
Det finns en generation (misstänker att jag hör till den) som är visuellt präglade av en viss Philip von Schantz. Vi kan nämligen inte se en skål lingon eller blåbär utan att för vårt inre se grafiska blad med kronmått eller emaljfat rågade med skogens bär. Det är faktiskt så illa att de flesta av oss inte brottas med inre bilder av originalen utan istället har efterhängsna, undermåliga kopior på näthinnan.
Hur som helst har denne konstnär hängt efter mig sedan jag skopade upp lingon på Möllevångstorget idag.











Lämna en kommentar