Äntligen har det lanserats en bra sake som prismässigt kan börja konkurrera med trista Gekkeikan. Dessutom i det lilla behändiga formatet 300 ml, lagom för två eller tre som vill ha något gott till sushin.

Dewatsuru Choinama Futsu-shu är enkel men mycket välgjord med alla det typiska markörerna som risvatten, päron, apelsinblom, vita persikor men även ett litet drag av vitpeppar. Smaken drar åt det halvtorra hållet men känns ändå fräsch och frisk med en liten fin avslutande stramhet. En jättebra nybörjarsake.

Jag passade på att prova saken mot lite sommarmat som är svår att kombinera med vin. Ägg är ju generellt sett ruggigt svårt av få ihop med liksom sillen. En ägghalva kröntes också av lite skagenröra. Sammantaget massor med umami, sötma och en distinkt syra i sillen.

Ägg med skagenröra funkade okey. Saken tappade balans och upplevdes något eldigare och lite metallisk och bitter. Till sillen gick det betydligt bättre och sakens lena sötma gifte sig fint med den sötsyrliga lagen och den feta sillen. Riktigt bra. Sedan flög fan i mig. Nyligen har det gått en reklam på tv med en svensk som bjuder japaner på Kalles Kaviar mitt i Tokyo. Inte populärt. Skulle man kunna lura på detta fiskälskande folk vår svenska stolthet tillsammans med deras nationalbrygd? Kaviar tryckets ut på en sked, inmundigades och fick dansa runt med en munfull sake. TADA! En ny härlig smakkombination uppstod! Den lite traniga smaken och påträngande rökigheten dämpades något och en ren fiskmak steg fram. Sältan lyfte fram fruktigheten i drycken och sötman i de båda kontrahenterna var perfekt avvägs. Full poäng!

Följ bloggen på Facebook!

När jag skulle köpa fisk vid Hoddorna igår till Fiskfilé ”Julienne” så stötte jag på en kvabbso. För den som inte vet så är kvabbson honan av arten sjurygg där hannen kallas stenbit.

Det är inga vackra exemplar vi pratar om. Sjuryggen är förmodligen upphovet till uttrycket ”en ful fisk”. Kvabbson på 2,5 kilo jag köpte för 70 kronor var taggig, dallrig, uppsvullen och nästan transparant och med en ytterst oaptitlig sugkopp (klicka på bilden för full storlek). Jag bar ändå hem det stygga stycket för nu skulle göras stenbitsrom på fiskhandlarens inrådan. Benämningen ”stenbitsrom” är ungefär lika vettig som ”tuppägg”, men varken ”kvabbsorom” och ”sjuryggsrom” anses väl vara tillräckligt säljande.

Receptet nedan är en egen variant baserat på en rad olika recept. Tillredningen är enkel men kräver lite omsorg. Resultatet är dock en delikatess som inte har några likheter med den transmakande och infärgade produkt som säljs i butikerna. Tillreder du den själv ligger den inte långt efter löjrom men till ett extremt lågt pris. Jag fick ut 700 g på en fisk som kostade 70 kr! Bra utdelning på pengar och arbete så passa på nu när det fortfarande är säsong. Rommen går fint att frysa in.

Sprätta upp kvabbson och ta ut romsäckarna (eller be fiskhandlaren göra det). Frigör så mycket av romsäcken du kan och skrapa ner rommen i en stor skål och slå på rikligt med vatten. Vispa med en ballongvisp. Hinnorna fastnar på vispen och plockas bort efter hand. Byt vatten och fortsätt att vispa för att rensa bort hinnorna tills allt är borta och vattnet klart. Skölj rommen mycket noggrant i en finmaskig nätsil. Ställ rommen i nätsilen över en bunke kallt och låt rinna av några timmar. Blanda sedan i 3 gram salt och 1,5 gram socker per 100 gram rom, täck över skålen och ställ kallt över natten för att gravas. Smaka av rommen. Om den är för salt kan man snabbt skölja den i kallt vatten. Om du vill kan du nu bryta av smaken med lite konjak eller brandy (2 ml per 100 gram). Låt återigen rommen rinna av en stund i en nätsil så att den blir fast och lite torr i konsistensen.