Det kom ett brev med lite kryddprover från münchmedia. Mest spännande var en liten påse med långpeppar.

Jag har hört talas om denna pepparsort men aldrig tidigare stött på den. Tydligen kom den till Europa från Asien och Indien under medeltiden och var väldigt uppskattad och dyrbar. Den glömdes sedan bort till förmån för vanlig peppar. Används i indisk matlagning och i curryblandningar.

Jag har ett vagt minne av att den använts till att krydda brännvin och/eller gin. Verkar inte helt långsökt då den har en spännande aromatisk doft som påminner om anis och lakrits och har diskreta toner av läder, rök och spiskummin. Mycket intressant. Ska jag  krydda midsommarsnapsen med den eller har någon ett annat bra förslag på användning?

Det mest intressanta fyndet när jag nyligen bunkrade nya kryddor var limu omani eller torkad lime. På påsen stod det ”torkad citron” men det visade sig inte stämma.

Limu omani är torkad lime som visade sig vara närmast en stapelvara i mellanösterns kök. Särskilt vanlig är den i Iran och Irak och förstås i Oman varifrån denna smaksättare ursprunligen härstammar, namnet betyder helt enkelt ”lime från Oman”.

Tillverkningen är väldigt enkel; små limefrukter kokas i salt vatten och får sedan torka i solen. Doften blir rikt aromatisk med parfymerade toner av pomerans och apelsinskal, ceder och nysågat trä. Den torkade frukten används hel, väl skjöljd och med några stickhål i soppor, grytor och i riskok där den förutom aromer bidrar med en fin syra. Limen tas upp innan servering och kan med fördel pressas ur. Limu omani kan också malas i kryddkvarn till ett fint pulver för smaksättning.

Ny kryddfavorit som jag hittills bara provat i en kycklingrätt som blev riktigt lyckad.

Efter förra helgens rensning av mitt kryddskåp så kände jag mig mogen att fylla på med lite nytt. Eftersom jag behövde fylla på mitt förråd av labneh så blev det en djupdykning bland kryddorna på Lucu Food. Nu kan jag behöva lite förslag på hur jag ska använda dem.

Sju stora påsar inhandlades för knappt 80 kronor. Jag fick med mig ingefära och muskot som saknades efter inventeringen samt lagerblad (som tydligen också kallas ghar på något språk) som går åt i stora mängder här hemma. Köpte fin salvia som jag aldrig använder, men den var så himla snygg. Enligt förpackningen så kan den parfymerat väldoftande kryddan användas mot magont samt ”i en del sallader”. Tips på trevligt användningsområde? Kanelen ”i pinnform” har ytterbarken kvar, doftar lite svagare men mer aromatiskt än den vanliga sorten. Ska tydligen användas till något slags te. Kan den användas till något annat tro? Allra mest intressant är de torkade citronerna! De doftar ungefär som pomerans och är stora som pingisbollar. Köpte två påsar som var märkta på samma sätt men i den ena var de ljust terrakottafärgade medan de andra var brunsvarta. Vad är skillnaden? Har en känsla av att de kan vara kanon att slänga ned i kryddiga grytor.

Tar tacksamt emot kryddråd.

…damp ner idag. Jag vet att matbloggare översköljs av smakprover och presentcheckar för att sedan förhoppningsvis skriva lite trevligt om de nya produkterna. Att nu själv ha fått ett varuprov får väl ses som ett erkännande att min blogg finns på riktigt.

Provet kom från en av de stora leverantörerna av kryddor som nu förnyat och ”förbättrat” sina förpackningar. Fyra burkar med nya svårlästa, dåligt genomtänkta och fula etiketter fick jag. Så mycket tankemöda och ingen har tänkt på att ha färgat glas i burkarna för att skydda de ömtåliga kryddorna från ljus?

Nästa tankefel är att skicka citronpeppar till en matbloggare!!! Varför inte Piffi Allkrydda eller något med glutamat? Övriga kryddor var torkad grönpeppar, mynta och sesamfrön. Om jag ändå fått något användbart. Om någon vill ha kryddorna är det bara att höra av sig i kommentarsfältet.

Sådärja! Nu är jag struken från alla utskickslistor.