Undrar hur många ton grönkål som köps till jul bara för att sluta som dekoration kring julskinkan. Om du inte stuvar kålen eller gör god soppa på den kan den få sällskap med edamern och skinkan i en quesadilla.
Strimla julskinka fint, hacka inlagda jalapeños, skiva edamerost samt hacka grönkål efter att du skurit bort den kraftiga bladnerven. Fördela allt på ena halvan av vetetortilas och vik över den andra. Tryck till och stek båda sidor på medelhög värme tills de fått vacker färg och osten smält. Dela halvmånarna på mitten till små trianglar.
Servera som varma mackor eller goda tilltugg till ett fruktigt och mjukt rött vin eller en sval ljus öl.
Här har jag samlat fler tips på hur man tar tillvara julmatsresterna.
Häromåret fick jag ett totalt psykbryt när jag skulle griljera skinkan. Den slemmiga röran av ägg och senap halkade bara av skinkans fettkappa och ner i långpannan. Det lilla som stannade högst upp såg ut som en liten toupé av ströbröd. De gånger jag lyckades få geggan att fästa på sidorna fick jag kasta ströbrödet från sidan. Hopplöst.
Sammanbrottet ledde till att jag helt enkelt blandade ner ströbrödet i geggan och kunde sedan breda ut allt som pastej över skinkan. Resultatet blev en snygg, tjock, saftig och smakrik griljering.
Min variant består av 2 äggulor, en matsked vardera av dijonsenap, grov fransk senap och skånsk senap (eller 3 msk av din favoritsenap) samt två matskedar ströbröd. Blanda och låt svälla en liten stund innan du breder ut över skinkan. Griljera på 250° i ugn under ständig övervakning. En skinkgriljering blir vidbränd snabbare än man hinner säga ”skinkpinne”. Dekorera om du vill med kryddnejlikor.
Alla som sagt ”i år får det bli en mer sansad jul med mindre av allt” räcker upp en hand. Själv skriver jag detta med en hand i luften.
Fyra vuxna och en liten spädis (nej inte ”spädgris”) bäddade i år för en lite mer spartansk och billigare helg. Det började bra med att rätterna på bordet blev färre, inte så många ”måsten” när man inte är så många kring bordet. Det höll tills jag skulle hämta den ekologiska julskinkan som beställdes på Ängavallen för ett halvår sedan. Då såg julen ut att bli större till omfattning och en rejäl skinka tingades. Inte heller frågade jag efter priset så uppfylld som jag var av synen av de busiga, hoppande grisarna i hagen. Köpte verkligen grisen i säcken. Om vi säger så här; det hade inte blivit dyrare att köpa motsvarande mängd konventionell oxfilé. Skinkan ska ätas med andakt ända till trettonhelgen.
Sedan fick jag i uppdrag att köpa gran och en rejäl julgrupp. När jag kom till blomsteraffären möttes jag av en mistel stor som en badboll. Måste ha! Ett snabbt överslag visade att hoppade jag både julgrupp och gran och istället hängde en heffamistel över julbordet så skulle det gå på ett ut. Stort jubel när jag kom hem med min ”fångst”. Vackrare mistel har aldrig skådats. Däremot uppskattades inte mina planer på att rationalisera bort den barrande granen. ”Men tänk på vår stackars pojk! Han blir ju rent olycklig om han inte får klä en gran till jul” utbrast kära hustrun. Så det blev gran. Också. Om den ”stackars” 22-åringen inte klär granen med tindrande ögon och sprudlande entusiasm så blir det indragna julklappar.
Nåväl. Jag får trösta mig med att med en denna mistel blir det många, många kyssar.
Gubbe som gillar ärlig mat och ärliga viner. Misstänker att det samma gäller mina åsikter om människor. Jag kan inte poängbedöma mina medmänniskor, lika lite anser jag att det finns möjlighet att sätta siffror på viner. Däremot har jag en ganska klar uppfattning om vem och vad jag gillar respektive ogillar. Som tur är har jag ganska lätt för att ändra mig.
Arbetar med dryck och smaker professionellt som utbildare. Strävar ständigt efter att lära mig mer. Hur mycket som fastnar är en annan sak.
Kontakta mig på anders @ gustibus.se
Utsedd till Sveriges bästa vin- & dryckesblogg 2012 av matbloggspriset.se. Skriver lika mycket om mat.
Okänt webbflöde
Öhmans Mat & Vin 
Senaste kommentarer