
Idag är det synd om Eder matbloggare. En synnerligen ondsint förkylning har slagit klorna i både mig och kära hustrun. I varsin soffhörna snörvlar och kvider vi. Jag har brottats med huvudvärken från helvetet och hustrun har ont i skinnet. Att matlusten tryckts ner av ett lätt illamående är ju inte kul heller. Men man kan ju inte leva på Panodil allena.
Till slut övermannades vi dock av hunger och efter en omänsklig kraftansträngning lyckades jag samla mig till att göra en inventering av kök och skafferi. Det fick bli stuvade makaroner och knaperstekt falukorv. Om jag skulle upprätta en lista över comfort food så skulle den tveklöst toppas av denna barndomsdoftande rätt. Så mild, så snäll, så god. Precis den typ av mat man kräver och behöver när man är lite uschlig.
Tack vare en outnyttjad kraftreserv blev det också rivna morötter med filéad blodapelsin. Så gott det är! Och c-vitaminerna behövdes idag kan jag garantera.
Nu känns det litelite bättre. Men det är fortfarande synd om mig.











Jag har aldrig lyckats stuva makaroner, du menar stuva som i, koka med mjölk eller stuva som i…vaddå? undrar din okunniga syster.
Koka gammaldags idealmakaroner i mjölk (dubbelt så mycket som makaroner) med lite salt i 25 minuter på låg värme. Peppra. Done!
ååh, stuvade makaroner! vilka minnen! någon dag om året kommer jag på att jag ska laga denna fantastiska rätt – idag är nog en sådan dag, tror jag. tack för inspirationen!
Mmm, en riktig ”Livsrätt”. Kan rekommendera en liten nypa socker i kastrullen, och kanske ett lätt riv av muskot ovanpå.