De flesta av min barndoms somrar spenderade jag hos min mormor i Lycksele. Härifrån har jag med mig massor av fina minnen och matupplevelser som präglat mig djupt. Min kärlek till palt och surströmming har jag härifrån och jag kan när som helst frammana smaken av abborre grillad över öppen eld och mormors oefterhärmliga och chokladbruna köttfärssås.
Men ett av de mest levande minnena är ändå parisaren. Mormor arbetade nämligen i korvkiosken på torget i Lycksele och jag var ofta tvungen att följa med henne dit. Det stående kvällsmålet var denna stekta falukorvsliknande korvskiva mellan två hamburgerbröd och med senap, ketchup och bostongurka. Sittandes på en pall mumsade jag i mig denna läckerhet meda mormor betjänade kunderna genom luckan. Hade jag sedan tur, tvättade händerna ordentligt och var riktigt försiktig så fick jag gå ner i källaren där Pressbyrån hade sitt lager med returtidningar. Vilken lycka att med magen full sitta och mycket, mycket försiktigt bläddra i serietidningar i ensamt majestät i halvdunklet.
På äldre dar och boendes i södra delen av landet är det knappt någon som känner till denna gatuköksklassiker. Anledningen verkar vara att det är en norrländsk företeelse som har sitt ursprung från barnens dagfirandet i Umeå för nästan sextio år sedan (hela den intressanta historien kan du läsa här). Det har också varit helt omöjligt att hitta pariserjätten i butikerna. Efter flera samtal och många om och men lyckades jag få tag på en hjälpsam säljare för Lithells som övertygade den charkansvarige på Malmborgs Mobilia att ta in den på prov.
Idag har det därför lunchats parisare. Nästan lika gott som jag mindes det. Men det blir aldrig samma sak som i mormors korvkiosk.
Öhmans Mat & Vin 
Källaren visste jag inget om? annars stämmer allt kring parisaren väldigt bra. :))
Du kanske inte var tillräckligt snäll. 😉
Parisare känner jag igen. Men brukade ni äta (jätte-)salt strömming halstrad över glöd? Vi åt det på somrarna. Jättegott! Å det var så salt så att tungan ”krullade” ihop sig. Skulle vilja ge mig i kast med ett sådant projekt. Får väl googla lite.
De där halstrade saltströmmingarna åt jag i Båtskärsnäs en gång. Fantastiskt goda!
Jag jublar varje gång man hittar det på en korvkiosk söder om Umeå…Sibylla har ju Pariserkorven i sitt sortiment, men korvkiosker och restauranger tar ju aldrig hem dem här nere i Dalarna/Gävleborg eftersom ingen köper utom vi inflyttingar… Melkers i Falun har en sån ”jättefalu” men den är oätlig liksom all deras korv tyvärr…Om man kan handla på grossister kan man faktiskt köpa Sibyllas lådor med parisare, det rekommenderas 🙂
Parisaren är ju annars en klassiker som jag också har starka minnen av, när jag var liten på 70- och början av 80-talet var det Sibylla eller Frasses som gällde när man köpte parisare (hamburgare köptes mycket sällan). Till det drack man Pucko eller Lift apelsinjuice 🙂
Det fanns faktiskt en korvkiosk i Malmö på Drottningtorget som hade parisare. Tyvärr revs den för ett par år sedan.
Lithells har en ”Pariserjätte” ca 20cm lång, som jag brukar hitta lite nu och då i butikerna här i kring (Askersund). Ica Maxi och Willy´s brukar också vara ganska säkra kort.
Korv är ju i ropet … kanske skulle lanseras med en kvalitetskorv istället för de där 70-tals historierna som säkert inte var särskilt gourmetartade.
Rör inte min parisare!!!
Jag undrar om dethär är nagot liknande som det vi i Österbotten i Svenskfinland kallar ”smakbit”, korven kallas hos oss ”lördagskorv”. Hamburgare i all ära, men en smakbit (vi drack ofta mjölk till i en 20 cl tetra, eller ”trip” alltsa saft i tetra ) hör till nagra av mina bästa matminnen fran barndomen!!
eller egentligen tror jag att det var sa, att man hade inte alltid rad med en hamburgare, samkbit var billigare, men o sa gott!!
Född och uppvuxen i Göteborg minns jag med skräck de dagar det serverades ”Göteburgare” i bamba. En vattnig korvskiva med kanter torra av allt för lång tid i värmeskåp. Ingen ketchup och inget hamburgarebröd i världen kunde lura mig – eller någon av mina skolkamrater – att sluka den såsom vi för glatta livet tryckte i oss ”äkta” hamburgare.
Korvkiosken på Medborgarplatsen i Stockholm har parisare på menyn. Om det är samma sak som det norrländska idealet har jag dock ingen aning om.
Läste precis några artiklar om Svenska Parisareakademin (tror den stavas så) och att det finns åtskilliga s.k. parisaretalibaner bland fantasterna. Underförstått, de får inte serveras hur som helst.
Jo, jag åt också Parisare hemma i Luleå. Efter att ha läst de där artiklarna är jag nu så sugen att jag måste ge mig iväg till ICA för att se vad de har i lager. Passar ju perfekt som tilltugg när man ser på fotboll. Med en öl.
Jo, den var vanlig i norr, bl.a. i Piteå. Men parisaren med korv fanns åtminstone i ett gatukök vid Kungsträdgården i Sthlm på 60-talet.