserar fruktigheten och den knappt märkbara sötman (trots 40 g/l). Friska citrustoner, en hint av rosor och en fräsch touch av mynta. Detta är en dryck som inte försöker vara något annat men samtidigt känns det som ett fullgott alkoholfritt alternativ till exempelvis en cava. Perfekt att smutta på men funkar säkert med många olika maträtter. Kan tänka mig att prova till sushi eller sommarsallader exempelvis.

Det här kommer jag köpa hem mer av!

Alkoholfria drycker är inte så frekvent förekommande här på bloggen. Ibland dyker de upp och jag är särskilt svag för alkoholfri öl. Öl brukar klara avsaknaden av alkohol bättre än vin. Förmodligen för att vin allmänhet har en högre alkoholhalt utgör vinets kropp och smakbärare saknas. På samma sätt klarar smakrika öl processen bättre då alkoholen i dessa utgör en mindre andel av karaktären än i exempelvis en ljus lager.

Danska Mikkeller är inte bara duktiga på udda och annorlunda öl i många stilar, de är också ena rackare på alkoholfri öl. På mitt lokala Systembolag hade de inte mindre än tre olika sorter som pockade på att bli provade.

Hallo Ich Bin Berliner Weisse är en veteöl med fin, tät skumkrona och mycket ljust gul färg och inte helt klar. Doften är stor med massor av citronzest, aprikos, en frisk ton av äppelcidervinäger och en diskret humlekrydda. Smaken är fantastiskt uppfriskande syrlig och lätt. Som en fusion mellan lemonad och veteöl. Lite tunn och kort smak men med en aptitretande beska som kommer smygande efter en liten stund. Mycket bra! Perfekt sommaröl eller till skaldjur. Kära Hustrun beordrade genast inköp av ett gäng flaskor att ha på lut i kylen.

Drink’in The Sun är också en veteöl men i amerikansk stil. Fin ljus och tät skumkrona och ljust bärnstensfärgad med lätt dimmig fällning. Doften är fruktig med inslag av tropisk frukt som dock övermannas av en alltför generös tilldelning av diverse humlesorter. Medelfyllig, fruktig smak med viss friskhet men en humlebeska som får det hela lite ur balans. Inte alls tokig dock. Namnet föreslår att ölen ska njutas i värme och solsken men jag skulle nog sätta mig i skuggan och njuta den till en fish’n chips.

Sist ut Mikkeller Ambler Red Ale med lite havremalt som är en nyhet i sortimentet. Fint och stadigt ljustbeige skum. Utseendet på ölen är dock långt från aptitlig. Liknar diskvattnet när man sköljt ur kaffekannan – smutsbrunt. Doften känns också oren och jordig och diskvattnet med kaffesump kommer tillbaka i bakgrunden. Lite torkad frukt och mörkt bröd går att förnimma. Trist, platt och oren smak med obalanserad beska. Rakt ned i diket.

Systembolaget har satsat ganska mycket på alkoholfria alternativ de senaste åren* och tydligen har efterfrågan och försäljningen ökat, särskilt denna sommar. Jag vet inte om det beror på att fler än jag får på antibiotika eller om det är en trend som är här för att stanna. Valde ut några drycker som inte är de-alkoholiserade viner. Tips på alkoholfri öl får du här.

P.Lex Pure är den alkoholfria varianten av artisten Petters Prosecco. Framställd av must från druvan glera ligger den smakmässigt närmare en moscato d’asti med sin söta, aromatiska stil. Nästan vattenklar, bra mousse, sött men ändå fräscht frisk och druvig är den riktigt ren, snygg och trevlig i sin okomplicerade framtoning. Plus också för en riktif ”champagnekork” istället för de trista plastproppar som alkoholfritt bubbel brukar missprydas med. Funkar bra som pratbubbel och till frukt- och bärdesserter.

Ett av de vanligare alkoholfria alternativen på både krogar och i butiker är Amé. Dessa består av bland annat av druv- och bärjuicer som aromatiserats med örter och blommor. Den rosévariant av Amé som nu finns på Systembolaget smakar hallonsoda rakt upp och ner fast med en lite blommig parfymerad ton i bakgrunden. Smaken är halvtorr med ganska frisk bärig smak av hallon. Lätt sprits och lite vattnig munkänsla. Ganska fräsch men liknelsen med hallonsoda nedvattnad av smältande is är inte långt borta. Den här gör du själv med hemkokt saft och mineralvatten. Onödig.

Rabarber borde vara intressant att få fram en bra alkoholfri dryck av. Massor med syror att jobba med och den där lite kärva karaktären som skulle kunna ge ryggrad åt en måltidsdryck. Men Alkoholfri Rabarbernektar  doftar nästan ingenting, möjligtvis lite fruktschampoo och hårbotten (!) och smakar halvsöt, ointressant rabarbersaft. Punkt. Dyrast av alla dryckerna med ett pris motsvarande över 80 kronor för en helbutelj gör att man minst sagt känner sig lurad.

I mitten av 90-talet fanns ett vin av svarta vinbär från Överkalix som hette Svartvin. Fantastiskt smakrikt, bra och intressant. Tyvärr gick projektet i stöpet, men kanske kommer producenten bakom Nigrum att göra även en jäst produkt som tar tillvara potentialen i dessa fantastiska bär. Snygg, djup färg som ser ut som ett mörkt rött vin med mognad. Mycket stor uttalad doft av svarta vinbär (surprise!), svamp, höstlöv. Tänkte instinktivt på mina första möten med Torres spanska viner av cabernet sauvignon. Medelfylligt, mycket friskt, bärigt och med en trevlig liten strävhet och viss längd. Sötman (40 g socker/l) är väl dold. Den här kan jag tänka mig att köpa bara för att den är så himla god och läskande. Nyttighetsfaktorn bör vara god då c-vitamin- och antioxidanthalten måste vara tokhög.

*Varken i Statens avtal med Systembolaget eller i ägardirektiven nämns något om försäljning utöver öl, vin och sprit. Det är därför ingen rättvis konkurrenssituation att monpolet utnyttjar sin ställning gentemot andra aktörer på marknaden. De lägger ju ansenliga summor i marknadsföring på något som de egentligen inte ska sälja.

Mitt första möte med Fentimans var när jag satt och smuttade nära en timme på en utsökt Cherry Tree Cola på Flippin’ Burgers i våras. Blev jätteglad att upptäcka flera av deras drycker på hyllan på Green Matmarknad härom dagen.

Läsk på riktiga råvaror och omsorgsfullt tillverkade verkar blivit en liten trend. Nu senast testade jag en fantastisk ingefäraläsk från Östra Hoby. Just ingefära verkar vara den magiska ingrediensen i flera av Fentimans bryggda drycker med massor av örter som ger ger exempelvis både Mandarin and Seville Orange Jigger och Victorian Lemonade en extra dimension och djup. Den förstnämnda är en apelsinläsk de luxe av mandarin och pomerans kompletterad med bland annat enbär. Jag gillar vanligtvis Fanta Apelsin men ställd bredvid Fentimans smakade den bara platt och endimensionellt. Citronläsken var ännu bättre och med en intensiv och rik citronsmak som lyftes av örterna som spelade i bakgrunden. Riktigt bra grejer!

Bäst och  mera vuxet var Tonic Water bryggd med kinin, enbär och kaffir limeblad. I små flaskor lagom stora för en gin & tonic kom denna elegant parfymerade drinkmixer. Alldeles underbart upplyftande på egenhand men en dröm med några isbitar och en skvätt Tanqueray Gin. Så perfekt att den annars obligatoriska citronskivan skämde det hela. Stor risk att det blir en ginindränkt höst.

Edit: En del av Fentimans drycker finns även på Systembolaget.

Det är spännande att göra kulinariska upptäcktsfärder när man semestrar på Österlen.

En liten pärla är Lulas Espressobar i Östra Hoby. Öppet under sommarsäsongen serveras här specialrostat kaffe, glass och smårätter i skånskportugisisk (!) stil i en avspänd hipstermiljö med retrostuk.

Riktigt spännande är dock deras projekt där de under namnet Glaesbolaget producerar ”kaxiga drycker”. Att kalla dem läskedrycker vore fel. Vid mitt besök fanns bara en sort kvar av deras första provproduktion. Men är resten i samma stil är det här en liten producent att hålla ögonen på.

Gloria’s Goddamn Gorgeous Ginger är framställd av äpplejuice, kolsyrat vatten och naturliga aromer av ginger ale, ginger beer och ingefära. Det låter enkelt men det är en snudd på komplex dryck som dofta lite som pommac men smakar nästan vinöst med en fin syra, diskret kolsyra, liten sötma och stor citruskaraktär och en diskret äppelkaraktär. Ingefäran kommer starkt efter en stund och är sensationell! Rik, häftig och med den är värmande, pirrande, peppriga men ändå milda hettan. En inlindad åsnespark! Fantastisk att bara sitta och smutta på men jag funderade genast på vad man skulle ätta till. Av någon anledning fick jag fläsk med löksås i huvudet och kunde inte släppa idén sedan. Den milda, salta, krämiga maten där drycken bidrar med hetta. Måste testas.

Ibland måste man bara prova. Ofta är det en förpackning som lockar som i fallet Club-Mate som jag köpte på Välfärden i Malmö.

Har aldrig tidigare hört talas om denna dryck som är ett slags kolsyrat iste smaksatt med den sydamerikanska örten yerba maté. Den har funnits i Tyskland sedan 1924 och har ett koffeininnehåll som är nästan dubbelt så högt som i Coa-Cola. Drycken har nått ny popularitet genom datorspelskulturen och nu senast inom Berlins klubbliv. Ett hälsosammare alternativ till Red Bull kanske.

Ser ut som en lättöl med svagt skum när man häller upp den och doftar tydligt av dragon, örtte, tobak och lite farinsocker eller rom. Lustigt nog utvecklas den mycket i glaset. Smaken är att beteckna som halvtorr, med lite strävhet och med mycket örtiga toner där dragonen kommer tillbaka. Smakar som en blandning av blaskig, ljus öl, pommac och iste. Faktiskt ganska trevlig med bra längd och lite komplexitet.

Brewdog är det skotska uppstickarbryggeriet som infört punken i bryggerinäringen och blivit omåttligt uppskrivna. Man brygger udda öl som sticker ut och skapar rubriker och ovärderlig marknadsföring. En del är väl mer intressanta än bra och de flesta förtvivlat överhumlade som så många andra öl från nya mikrobryggerier. Det är en stil som jag har lite svårt för. Den påminner alltför mycket om när vinvärlden var överentusiastiska över ny ek och man glömde bort frukten. Lika lite som vintillverkning handlar om timmerlogistik lika lite brygger man öl på humle. Det är frukt och malt som är huvudsaken. Anser jag.

Nåväl. Även om Brewdog inte gör öl som jag köar för så kunde jag inte motstå de flaskor som stod i det alkoholfria sortimentet på Systembolaget. Nanny State ”insanel hopped imperial mild” kom till som svar på anklagelser om alltför alkoholstarka öl. Ursprungligen var ölen på 1,1% men för den svenska marknaden har man fått ner den till 0,5%.

Ölet har en fin, men inte helt klar, bärnstensfärg och det täta krämgärgade skummet har en lite udda grön nyans som gissningsvis kommer av den kraftiga humlingen. Intensiv, parfymerad humlearom som nästan känns lite syntetisk och ligger tung över en litesn ton av torkade aprikoser och säd. Kroppen är vattnigt tunn och smaken kantrar genast av en fullständigt barock humlebeska som för tankarna till stopp-o-väx. Eftersmaken är lätt metallisk, tydligt parfymerad och med en svår beska som inte ger med sig.

Fullständigt onjutbart. Men är det punk? Tja, om vi föreställer oss ett punkband av fullständigt tondöva UNF:are som sköter sin hygien med ohemula mängder av AXE.

Här är några som lyckats med lågalkoholöl däremot.

Det börjar se ut som en trend. I går skrev jag om lättöl och idag blir det helt alkoholfritt. Men lugn. Det är bara tillfälligt.

Eftersom Gustibus skulle ha terminsavslutning med bouleturnering passade jag på att testa och servera alkoholfria alternativ till pastis och rosévin. Jo, du läste rätt! Det finns alkoholfri ”pastis”. Jag skojar inte.

Girard Anisé Sans Alcool kommer i en flaska om en liter, ser ut som färdigblandad pastis och kostar 59 kronor. Trots stor skepsis både doftade och smakade den som den skulle. Med en isbit var den inte helt olik en rejält vattnad pastis och hade mer komplexitet och balans än många alkoholstinna lågprisvarianter man kan hitta på franska supermarkets. Måste säga att jag är helt chockad och kan tänka mig att i sommar sitta och sippa på en Girard när jag behöver köra bil lite senare.Fast när jag kört färdig för dagen så blir det förstås Henri Bardouin.

Med denna oväntat positiva upplevelse i ryggen gav jag mig i kast med 2010 Arc-En-Ciel Grenache som är ett avalkoholiserat vin från södra Frankrike. Helt kort kan jag säga att det hade en diskret doft av fis och en spritsig, spretig smak med en eftersmak som inte på långa vägar var tillräckligt kort. AVSTÅ! Köp smaksatt vatten eller vad som helst annat. Hurv!