Detta bildspel kräver JavaScript.

Under dagarna i McLaren Vale besökte vi bland annat Gemtree Wines som drivs av Mike och Melissa Brown.  De bedriver sin odling ekologiskt och biodynamiskt så fokus låg på regionens hållbarhetsarbete (SAW) som de är djupt involverade i. Det blev en intressant uppdatering för mig då jag besökte dem på resan 2014. 

Vinodlingen i McLaren Valle drivs idag till 45% hållbart och 10% är certifierad ekologiskt/biodynamiskt. Detta gör dem till Australiens ”grönaste” region. Bland annat beror detpå att klimatet gör detlätt att odlautan bekämpningsmedel men framförallt på ett mycket medvetet arbete från odlarna. Grundtanken är ”generational farming”, det vill säga att man ska lämna över jorden till nästa generation i bättre skick än man fick den. 

Hela arbetet bygger frivillighet och på transparans. När man snsluter sig får man tillgång till enservermeden mjukvara där allt man gör i sitt arbete förs in som data. Det gäller mängden bekämpningsmedel, åtgång av vatten och drivmedel, plantering av andra grödor för biodíversitet, löner till anställda och så vidare. Detta omvandlas till poäng och kommer ut som diagram och poång. Det allra viktigaste är att samtliga producenter involverade i programmet kan se varandras data. Total transparans. Denna modell har nu ocks spridits till Clare Valley, Barossa, Adelaide Hills, Langhorne Creek samt Granite Belt och fler är på gång.

Vid förra besöket blev jag så inspirerad att jag kort därefter skrev en text om hållbar odling. Efterom jag tycker att den tål att läsas igen så återanvänder jag den här nedanför i sann återbruksanda. Håll tillgodo.

Under vinresan i Australien besökte vi McLaren Vale och fick se hur de arbetar med ett hållbart sätt att odla vin. Det var mycket intressant och flera kloka saker sades. Bland annat konstaterade Mike Brown från Gemtree Wines att ”sustainability is not an option” – det vill säga att hållbarhet inte är ett alternativ, det är den enda vägen. Innan jag fortsätter kan vi bara låta detta sjunka in och konstatera att hållbarhet är den enda vägen för mänskligheten både vad gäller produktion och konsumtion. Vi kan kanske anse detta vara en avslutad diskussion då det inte är många som skulle argumentera mot detta.

Med detta sagt så kommer nästa fråga; Är ekologisk odling svaret?

Av världens totala areal av ekologisk odling finns en tredjedel i Europa. Trots detta är endast 2,2% av den europeiska arealen ekologiskt certifierad (siffror från 2012). Även om arealen stadigt ökar så inser man att ekologisk odling inom överskådlig tid inte kommer att ha någon större effekt på vår miljö. I många delar av Europa och världen är det också svårt att helt gå över till ekologisk odling och man kan ha många olika problem tampas med. Det har man insett i McLAren Vale och Mike Brown konstaterade att ”systems needs to be local. We seek no certification but continuous improvement instead”. Odlarna där arbetar med de problem och förutsättningar men har lokalt och söker och skapar hållbara lösningar som ligger utanför de gängse systemen. Ekologisk certifiering hade bara hindrat dem i deras arbete och dessutom utestängt många odlare att delta i utvecklingsarbetet. Detta är samma tankegång som Michael Back på Backsberg Wines i Sydafrika har. De har under många år varit pionjärer inom hållbar vinodling men hans inställning är att ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”.

Vad man måste förstå är att certifierad ekologisk odling (och det är den det handlar om) är uteslutande och utestängande. Om du inte når upp till till samtliga krav eller avviker på någon punkt så är din odling inte ekologisk. Hållbar odling som oräkneliga organisationer främjar och bedriver runt om i världen (sustainable vinegrowing, lutte raisonnée, agriculture durable osv) är däremot inkluderande. Man arbetar, liksom i McLaren Vale, med att informera, utbilda, stödja och utveckla metoder för att kraftigt begränsa användningen av bekämpningsmedel och handelsgödsel. I detta arbete ingår också transporter, vattenförbrukning, förpackning, energi, etik samt ibland även social och ekonomisk hållbarhet. De två sistnämnda är i det längre perspektivet en förutsättning för hållbarheten.

Jordbrukare, oavsett om det handlar om potatis eller druvor, vill givetvis inte förstöra miljön där de verkar. Kan de undvika dyra och farliga medel så är det självklart att de kommer att göra det. Genom ett brett hållbarhetsarbete baserat på samarbete, utbildning, forskning, lagstiftning och understött genom en identifierbar märkning så kan vi komma mycket långt. Ett lysande exempel på detta är Sydafrika. Jag har tidigare skrivit om hur man var först med en nationell märkning av vinerna som garanterar både ursprung och ett hållbart jordbruk. På bara ett par år har nu hela 97% av producenterna anslutit sig och man ser redan hur ekosystemet kommer i balans, djur och växtarter återvänder och vattennivåer stiger. Med landets enorma artrikedom har man ett stort ansvar och redan idag har det skapats 1,3 ha naturskyddsområden per 1 ha vingårdar. Detta sker i stor utsträckning genom den ideella organisationen Biodiversity & Wine Initiative där en tredjedel av vinerierna idag är engagerade. Det intressanta är att trots den genomgående mycket höga medvetenheten och aktiva miljöarbetet bland vinproducenterna så är det bara runt en handfull som är certifierat ekologiska.

Om många gör lite så ger det en större effekt än om några få gör mycket. Att stirra sig blind på ekologisk odling som lösningen och se all annan odling som ”konventionell” och ”dålig” gagnar ingen utom möjligen de certifierade producenterna. Vi måste lyfta blicken och se helheten. I den bilden ingår också vår egen konsumtion och vårt handlande.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Adelaide Hills åkte vi söderut mot McLaren Vale som kanske mest är känt för typisk australiensiska viner med alkohol, rik frukt och fyllighet av druvan shiraz. Även om shiraz fortfarande hittas i en majoritet av vingårdarna är det andra druvor och stilar som idag väcker intresse. Spännande är att hitta massor av vita viner av italienska vermentino och fiano samt röda av montepulciano, sagrantino och montepulciano. Att de italienska druvorna kommer starkt kan spåras till de ursprungliga italienska invandrarna och de druvosorter de tog med sig till området. Vi fick prova massor av lättare friska röda, vita och roséviner under en lunch på fantastiska Star of Greece med utsikt över oceanen.

Innan dess var det dags för en masterclass på egendomen Yangarra om den druva som mer än andra idag kanske profilerar McLaren Vale: grenache.

Vi fick bland annat möta Bernard Smart som för 70 år sedan planterade vingården High Sands på en av de mest intressanta sandiga jordmånerna i McLaren Vale. Han berättade om hur vinindustrin såg ut för och hur de stora jättarna i vinbranschen styrde mycket av verksamheten. Grenache tog upp stora arealer men ansågs inte vara någon kvalitetsdruva och resultatet var att man under 1980-talet drog upp gamla planeringar av grenache och andra medelhavsdruvor ersatte med merlot, cabernet sauvignon och shiraz. Idag återplanterar man de ursprungliga druvorterna igen men grenache står fortfarande bara för 8% av planteringarna.

Grenache lämpar sig väl i McLaren Vale. Druvan som trivs i varma till heta klimat har den speciella egenskapen att när den nått full sockermognad så kan den hänga kvar på vinstocken länge för att fortsätta utveckla aromer utan att syran och friskheten försvinner. Dagarna i regionen kan bli mycket varma men tack vare havets modererande effekt och den svala nattluften från Mount Lofty så får vinerna fin arom och friskhet.                            

Det finns mycket gamla vingårdar med grenache i Australien, en del ända från andra halvan av 1800-talet. Anledningen till att dessa överlevt ekonomisk deprssion, två världskrig och organiserad upprotnig är att de alltid, från att de varit unga, gett bra kvalitet och god skörd. En annan orsak är att de gör utmärkta ”bathtub wines”, det vill säga viner som man fixar till hemma i en balja. Sådan kvalitet gör att en vinstock överlever i ett sekel.

2016 Kay Brothers Griffons Key. Medeldjupt rubinröd. Medelstor lätt aromatisk doft av friska röda bär, liten eldighet och sötlakrits. Nästan fyllig, frisk, mycket fint sandig men väldistribuerade tanniner, fräsch fruktighet som samtidigt är nästan köttig. Nyanserad kryddighet, peppar, lagerblad i lång eftersmak.

2016 Yangarra Estate Vineyard Ovitelli Grenache. (Vinifierad i cementägg) Medeldjupt rubinröd. Ganska liten men fruktig doft med någon aromatisk ton. Fyllig men elegant smak med mycket friska syror, tuggig mörk fruktighet parad med friska röda bär, sötlakrits, peppar, chiliaromatik, mycket fina tanniner som ligger i hela gommen.

2016 Wirra Wirra Absconder Grenache. Nästan djup och prurpurfärgad. Medelstor, något eldig, kryddig, eukalyptus, mogna röda och blå bär. Medelfyllig, frisk elegant med slank röd frukt, välstrukturerade tanniner, aromatisk ekarom, lång torr eftersmak.

2016 Hardys Tintara Grenache Reserve. Djup purpur. Stor tydlig doft av mogna solvarma bär, ceder, sötkryddig, kanel och en ton av eukalyptus. Fyllig, mycket smakrik med stram struktur, fokuserad röd och mörk bärfrukt, mycket lång och nästan intensiv eftersmak.

2015 Willalunga 100 ”The Hundred” Single Vineyard Clarendon Grenache. Ganska ljust rubinröd. Stor något utvecklad, lite knäckig ton parad med röda friska bär och en lätt aromatisk fatton. Medelfyllig med mycket lätt frisk, elegant munkänsla, röd frisk bärfrukt, något rökigt inslag. Bra längd men lite glesa tanniner och någon bitterhet i avslutet.

2015 Yangarra Estate Vineyard High Sands Grenache (Bernard Smarts 70-åriga bush wines). Medeldjupt purpur. Stor, uttrycksfull doft med liten eldighet, sötkryddig, piptobak, mogna mörka bär. Fyllig, lftig fruktighet av mogna röda bär, mycket frisk, stadiga, fina tanniner, ganska tydligen ek, smakrik, lång kryddig eftersmak.

2015 Brekkers Grenache. Ljust rubinröd. Stor, rik, aromatisk lite eldig, kryddig doft, lite flyktig ton. Medelfyllig, mycket frisk smak, röda mogna bär, tydlig grenachekryddighet, mycket fina lätta tanniner, lång elegant eftersmak med lakrits och lite tobak.

2013 d’Arenberg Derelict Vineyard Grenache. Medeldjupt blåröd. Stor, nyanserad, komplex, utvecklad doft med kryddighet, läder, knäck och chili. Fyllig, frisk, välstrukturerad, ovanligt stadiga tanniner för grenache, massor av mogen fokuserad rödfruktighet. Lång nyanserat kryddig eftersmak.

Här är en riktigt bra och snygg vinkarta över Australien.