Detta bildspel kräver JavaScript.

Österlen är verkligen ett paradis och epitetet ”Sveriges Toscana” är inte helt långsökt. Det är en lycka att få bo här i vårt blåa hus.

En nackdel är dock att man kommer långt bort från utbudet av vinprovningar och vinmiddagar. Därför var det särskilt roligt att bjudas in som gäst till en specialprovning hos Munskänkarna i Simrishamn. Initiativet till provningen kom från Percy Månsson på Domän Sånana och Karin von Schenck och Robert Nilsson på Österlensparris. De ville undersöka hur de österlenska vinerna och sparrisen fungerade ihop. Platsen för provningen var exemplarisk – Holmåkra gård med ett par kilometer till både sparris- och vinodlingarna. Snacka om närproducerat!

Exemplariskt placerad provning för mig som bara kunde hoppa upp på cykeln och trampa de knappa fem kilometrarna dit. I den stilla och ljumma vårkvällen susade jag fram genom det magiska landskapet där den gula rapsen stod axelhög. Den som aldrig känt den lätt parfymerade honungsdoften av blommande raps har verkligen missat något.

På plats var närmare 50 personer för att prova fyra viner från Domän Sånana (och ett alsacevin) till en sparrismeny som kocken Peter Häberli trollat fram i det enkla kaféköket.

Marinerad och smördegsinbakad vit sparris

*

Soppa av grön sparris och avokado

*

Grillad vit och grön sparris med lättstuvad ramslök och pesto

*

Purjolökscréme med mousse av grön sparris och pepparrot

*

Kokt vit sparris på bladspenat med hummerhollandaise

*

Tagliatelle med grön sparris, grädde och parmesan serverad med sallad på ruccola, grön och vit sparris, balsamvinäger och olivolja.

*

Sparrisglass med rabarbergelé

Vinerna var alla av årgång 2014, en ovanligt varm och mild växtsäsong under sommaren, särskilt vid Domän Sånana (Sveriges kanske äldsta frilandsodling av vin) som ligger nästan vid stranden. I juli månad var vattnet i havet nästan medelhavsvarmt tack vare det varma vädret och vindar som förde in uppvärmt ytvatten mot land. Detta märktes i vinerna som alla hade en ovanligt väl balanserad syra för svenska viner. Samtliga viner är helt torra med som mest 0,1 g restsocker.

2014 Croix Fleurie Solaris visade direkt att druvan solaris är den mest lämpade gröna druvan för vårt klimat då vinet helt utan chaptalisering (tillsatt socker) klockar in på 13,5%.Ganska stor aromatisk doft av honung, krusbär, citrus och lime. Bentorr, mycket frisk och aningen skarp syra mot bra fruktkoncentration och aromer av gula äpplen, citrus och honung. Bra längd och ett snyggt balanserat vin.

2014 Domän Sånana Souvignier Gris (en grön cabernet sauvignon-korsning) kom från 4 år unga stockar vilket visade sig i en lite enkel och något kort smak. Vinet hade ändå personlighet med toner av Rose’s Lime, päron och en liten intressant rökighet. Helt torr, lätt kropp, hög men balanserad syra trots den lite tunna frukten. Toner av grönt äpple och päron. Enkelt men behagligt vin som passade bra till flera av sparrisrätterna.

2014 Domän Sånana Muscaris är en korsning av solaris och muscat och kommer liksom föregående vin från helt unga stockar. Även här visar det sig i lite tunn frukt och kort smak. Tydlig aromatisk muscatkaraktär med kryddighet, vitpeppar och lite tuttifrutti-toner. Smaken var helt knastertorr, lätt, syrlig och med ett lite kartigt avslut.

2014 Domän Sånana Claré är ett rött vin på en blandning av rondo, regent, siramé, pinot noir och lite av den gröna solaris. Vinifierat med kort skalkontakt för att göra vinet mjukt och lätt påminner det lite om en enkel beaujolais. Lätt kropp, nästan obefintliga tanniner, liten beska och aromer av smmultron, lingon och gelégodis. Enkel frukt och ganska kort smak.

Sammantaget en fin upplevelse att sitta på en gård mitt i rapsfälten och dricka ovanligt balanserad svenska viner odlade nästgårds och äta fina smårätter av primörsparris skördade några stenkast bort. Det är ganska fint på Österlen.

En gång om året bedömer vi på Gustibus Wine & Spirit Academy viner på uppdrag av Svenska Vinodlarföreningen. Förra lördagen provades vinerna och idag presenterade jag resultatet på föreningens årsmöte och delade ut diplom.

Vinerna anmäls, skickas in och provas blint av en jury bestående av fem erfarna personer från olika delar av vinbranschen. Vinerna bedöms enligt en 20-poängsskala där 8 poäng är Godkänt, 11 poäng ger Brons, 13 poäng Silver och Guld när man uppnår 15 poäng.

Då 2013 var ett nästintill perfekt år så var förväntningarna stora och hela 54 olika viner hade skickats in till bedömning vilket är ett rekord. Förra året, efter en skral skörd, störtdök resultatet till ett snitt på 6,76, det vill säga en bra bit under godkänt som är 8 poäng. Förhoppningen att få ett högt genomsnitt och chansen att kanske få dela ut många diplom och kanske till och med ett guld kom dock snabbt på skam.

Snittet blev skrala 6,27! Förra året blev det 11 godkända viner varav två bronsmedaljer men i år bara 8 godkända varav ett silver. Mycket nedslående. En stor del av förklaringen kan finnas i att flera av de större vingårdarna av någon anledning inte skickat in viner och att merparten därför kan räknas till hobbyodlarnas skara. Men även den tekniska kvaliteten var lägre och många var vinerna som hade både en och flera skönhetsfel och rent av defekter. Mycket oxiderat, översvalat samt märkligt nog både oxiderat och översvalat i vissa viner.

Här nedan listar jag det godkända vinerna.

Godkända vita viner av solaris blev 2013 Solaris från Vallda Vingård, 2013 Änglavin Solaris från Vingården Änglavin,  2013 Amoroso Solaris från Södåkra Vingård, 2013 Solaris I och 2013 Solaris II båda från Domaine Bellevue. Det enda röda som blev godkänt var 2013 Brännestads Röda från Brännestads Vingård. Godkänt blev också 2013 CARL,ett vitt vin med sötma från Gullyckevin. Bästa vin blev i särklass 2009 Blaxsta Vidal Ice Wine från Blaxsta Vingård som tilldelades silvermedalj.

I det stora rosévinsutbudet finns det ett och annat som sticker ut. 2011 Interkardinal Rosé från Vingården i Klagshamn är ett sådant.

De vita vinerna av solaris från denna lilla pionjärproducent hör till de allra bästa och kanske mest omtalade av de svenska vinerna och jag har skrivit om dem ett par gånger här på bloggen. Deras rosé har jag bara provat på försöksstadiet men nu finns det tillgänglig lokalt på Systembolaget.

Det är ett välgjort vin som tilltalar dem som gillar friska, torra och strama viner. Inte alls dumt. Men med ett literpris på 300 kronor (!) är det inget man sitter och sörplar i sig lite obekymrat på en uteservering. Hade det kostat hälften så mycket så hade jag kunnat fundera på etiketten ”privärd”. Men man får ta med i beräkningen att detta är ett i alla bemärkelser unikt och handgjort vin i mycket små kvantiteter. Sådant påverkar priset, inte bara på svenska viner. Som ett gå-bort-vin istället för den eviga flaska med amarone är den perfekt. Alla kommer att vilja prova och det blir en garanterad snackis.

Snygg, ljust jordgubbsrosa ton. Medelstor, ren, frisk och lätt örtighet med tydliga smultron och jordgubbstoner och en kritig mineralkaraktär. Lätt, knastertorr och mycket frisk smak, slank fruktighet med karaktär av omogna jordgubbar, röda vinbär, lime och en mycket stram och kritigt mineralig eftersmak. Bra längd och balans.

Är du nyfiken på skånska viner så håller jag ett par provningar på temat nu i sommar.

Följ bloggen på Facebook!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Igår lanserades boken ”Tjugo skånska vingårdar” vid ett event på Arilds Vingård. Det var samtidigt ett tillfälle för inbjudna journalister, krögare, vinodlare och andra att prova skånska viner av druvan solaris samt lära känna den fina vinanläggningen.

Arilds Vingård är en av de nyare skånska vingårdarna men samtidigt en av de mer ambitiösa och vågade satsningarna. Vingården ligger vackert i anslutning till en gammal korsvirkesgård strax utanför Arild på Kullahalvön med sitt speciella milda klimat. Annette och Jonas Ivarsson har renoverat gården och planterat vin i de mjukt böljande omgivningarna runt den lilla dammen. Men vad som skiljer vingården från många andra vingårdar i Skåne är att man byggt ett komplett vineri med vinpress, rostfria jästankar, provningsrum, konferensrum och tegelvalv för lagring i ekfat samt för framställning av mousserande vin. Här finns också en sommarrestaurang med stor uteservering och en inglasad matsal av korsvirke och med golv av höganästegel. Här kan man äta och dricka av gårdens vin (och andra) och se ut över dammen och vingården. Det finns också lägenheter att hyra veckovis på gården. Ett riktigt semestermål med pittoreska Arild på promenadavstånd. Missa inte denna lilla pärla!

Så var det då provningen av solaris-viner som ett antal vinodlare tagit med och presenterade. Solaris är en grön druva som korsats fram i Tyskland och som visat sig trivas särskilt väl i det skånska klimatet. Den mognar tidigt och med höga sockernivåer samtidigt som den är resistent mot röta som kan vara ett problem på våra breddgrader. Att den dessutom verkar anpassa sig väl till olika jordmåner, ge varierande karaktär och lämpar sig för fatjäsning är ytterligare plus i kanten.

Hur var då vinerna som presenterades? De visade absolut att utvecklingen fortsätter med stora steg mot bättre, fruktigare och mer balanserade viner. Samtliga var välgjorda, korrekta och några var riktigt bra. 2011 Villa Mathilda Solaris med 13,5% naturlig alkoholhalt visade upp en stor doft av tutti-frutti och tropisk frukt och kombinerade fylllighet och rik, mogen frukt med en mycket frisk, äpplig syra och lång eftersmak. Den nya ägaren till Kullahalvöns Vingård presenterade 2010 Solaris. Jätteroligt att denna fina vingård får leva vidare för vinet presterade i god stil stor fruktighet med mogen melon, honung och en medelfyllig smak med en frisk syra som balanserades av av en liten sötma. Rent, snyggt, balanserat och njutbart. 2010 Interkardinal Solaris Kaxig från Vingården i Klagshamn var verkligen ett kaxigt vin. Av botrytiserade druvor har man gjort ett spännande vin med en speciell rökig ton, honung, eldighet och mogen honungsmelon samt en intensiv smak med en riktigt tuff syra och tillbakahållen fruktighet. Ett vin med lagringspotential.

Lite udda i sammanhanget var ett rosévin från Flädie Vingård av den blå druvan cabernet cortis. 2010 Astrid Cabernet Cortis var blekt lökskalsfärgad med en stor och distinkt doft av vit sparris och svarta vinbär. Stram, medelfyllig och mycket frisk smak med bra längd. Mycket annorlunda och riktigt bra. Lovar gott!

Har du inte redan gjort det så är det hög tid att inse att Sverige är ett vinland. Framförallt i Skåne planteras nya  vinodlingar och intressanta viner framställs av entusiastiska vinmakare. Engelske vinskribenten Oz Clarke uppmärksammade detta i ett stort uppslaget reportage i Sydsvenskan där han bland annat utnämnde 2009 Interkardinal Solaris till Sveriges bästa vin.

Jag provade vinet för ungefär ett halvår sedan och var inte riktigt övertygad då om dess kvalitet. Igår kväll fick jag testa det igen.

Ganska ljust gul färg. Stor, eldig och aromatiskt, kryddig doft av apelsinblomma, vanilj, vitpeppar och lätt ekig ton. Fyllig, mycket frisk citruslik syra, bra fruktighet och mycket eldig och kryddig med stadig ekstruktur och lång eftersmak med ganska markerad apelsinskalsbeska. Lite obalanserad med dominerande eldighet, men välgjort och mycket imponerande för sitt ursprung.

Det bestående intrycket är att Interkardinal är lite för mycket. Med ambitiös fatbehandling, en naturlig alkoholhalt på 15,8% (!) och inte helt utjäst så påminner det lite om vinerna från Australien och Kalifornien för 15-20 år sedan. Viner som ville mer än de kunde och flexade musklerna för att imponera. Absolut spännande och en fingervisning om Sveriges potential som vinland. Personligen tycker jag att 2009 Sydväst Nordost av samma druvmaterial men utan fat och med en högre restsötma var betydligt mer balanserad och njutbar.

I dagens Nyhetsmorgon på TV4 sändes ett riktigt fint reportage från den skånska vinskörden med Bengt Frithiofsson.

För den som fortfarande inte tror att det odlas vin i Sverige är det bara att kolla klippet. Vi är fortfarande en bra bit ifrån att producera stora viner men utvecklingen går i rasande takt och resultaten är i många fall överraskande.

Det ser mörkt ut för den svenska vinskörden i år. Åtminstone i Vingården i Klagshamn som jag besökte idag. Det lär inte bli de sedvanliga vinerna denna gång från den kalk- och flintrika leran söder om Malmö.

Rondodruvorna hänger trinda och svarta på stockarna men det är bara på ytan som det ser bra ut. Efter den sena våren har den potentiella alkoholhalten knappt klarat av att kravla sig över 10% när man normala år kommer upp närmare femton. Rekordregnet under hösten har förvärrat det hela genom att göra druvorna vattenstinna och gett rötangrepp.

Murre som sköter sin vingård pedantiskt försöker ändå se det positiva i det hela. Eftersom man förmodligen inte lyckas göra ett anständigt rött vin i år satsar man på att istället framställa en bra rosé av de blå druvorna. Dessutom passar man på att experimentera lite när det ändå ser ut som det gör. På klassiskt vis tänker man koncentrera druvmusten genom att torka en del av druvorna och göra en svensk amaronevariant. De gröna druvor som angripits av svampen Botrytis cinerea kommer man att skörda och försöka göra ett ädelsött vin utav. Inte utan att man ser fram att prova resultatet.

Även om Murre försöker se det från den ljusa sidan så är det tufft; ”Förra året som var en bra årgång då kunde vi nästan slappa lite. Men i år får vi arbeta många gånger hårdare och ändå inte få ett bra resultat. Det känns lite hopplöst”.

Att vara vinodlare är ett hårt och tålamodsprövande arbete oavsett var i världen man verkar. Fast i Sverige har ju odlarna ett alkoholpolitiskt klimat att kämpa mot också.

Det är bara att vänja sig. Svenska viner är här för att stanna.

Igår provade jag ett nytt spännande vin; 2009 Sydväst & Nordväst Solaris*. Vinet är ett samarbete mellan Vingården i Klagshamn, där druvorna odlas, och Vingården i Åhus där de vinifieras. Druvan är solaris som visat sig fungera mycket bra i svenska förhållande, ge hög kvalitet samt lämpa sig väl för fatjäsning och lagring. Att druvan också producerar höga sockernivåer avslöjade en snabb titt på etiketten; 15%!!!

Det är ganska anmärkningsvärt att ett vin odlat strax söder om Malmö når upp till en naturlig alkoholhalt man normalt brukar hitta hos kaliforniska viner. Än mer uppseendeväckande är att vinet trots det har en restsötma (ej utjäst socker) på 12 g/l! Var ska detta sluta?

Trots den höga alkoholen slog det inte igenom i doften som påminde om en solmogen chenin blanc med toner av gråpäron, ylle, tropisk frukt och en tydlig, nästan rökig mineralton. Smaken var fyllig, fruktig och nästan fet med massor av gul solmogen frukt och en frisk citruston. Framstår som torr trots restsockret. Alkoholen gav en åtstramande och värmande känsla som förstärktes av en ganska disktinkt mineralkaraktär. Mycket karaktär och smak och bra längd.

Det här är inget billigt vin, det ligger i klass med en bättre premier cru från Chablis, men med tanke på hantverket, den låga avkastningen (runt 20 hl/ha), det speciella ursprunget och att vinet är mycket njutbart idag så är det inget orimligt pris.

*Säljs endast i butiken i Limhamn.

Jag tycker att det är fantastiskt intressant med den gryende, svenska vinproduktionen.

Vi har en kraftigt växande hobbyrörelse och vinodlarförening samt flera kommersiella vinproducenter. Att det går att göra viner av mycket god kvalitet är omvittnat och jag kan lova att vi bara set början.

En av vinproducenterna som rycker fram starkt och är mycket aktiv är Vingården Åhus (hemsidan är dock ganska inaktiv). Jag har provat några av deras experimentviner tidigare och de har varit mycket lovande. Idag fick jag testa ett rosévin som de gjort i ganska stor volym på grund av en framtvingad tidig skörd beroende av kraftig kyla i höstas.

Vinet hade en stor, ren, tydlig doft av granny smith-äpplen och hallonbåtar. Smaken var ren men dominerades av en nästan aggressiv, hög syra som tydligt var präglad av den tidiga skörden. Det fanns dock bra frukt i vinet. Framsynt nog har ojäst druvmust sparats och kommer att tillsättas för att höja sötman och balansera ut syran. Ser fram emot att få prova det färdiga vinet som säkert kommer att resultera i en läskande, matorienterad rosé.