Hade nästan glömt bort Ferran Adriàs utmärkta kokbok ”Familjemiddagen”. Enkla rätter och massor med tips från kocken bakom El Bullí.

Den här enkla rätten smakade som om man satt i ett spanskt bondkök. Rustikt, enkelt och makalöst gott. Milt men smakrikt med en liten syra från spenaten och snudd på en sensation när äggulan rinner ut som en liten redning. Perfekt med ett lantbröd och ett enkelt rödtjut. Receptet är en lätt justerad variant på Adriàs recept. Vill du laga originalet så får du leta upp boken. En julklapp kanske?

För två personer tinar du 100 g bladspenat, kokar i en minut och häller av vattnet. Spara 2 dl som du löser upp en hönsbuljongtärning i. Ställ åt sidan. Häll av spadet från en burk hela skalade tomater. Mixa tomaterna. Riv två stora vitlöksklyftor. I en liten stekpanna värmer du en skvätt olivolja på medelvärme. Låt vitlöken fräsa några sekunder och slå sedan på tomaterna. Låt puttra några minuter. Häll i en burk kikärtor som du sköljt väl, en tesked malen spiskummin samt lite chilisås (typ sriracha) efter smak. Låt puttra någon minut innan du slår på hönsbuljongen. Medan det hela sjuder så förbereder du 4 ägg så som du vill ha dem, löskokta eller förlorade. Blanda nu ner spenaten i kikärtsröran och låt bli varmt. Servera med äggen.

När jag förra veckan var på Torvehallerne i Köpenhamn köpte jag med mig Estrella Inedit, ölen som skapats i samarbete mellan bryggeriet och Ferran Adrià på El Bulli. Helt onödigt att släpa på dem skulle det visa sig då ölet finns på Systembolaget och flera tior billigare dessutom.

Syftet att skapa en speciell öl för El Bulli skulle vara att ta fram en öl för mat. Mycket märklig tanke och idé. Vad är det för fel med de öl som finns? Menar man att öl i allmänhet inte passar till mat? Hade man bestämt sig för att ta fram ett vin som skulle passa till restaurangens rätter så hade det verkat löjeväckande. Jag får definitivt känslan att den här idén och produkten är initierad av bryggeriet. Hur som helst så har man tydligen lagt ned två år och mycket möda på att ta fram ölen och restaurangens sommelierer har mycket att säga.

Resultatet är en öl som ligger någonstans i gränslandet mellan en maltig lager och en veteöl. Den sägs vara smaksatt med koriander, apelsinskal och lakrits, men det enda jag kunde hitta var en ton av apelsin. Det är definitivt en bra öl men inte något sensationellt eller ens särskilt annorlunda.

Ljust gyllengul med fin jästfällning. Medelstor, fruktig doft av apelsin, aprikos och drag av jäsande vetedeg och nyslaget hö. Fyllig, fruktig smak med obetydlig beska med aprikos- och apelsintoner, liten sötma och någon syrlighet samt en lite stram eftersmak med smak av citronzest. 

Följ bloggen på Facebook!