Detta bildspel kräver JavaScript.

På måndagmorgonen lämnade vi svala och dimmiga Elgin och våra värdar på frukt- och vingården Shannon. Dagens tema gick i helt i grönt något man i Sydafrika arbetar mycket med. Gruppen jag blev indelad i skulle åka på en tur mellan ett antal olika vingårdar med miljöprofil. Helt i mitt intressefält och mycket intressant.

Först ut var ett besök i Stellenbosch hos Reyneke som odlar biodynamiskt. Vi togs emot av en mycket sympatisk Johan Reyneke bland myskänder och galna tuppar på den ganska anspråkslösa gården. Omgående blev hela truppen utkommenderad i vingårdarna där vi fick en genomgång om täckgröda, biodiversitet, kretsloppstanken och förevisades daggmaskfarmar. Mycket fint, tydligt och intressant presenterat med stor charm. Så småningom gled han försiktig över i vad biodynamiken verkligen handlar om utan att egentligen gå in på detaljer. Som alla biodynamiker jag träffat så var det mycket luddigt prat om helhetstänk och ”moder natur som andas ut och in” och annat harmlöst. De märkliga preparaten behandlades med den vanliga överslätande attityden att ”det verkar märkligt men vi ser att det fungerar”. Jag stod helt tyst och undvek artigt att ställa besvärande frågor. En annan i gruppen frågade om dessa metoder kunde spåras tillbaka till traditionella jordbruksmetoder. Johan Reyneke svarade att ”Steiner säkert studerat gamla sedvänjor, experimenterat med dem, analyserat resultatet och kommit fram till en vetenskaplig förklaring”. Detta svar visade med all önskvärd tydlighet att han, liksom de flesta biodynamiker, inte läst eller satt sig in i Rudolf Steiners tankevärld. Metoderna är nämligen helt tagna ur  Steiners klärvoajanta upplevelser och syner.

Besöket avrundades med en provning av gårdens viner i ett provningsrum behängd med den mest deprimerande ”vinkonst” jag upplevt. Vinerna var det dock inget fel på, rakt över snygga och välgjorda även om en del var av det mer rustikare slaget och saknades lite elegans här och där. Sammantaget inga större nyheter eller överraskningar vid detta besök. Däremot överträffades förväntningarna när vi åkte vidare till Paarl och producenten Backsberg.

Backsberg är en ganska stor och familjeägd egendom med anor från 1916. Man bestämde sig 2006 för att försöka ge tillbaka till naturen vad man skördat under nästan ett sekel. Man tittade på sin totala verksamhet inklusive transporter, förpackningar och produktion och började mäta ALLT i fråga om koldioxisutsläpp, vatten- och energiförbrukning och blev excel-experter på kuppen. Man satte ett mål att bli självförsörjande på energi och vatten samt att satsa på att återskapa naturliga miljöer för växt och naturliv på egendomen. Man har experimenterat och sökt nya vägar och räknar med att inom ett par år vara ett slutet och självförsörjande system.

Hela vår grupp kördes runt på egendomen och upp i de högre och vildare delarna av gården på två traktorsläp och förevisades projekterade anläggningar för biodiesel och de slutna dammsystemen för vattenförsörjning och bevattning av Mikael Back. Mest intressant var projektet att vid nyplanteringar gå från den traditionell cordon-metoden för uppbindning av vinet till ett nytt och anpassat system av den nästan bortglömda lyr-uppbindningen. Genom denna metod ökar man bladmassan och fotosyntesen men minska planteringsdeniteten (mycket tekniskt). Resultatet blir att man minskar energiåtgången i vingårdsarbetet och har kunnat reducera dieselåtgågnen med 75% och man har också halverat vattenåtgången.

Med återplantering av träd och växter samt skapandet av växtskyddsområden har man fått en stor mångfald på egendomen. Man odlar till och med sina egna stolpar för uppbindning av vintockarna. Man arbetar också mycket med täckgröda men har valt att inte odla ekologiskt även om man dragit ner dramatiskt på bekämpningsmedel genom sitt arbete. Anledningen till detta beslut är flera. Bland annat kräver ekologisk odling mer intensivt arbete i vingården vilket kräver mer energi och vatten. Men Mikael Back sa också att han de försökte se helheten och undvika att vara dogmatiska eller som han sa ”om du är en purist så missar du så många möjligheter och val och stänger dörrar”. Familjen har ofta fått frågan vad de åstadkommit med sitt arbete. På det brukar de svara att de inte vet, bara att det är på väg i rätt riktning.

Provningen av Backsbergs viner var vi tyvärr tvungna att hasta oss igenom, men de lyckades bäst med de enklaste vinerna som var raka, ärliga och lättsamma samt de i toppen som visade bra balans och komplexitet. Besöket avslutades med en härlig lunch på grillat karoo-lamm ute i solen innan vi hastade till nästa vingård.

Besöket på Avondale hade jag sett fram emot då de presenterats som en ekologisk producent som kontrast till Reyneke. Nu visade sig det inte stämma. Här hade man kokat ihop sin egen modell som man sa var baserad på ekologi, biodynamik och vetenskap. Den biodynamiska delen sas vara där för att ”få ihop i jordens kemi och skapa balans i energierna”. Jag var på väg att ställa en fråga om vad det var för energier men fick en bister blick från vår annars väna reseledare. Hela gruppen blev dock charmade av flocken av snigelätande ankor som skjutsades runt bland vingårna i en ”duck mobile”. Hela vingården var otroligt vacker, välskött och mycket påkostad, vinerna namngivna efter mytiska jordväsen och försedda med mystiska symboler och provningsrummet elegant med de bästa riedelglasen och underlägg i präglat skinn. Mycket satsades uppenbarligen på yta. Hur var då vinerna? Förutom deras mousserande vin som var otroligt elegant och läckert så var de obalanserade, klumpiga och vissa fall rent ut märkliga och till och med rent ut hemska. Dessutom var de med sydafrikanska mått ruskigt dyra.

Den mycket givande och intressanta dagen avslutades med ett fantastiskt event som inledning på vinmässan Cape Vine 2012. Hela mässan är totalt präglad av miljötänk och alla gäster var därför uppmanade att gå ut till Kapstadens hamn där invigningsfesten hölls. Mat, vin, musik, kultur och skönt mingel i en perfekt organiserad inramning, fantastisk miljö och avslappnad, vänlig attityd. Jag är totalcharmad av Sydafrika.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndagen ägnades helt åt viner från Cape South Coast som är samlingsregionen för Elgin, Elim, Napier, Bot River och Hermanus. Det handlar om områden med ett svalar klimat som ger friskare och elegantare viner.

Runt trettio producenter var samlade  på Gabrielskloof och presenterade var sitt utvalt vin. Generellt kan sägas att det var en mycket hög kvalitet på vinerna. Många producenter var helt nya och deras vinstockar mycket unga, trots det presenterades en hel del remarkabla viner som lovar mycket gott inom de närmaste åre. De vita vinerna var överlägsna. Särskilt sauvignon blanc med inblandning av semillon fungerade mycket bra. Absolut bäst var dock en chardonnay från Almenkerk.

Bland de röda imponerade vinerna av pinot noir. Tyvärr finns det dock fortfarande en allt för stor fascination för ny ek även om ambitionerna går åt det mer nyanserade. Ändå skyls mycket av den fina och eleganta frukten av en del rostade toner och fatbeska. Catherine Marshalls ”Nine Barrels Reserve” var dock enastående.

Här nedan föjer ett urval av de bästa vinerna.

2009 Highland Road Sauvignon Blanc / Elgin. Stor doft av citrus, mineral och petroleum. Den aromatiska och örtiga tonen av sauvignon blanc klart dämpad av flasklagringen och lämnar en koncentrerad fruktig ton av chenin blanc. Mycket frisk, torr, medelfyllig med polerade syror,, mineral, bra koncentration i frukten, mogen citrus, krämighet, lång och elegant eftersmak med finess, mineral och en liten antydan till beska.

2011 The Berrio ”The Weather Girl” Sauvignon Blanc Semillon. Medelstor fuktig doft  med tydlig mineralitet, liten örtighet, mogen citrus och aprikos. Torr, frisk, bra fyllighet, koncentrerad frukt av gråpäron, stram mineralitet och bra längd.

2011 David Nieuwudt Sauvignon Blanc ”Ghost Corner” / Elim. Medelstor doft och nyanserad med gröna örtiga inslag, gröna äpplen, krusbär och tydlig ton av nässlor. Medlfyllig, frisk och krispig smak med slank, sval, koncentrerad och fokuserad frukt med örtighet och stram, balanserad eftersmak med tydlig mineralitet.

2011 Elgin Wintners ”The Century” Sauignon Blanc Semillon / Elgin. Stor doft av mogen, koncentrerad gul frukt och citrus, petroleum och någon rökighet. Torr, frisk, fyllig smak av mogen, koncentrerad och nästan söt gul frukt av aprikos och persika och ett lite stramt avslut med mineral.

2010 Stranveld ”Adamastor” Sauvignon Blanc Semillon / Elim. Ganska stor doft med tydligt rostad ton, citrus, mogen frukt och persika. Fyllig, mycket frisk, koncentrerad och fokuserad frukt, snyggt integrerad ek och lång, elegant eftersmak.

2011 Jeen Daneel ”Signature” Chenin Blanc / Napier. Stor, generös doft av mogen frukt och nästan sötaktig honungston och tydlig eukalyptus. Torr, frisk och fint strukturerad smak med fokuserad, slank frukt, diskret fatstruktur och lång, stram eftersmak.

2011 Vintners Drift Chardonnay /Elgin. En nästan sötaktig dogt av typiska markörer från cahrdonnay som ananas och honungsmelon. Smaken dock stram, mycket frisk, mineraldriven med mycket behärskad och snudd på elegant fathantering. Mycket burgundisk i stilen.

2011 Almenkerk Chardonnay / Elgin. Medelstor, återhållen doft med mycket ren och distinkt fruktighet med gula inslag och mineralitet. Torr, slank, sval och totalt fokuserad fruktighet med ren mineralitet, total balans och mycket lång, fruktig eftersmak. Som en polerad smakmissil!

2011 Catherine Marshall ”Nine Barrels Reserve” Pinot Noir. Stor, ren, koncentrerat rödfruktig doft som av bärkoncntrat och diskret kryddighet. Doft som en fruktlaser! Medelfyllig, balanserad, koncentrerad och extremt fokuserad och vibrerande frukt. Lång, ren och fruktig eftersmak med liten kryddig ekton.

Landade sent i Sydafrika igår kväll. Redan när vi flög in över den afrikanska kontinenten ovan Tripoli, den vidsträckta öknen och stäpperna förstod jag att det här var inte en vanlig resa. Solnedgången var verkligen blodröd och när mörkret föll blev det, trots en stjärnklar natt, helt becksvart under oss. Bara då och då dök det upp små bleka, isolerade öar av ljus. En mörk kontinent.

I Kapstaden blev vår grupp upphämtade av minibussar och vår chaufför ursäktade vädret och berättade att de under dagen upplevt alla fyra årstiderna. Det var verkligen mörkt, kallt och lite ruggigt när vi anlände och snudd på att jag kröp ner med kläderna på under de kallfuktiga lakanen på rummet. Morgonen var också grå och kylig med både dimma och duggregn hängande tungt över våra huvuden. Vi avreste tidigt mot Cape South Coast som innefattar de svalare vinområdena i Sydafrika vägen dit var fascinerande. Både natur och klimat förändrades ständigt och dramatiskt under den knappa timmen vi satt i bilen. Vi upplevde sydfranska, skottska och norrländska landskap samt de dramatiska bergen i Priorat och Gotlands raukar. Regnet svepte in, solen gassade, dimmorna vilade över bergen och vindbyar ryckte i bilen. En fantastisk resa som bara lämnade en önskan om något typiskt afrikanskt.

Dagen har också innefattat sköna studer i gassande sol, omkullblåsta vinglas och nu ligger regnet horisontalt mot ytterväggarna på stugan mitt i vingården där vi bor.

På bara ett par timmars upplevelse dristar jag mig att sätta den svårt klyschiga rubriken ovan.

Sitter på Schipol på väg till Sydafrika!

Hela dagen ska jag flyga och så småningom sent i kväll landa på Afrikas sydligaste udde. Jag är inbjuden av WOSA för en lång och intensiv vecka  av vingårdsbesök, vinmässa, härligt resesällskap och en massa intressanta event. Det ska bli fantastiskt att få uppleva en ny del av världen och ett nytt vinland…ja nytt för mig i alla fall.

Otroligt spännande! Mest utmanande blir att vara utan internet i 12 timmar på planet. Hur ska jag hinna ikapp? Jag ska göra mitt bästa för att i vanlig ordning leverera dagliga blogguppdateringar. Det lär bli mycket pinotage, chenin blanc, nya matupplevelser och annat. Stay tuned!

Den sydafrikanska vinindustrin är verkligen framåt på många sätt. Det är inte mer än ett år sedan som den nyskapande miljö-, ursprungs- och miljömärkningen infördes och redan är det dags för nästa radikala grepp.

WIETA är en ideell frivillig organisation som lyckats utarbeta en etisk certifiering (faktablad i PDF) tillsammans med den sydafrikanska vinindustrin. Det handlar om att garantera arbetsrätt, rimliga löner och säker arbetsmiljö för arbetare i källarna och på vingårdarna. Målet är att det i framtiden ska bli en gemensam märkning för ursprung, miljö och etik utfärdad av WOSA. I den takt utvecklingen gått hittills så dröjer det nog inte länge.

The WIETA code of good practice is premised on the base code of the International Labour Conventions’ Ethical Trading Initiative and also incorporates South African labour legislation. It precludes the use of child labour, asserts that employment should be freely chosen, and that all employees should have the right to a healthy and safe working environment. Among the conditions it sets are that workers should have the right to freedom of association, a living wage and to be protected from unfair discrimination. Worker housing and tenure security rights should also be respected.

Läs mer på Uppkorkat samt Erica Landins utmärkta och mer heltäckande artikel på Vinbanken.

De två dagarna på WOSA Megatasting i London var verkligen givande. Att koncentrerat få prova så många viner från ett land ger verkligen en bra bild. De korta seminarierna (hann med hela sex stycken) var också verkligt intressanta.

Ett av mina mål var att hitta röda sydafrikanska viner jag kunde uppskatta. Det gick sådär. Plöjde igenom en hel del pinotage men kan inte fördra stilen av vin druvan oftast levererar. Det är mest ointressant frukt, lite stjälkiga toner, brist på struktur, ofta tydlig bitterhet och nästan alltid den där rökiga tonen som är så tydlig i många sydafrikanska viner. Jag vet att vinmakarna och representanter för dessa viner försöker säga att den rökiga karaktären, som i värsta fall kan påminna om varm bakelit eller rent av orenheter och som ofta resulterar i beska, är ovanlig eller rent av inte existerar. Det är inte sant. Även ovana provare plockar lätt ut denna karaktär.

Jag provade också igenom de flesta av toppvinerna (5 stjärnor) som presenteras i Platter’s Wine Guide. Bland de röda (där inga pinotageviner fanns representerade) var kvaliteten självklart mycket god, men samtidigt i en ganska utslätad, fruktig, opersonlig och teknisk perfekt stil som inte tilltalade mig. De viner av pinot noir jag provade var, med några undantag, alldeles för tungt ekade eller hade för slapp syra. Men när jag bevistade det sista seminariet med rubriken ”Great Cabernet and Cabernet blends chasing icon status” så var det jackpot!

Det mycket inspirerande seminariet leddes av Mike Ratcliffe från Warwick Estate och Albie Koch från De Toren med benäget bistånd från Greg Sherwood MW. Man inledde med att konstatera att sydafrikansk vinindustri har två problem. För det första så saknas självförtroende. Trots framgångar internationellt verkar vinmakarna och producenterna lida av något minervärdighetskomplex som hindrar dem från att slå sig för bröstet. Här finns världsklass men man måste själv tro på det och deklarera sin position. Det andra är att Sydafrika till skillnad från andra vinländer saknar ett eller flera ikonviner. Ett ikonvin ska vara en pålitlig och omtalad representant för sitt lands eller regions stil och kvalitet. En typ av högkvaitativ benchmark. För att kvalificera sig som en ikon ställdes sex kriterier upp:

• Consistency: Jämnhet i kvalitet oavsett årgång
• Focus: Att man enbart gör ett par olika viner eller stilar
• Pedigree: ”Stamtavla”, dvs att man kan visa upp en historia av god kvalitet
• State: En koppling mellan producent och vingård, dvs vin av egna druvor.
• Confidence: Ett självförtroende i den egna kvaliteten.
• Volume: Att vinerna finns tillgängliga både till volym och pris

2005 De Toren ”Fusion V”  är som namnet antyder sammansatt av fem klassiska bordeauxdruvor: 57% cabernet sauvignon, 14% merlot, 14% malbec, 11% cabernet franc och 4% petit verdot. Lagrat 12 månader på 50% ny ek. Stor ganska, intensiv doft av svarta vinbär, mynta, blodapelsin, lite ceder och mörka, mogna bär. Medelfyllig till fyllig, mycket frisk, söt och mogen mörk frukt, mjuka tanniner och och viss mognad. Lång, balanserad och elegant eftersmak. Mycket bra och välgjort vin med klar lagringspotential. (Tillgänglig på Systembolaget)

1997 Kanonkop ”Paul Sauer”. 80% cabernet sauvignon, 10% merlot och 10% cabernet franc. Lagrat 24 månader på 100% ny ek. Förvånansvärt ungdomlig röd färg för åldern. Medelstor, mogen och något animalisk doft med toner av läder, kryddor och lite ”funky” karaktär men med bra fruktighet. Medelfyllig, mjuk, nyanserad och komplex smak med kryddighet, kaffe, röda syrliga bär. Elegant, lång, mogen smak med karaktär av röda äpplen och läder.

2007 Meerlust Rubicon. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc. Djup, något blåröd färg. Stor, tät, ung doft av mörk, mogen frukt, mocca/kaffe, lite rostad ek och mynta.  Fyllig smak med koncentrerad frukt, välbalanserad och välstrukturerad med täta fina tanniner och inslag av fat, tobak, choklad och svarta vinbär. Stram och klassisk stil. (Tillgänglig på Systembolaget)

2005 Rustenberg ”Peter Barlow”. Det enda av vinerna av 100% cabernet sauvignon. Lagrat cirka 20 månader på 100% ny ek. Tät, blåröd färg. Ganska stor, dov, mörk frukt, svarta vinbär, rostat kaffe, litet inslag av läder och mynta. Fyllig, rik och koncentrerad, fruktig smak med snygga, välpolerade tanniner. Välbalanserad och lång eftersmak.

2007 Warwick Wine Estate ”Trilogy”. Blandning av cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc och 24 månaders lagring på 60% ny ek. Djup, koncentrerad blåröd färg. Stor, intensiv och syltig doft av mörk frukt, cassis och mynta. Fyllig, ren, koncentrerad frukt med fin syra, elegant med väldisponerade fat- och frukttanniner. Lang, balansera och rik eftersmak.

2003 Vilafonté Vineyards ”Series C” från Paarl-Simonsberg, det enda av vinerna som inte kom från Stellenbosch. 82% cabernet sauvignon, 9% merlot, 7% cabernet franc och 2% malbec och 50% ny ek . Tät röd färg. Medelstor, komplex, pepprig doft av mogen, varm frukt, jordgubbar, dadlar, russin, ceder och ost (?). Medelfyllig, mjuk smak av mogen frukt, frisk syra, fin tanninstruktur. Balanserad, intensiv och komplex eftersmak. Välbyggd och elegant.

Min milda aversion mot sydafrikanska röda viner är ingen hemlighet. Lägger man till detta druvan pinotage så går mina känslor snarare mot starkt ogillande. Men man ska utmana sina fobier och förutfattade meningar. Det är liksom halva grejen med att jag är på plats i London för två dagar av sydafrikanskt vin.

Lyckade få plats på det populära seminariet om pinotage ur ett historiskt perspektiv. Denna druva som är en korsning mellan pinot noir och cinsault är också Sydafrikas egen signaturdruva. Trots att den inte har mer än cirka 75 år på nacken så har den blivit oerhört viktig för landets vinindustri. Älskad och hatad som alla starka karaktärer.

Provningen var upplagd så att vi startade med det äldsta vinet som närmade sig ett halvsekel. 1966 Lanzerac Pinotage hade en ganska ljus, tegelröd nyans och en stor, ganska spretig och rökig doft av kaffelikör, tjärpastiller, choklad, lädder och animaliska drag. Smaken var mogen, mjuk och mer nyanserad men kaffelikören, tjäran och den tydligt rökiga tonen kom tillbaka. Läskande syra men mycket beska, grön stjälkighet och rökighet i den långa, allt för långa, eftersmaken. Ett intressant men inte njutbart vin. Samma känsla infann sig inför 1982 Meerendal Pinotage som hade samma mognadsanstrukna färg och en medelstor doft av rostade toner, nypon, läder, rostigt järn, rök, kryddnejlika och peppar. Smaken var mjuk med en sötfruktig karaktär av marmelad, umami (!), tomatjuice och kryddig ton av tjära, rök och tydlig beska i den torra eftersmaken.

Inte ens när vi kommer in på nittiotalet uppvisas några försonande drag i mognadsprocessen. 1993 Kanonkop CWMG Pinotage hade en mer rubinröd färgnyans och en doft  med rostade toner, nyponsoppa och läder. Smaken var medelfyllig, torr och något uttorkad med tydliga fat, något kärv, kort i smaken, träig och med en avslutande beska. På den här sidan millennieskiftet ser det ljusare ut. 2005 Stellenicht Pinotage uppvisade en lite ungdomlig blå nyans i färgen samt mörka, mogna bär, nytt läder, kryddighet, peppar och en liten rökighet i doften. Smaken fyllig med en hel del mogen, mörk frukt, syltighet och mörka bär. Något kort smak och åter igen…beska.

Jag som gillar mogna viner finner mig muttra ”ju yngre desto bättre” till min egen förvåning. 2006 Simonsig Red Hill Pinotage var mörk och ganska tät i färgen och med en ännu outvecklad doft av mörk choklad, mynta och kryddighet. Smaken var fyllig, stram mycket frisk och minerlig med fina tanniner, bra ekstruktur, mörk syltig frukt och fin balans. Med 2007 Rijk’s Pinotage var vi slutligen hemma. En riktigt bra pinotage med tät blåröd färg, eldig doft med mörk, mogen frukt och ett örtigt inslag minnande om tallbarr. Fyllig, mycket frisk och med fina, mogna tanniner, mörk, lätt syltig frukt, någon anstrykning av rökighet, lång eftersmak med balans. Snyggt! Fast för 250 kronor kan jag ha roligare för pengarna.

Här kan du läsa hur Fredik Schelin upplevde samma provning.

Idag bjöds eleverna på sommelierutbildningen på ett överraskningsvin helt blint. Inte ens jag visste vad det var.

På uppmaningen om spontana reaktioner kom ”lättdrucket”, ”fruktigt”, ”obalanserat” samt ”trevligt och prisvärt om det kostar runt 150 kronor.” Själv tyckte jag att det var ett ganska snällt, fruktigt och mjukt vin i modern stil som dock kantrade över av lite för mycket alkohol och som avslutades med en tydlig beska.

Döm om vår förvåning när det visade sig vara 2007 Rust en Vrede ”1694 Classification” från Stellenbosch i Sydafrika. Det här ska tydligen var en superprestige av priset 800 kr att döma (enligt uppgift hela 1500 kr på egendomen). Men priset var det enda som var superptrestige med detta vin. Helt obegripligt pris för ett vin som saknar någon vidare struktur längd, balans och komplexitet…och charm.

Som tur är ska jag på två dagars ”träningsläger” i London som enbart ägnas åt sydafrikanskt vin. Kanske lär jag mig att uppskatta landets röda viner där. Om inte så är jag nog ett hopplöst fall.

(Sorry Maja!)