Idag bunkrade jag upp ordentligt med fläsk. Alla möjliga styckdetaljer slumpades ut i kyldisken. De blev fläskkarré i bit, rimmat fläsklägg och rimmat sidfläsk i bit. Till att börja med.

Jag började med att göra en mycket enkel men god gryta eller ragu. Bara att slänga ner alla ingredienser i grytan och skjutsa in i ugnen och kila på bio eller nå’t.

Fläskkarréstyckena (2 kg) lades hela i en emaljerad gjutjärnsgryta tillsamman med o,5 l mustigt rött vin, 500 g krossade tomater, 2 skivade gula lökar, 4 skivade vitlöksklyftor, lagerblad, finhackad färsk rosmarin, 1 msk salt och en torkad shiitakesvamp (som smakförstärkare). In i ugnen under lock på 150° i 4 timmar. Det enda du behöver göra är att eventuellt vända köttstyckena efter halva tiden om de inte täcks av vätskan.

När grytan gottat sig färdigt tar du upp köttet och skär det i mindre bitar. Det kommer förmodligen att vara så mört att det i princip faller isär. Svampen plockar du upp och slänger. Lägg tillbaka köttet i grytan och lått puttra ihop medan du kokar ris, pasta eller potatis att servera till. Grytan blir otroligt mustig, fyllig och smakrik. Om du gör en stor sats är grytan lätt att variera. Blanda exempelvis ner bönor och smaksätt med chili eller krydda med paprikapulver och pepparfrukter och servera med en klick gräddfil. Jag serverade grytan till pappardelle och toppade med parmesan.

Det kan inte ha undgått någon att jag är väldigt förtjust i viner från Bordeaux. Tyvärr är det många som ser dessa viner som mossiga och, framförallt, dyra. Jag har därför satt mig före att hitta de där bra vinerna som inte kostar så mycket.

2004 Château La Tour de By är från Médoc norr om staden Bordeaux. Ganska djup röd färg med en ljus kant som slår i brunt. Doften är stor, utvecklad med inslag av lite torkad frukt, mörka bär, sötlakrits, läder, svamp, lite kompost och…ursäkta…fekalier. Det kan tyckas att bajs inte är en positiv doft, men märkligt nog kan ett litet inslag av gödsel/stallbacke bidra till komplexitet – som här. Smaken är medelfyllig, mogen, frisk och med avrundade, mjuka tanniner och tydlig fatkaraktär. Läder, torkad/kokt frukt och en lite metallisk ton (blod?) i eftersmaken som är ganska lång. En gammaldags, traditionell bordeaux med mogen karaktär trots sina ynka fem år.

För den som aldrig provat en klassisk, mogen bordeaux kan detta ge en liten pust av vad de kan visa upp. Framförallt erbjuder vinet ett välkommet avbrott från de publika, sötfruktiga, slätstrukna och anonyma vinerna som dominerar marknaden idag. En anledning så god som någon att testa detta vin. Prova till mildare ostar, lammstek med örter, ryggbiff med persiljesmör och stekt potatis. Däremot inga mustiga grytor. Inte bra. Jag har provat.

Letar du efter en fruktigare, fylligare och stramare bordeaux så hittar du en här. En bra saint-emilion har jag också hittat.

För dig som vill prova ett ovanligt vin från ett obskyrt område har jag ett tips; Macvin du Jura.

Detta är ett sött starkvin från regionen Jura som ligger mellan norra delen av Bourgogne och schweiziska gränsen. Här hittar vi flera mycket karaktäristiska och säregna viner. Macvin är kanske det mest udda. Vinet har mycket lång tradition men erkändes som egen appellation först 1991. Vinet framställs av sent skördade druvor vars must inte jäses men förstärks upp till 16-18% med fatlagrad marc (fransk grappavariant) och lagras på ekfat minst 12 månader.

Färgen är briljant och ljust gyllene. Doften är minst sagt speciell. Mycket distinkt ton av grappa från blå druvor, det vill säga en karaktär av ”Den lille kemisten”. Ger man sig tid hittar man också en tydlig karaktär av vita russin, pomerans och lite julkryddor som kanel. Smaken är ren, mycket söt, tydligt eldig, ganska låg syra men med en lite metallisk karaktär som inte är oangenäm. Torkad frukt, russin, aprikos och kryddor kommer igen i smaken.

Om man inte låter sig avskräckas av den speciella doften så är det ett mycket tilltalande vin som passade fantastiskt bra till osten pico melero och valnötter. Vinet rekommenderas traditionellt till den lokala osten comté. Kan tänka mig att det fungerar till créme brulé, italiensk julkaka, ankleverpaté och till smakrika charkuterier.

Försök komma över en butelj på Systembolaget. För 169 spänn får du en stor och speciell upplevelse.

Risotto har aldrig varit min grej. Jag äter gärna risotto men det verkar så nervöst att laga till den. Lite gordonramsayångest att den ska bli överkokt, underkokt, för salt eller smaklös. Någon gång har jag provat men utan större framgång. Idag fick jag en krämig rätt av risoni (risformad pasta) till lunch. Sprang genast hem för att testa själv.

6 skivor riktigt bacon steks knaprigt. Ta åt sidan och spara det fina fettet. Skölj och torka ur stekpannan och bryn 1 hg skogschampinjoner och 1 hg ostronskivling i den torra pannan på medelhög värme tills den får färg och tillsätt sedan baconfettet (använd smör om du inte stekt riktigt bacon eller vill ha ett annat tillbehör) lite i taget och fortsätt bryna tills svampen får en fin gyllene färg. Ta svampen åt sidan och koka ur stekpannan med 1 dl vitt vin. Koka 2,5 dl risoni i 1 l grönsaks-, höns- eller kalvbuljong tills pastan har ett par minuter kvar. Häll av buljongen men spara den. I pastagrytan tillsätter du vinet och lite av buljongen till risonin och rör medan vätskan kokar in och späd kontinuerligt med buljongen. Tillsätt minst 1 dl fint riven parmesan eller pecorino och 100 g färskost (typ philadelphiaost) och fortsätt röra så osten blandat sig och ”risotton” får en fin krämig konsistens. Tillsätt sist svampen, finhackad persilja och smaka av med salt och svartpeppar. Servera med baconskivorna på toppen och med en sallad.

Resultatet blev mycket bra. Med risonin fick ”risotton” en len konsistens och en mild grundsmak som lyfte fram den rika ost- och svampsmaken och kompletterade det salta och rökiga fläsket. Tycker faktiskt att denna version smakade bättre än den äkta varan.

Jag har tidigare refererat till boken ”Ratio” som hanterar ämnet proportionerliga recept. Ett lätt sätt att lära sig recept utantill och att exempelvis kunna anpassa måtten efter vad man har hemma. Blev påmind om detta när jag läste Annikas blogg där hon steker pannkakor efter en formel hon lärt sig. Jätteenkelt och precis samma tankesätt. Annikas formel bygger dock på olika enheter och jag vill gärna omvandla allt till vikt och använda min digitala köksvåg. Har du ingen sådan ska du springa och köpa en omedelbart. Kanonbra! Fattar inte hur jag klarat mig utan.

Min formel för pannkakor och crépes blir 1+1+0,5 det vill säga 1 del ägg + 1 del vätska + 0,5 mjöl. Om du bara har ett ägg hemma och blir sugen på pannkaka så väger du ditt ägg (brukar ligga runt 50 g men en del kan var väldigt små och en del är extra stora), väger upp lika mycket mjölk eller gräddmjölk och vispar ihop med hälften så mycket mjöl. Tillsätt en nypa salt eller socker beroende på vad du ska använda pannkakorna till och häll i en skvätt smält smör för att underlätta gräddningen. Ett bra tips är att steka i ister eller ankfett. Det blir jättefin stekyta och pannkakan glider omkring som på en iskana i stekpannan.

Kombinationen av mat och vin diskuteras ofta och gärna. Hur påverkas upplevelsen av vinet av maten vi äter? Blir vinet strävare eller framhävs fruktigheten? Men något vi glömmer bort är hur vattnet vi dricker till maten också har en påverkan, och en ganska stor sådan, på vinet.

För det första har vin ett lågt ph-värde på grund av sitt syrainnehåll. Vattnet å sin sida har ett högt värde. Genom att växla mellan vatten och vin så slår ph-nivån fram och tillbaka i munhålan vilket påverkar upplevelsen. Detta är anledningen till att jag aldrig rekommenderar att skölja munnen eller dricka vatten mellan vinerna vid vinprovning. Det kan vara mycket svårt att få en uppfattning om skillnader i syra mellan två viner när man tar vatten emellan. Vitt bröd är ett annat tillbehör som inte hör hemma på provning. Hur neutralt brödet än är så består det av kolhydrater som påverkar smakupplevelsen. Vatten och brödpaus kan man ta i en lång provning, men inte slaska och snaska mellan vinerna. Tycker jag.

När man noggrant väljer och provar ut vin i balans med maten bör man tänka in vattnets karaktär. Är det lätt eller kraftigt kolsyrat? Neutralt eller mineralrikt? Vi upplever och uppskattar smaker på olika sätt, men det finns framförallt några saker att tänka på:

• Ett neutralt stilla vatten (typ filtrerat kranvatten eller Imsdal) förändrar upplevelsen av vinet minst.
• Kolsyrat men i övrigt neutralt vatten (typ Fresh som är vanligt på restauranger) påverkar upplevelsen av syran i framförallt friska vita viner så att den framstår mindre uppfriskande.
• Kolsyrat och mineralrikt/salt vatten (typ Perrier) får många sträva viner att kännas mjukare och fruktigare
• Undvik isvatten om du vill njuta ett bättre vin. Det iskalla vattnet bedövar förmågan att uppleva smak och doft. Max kylskåpskallt vatten rekommenderar jag.
• Citron i vattnet förändrar upplevelsen av vinets syra och citronens aromer konkurrerar om uppmärksamheten.

http://intressant.se/intressant

Choklad mousse är så gott. Till och med ordet ”mousse” är skönt i munnen och låter som det smakar. Att det dessutom är en dessert som är löjligt enkel att göra gör det hela inte sämre.

På svag värme smälter du 100 g mörk choklad 70% och 1-2 msk socker (hoppa över socker om du använder blockchoklad som är sötare) i 1 dl starkt kaffe och eventuellt 1-2 msk av din fatlagrade favoritsprit. Vispa snabbt ned en äggula och blanda chokladsmeten med 3 dl hårt vispad grädde. Sleva upp i 4-6 små portionsskålar och låt stelna i en knapp timme i kylen. Toppa med en valnöt. Mycket gott också med rivet apelsinskal.

Testa också Carl Butlers chokladmousse.

Dags att titta tillbaka på de senaste tre veckornas postningar. En verkligt blandad kompott har det varit. Jag börjar med några av det mest lyckade recepten:

• Fransk köttfärslimpa – en korsning med lantpaté som var lika god varm som kall. Aldrig mer vanlig köttfärslimpa.
• ”Black Bean Hazel Grouse” – eller ”bönjärpar” på svenska. Fantastiskt goda vegetariska biffar.
• Birdie-nam-nam – Absoluta favoritreceptet denna gång. Mycket lyckad combo med chili, curry och lime till kycklingen.
• Flygande Jakob – originalreceptet hittat och hissat. Hälften av läsarna har denna ”skämserätt” som en favorit. Bloggens mest lästa recept.

Viner har det blivit lite grand.

• Vita viner under 100 – tips på 3 viner som är bra att ha på lut.
• Röda viner runt 100 – 3 röda som passar till pizzan eller som matlagningsvin…i kocken.
• Djävulens påfund – mitt ”manifest” om bag-in-box. En av de mest lästa postningarna till dags dato.

Hetaste posten!

• Green Lion Inn – min recension om Malmös nya gastropub har haft massor av läsare och träffar; tre gånger så många som posten om plastpåseviner.

När jag ändå var inne på spåret att konservera och sylta kunde jag ju lika gärna göra ketchup. Eller hur? Svenska tomater kostade 15 kr kilot på torget så det kändes som läge att testa och misslyckas utan större sveda. Jag ville försöka mig på att kopiera en fantastiskt god fruktig, mustig och het ”orange ketchup” jag fått i present från USA. Innehållsdeklarationen var tydlig och enkel med alla kryddor redovisade. För att ha mått att jobba med utgick jag från ett recept av Jamie Oliver. Det utlovade också ett halvårs hållbarhet i rumstemperatur.

5 grovt hackade gula lökar och 2 msk havssalt frästes i olivolja på låg värme för att nästan bli genomskinliga. 2,5 kg tomater skalades*, klyftades och blandades med löken. 2 burkar passerade tomater, 2,5 dl koncentrerad apelsinjuice och 4 dl äppelcidervinäger hälldes över. Sedan tillsattes 3 msk chipotlepasta, 1 msk harissa, 2 msk kanel, 4 msk mörkt kakaopulver, 3 krm cayennepeppar, 1 msk stötta korianderfrön, 1 msk mald kryddnejlika, 4 dl muscovadosocker och 8 krossade vitlöksklyftor. Allt fick puttra i 45 minuter. Mixades sedan till en slät sås som fick reducera ytterligare i 45 minuter och smakades av. Fyllde på rena flaskor och burkar som sköljts ur med natriumbensoat (Atamon) och sedan hettats upp till 100° i ugnen.

Slutresultatet? Frisk, ganska fruktig och aromatiskt kryddig med en bra hetta. Mycket mindre apelsinkaraktär än originalet och inte lika fyllig. Mer apelsinjuice, något mer socker och mer reduktion nästa gång om den ska passera som apelsinketchup. Dock blev det en väldigt användbar och smakrik passata. Till pasta med riven ost (mild) eller som bas till en perfekt chili con carne. Till lunch värmde jag black eyed peas och kindeybönor med passatan och serverade med knaperstekt falukorv och smörstekt spetskål. Mycket gott.

Jag är inte syltaåsaftatypen. Eller jag kanske ska säga att jag inte var det. Efter att ha provat på att göra lingonsylt för första gången igår så är jag omvänd. Så lätt och så billigt. Jag har nu minst två års behov av utsökt lingonsylt och det kostade mig cirka sextio kronor.

Jag valde att använda ett riktigt husmorsrecept ur ”Kajsas Kokbok” som Sveriges Lantbruksförbund utgav 1935. Med en sådan källa kan det ju inte gå fel. Jag återger det här ordagrant:

Rörd lingonsylt

• 5 l lingon
• 1 l vatten
• 2 kg strösocker

Beredning: Lingonen rensas, sköljas och få rinna av. De läggas i en syltgryta och 1 l. kallt vatten slås över. Blandningen får koka 15 min. Därefter lyftas grytan av spisen, och sockret hälles ner i en tunn stråle allt under kraftig omrörning. Då allt sockret tillsatts, röres massan ytterligare 10 min. (Sylten får alltså aldrig koka med sockret.) Upphälles i glas- eller porslinsburkar, vilka överbindas. – Dessa lingon behålla sin friska röda färg och få geléartad konsistens.

Jag gjorde halva satsen och fick ut cirka 2,5 liter sylt. Mängden färska lingon kommer alltså att motsvara mängden färdig sylt. Sylten fick en mycket bra mellan syra, sötma och lingonens beska. Skulle jag justera receptet något så skulle det vara vattenmängden. Halva mängden bör räcka om man vill ha en lite fastare sylt. Lingonsylt är mycket hållbar tack vare naturliga konserverande egenskaper i bären. Häll upp den varma sylten på heta (värm i ugn på 100°), väl rengjorda glasburkar och skruva på/spänn fast locket direkt så kan du förvara dem i rumstemperatur.

Här har jag gjort en lite lyxigare variant på sylten.