Har mycket vaga minnen om att jag någon gång kokat knäck. Men att rulla tryfflar, göra fudge och liknande har aldrig lockat trots att min morfar var karamellbagare och sålde konfekt på marknader. Eller kanske just därför.
Men Anna Billings dadelknäck lät så lockande att jag var tvungen att testa. Särskilt som kära hustruns skurna pepparkakor också blev så lyckade med sirapen utbytt mot dadeldito.
Annas recept är helt perfekt sånär som på en punkt; jag fick koka knäcken i nästan en timme, inte 20 minuter, för att få till rätt temperatur och konsistens. Men det var det värt för smaken blev djup, fruktig och lite syrlig. Sötman upplevdes som lägre och mer komplex än i vanlig knäck. Jag blandade också hälften av pistagen i smeten och sparade hälften för dekoration.
Öhmans Mat & Vin 
Vad roligt att du gjorde dem! Och att din sommeliérprosa överensstämde med mina försök att beskriva skillnaden.
Men det var hemskt konstigt det där med tiden… har vi olika dadelsirap? Jag hade fullt normal koktid och en väl fungerande termometer. Hur kunde det bli så olika?
Häromdagen hade jag en knäckdiskussion med grannen. Han använder inte termometer utan kokar alltid sin knäck i nästan en timme på medelvärme. Därefter kulprov.
Jag är en otålig typ som kokar knäcken på hög temperatur med korrekt termometer i typ tjugo minuter. Tror det är skillnaden i utfallet. Ska göra en notering i mitt recept om inställningen.
God fortsättning på julen!
Jag lät min knäck puttra på medelvärme innan den kom upp i rätt temperatur. Det kan vara förklaringen.
Knäcken har förövrigt gjort stor succé!
Det var roligt att höra!