Länge var julöl i Sverige en ganska trist historia. De stora bryggerierna levererade mörk och ganska söt mörk lager i en uniform och midvinterdepressiv stil. Idag är bilden en helt annan. Alla de små nya svenska mikrobryggerierna och floden av hantverksbryggerier från hela världen presenterar årligen nya säsongsöl. Via Systembolaget kan vi idag få tag på en bra bit över hundra julöl i de mest varierande stilar. Det enda de har gemensamt är väl egentligen de jul- och vinterinspirerade namnen och etiketterna. Men kul är det.

Ur den lokala butikens sortiment plockade jag två sorter på måfå. Samuel Adams Winter Lager är en ljus öl smaksatt med apelsin, ingefära och kanel (vilket varken framgår av etiketten eller på Systembolagets hemsida). Ganska djupt bärnstensfärgad för en lager, fint och ganska tät skumkrona som stannar kvar länge. Doften är lite märklig med vörtbröd, kola, multna löv och en parfymerad och lite unken ton som kanske kommer från ingefäran. Smaken är medelfyllig, rostad och lite syrlig på gränsen till sur med en liten karamellbeska och en något för blek beska. Lite kort smak och lite kladdigt avslut. Jag brukar gilla Sam Adams men detta var en besvikelse. Varken uppfriskande eller tillräckligt smakrik för julmaten. Lite som den gamla sortens julöl faktiskt.

Sigtuna Winter IPA är ekologisk och kommer från Sigtuna Brygghus. Färgen är lite för mörk för att passa in i IPA-mallen, skummet finst, tätt och ljusbeige. Ganska stor doft av kola, vörtlimpa och tydligt humlearomatisk karaktär med kryddighet och blyertspenna. Fyllig, rostad och brödig smak med liten maltsötma, knäck och en markerad men snyggt balanserad humlebeska som bör funka som hand i lovikavante till den salta julmaten.

De snygga ölglasen från Spiegelau hittar du i Kära Hustruns nätbutik Vinet & Glaset.

Julöl brukar inte vara min grej. Ofta är de för alkoholstarka, övermäktiga eller för söta. De brukar varken funka till julmaten eller till att släcka törsten med. Många av de importerade sorterna och de från mikrobryggerier kan ibland också verka lite gimmickartade.

Därför blev jag positivt överraskad när jag fick prova Wisby Julbrygd från Gottlands Bryggeri som ägs av Spendrups. En riktigt mörk lager med fin, tät skumkrona som drar åt det gulbeiga. Doften är rik, lite kryddig med inslag av torkad frukt, sirap men med aningen lite för överdrivna humletoner som drar över åt pennvässarskräp. Smaken är ganska fyllig med behärskad maltsötma, rika brända toner, kaffe, torkad frukt, mörkt bröd, och en humlebeska som är markerad men balanserar på en fin gräns där den fortfarande känns uppfriskande.

Riktigt trevlig öl med fin balans. Dock är den lite för bitter för att passa till julmaten vars sötma kräver lite mildare beska. Däremot tror jag den fungerar fint när man tröttnat på den söta mumman och vill ha något att läska strupen med när man pöser över av all den goda maten.

Jag är ingen vän av traditionell julöl. Oftast för söt, mörk och kraftig till den rika julmaten. När det handlar om de stora svenska bryggerierna säsongsutgåvor är de dessutom riktigt trista och obalanserade produkter.

Själv föredrar jag mumma till julmaten eller en mörk, tjeckisk lager. Nu finns det dessutom ett alternativ som dessutom är en säsongsöl: Samuel Adams Winter Lager. Jag brukar gilla ölen från detta amerikanska bryggeri med sin bas i Boston. De är alltid välgjorda och balanserade och denna variant är inget undantag. Rekommenderas varmt!

Medelmörk bärnstensfärgad med ganska tät ljust gulbrun skumkrona. Stor, fruktig och maltig doft med tydlig kryddighet med inslag av apelsin och lite ingefära. Ganska fyllig, frisk och torr smak men med stor maltfruktighet som ger en känsla av sötma, brödig och med torkad frukt som aprikos och lite fikon och bränt socker. Snyggt balanserad beska, lång och balanserad eftersmak med viss stramhet och avslutande kryddig ton.

I lördags var det sista gången för  Bondens Marknad i Malmö för det här är året, med undantag för julmarknaden den 10/12. Julen var också närvarande i form av julöl från Skånehill Gård.

Lättölen från mikrobryggeriet i Kvidinge har jag lovsjungit tidigare så jag var verkligen nyfiken på denna säsongsöl. Hade jag läst det finstilta på etiketten så hade jag inte blivit så förvånad över den nästan becksvarta brygden som rann ned i glaset. Det här är nämligen ingen julöl i mer traditionell mening utan en klassisk, kraftig porter.

Färgen är på gränsen till svart och helt tät och skummet har en nyans av smörkola. Doften är stor, kraftfull med rostade och brända toner, kaffe, lakrits och soja. Smaken är fyllig men ganska frisk och med en viss sötma. De kraftigt rostade tonerna dominerande med skånerost, mörk choklad, tjära och mörk sirap. Smaken är balanserad och lång med en liten beska och något syrligt avslut.

Fantastiskt mycket smak med tanke på att det är en lättöl. Kommer att försöka få tag på fler flaskor till jul att ha till mumman. Men lite falsk flagg är det att kalla detta en julöl. Jag har svårt att tänka mig något på julbordet som denna kraftfulla brygd skulle passa till. ”Julporter” vore ett mycket bättre namn.

Rösta gärna på min blogg till Matbloggspriset 2011 om du gillar den.

Jag är ingen stor fan av traditionell svensk julöl. Tycker den ofta är trist, kladdigt söt och ofta inte sällan ihopkommen. Till julbordet blir det istället mumma.

Men idag provade jag en riktigt bra variant; Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns Ångbryggeri. En opastöriserad, riktigt mörk ale kryddad med muskot, kummin, nejlika, vanilj och färskrivet apelsinskal. Kryddorna går tydligt igen i den aromatiska doften där man också hittar bränt socker och en ton av ingefära. Smaken är fyllig, torr, smakrik och med en fin, balanserad kryddighet. Framförallt finns en bra, markerad bitterhet och en lång eftersmak. Ett riktigt välgjort öl.

Förutom till julmaten skulle denna öl kunna gå fint till fläsklägg och rotmos, skånsk kalops och annan smakrik husmanskost.