Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är intressant att läsa amerikanska matbloggar. Man lägger ganska snart märke till vissa mönster. Är det möjligt så serveras helst både mat och dryck ur syltburkar. Det finns också ett omättligt behov av dippsåser och aptitretare. Fantasirikedomen i hur man dekorerar och presenterar maten är outsinlig. De flesta recepten är mycket enkla.

Det sistnämnda visar sig i att om man kan undvika att skala en potatis, hacka en lök eller röra ihop något så gör man det. Många recept består i princip av instruktioner om hur man blandar eller monterar ihop hel- och halvfabrikat av produkter med kända varumärken och man presenterar ofta receptet med att ställa upp ingredienserna på bild. Originalet till detta receptet är inget undantag. Jag bytte ut Pepsi Light (!) mot Dr Pepper men använde i övrigt de angivna märkena som givetvis kan ersättas med liknande produkter.

Endast fyra (4) ingredienser totalt till denna pulled pork. Det kan jämföras med den långa listan till min variant som jag kallade fläskflams. Resultatet blev riktigt bra även om jag nästa gång tänker dra i en del chili vid tillagningen. Ät ljummen på en knäckemacka som rillette eller blanda med bönor, chili och tomatsås till en enkel gryta. Allra godast är att göra en flamsburgare. Rosta delade källarfranskor i en torr stekpanna och montera ihop burgarna med köttet, skivad rödlök, tomat, majonäs, dijonsenap och tabasco. Galet smarrigt!

Klappa in 1000-1500 g fläskkarré med rejält med Lawry’s Kryddsalt (eller liknande). Häll 3 dl Dr Pepper (eller cola) och 2 dl Sweet Baby Ray’s Barbeque Sauce (eller liknande) i en ugnssäker gryta och lägg ner köttet. Koka hastigt upp på spisen, på med locket och sätt sedan i i ugnen på 125° i 4-5 timmar. Dra isär köttet med två gafflar och låt sedan stå och dra någon timme under lock. Ta upp köttet med hålslev och se till att det mesta av vätskan rinner av.

Följ bloggen på Facebook!

Ibland kommer det mest osannolika diskussioner upp vid det konstigaste tillfällen.

När jag var i Bordeaux förra veckan och vi stod ett sällskap och läppjade Cristal och åt ostron (tufft liv, jag vet) fick jag höra av en i sällskapet att ”rött vin och cola light smakar gott ihop”. Närmare bestämt så skulle det röda vinet smaka bättre om man sippade på cola med sötningsmedel. Vanlig cola funkade inte alls sas det. Några i gruppen tystnade och skruvade besvärat på sig men inspirerad av champagnen började jag teoretisera kring det hela. Eftersom sötma i mat får viner att smaka mindre sött och fruktigt så borde rött vin smaka stramt, strävt och snipigt med sockersötad cola. Sötningsmedel är ju inte sött per definition utan ger bara en illusion av sötma därför borde den inte påverka fruktigheten i vinet utan kanske till och med förstärka den. Fast det var som sagt bara en teori och jag lovade att jag skulle testa själv.

Sagt och gjort. Idag hällde jag upp ett glas rött och ett glas vardera av de två colasorterna. Provade genom att först smaka på läsken och sedan smaka på vinet. Skillnaden var uppenbar. Efter originalcolan smakade vinet strävt, surt, kärvt och bittert och med sötningsmedlet mycket mjukare och fruktigare än innan. Mycket intressant.

Fast vad jag ska ha för nytta av denna kunskap och varför i herrans namn man ska dricka cola till rödvinet…det vete tusan.

Tack Kicki för uppslaget.

Tänk vad man inte visste vad man saknade? Kolsyrad mjölk med fruktsmak. Jo det är sant! Det är Coca-Cola Company som lanserar denna bastardprodukt enligt en artikel i Sydsvenskan.

Den fördärvade mjölken heter ”Vio” och ska enligt företagets nytänkande marknadsavdelning smaka som ”födelsedagsfest hos en isbjörn”. Vad isbjörnen har med mjölk och bubblor förtäljer inte artikeln. Vågar man föreslå det alternativa ”efterfest hos en gasig kossa”?