Ytterligare ett förvanskat/förbättrat recept från Jamie Oliver. Busenkelt och riktigt gott!

Börja med att dela en kyckling utmed ryggbenet och skär några djupa skåror i låren. I en stor ugnsform bryter/skär du ner 3 paprikor i olika färger, skala och klyfta 2-3 rödlökar och klyfta ner 8-10 små fina potatisar med skalen på. Klicka över 4 tsk harissa, ringla över några matskedar vardera av olivolja och rödvinsvinäger och strö över några rejäla nypor salt. Blanda runt ordentligt med händerna och fortsätt att massera in kycklingen med harissablandningen. Lägg kycklingen över grönsakerna med bröstet uppåt och skjutsa in i ugnen på 180° i ungefär en timme. Klart.

Gott med bröd, tomatsallad och en kall sås på grekisk yoghurt med mosad fetaost och lite citronsaft. En sval rosé eller ett lätt, mjukt rött vin och vi har perfektion,

Min efterlysning på tips hur jag skulle använda mina nya kryddor ledde mot persisk matlagning där de torkade citronerna (som visade sig vara saltad lime med namnet limu omani) verkar vara en stapelvara. Min gamla favorit split peas (gröna, kluvna ärtor) återfanns också i flera av recepten jag gick igenom. Eftersom jag var sugen på kyckling så improviserad jag en rätt runt flera av recepten jag stötte på. Hur persiskt det blev vågar jag inte säga, men det blev matigt och härligt kryddigt. Mycket gott att servera med en kula labneh.

Börja med att lägga 3 dl kluvna ärtor i en gryta med lite salt och häll på vatten så det står en centimeter över. Koka upp, lägg på locket och ställ åt sida. Halvera 500 g kycklinglårfiléer och bryn dem i en tjockbottnad gryta i rejält med olivolja. Ta upp kycklingen och lägg åt sidan. Slå på lite mer olja och lägg ner 2 gula lökar och 2 morötter som du hackat ganska grovt. Fräs på medelhög värme tills löken mjuknat. Slå i 0,5 dl tomatpuré, 1 msk milt parikapulver, knappt 1 tsk harissa, 1 tsk kryddpeppar, 2 lagerblad, 6-8 kardemummakapslar och låt fräsa en stund. Slå på 4 dl vatten, 2 msk sherryvinäger (eller fin vitvinsvinäger), 1 hönsbuljongtärning/pod och lägg i 3 st limu omani (salt torkad lime) som du sticker hål i med en kniv. Slå vattnet av ärtorna, blanda ner dem i grytan och låt allt sjuda tills ärtorna börjar bli klara, cirka 40 minuter. Lägg ner kycklingen och låt puttra ytterligare 10 minuter. Plocka upp lime och lagerblad och servera grytan med en sallad.

Jag har aldrig riktigt blivit vän med eller lärt mig hantera chili. Uppriktigt sagt så är jag ganska okunnig på området. Jag måste ta genvägen via harissa för att det ska bli bra.

Den som följer min blogg vet att jag ofta har med någon tesked harissa när det ska till lite hetta i smaken*. Harissa är en tunisisk chilipasta som är vanlig över hela Nordafrika och som bland annat används för att smaksätta couscous. Det är ingen ren chiliprodukt utan kan ha lite olika smaksättningar beroende på tillverkare eller varifrån den kommer. Vanligast är kummin, koriander och vitlök. Pastan brukar säljas i små glas- eller plåtburkar, men problemet med dem är hållbarheten. Harissa har en tendens att mögla i burken lika fort som man säger piri-piri.

Därför blev jag jätteglad när jag hittade mitt favoritmärke Harissa du Cap Bon i tub på 70 g. Perfekt att dosera ur och bra hållbarhet. I Malmö kan man hitta tuberna på Lucu Food för sju kronor. Jag har laddat upp med ett litet lager.

*Det är också anledningen till denna post. Många vet inte vad harissa är så nu kan jag länka hit.

Jag är inte vän med chili och curry används mest när jag gör tonfisk i curry, en standardrätt sedan 25 år tillbaka. Men idag for fan i mig och jag kombinerade de två och ett mirakel skedde! Lova att du provar detta recept. Lova!

Strimla 2 skivor riktigt bacon och stek gyllenbruna i torr panna, tillsätt 2 msk smör och pudra över 1 msk mild curry som får fräsa en stund. Vispa ner 2 msk vetemjöl, låt fräsa några minuter och tillsätt sedan 1,5 dl mjölk och 1,5 dl grädde. Låt puttra ihop och vispa sedan ned 2 msk misopasta, 1 tsk harissa (chilipasta), saften samt rivet skal av en lime. Sist vände jag ned grovt fördelad kyckling som blev över från igår. Serverade med kokt quinoa som jag först rostat i en torr het panna tills de började poppa. Smaken blev lite mildare och nästan lite popcornaktig (fast det kan vara inbillning).

Ett mycket lyckat resultat med rökta aromer, citrus och curry spelandes mot varandra och hetta, fetma, syra, sälta och umami i en rik, fyllig balanserad smak. Jag tror minsann tonfisken får simma i en ny sås fortsättningsvis.

Varje gång jag gör chili con carne blir det en ny variant. Men varje gång känns det som den perfekta chilin. Nån gång lite fylligare, nästa gång lite hetare och en tredje gång med spännande nyanser. Jag lägger till, drar ifrån och justerar men jag har alltid några grundregler; alltid en stor sats, alltid nötfärs, alltid kakaopulver, aldrig majs, alltid många sorters bönor och slutligen reducera, reducera, reducera.

Denna gång (som resulterade i en perfekt chili) beslöt jag mig för att skriva ner hur jag gjorde: Började med att fräsa 1 kg nötfärs tills all vätska kokat in/bort. Tillsätt i omgångar en flaska (eller 3 burkar) passerade tomater och 4 msk tomatpuré, gärna från Mutti. Häll inte i för mycket åt gången utan låt reducera och koka in efter hand. Därefter smaksatte jag med 3 msk mörkt kakaopulver, 2 msk spiskummin, 2 msk harissa (chilipasta), 4 msk chipotlepasta, 2 msk demerarasocker (eller råsocker), 5 msk thailändsk fisksås och en halv deciliter grovhackade inlagda jalapeños. Låt puttra på svag värme under lock i 20-30 minuter. Tillsätt därefter 5-6 burkar av olika bönor (kidney, svarta, stora vita, black eye, fava etc) och rivet skal av ett par limefrukter. Chilin ska vara ganska ”torr” och stå för sig själv. Värm och smaka av och justera med salt och chilipasta.

Jag serverar med sallad, nachochips och oftast med en guacamolevariant som frisk kontrast och för att balansera eventuell hetta. Mosa avocado med saften av ett par limefrukter, salt och 10%-youghurt samt ett par vitlökar. Kör med stavmixer. Smaka av.