Jag har tjatat om det flera gånger här på bloggen: är du matlagningsintresserad så ska du gå på loppisar!

Det går att göra makalösa fynd. Hela min samling av Le Creuset på bilden har jag knappt gett en 1000-lapp för och då har jag också räknat in några grytor jag gett bort. Har inte köpt något av det nytt. Senaste fyndet var den benvita grillpannan som jag köpte för 40 kronor härom dagen. Det tog någon timme att få den ren men det var det värt. Kostar mellan 800 och 900 kronor ny. Man ska kanske ha lite tur för att springa på just Le Creuset men det finns massor av andra emaljerade gjutjärnsgrytor av hög kvalitet för en spottstyver, gamla orangea Husqvarna ser man till exempel ganska ofta. Med lite ugnsrengöring och svinto blir de som nya.

Stekpannor i gjutjärn är ofta snuskiga och ligger kvar längst ned i loppislådorna och brukar nästan skänkas bort. Under allt inbränt fett finns fantastiska fynd. Hur man lockar fram stekpannor av ojämförlig kvalitet har jag bloggat om här. Lämpligt semesterpyssel.

Rostfria grytor från Skeppshult, NilsJohan och Hackman är av toppkvalitet och nästan outslitliga och man brukar hitta dem för några tior. Kolla alltid att botten är plan innan du bär hem dem. Även om man nästan får dem till skänks är det inte kul när de står och vickar på plattan. För övrigt är det mycket lätt att fynda rostfria bringare, skålar och annat av gammal god svensk tillverkning. Stekspadar, durkslag, trådsilar och andra redskap av kvalitet som inte är lösbar idag är också lätt att hitta.

Köksmaskiner har jag också fyndat, bland annat en helt oanvänd fritös av märket Moulinex för 80 kronor. Knappt uppackade maskiner är inte ovanligt att hitta då folk ofta säljer av oönskade presenter och felköp. Kolla också kryddkvarnarna. Vänd på dem så är det inte helt osannolikt att det är en kvarn av märket Peugeot som du kan bära hem för en ”selma”.

Kokböcker ska vi inte bara tala om! Från klassiska standardverk, nästan nyutgivet och roliga receptböcker från 60- och 70-talen. En hel kasse kostar vanligtvis lika mycket som en förlagsny bok av Per Morberg.

Shoppa på loppis och få mer pengar över till bra mat och gott vin!

Sedan min tidigare post i ämnet ”ankfett” och på grund av mitt ständiga tjat har jag fått en massa frågor om denna fantastiska produkt. Därför tycker jag att det är på tiden att uppdatera och upprepa ytterligare:

• Du bör kunna hitta ankfett hos välsorterade och seriösa slaktare, saluhallar eller be din livsmedelshandlare att beställa från grossist (Werners Gourmetservice till exempel). Funkar inte böner prova med hot. I Malmö hittar man ankfett hos Gejo Kött på Erikslustvägen precis efter rondellen. Cirka en hundralapp för en burk på 800 g.
• Ankfett är drygt. Mycket drygt. Kära hustrun stekte nästan två kilo köttbullar till jul och använde för första gången ankfett. Hon behövde en matsked för hela satsen. I vanliga fall går mängder med smör och med ankfettet blev stekytan bättre.
• Ankfett är hållbart och billigt. Även om en burk kostar en slant räcker den hur länge som helst. Du kan dessutom återanvända fett från stekningen. Häll över i en burk och använd nästa gång. Tänk bara på att fettet tagit smak av det du stekt, vilket kan vara riktigt trevligt. Fettet från öppnad burk slevar du över till en glasburk med skruvlock. Håller i månader i kylen.
• I ankfett kan du steka nästan allt. Fettet har en lite ”jordig” men mild karaktär. Är du ute efter smörsmak klickar du i lite vid slutet av stekningen.
• Ankfett ger överlägsen stekyta. Snyggt brun, krispig och smakrik stekyta varje gång. Fettet tål höga temperaturer och du slipper det där svarta vidbrända proteinerna som kommer med smörstekning.

För att uttrycka sig kort – ankfett är fett!