Når vårt B&B vann utmärkelsen ”Årets övernattning” fick vi också ett presentkort för en övernattning någonstans i Skåne för lite inspiration. I grevens tid innan presentkortet löpte ut bestämd vi oss för en minisemester till Lund och en övernattning på anrika Grand Hotel.

Semestrar man på ett dygn så får man vara effektiv. Efter incheckning på hotellet blev det champagnelunch på trevliga Les Halles i ombyggda saluhallen med ett efterföljande kulturellt nedslag på konsthallen. Lite shopping avrundades med en fika i baren på hotellet och djupstudering av den digra vinlistan.

Runt millenieskiftet var jag sommelier på Grand Hotel och basade över den klassiska vinkällaren. Jag hade carte blanche att fylla upp den med vad jag ville och hann bunkra upp en hel del innan jag slutade för nästan exakt 14 år sedan. Under åren har jag återvänt då och då för att fynda bland gamla godsaker i källaren. För några år sedan grävde jag upp en riktig pärla och superfynd från Portugal; 1981 Barca Velha! Därför väcktes mitt intresse av portugisiska 1966 Vinho Tinto från Carvalho, Ribeiro & Ferreira LDA. Jag bad att flaskan skulle tas upp ur källaren så att jag kunde kolla upp vinet och bestämma mig senare.

Efter ett ganska fruktlöst sökande efter vettig information om vinet på nätet efter vinet blev det en liten tupplur innan middagen. Vi hade inget bokat utan chansade på bord på M.E.A.T. med magert resultat. Lund har verkligen utvecklats som krogstad och det var mycket folk överallt.  Det blev ett säkert val med stilsäkra Mat & Destillat. Efter hjärtligt bemötande från många kända ansikten bland personal och gäster var det dags för mat.  Vi beställde grissida
med stekt morot, savojkål, kungskrabba, pumpa och havtorn och var sitt glas vit côtes-du-rhône från Guigal. Kan bara säga att maten var makalöst bra och helt i paritet med den perfekta och avspända servicen.

Tillbaka till den fullsatta hotellbaren på Grand Hotel var det dags för lite vinäventyr. Jag beställde sista flaskan 1998 Tyrrell’s Vat 1 Hunter Valley Semillon eftersom Kära Hustrun ville ha vitt. Har provat vinet flera gånger, bland annat för fyra år sedan och vid besöket hos producenten förra året. Strålande bra och vinet verkar oförstörbart! Sen var det dags för det röda vinet. Jag hade blivit lite tveksam till portugisen eftersom jag inte hittat någon information. Jag bad att få se flaskan i alla fall. Med flaskan i handen inser jag att det inte handlar om ett vin från 1966. Årtalet anger att vinet buteljerats då men det andra årtalet på etiketten berättar att det handlar om ett vin från 1949! Vi pratar om ett obskyrt vin från Portugal med 66 år på nacken och 17 års fatlagring till ett pris på vinlistan av 800 kr. Bring it on!

Med lite besvär kom korken ur flaskan och vinet i glaset hade en briljant granatröd färg med en tegelröd kant som hos en gran reserva från Rioja. Doften var initialt tydligt muggig och korkpräglad som långlagrade viner ibland får av korken. Det  är en instängd doft som luftas bort och handlar inte om korkdefekt som inte försvinner och som helt fördärvar vinet. Smaken var mjukt avrundad med frisk syra och massor med röd bärighet, lite mörka bär och kryddighet. Hyfsat lång smak med en bitterhet som dock klingade av när vinet fick tid i glaset. Tvärtemot vad jag trodde så hade vinet tjänat på att luftas i en karaff då det höll hela kvällen. Inget stort eller komplext vin men vitalt och njutbart och förvånansvärt robust för sin ålder. Ett imponerande vin för vad det var. Bara tanken på att vinet legat på fat i tretton år när jag föddes och inte buteljerades förrän jag fyllde fyra inbjuder ju till en viss ödmjukhet.

Minisemestern avslutades med en fantastiskt lyxig frukost (omelettkock och nästan genomgående lokala produkter) och några snabba julklappsinköp i ett förmiddagsstilla Lund. Kortsemestrar och gamla portugisiska viner är klart underskattade.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Av någon anledning har det blivit en tradition att jullunch med efterföljande vinfest har blivit förlagd till Lund. En anledning kan vara den spännande vinkällaren på Grand Hotel. Lund har de senaste åren tagit sig ur ett ”död mans grepp” när det gäller restaurangkultur. Förutom Grand har det tidigare endast funnits ett anständigt alternativ som en oskriven regel. Nu däremot fullständigt sprudlar kroglivet och det är riktigt roligt att besöka Lund.

Lunchen intogs på Les Halles som lånat både namn och koncept från den klassiska saluhallen i Paris. Restaurangen ligger i den nybyggda delen av den ombyggda saluhallen och kombinerar klassisk bistrokänsla med en stor inglasad front mot gatulivet utanför. Både meny och vinlista är strikt franskt klassisk och den sistnämnda är ovanligt bred. Roligast är att champagnelistan är synnerligen sympatiskt prissatt. Vi tog in en 2002 Pol Roger med ett snudd på symboliskt påslag på 200 kronor. Les Halles är definitivt stället att njuta champagne på. Lunchen avnjöts i härligt trång och stimmig miljö och jag ser fram emot att njuta menyn på kvällstid.

Vill man fynda stora vinupplevelser så är Grand Hotel fortfarande ett ymnighetshorn. På vinlista finns fortfarande äldre årgångar och udda viner till riktigt intressanta priser. Vi tog bland annat in en 1996 Château Brown från Pessac-Léognan samt en 1991 Meerlust Rubicon från Stellenbosch i Sydafrika. Med en snarlik druvsammansättning var vinerna svåra att skilja åt i en blindprovning. Båda var förvånansvärt spänstiga, ungdomliga och fruktiga men det äldre sydafrikanska vinet var fruktigare, fylligare och mer balanserat än det franska. Två mycket bra, imponerande och njutbara viner. Det finns mer godsaker att hitta så passa på innan de tar slut.

Dagen avslutades i baren på Mat & Destillat. Trångt, blandat, stimmigt och skönt lundensiskt.

Lund har inte varit något direkt mecca för den på jakt efter krogupplevelser. Förutom Grand Hotel som varit dominerande i över 100 år så har det dykt upp ett och annat stjärnskott som sedan försvunnit. Det verkar ha legat en död hand över lärostaden. Ett undantag på senare har varit Klostergatans Vin & Delikatess som är en pålitlig och populär bistro.

Igår hoppade vi på pågatåget Ernst-Hugo Järegård till Lund för att besöka en nykomling på den gastronomiska kartan. Först blev det dock en vätskekontroll på Grand Hotel. Detta är en fantastisk institution som idag är totalrenoverad med varsam hand. Matsalen och baren är en uppenbarelse där man lyckats bevara den ursprungliga atmosfären men ändå uppdaterat så det känns fräscht och luftigt. Vi slog oss ned och beställde hemlagade, frasiga fläsksvålar och en 1999 Aile d’Argent (det vita vinet från Château Mouton-Rothschild). Stor härlig, fatkryddig och nötig doft med toner av bivax, gula frukter och lite gröna, unga, örtiga inslag. Smaken var mogen, fyllig med avrundade syror och en ganska tydlig fatkaraktär. Ett spännande vin man inte provar så ofta och till fyndpriset 750 kr! Vi fick sista flaskan i källaren men det finns gott om andra liknande fynd på listan som är sig mycket lik sedan jag var sommelier där för tio år sedan.

Stärkta av den vita bordeauxen tog vi en kort, rask promenad till kvällens huvudmål; Mat & destillat. Restaurangen ligger inrymd i numera nedlagda Conditori Lundagårds lokaler precis vid domkyrkan och drivs av de två veteranerna Mackan och Fredrik* från Grand Hotel. Det märks både på stil och inredning som känns som en ungdomligare och modernare variant i en mindre skala. Den klassiska cocktailbaren dominerar intrycket med en liten lounge med fräckt pimpade svanen-fåtöljer medan matsalen är luftigt, enkel och klassisk och med en mer intim och hemlig avdelning längst in. Allt känns rätt och helt genomtänkt.

Med vesslesnabbe Mackan i matsalen är servicen hjärtlig, personlig, påpasslig och kryddad med trevligt matsalsarbete. Vill man uppleva hur en matsal ska dirigeras så ska man absolut söka sig hit.

Valet av förrätt var enkelt när beskrivningen löd ”inlagd strömming med kalixlöjrom, ljummen potatis, kavringflarn, lökring och dill”. Öl och husets egenkryddade bäsk serverades prompt. Vi förväntade oss en klassisk servering och blev grymt besvikna när det sattes fram en pretentiös presentation i form av tre ”torn” av nämnda ingredienser på en skifferskiva. Sinnesstämningen ändrades snabbt efter att första stapels svalts. Alla smaker var på sin plats i en mycket fin balans. Fantastiskt gott! En smakbit av den sockersaltade renen som övriga beställde var nästan lika bra. Från Fredrik i baren kom nu en mellanakt i form av en liten drink av äppelmust, calvados, champagne och mynta. Härligt fräsch och uppfriskande. Huvudrätten var en bröstsida av henriksfältsgris som pocherats i ett dygn och sedan knaperstekts och serverades på dillstuvad svartrot. Jag stönade vällustigt i kapp med bordsgrannen som åt älgrygg med benmärgsemulsion. Mycket läckert och välsmakande.

Mäta, glada, nöjda och varma i själen åkte vi hem efter ett verkligt positivt första besök. Kan standarden hållas så kommer det här raskt att bli en ny lundaklassiker!

*Jag känner båda väl sedan vi jobbade tillsammans så mitt omdöme kan möjligtvis vara färgat. Men övriga gäster vid bordet verkade dela min uppfattning.