Eftersom jag köpte billig, fryst oxfilé till nyårssupéns biff wellington fick jag hitta på något med resten av den goda köttbiten. Biff Rydberg är ju alltid gott. Men jag hade en flaska överbliven Carnegie Porter från julmumman också. Så blev det som det blev.
Skär oxfilén i små grytbitar och marinera över natten i porter och ett par matskedar soja. Häll av marinaden och torka köttet väl med rena kökshanddukar. Tärna potatisar i halvcentimeter stora kuber och stek på medelhög värme tills de får snygg färg och är nästan klara. Stek i smör om du inte har ankfett som ger bättre yta och är drygare än smör. Salta och håll varma i ugn. Stek grovt hackad gul lök så att de blir lite mjuka och halvgenomskinliga. Blanda med potatisen. Höj temperaturen och stek köttet hastigt så att det får fin färg men är rosaröda invändigt. Smaksätt med salt, svartpeppar från kvarn och lite worchestershiresås. Servera med dijonsenap, worchestershiresås och eventuellt en rå äggula.
Köttet blir fantastiskt mört, mustigt och får en vacker djup färg. Till denna rätt dricker jag gärna en mörk lager och en liten akvavit.
Öhmans Mat & Vin 
Gokväll i stugan! Vilken underbar nyårsmeny du bjudit på! Biff Wellington är verkligen en klassiker jag också velat prova efter alla avsnitt av Hells K. Önskar dig och de dina ett gott nytt år och framförallt ett gott nytt matbloggar-år! Kram från Öland
Wellington är väl värd att testa och mycket enklare än den verkar.
God fortsättning önskar jag dig!
Köpte en burk Grasse de canard häromsistens, men jag trodde man bara skulle använda det med fågel. Du verkar använda fettet med allt? Eller? Fisk?!
Ankfett är idealiskt stekfett till det mesta. Drygt och ger fantastisk stekyta.